Att fotografera våra fyrbenta är riktigt kul, men jag kan lova att det är skaaapligt svårt att styra upp vår fina Bus. Det sistnämnda gör dock inget, för man behöver inte vara framme med kameran många sekunder innan hon självmant poserar på allra bästa vis. Älskade lilla katt!
/ Stolt matte
Lördagskvällen spenderades med grannarna Christian & Jejje, och vi inledde med att damma av en ”gammal” filmklassiker i form av Pulp Fiction. Alla hade redan sett den flera gånger tidigare, men det var så länge sedan att den gjorde sig lika fint som alltid.
Efter filmtittande blidde det brädspel och, för min & Tommies del, ett kärt återseende av det hederliga gamla Ölspelet. Till en början var vi alla lite trevande, men sedan blev det minsann fart på grejerna! 🙂 Fast jag kan tillstå att vi insåg att det är STOR skillnad på att vara 18 eller 44 år, för reglerna kändes plötsligt så bakvända. Det som förr var ett straff, det vill säga att inte få dricka öl, var nu en befrielse. Och i stället för för pintglas så valde vi små shotglas – vilka hårdingar vi är 😉
Några bilder från gårdagens drabbning följer nedan, varsågoda!
En tidigare oanvänd upplaga av Ölspelet fyndades från bygdens secondhand-butik Solrosen.
Jejje var redo enligt spelreglernas direktiv, det vill säga en hink hade plockats fram.
Christian drog ett kort som uppmanade till att dansa ”tätt och långsamt” med någon annan än hans partner. Här är det faktiskt dans med Tommie, men det ser mera ut som handgemäng.
Som komplement till mer onyttiga snacks så knaprades det morötter, och här är det återigen Jejje som villigt poserar
I förmiddags hade jag en liten fotosession med Catla ute i gröngräset, men den fick tyvärr ett hastigt slut. Precis där jag skulle sätta vår lilla svartvita mot en fin bakgrund låg en rejält fet orm och solade, så jag tog Catla under armen och sprang (skrek även en del enligt Tommie...) 🙁 Bilden ovan råkade jag ta i flykten, och den är faktiskt ganska talande för hela situationen = totalt okontrollerad. Jag tröstar mig dock med att jag trots min ormfobi hade sinnesnärvaro nog att ”säkra” Catla.
/ Storkelina – uppskruvad matte
Tummen upp efter en osedvanligt härlig duschupplevelse.
Fortfarande inget vatten i kranarna, och jag har nog aldrig känt mig så fattig som när jag & Tommie packade ihop och tog med oss en varsin påse med duschattiraljer och en vattendunk för att bege oss till grannresidenset Annelund 🙁 Det var å andra sidan också länge sedan jag kände mig så ompysslad, för i badrummet hade Jejje tillfälligt ställt in ett element för att ge oss duschgäster lite extra värme och efteråt blidde det nybakta scones och kaffe/te 😛 Inte nog med det, för innan hemgång fick jag dessutom en underbar present (en av de vackra sjalar Christian köpte under sin tjänstgöring i Afghanistan för ett par år sedan) och vips så kände jag mig mycket rikare på såväl vatten (i dunken då) som väldoft och omtanke 🙂
/ Storkelina – en som längtar efter eget vatten
De senaste veckorna har jag haft så mycket omkring mig att jag halvt har stressat ihjäl mig (inte okej 🙁 ), men igår kom så äntligen vändpunkten. Okej, det har varit full rulle även i helgen MEN det har inte varit frågan om några måsten och det är en väsentlig skillnad det. Såå underbart skönt att äntligen få komma ner på Jorden och ta några härligt djupa andetag igen 🙂
Gårdagen bjöd för Tommies del på takarbete, och till sin hjälp hade han denna gång superhjältarna Danne & Christian. Själv var jag ute på en liten shoppingtur med Åke & Jenny, unnade mig en grymt skön eftermiddagslur och avslutade sedermera med middag och diverse drycker tillsammans med ovannämnda filurer samt unga herrarna Sebbe & Liam 😛 Även granntösen Jejje svängde förbi och förgyllde vår tillvaro på vägen hem från sitt kvällsskift.
En höstruskig söndag lider mot sitt slut, och trots det mindre uppiggande vädret så har den varit riktigt välgörande. Den skogstur som jag i eftermiddags tog tillsammans med Tommie, Catla & kissen Bus (!) var dagens största ansträngning och det säger väl en del om hur slappt det har varit 😉 Nu är det ”bara” en liten detalj som saknas, och det är vatten i kranarna. Pumpen som förser oss med vatten från brunnen tvärdog igår, och det känns förstås mindre uppiggande… Måste fixas pronto!
/ Storkelina
Bus ”fångad” i en gäspning.
Granngården Annelunds afrikanska dvärggetter Wilgot & Gittan tittade fram när jag var och knyckte halm. Bilden gör dem dock ingen rättvisa, för de är MYCKET sötare i verkligheten.
Tommie & Christian i djupa diskussioner under lördagsnatten. Värmen från eldningstunnan är förresten undergörande!
En liten skymningsbild tagen hemma på tomten.
Denna härliga septembermåndag så såg/hörde jag & Tommie hur en STOR mängd tranor samlades en bit nordväst om våra domäner. Sedan? Jo, då flög de i samlad trupp mot sydost och detta var sannolikt detsamma som adjöss för i år 🙁 Lite sorgligt kändes det på något vis, men det var i alla fall några väldigt mäktiga ögonblick som bjöd på skapligt härliga ljudeffekter. Titta och njut! 🙂
Tommie & Danne ser till att ännu en yttervägg tar form. Med lite läkt, fönster och vita knutar så börjar det verkligen likna nå’t!
Ännu en gång står bäste Danne och spikar på vårt hus, och en maktlös stackars Tommie kan inte göra så mycket mer än att sällskapa och se på… Jag kan dock lova att jag känner nå’n som brinner av iver att få ge tillbaka så småningom 🙂
Själv så har jag främst ägnat dagen åt studier, och eftersom det denna afton blir tiiidig sänggång så får resten av förberedelserna inför mammas förestående kalas vänta tills i morgon kväll. Ha det gott och natti natti!
/ Storkelina
Denna afton har jag ägnat mig åt så kallad ”multitasking”, för samtidigt som jag gjorde skal till 38 stycken minipajer så körde jag även nätpoker på köksbänken 🙂 Om jag dessutom hade slängt på en webbaserad föreläsning så hade jag varit nästan sjukligt effektiv, men något vidare framgångsrecept var det dessvärre inte för i sanningens namn var det ju bara pajerna som blev som de skulle…
De ovannämnda minipajerna görs med anledning av att min älskade mamma igår fyllde 70 år (ska firas i helgen), och detta känns förstås oerhört stort med tanke på den nattsvarta diagnos/prognos mamma fick för ganska exakt två år sedan. Hursomhelst, Storkelinas Catering fixar naturligtvis det inte alltför stora kalaset och utöver pajer så är även hallonmoussetårtorna färdiga. Resten av veckan ska det snidas marsipanrosor och chokladrullar (till tårtdekoration), marineras och stekas kyckling/kött, rostas potatis, göras hemlagad färskost och fetaostkräm samt lite annat smått och gott 😛 Hoppas, hoppas att det blir bra för det här är mitt livs viktigaste hedersuppdrag. Mamma har alltid funnits där för både mig & Tommie, och hon är mer än guld värd!
/ Storkelina – dottern
Helgen som så sakteliga lider mot sitt slut har bjudit på lite blandad kompott. I fredags var Danne, Alicia & polaren Ryssen här på en snabbvisit medan grannparet Christian & Jejje stannade betydligt längre (jodå, här blidde det både UNO & Yatzy 😉 ). Såå otroligt härligt att än en gång få njuta av underbart väder, och det var inte långt ifrån att jag fick vårkänslor… Eller nå’t!
Gårdagen var lugn och stillsam, och utöver lite fönster- och panelmålning så gjorde vi inte många knop. Eller, allt är ju relativt: Jag planerade faktiskt menyn till mammas födelsedag som är i antågande, och det krävde ju förstås en hel del tankeförmåga och viss finess 😛
Innevarande söndag har också spenderats hemma på byn, och för min del innebar det bland annat en härlig skogs- och svampletartur med Catla (tyvärr ingen svamp i sikte dock). Försökte mig på en dylik tur även i fredags, men då fick jag vända hem i all hast eftersom stackars Catla blev jordgetingstucken 🙁
/ Storkelina
Koncentrerad husse & Catla fikade tillsammans med…
… stiliga grannkillen Rocky.
Finaste Bus har tagit plats i släpet för att spana över ägorna.
De så kallade Ice Bucket Challenge-utmaningarna pågår och skickas för fullt världen över, och grundtanken var fantastisk = ett sätt att samla in pengar till framtida forskning kring den fruktansvärda, neurodegenerativa nervsjukdom som till vardags kallas ALS. Tyvärr tycks detta oerhört hedervärda initiativ för många (inte alla!) mest ha förvandlats till en ”kul grej” som går ut på att lägga upp filmer där man visar upp när man får (is)kallt vatten över huvudet, och där det inte ens är självklart att faktiskt också skänka ett ekonomiskt bidrag till forskningen. Själv kör jag lite tvärtemot, jag skippar att filma mig själv under en hink isande vatten men sätter in ett bidrag till forskningen. Det funkar finfint det med, jag lovar 🙂
Annars så kretsar livet i vanlig ordning kring Tommie, alla djuren, mamma och övrig familj, studier, lite arbete och sist men inte minst: Vår tillbyggnad. Inte så tokigt alls med andra ord!
/ Storkelina