Som ni vet har jag den reumatiska sjukdomen psoriasisartrit och den 17 november 2021 var det dags för första injektionen av mitt nya läkemedel Imraldi (verksam substans adalimumab). Jag hade i någon mening sett fram emot att äntligen få sätta in läkemedlet och det trots att min uttalade nålskräck gjorde att känslorna var minst sagt blandade. Hursomhelst, jag tryckte i mig dosen och väntade otåligt på effekt (många säger sig uppleva positiv effekt redan efter ett dygn, medan min reumatolog menade att det nog skulle dröja minst en vecka). Och jag väljer att dela detta, eftersom jag vet hur desperat man börjar googla när man undrar om det är fler än en själv som har likartade biverkningar/symptom/upplevelser.

Ett dygn efter injektion (2021-11-18): Distinkta smärtor i höger hälsena (inget nytt om än mer uttalat), huggande smärtor i båda höftlederna samt ryggslutet. Funderade på om jag var på väg in i ett skov och VERKLIGEN skulle få se hur positiv effekt medicinen kunde ha 🙂

Två dygn efter injektion (2021-11-19): Svaghetskänsla/obalans i benen. Smärta i ryggen och höger axel. Började föra lite dagbok, eftersom jag redan i detta skedde undrade om nytillkomna symptom kunde vara läkemedelsbiverkningar.

Tre dygn efter injektion (2021-11-20): Helt okej utöver plötslig, huggande men övergående smärta i höger pekfinger (de två yttersta lederna). Trött.

Fyra dygn efter injektion (2021-11-21): Uttalad svaghetskänsla/obalans i underbenen. Molande buksmärta, ”dålig i magen” och illamående. Domningar höger arm. Tryckkänsla över bröstet, känsla av att behöva gäspa/andas oftare för att få tillräckligt med syre. Extrem trötthet, sängliggande. Svårt med nattsömnen, vaknade på grund av obehaget i buken.

Fem dygn efter injektion (2021-11-22): Extrem trötthet. Magen i obalans (typ magkatarr).Värk i ryggslutet (inte min ”gamla vanliga”). Svaghetskänsla/obalans i underbenen (var tvungen att hålla i mig i saker för att gå inomhus, fick sitta ner i duschen i en veckas tid). Huvudvärk. Fortsatt olustkänsla i bröstkorgen med ömhet över revben och bröstben.

Sex dygn efter injektion (2021-11-23): Uttalad trötthet. Dålig nattsömn med ihållande ryggsmärta. Huvudvärk. Fortsatt svag i underbenen, känsla av att underlaget var ostadigt. Fortsatt känsla av att bröstkorgen blivit ”för trång”.

Sju dygn efter injektion (2021-11-24): Trötthets/svaghetskänsla. Stickande smärtor i brösten (typ tusen nålar). Fortsatt svag i underbenen, känsla av att underlaget var ostadigt/böljande. Huvudvärk. Kort episod av skärande smärta i höger lillfinger plus huggande smärta i höger höft. Molande värk i ryggslutet. Värk/smärta i övre ryggen och över skuldror samt höger arm. Smärta som jag inte känner igen sedan tidigare. Har telefonkontakt med min reumatolog, som inte tror att något av mina symptom kan var biverkningar av insatt läkemedel (det finns ett antal ”case reports” (fallstudier) som säger annorlunda, min läkarbroders efterforskningar likaså). Reumatologen vill att jag tar ett Covid-test och jag får tid för detta måndag 29/11).

Tolv dygn efter injektion (2021-11-29):Testar positivt för Covid-19 och blir extremt förvånad sett till symptomen. Inga som helst förkylningssymptom uppträder, men tidigare nämnda symptom blir kvar.

9 december: Fortsatta smärtor i överkroppen, magen mår inte bra och det dyker upp blod på ställen där man absolut inte vill se det (mer detaljerad än så tänker jag inte vara, använd fantasin…). På inrådan av Åke (läkarbrodern) kontaktar jag vårdcentralen i Östervåla. Får tjafsa med en sköterska där några dagar innan hon ger mig en läkartid (rekommenderade först bara Omeprazol, suck).

13 december: Fick träffa en läkare, som diskuterade och visade bilder på bajs i 30 minuter (han tog sig iallafall tid och jag var oerhört tacksam att jag hade ett munskydd att gömma mig bakom). När jag reste mig upp för att gå frågade han till sist om jag ville att han skulle ”känna på buken”. Eeeh, ja! En resistens palperades, jag fick ett par recept (kom hem med en hel papperskasse från Apoteket) och sedan var det tack och adjö. Eller förresten, den gode doktorn nämnde faktiskt att det är omöjligt att säga om min samlade symptombild är biverkningar av Imraldin, efterhängsna Covid-symptom eller något annat. Det faktum att Imraldin är immunhämmande gör förstås att mitt immunförsvar har gått i botten och det är ju ogynnsamt vad än mina problem beror på.

Idag: Status vad gäller mystiska muskelsmärtor (eller om det är bindväven?!) är oförändrad liksom status för buken. Håller på och samlar kraft för ytterligare en dust med Östervåla Vårdcentral, som tyvärr blivit rent katastrofal vad gäller bristen på läkartider. Jag är tyvärr inte den enda som har drabbats och det är förstås olyckligt att människor går runt och lider helt i onödan. Det jag fått klart för mig är hursomhelst att jag lär få klara mig bäst jag kan och det börjar känns väldigt tungt 🙁 🙁 Men jodå, gröten är god och probiotika och andra små piller slinker ner…

Fortsättning följer – förhoppningsvis en positiv sådan!

#psoriasisartit #imraldi #adalimumab #covid-19 #svaghetskänsla #obalans #dyspepsi #magkatarr #gastrointestinalblödning #smärta

Har haft en riktigt lugn och skön söndag 🙂 Jag & Tommie åkte iväg och fikade hos Åke, Jenny & Sebbe (passade även på att få mitt brännsår kollat av Dr Storck, är rätt fult 🙁 ), men därefter blev det inte mycket gjort. Till Tommies stora glädje bemödade jag mig iallafall med att slänga ihop en av hans absoluta favoriträtter, så ikväll blev det indiskt på menyn 😛

Pandemin fortsatte, men värmen kom och utomhusumgänget piggade upp tillvaron 🙂

Pandemin fortsatte (man hade ännu inte fattat hur långvarig den skulle komma att bli…) och i princip all form av umgänge ägde rum utomhus. Många härliga stunder, men somliga (typ Åke 😉 ) var mer frusna än andra.

Ytterligare en resumé med några minnesbilder från februari-mars 2020 🙂

Nu var det ju helt klart ett tag sedan, men bara måste ju dokumenteras 🙂 50-årsfirandet blev av den annorlunda sorten och skälen till det var flera. Larmen om rådande pandemi började dugga tätt, men framförallt fyllde jag under en väldigt sorgtyngd tid 🙁 Min kollega Annica hade nyligen gått bort och brorsans familj hade precis fått ta bort sin älskade hund Sampson <3 <3 Lusten att fira var således i det närmaste obefintlig, men jag fick ändå de bästa halvsekeldagarna jag hade kunnat få.

Kvällen innan jag faktiskt fyllde spenderades vid en brasa med Tommie, mamma, resten av familjen och min fina vän Mickis (som dessutom hade äran att hjälpa Tommie att fixa brasvirke). Vi var totalt 14 personer som intog en tvårätters i form av kycklinggyros och ćevapčići med tillbehör i pitabröd följt av gamla klassikern Gino med vaniljglass. Maten hölls varm på grillen, som för kvällen laddats med vedträn, och även om det var spartanskt så var det underbart mysigt. Och gott! 😛 Tur med vädret hade vi också (vill minnas att det var någon eller ett par plusgrader), så med eldens värme och en eller annan pläd gick det ingen nöd på sällskapet.

Min ”riktiga” födelsedag spenderades med världens bästa Rävsvads-gäng, som kom förbi och smaskade hemsnidade smörgåstårtor. Så trevligt och så lagom <3 Och jo, ett gäng blombud drällde in också!

Blev så småningom även firad på jobbet och skämdes närmast över att få så fina blommor och presenter. Kände mig verkligen uppskattad och DET är skönt 🙂 🙂

#alternativtfirande #pandemifiranden

För snart två år sedan förlorade vi min älskade vän & kollega Annica <3. Annica var, utöver såå mycket annat, en av mina mest trogna bloggläsare och ja – jag tappade helt enkelt sugen. Fullständigt…

Jag vet inte hur många gånger jag har tänkt att NU ska jag börja skriva igen, och göra en resumé över ”förlorad” tid (mest för min egen skull!), men icke. Förrän nu! 🙂 Inspirationen kommer från alla möjliga håll, men inte minst mitt stora intresse för matlagning. Bloggen är ett perfekt ställe att lagra recept och bilder och i sanningens namn så är tid något jag haft i överflöd alltsedan rådande pandemi tog sin början, så varför inte nyttja lite här?! Alltså: Jag börjar lite smått med en liten nutidsresumé från jul & nyår och följer sedan upp med text och bild från de gångna två åren. Vore himla synd att få ett glapp med tanke på hur länge denna blogg har funnits! 😉 Och som sagt, receptbanken kommer framöver att uppdateras med en massa smått och gott så att ni som efterfrågar recept lätt kan komma åt dem 🙂 😛

Julen 2021 firades på hemmaplan med Tommie, mamma, syrran Kerstin, brorsan Åke, svägerskan Jenny & brorsonen Sebbe. Vi hade det fantastiskt lugnt och avslappnat och juldesserten (min första!) blev dessutom riktigt lyckad. Såå mysigt att få samla alla sina närmaste, till skillnad från julen 2020 <3

På nyårsafton var vi bjudna till min (bonus)brorson Danne & Tina. Fick fantastiskt god mat, spelade spel och hade det allmänt trivsamt tills grannarna började smälla raketer som aldrig förr. Gårdens unghästar blev skräckslagna, vi tvåbenta fick leta häst (fick även hjälp av fantastiska Rävsvads-Wilma) och finalen blev på så sätt lite snöplig. På det stora hela var det iallafall jättemysigt! 🙂

Min extramamma under mitt tidiga yrkesliv. Min mångåriga vän och allra finaste kollega.

Annica <3 Hon som ordnade så att jag, som praktikant, år 1992 blev erbjuden anställning hos min nuvarande arbetsgivare. Hon som fixade min första lägenhet, hon som kom hem till mig med mat när jag låg i lunginflammation och som såg till att jag träffade läkare när jag våren 1995 drabbades av depression.

Annica <3 Hon som var med mig oräkneliga gånger till favoritpuben i Sumpan, hon som var mitt ständiga bollplank på jobbet. Hon som var min stora supporter och min största kritiker.

Annica, alltid rättvis och rakt på sak. Hon som aldrig slutade se mig som lillflickan… Den 22 januari lämnade hon oss och igår var jag, och många med mig, på hennes begravning.

I detta nu känns det ofattbart tomt och oändligt sorgligt. Med tiden vet jag att jag bara kommer att kunna le och blicka tillbaka på underbara minnen, men vägen dit är lång.

Du fattas oss Annica <3 Framförallt är jag dock innerligt tacksam över att du under så många år var en del av mitt liv.

Jaha, då var det åter dags för ett av mina högst sporadiska inlägg. Fattar inte varför det ska vara så svårt att komma till skott, men jag antar att jag har annat för mig 😉

Min halvsekeldag närmar sig med stormsteg, men jag tänker inte ha nåt större firande i närtid. Lördagen den 1/2 blir det mat med stooora familjen och på själva bemärkelsedagen är jag ledig, sitter hemma och tindrar med ögonen och tar emot eventuella spontanbesökare. Och jo, det blir fest så småningom men den får vänta tills sommarvärmen är här 🙂

Annars har det som vanligt varit jobb, ridning, friluftsliv (inklusive mysig korvgrillning 😛 ), brädspel och massor med cocooning (med god mat & pussel förstås 🙂 ). Håller även på och planerar så smått för trädäcket, som förhoppningsvis ska komma på plats i sommar. Hehe, smart som jag är så passar jag förstås på att önska mig arbetskraft/mantimmar eller presentkort på Bauhaus till födelsedagen 😉 🙂

Nu? Sussa sött så att jag är skapligt alert inför ännu en arbetsdag. Ha det bäst!

Jaha, då var 10–talet avklarat och vi har äntrat såväl ett nytt år som ett nytt decennium 🙂 Förra årets sista dagar avslutades bland annat med en utomordentligt trevlig och god middagsbjudning hos syrran. Och jo, julklappar fick vi också vilket betyder att jag nu har en hel drös av mina favorittallrikar/assietter av märket Le Creuset. Tack Kerstin! <3

Nyårsafton hade jag & Tommie tänkt spendera hemma och det på tu man hand med god mat och massor av pusslande. Som så ofta när det gäller oss så blidde det dock ändrade planer, så plötsligt fann vi oss istället inta en trerättersmeny hos Cicci, Mats & resten av gänget borta i Rävsvad. Jättetrevligt! 🙂

Annars? Konstaterar att julledigheten förde med sig en vända magsjuka, akutbesök hos tandläkaren och slutligen en dunderförkylning. Hehe, mitt klena immunförsvar är nog rätt ansträngt för dagen. Hursomhelst, på det stora hela har jag haft ett par riktigt sköna veckor och det var grymt trivsamt att för en gångs skull dela vinterledigheten med Tommie <3 Får gärna bli en tradition!