Vår fina, arabiska dabbagam (Uromastyx ornata) vid namn Ömer fortsätter att växa och frodas 🙂 Han har nu uppnått en ålder av dryga 4 månader, har hunnit ömsa två gånger och spenderar en hel del tid i den grotta som länge stod orörd. Ömer lever uteslutande på vegetarisk kost såsom exempelvis parakitblandning, sallad, persilja, majs, ärtor, broccoli, groddar & smörgåskrasse. Det råder dock inga tvivel om vilken favoriträtten är – broccoli is the shit liksom 😛

Några nytagna bilder av hemmets allra yngsta följer nedan:

Vaksam Ömer.

Nyfiken Ömer.

Försvarsberedd Ömer.

Jenny, Catla, Johannes & Bessie (delvis under bordet då’ra).

Under lördagen hade jag & Tommie besök av paret Jenny & Johannes samt deras söta bostonterriertjej Bessie. Lilla Bessie är inte bara länsgranne utan även Catlas moster, och i går var första mötet dem emellan. Det hela avlöpte fantastiskt väl, faktiskt så väl att Bessie den 3 februari kommer för att stanna i 3½ veckor. Kul! 🙂

Under gårdagskvällen bar det av till Annelund där det bjöds på Tacos och några timmars prat, men sedan var det dags för ett gäng trötta själar att krypa till kojs. Det är rackarn’s vad lite hundbus (undertecknad & Tommie), en dag i Uppsala (Jejje) och crossåkande (tokarna Christian & Dick) tar på krafterna…

I dag har jag & Tommie tagit det härligt söndagslugnt, och inte ens den efterlängtade söndagspromenaden blev av. Det ska dock sägas att just det sistnämnda inte hade med oss tvåbenta att göra. Nix, det var faktiskt lilla Catla som var heeelt slut efter gårdagens bravader… Hursomhelst, denna dag har inte bjudit på mycket annat än mys i TV-soffan, uppvärmda rester (smarrig lasagne 😛 ), telefontjatter med mamsen och en hel massa QuizKamps– och Wordfeudspel (via telefonen då) och det var JÄTTESKÖNT.

/ Storkelina – attackerad av latmasken

Catla har intagit en avslappnad fredagsposition.

Denna fredagskväll är av slapparvarianten, och det enda som står på schemat är att bevaka den pågående matchen mellan SSK och Troja Ljungby. I morgon lär det däremot bli mera livat, för då kommer Catlas moster Bessie med matte Jenny & husse Johannes på besök. Nämnd trio bor nästgårds (med våra mått mätt då 😉 ), det vill säga i Uppsala, och förutom att umgås så ska vi diskutera lite hundvakteri. Som det ser ut så kommer vi nämligen att ha nöjet att låna fröken Bessie några veckor i februari 🙂

Annars håller jag & Tommie som bäst på att kolla flygbiljetter och hotell, för i mars bär det av till Belfast (Nordirland) där det vankas bröllop. Jodå, vår gode Jonas & hans Ngozi ska inträda i det äkta ståndet och det ska bli SÅ fantastiskt roligt. Jag läääängtar!

/ Storkelina

Detta inlägg tillägnas världens största (inte till storleken alltså 😉 ) kattvän, nämligen min mångåriga kollega Gunilla.

Efter att ha sett husse & matte ordna en ”studio” där Catla fotograferats, fått höra ”duuuuktig tjej” och belönats med kattmatsbitar så blev Bus minst sagt nyfiken. Vad var det som var så himla duktigt och varför fick hunden godis?! Klipsk som hon är, vår lilla kisse, så var hon inte sämre än att hon bestämde sig för att bli modell för en dag = äntrade helt sonika studion och poserade en stund. Godis? Självklart, för det var naturligtvis ÄNNU duktigare att ställa upp på helt frivillig basis 🙂

Hm, vad är det som är så märkvärdigt…

… med att sitta här uppe?!

Det här är ju hur lugnt som helst, så jag tror att…

… jag passar på att tvätta mig lite och…

… lite till.

Aaaah så skönt att vara ren och sträcka ut benen en stund!

I förgrunden ser vi Gandhi, och i bakgrunden skymtar fina Vesslan (stallkompis & lånehäst från Rävsvad).

I går var jag & Tommie nere i Sumpan för att hämta saker från vår ”gamla” lägenhet (har kontraktet kvar t o m den 31 januari), och det var väl egentligen inte riktigt var vi var sugna på. Efter några dagar i sjuksängen så var jag själv fortsatt snorig och rejält trött, men värst var det för stackars Tommie som var alldeles nyinsjuknad = bära kartonger fem trappor utan hiss var mindre kul 🙁 En trevlig fikastund hos Jonas & Ngozi piggade dock upp, och dessutom så kryddades eftermiddagen med en SSK-seger (hemma mot Malmö Redhawks). Skönt!

I morse var förkylningssymtomen åter värre och jag hade en hisklig huvudvärk, men det var snabbt avhjälpt med lite Alvedon/Ipren. Så länge man inte har feber så går ju det mesta att greja och det var ruskigt bra, för efter den senaste veckan så behövde jag verkligen komma ut och få lite luft. Det sistnämnda gjorde jag genom att åka till Camilla i Buckarby och därefter, med stilige Gandhi i släpet, vidare till ett ridhus i Östervåla. Jodå, här skulle det hopptränas (nä, inte jag då) och detta genom att unga fröken Johanna red två pass för instruktören/tränaren Camilla: Det första passet på duktiga fullblodet Mexican Top Model, och det andra på superbästa Gandhi. Jisses, jag hade ju aldrig sett Gandhi hoppa på det där viset tidigare så DET var i sanning en upplevelse! Hm, förmodligen så var både Gandhi & Johanna sådär oerhört briljanta för JAG hade skrittat fram honom typ forever. Eller inte 😉 Hursomhelst, det var inte så lite nyttig gympa för undertecknad som nu inte hade suttit på hästryggen på ett bra tag…

När jag har tid, lust & ork så kan det vara riktigt inspirerande att spendera några timmar i köket. Att äta gott är bland det bästa jag vet, så nu har jag kommit upp med ett nytt (åtminstone för oss!) lördagstema. Här ska minsann komponeras en ny trerättersmeny för varje  lördag som, med eller utan gäster, tillbringas hemma i stugan. Det ska inte vara vardagsmat à la stekt falukorv med makaroner, men det behöver heller inte handla om någon gourmetmat. Nix, det viktiga är att det smakar gott och att det känns nytt och fräscht! Jag misstänker att det till en början kommer att bli många glassdesserter, och jag tror likaså att den största utmaningen blir att variera förrätterna. Roligast? Att liksom alla gastropubar med lite självaktning designa en egen ”Hindersbo-burgare” att servera! Har ännu ingen aning om hur den kommer att ”se ut” men den ska vara grillad, ha supersmarriga tillbehör och så står en härligt rökig barbequesås (hemlagad såklart)  högt på önskelistan. Spännande 😛

/ Storkelina – den snörvlande, ridande kockan

Polarskäggets Charmiga Catla & Annelunds Briljanta Bus.

Bilden ovan är ett tvättäkta fotomontage, men faktum är att både Catla & Bus befann sig i min ”fotostudio”. Samtidigt?! Nä, men det är väl mindre viktigt 😉

/ Storkelina – kreativ matte

Under mina fyra dagar som sjukling har Tommie kommit hem med diverse uppmuntrande gotter. Häromdagen så var det (utöver ett lass med halstabletter) ett par av mina barn- och ungdomsfavoriter, nämligen Dumleklubbor & Zoo-tablettaskar 😛 I afton var det i stället dags att äntra dryckesspåret, och detta i form av Syd Black & Orange. Just den sistnämnda har jag aldrig tidigare testat, men en sedan länge svunnen favorit var Fanta Black & Orange så även här hade bästa Tommie tänkt till 🙂 Återkommer med en recension av nämnd dryck så snart den har avsmakats och bedömts!

Annars är det fortsatt förkylt, men det känns i alla fall som att det håller på och vänder… åtminstone för MIG. Tommie har däremot precis påbörjat en sväng med rejält halsont och verkar faktiskt rätt ynklig för stunden, stackar’n 🙁

/ Storkelina – ompysslad sjukling på bättringsvägen (?)

I dag när Tommie kom från jobbet så hittade han en del oväntat i brevlådan, nämligen vitaminer och en korsordstidning. Det visade sig att söta Camilla hade varit förbi med lite lämpligt virke till undertecknad sjukling, tack snälla!

/ Storkelina – fortfarande ynklig 🙁

Som jag nämnde i går så är jag riktigt jäkla förkyld och gör just ingenting annat än sover. Så snart jag vaknar blir jag dock rejält rastlös, för jag orkar inte gå ur sängen men huvudet har rackar’ns svårt att bara vara. I alla fall tur att jag har en Bus, en Catla & en dator att dela binge med! 😉 Och att Tommie kommer hem så småningom

/ Storkelina – sjuklingen

Jaha, och så är jag då tokförkyld IGEN… 🙁 Oerhört frustrerande och på nå’t vis helt omöjligt att göra rätt, för stannar man hemma från jobbet så är man en vek svikare (mina egna ord!) och går man och jobbar trots sjukdom så är man en usel smittspridare. Just denna gång hade jag dock inget större val, för med feber så har jag varit sängliggande precis hela dagen och jag kan faktiskt inte ens minnas när det hände senast.

Just när det gäller det där med att vara smittbärare/spridare så vet jag att många ger blanka fasen i den biten, och jag kan erkänna att även jag har gjort det många gånger. Nu när min mamma är svårt sjuk har jag dock blivit brutalt medveten om hur allvarliga konsekvenser en till synes banal förkylning kan få för henne (och många, många andra), och då tänker man plötsligt om. Hur mycket det hjälper kan man naturligtvis bara sia om, för baciller och virus finns ju precis överallt MEN det känns ju bra om åtminstone mina basselusker håller sig hemma när de är som mest aggressiva.

Nu ska jag snörvla och hosta vidare, så ha det fint och på återhörande!

/ Storkelina – er rapportör från sjukstugan