I eftermiddags när jag satt hemma och jobbade så kilade Catla ut genom hundluckan, och det var naturligtvis inget konstigt med det. Hon blev dock borta ovanligt länge, så till sist var jag tvungen att öppna dörren för att kalla in henne. När ingen hund kom så gick jag bort till ena änden av den drygt 7½ meter långa verandan (för att blicka ut över tomten då), och DÄR låg den lilla. Catla hade parkerat sig i Teos gamla hundkorg (som sedermera lånades av Catla och gnagdes sönder…) vilken stod i en ensam men ack så inbjudande solfläck. Skööönt tyckte Catla, som inte verkade bry sig nämnvärt om att korgen delades med både skidstavar och campingstolar 🙂

Annars går livet sin gilla gång, och precis i detta nu så är det fredagsmys med TV-hockey som gäller (förutom bloggen då 😉 ). Man måste ju liksom ha koll på vilka som ändar upp i kvalserien med SSK och övriga ”klaringar”!

Avslutningsvis så kommer en stilla undran: Wilma, var är lillebrors alldeles underbara kolablandning?! 😛 Jag lääängtar ju!

/ Storkelina – nyäten, go & gla’

För ett par månader sedan aviserade jag att det här skulle skrivas om modernt föräldraskap, men detta föll sedan i glömska. Efter att ha läst Camilla von Otters härliga ledare i senaste numret av Vi i villa blev jag dock åter inspirerad, så nu jäklar har det skrivits 🙂 Jag väntar dock lite till med att publicera, för det här ämnet är i mitt tycke både så viktigt och intressant att jag vill fila ordentligt på texten. Som självutnämnd expert på livets stora och svåra frågor vill jag liksom inte riskera att reta upp alltför många alltför mycket 😉

Annars rullar livet på ungefär som vanligt och årets klänningsjakt (ska på bröllop i slutet av månaden) är i full gång. Jag skriver årets jakt, för det börjar kännas som ett återkommande tema med vigsel och jag-har-ingenting-att-ha-på-mig-problematiken. Tänk om folk hade den goda smaken att gifta sig samma årstid, samma tid på dagen OCH med samma klädkod på inbjudan – då kunde man ju ha samma klänning mer än en gång tänker jag.

I morgon blir det jobb i huvudstaden, och det innebär att det strax är tid för undertecknad att krypa till kojs. Alltså: Ha det fint!

/ Storkelina

Detta sängbord gör sig utmärkt i vårt trånga sovrum, och så är det himla praktiskt när man dammsuger.

Våren närmar sig med stormsteg, men jag har ändå inte riktigt tålamod att vänta in ljuset. Nix, i stället ljusar jag upp inredningen och mycket av det som tidigare gått i svartbrunt blir nu till vitt 🙂 Det enda problemet är att jag nästan aldrig hittar nå’t jag gillar ute i handeln = det blir till att ”skapa” på egen hand, åtminstone delvis. Tidigare har jag (med god hjälp av Tommie!) gjort om det gamla matbordet samt snidat ihop vägghängda sängbord till det lilla sovrummet, och nu är det ett nytt soffbord som står på tur. Själva stommen kommer att utgöras av ett nyinhandlat, vitt bord från IKEA men bordsskivan kommer inte att vara sig lik nå’t längre tag. Resultatet?! Det redovisas förstås så småningom!

/ Storkelina – den kreativa

I dag har jag;

• tjattrat i omgångar med bästa mamsen och min dito storasyster
• varit i Uppsala och snabbshoppat
• skrattat en himla massa åt och med min underbare man
• gosat med Bus & Catla (Ömer ville inte…)
• hostat och snörvlat
• njutit av vårvädret

Nu ska jag:

Sova! Natti natti 🙂

/ Storkelina – en trött en

Som bekant så har jag varit krasslig några dagar, men aptiten är trots allt på plats så gissa hur skönt det var när jag i afton blev ”utslängd” från köket för att i stället lugnt sitta i soffan och bara invänta servering?! Tommie hade planerat middagen på egen hand, så för mig var grönpeppargrytan med strimlad rostbiff, kokt potatis & broccoli en total överraskning. En för hushållet helt ny rätt som visade sig vara både fräsch och god = ett mycket lyckat OCH uppskattat tilltag 😛

Annars så är det minst sagt lugnt med ett halsont som går upp och ner MEN framförallt: Jag hyser gott hopp om att våren nu är nära och det känns SÅ skönt. Solljus och värme gör nämligen sargade små själar utomordentligt gott!!! 🙂

Dagens kuriosa: Giraffens hals är upp till 2,40 meter lång, det vill säga samma mått som takhöjden i en modern lägenhet. Det är en låååång hals det!

/ Storkelina – i en skog långt bort (?) från dig

Jejje kollar blodtrycket (!) på sin minst sagt förundrade Rocky.

Lilla Bessie har åkt hem och jag har hunnit med två vårdbesök, men då jag varit risig så har det annars inte hänt särskilt mycket de senaste dagarna. I går kväll när granntösen Jejje kom från veckans praktik i Falun så fick hon dock komma hit och värma sig ett par timmar – detta då hon kommit hem till ett iskallt hus (fy på sig Christian! 😉 ). Hursomhelst, krasslig som jag var så kändes det förstås tryggt (trooor jag?!) att få hem en sjuksköterska under utbildning 🙂 Om inte annat så fick både jag & Tommie blodtrycket mätt två gånger var (en gång på varje arm för säkerhets skull), och det var ju faktiskt skönt att få bekräftat att det i alla fall var något som var bra med undertecknat måndagsexemplar till människa…

/ Storkelina

Sitter här med en ilsket värkande kropp och en ny vända halsont på ingång, så läget är minst sagt sådär. Fast den som känner till situationen med min älskade mammas ohälsa inser förstås att nämnda krämpor är de minsta av mina problem…

/ Storkelina – dottern

I dag var det äntligen dags för det läkarbesök jag väntat så länge på. Mitt syfte med besöket var att få remiss till en reumatolog i mitt ”nya” hemlandsting, och lyckligtvis så var jag och min gode doktor rörande överens = remiss skickad. Sååå skönt även om jag precis i detta nu mår skräp och fastän jag måste i väg på förberedande provtagningar (hatar nålar… 🙁 ).

Tidigare under dagen slukade jag en halvt bortglömd men smarrig rätt, nämligen Storkelinas lax- och avocadosallad (se sidan Mat & så’nt). Den sistnämnda är en riktig Omega 3-bomb (ska ju vara bra sägs det!) och personligen så tycker jag att den är både fräsch och god. Härligt, särskilt eftersom det är ett egenkomponerat recept 😛

Under kvällen blev SSK klara för kvalserien, och även om de kanske inte har så mycket att hämta så måste det ju betraktas som en stor framgång. I alla fall om man beaktar att laget en bra bit in på sägongen var parkerade i det allsvenska bottenträsket. Jättekul att det vände och det dessutom med besked 🙂

/ Storkelina – den vingklippta

I dag har jag jobbat hemifrån, men jag ska erkänna att jag faktiskt ”rymde” från arbetet en liten stund. Jodå, för någon gång vid lunchtid så såg jag en bil som hade stannat precis utanför tomten och eftersom jag inte kände igen den så kände jag mig nödgad att kolla upp det hela (bor på landet vet ni 😉 ). När jag rest mig upp för att titta lite närmare så blev jag mycket förvånad, för utanför bilen såg jag en karl ståendes på alla fyra (!). Naturligtvis så var jag tvungen att gå ut och se efter så att det inte hade hänt nå’t, och då fick jag förklaringen: Man har nyligen sett lodjur på ”våran” lilla väg, och mannen tyckte sig nu ha sett färska och fina spår. Jag troooor att han blev en aning besviken när jag förklarade att det inte alls var något lodjur som tassat förbi utan ”bara” Christians & Jejjes sankt bernhardshund Smula.

Efter jobbet fick jag finfrämmande, och det var Camilla & lilla Vera. Camilla gled ganska snart i väg på jobb medan Vera stannade kvar hos undertecknad = första sejouren på tu man hand. Mycket trevligt, men inte särskilt jobbigt för av 3½ timmar så var behändiga Vera endast vaken i en halvtimme…

/ Storkelina – barnvakten

Camilla hade med sig detta fina paket som enligt uppgift var från stilige Gandhi. Innehållet? Teer från Dalarna. 😛

Överlevnadskit: Lilla skötväskan med blöjor, nappflaska & napp.

Catla har precis upptäckt att barnvagnen INTE är tom.

Så här busig och vild såg Vera ut efter blöjbyte. 🙂

Tommie är djupt koncentrerad på datorn medan Vera är mer fokuserad på fotografen.

I morse kl 03.30 ringde väckarklockan och en timme senare hade jag, Tommie, Catla & gästande Bessie packat in oss i bilen för avfärd mot Färsta Ridhus i Sundsvall. Och nej, även om färdmålets namn antyder annat så var det inte några hästrelaterade aktiviteter som stod på agendan. Nix, här var det hundar av alla de slag som stod i fokus och Catla visade än en gång upp sig med stor framgång. För Catlas del så var det dock ingen tvekan om vad som var dagens egentliga höjdpunkt, för det var ju förstås att återse kullbrorsan Harry 🙂

På vägen hem stannade vi i Delsbo där det blev en trevlig fikastund hos Tommies underbara farmor, och därefter var det ett gäng rejält trötta själar som fortsatte färden hem till en ivrigt väntande Bus. Den sistnämnda verkade för övrigt vilja försäkra sig om att inte missa även nästa utställning, för hon såg genast till att packa ner sig i ”utställningsväskan”. Sött!

/ Storkelina – SÅ trött (fast på ett skönt vis)

Catla (närmast i bild) och kullbrodern Harry hade inte träffats sedan de skildes åt den 14 juli 2012.

Tommie med Catla & hennes moster Bessie (närmast i bild) på väg till farmor i Delsbo.

En trött Catla poserar med dagens prisskörd.