I går var det ett lass på sju grabbar (den finaste hette Tommie ) som körde cross på en av granngården Annelunds åkrar. Själv valde jag, trots höstrusket, att ta plats i den fyra man & tre hundar stora publiken och det var väl vackert så. Hursomhelst, crossåkandet följdes för somliga av oss av grillning (säsongens sista?) och en riktigt trevlig kväll. Härligt! 🙂

I morse var både jag & Tommie uppe i skaplig tid, så det var alltså bara de fyrbenta som i vanlig ordning agerade sjusovare. När Bus & Catla väl behagade stiga upp så blev det dock röjigt värre, för de två leker verkligen så att tussarna ryker (nja, inte bokstavligt kanske 😉 ).

Nu har myssoffan intagits för kvällen men innan dess så var jag & Tommie ute i skogen och spårade lite med Catla. Jättekul övning, som vi testade första gången under förra helgens valpträff uppe i norr och Catla var såklart bländande duktig.

Lille Max passade på att klappa Catla medan han agerade crosspublik.

Mera publik: Rulle, den evigt pausande Tommie & Jejje.

Så här lång tunga fick Annelundsgästen Carla när hon spanade in gårdens två marsvin.

Christian i fiiiina Blake Baggett-tröjan.

Jejje, Gusten & Anna som till vardags pussar…

… på den rödtröjade Mackan.

Gårdagen var tung med heldagsutbildning nere i Stockholm, intensiv ryggvärk och en outgrundlig trötthet (trots att jag hade sovit ovanligt bra). Desto skönare var det därför att vakna i morse – ryggen var betydligt bättre, men framför allt så kände jag mig skapligt UTVILAD. Skönt! 🙂

Utöver jobb så har dagen och kvällen ägnats åt diverse trevligheter. Först  kom granntösen Jejje förbi på en fika, och därefter bar det av till Gandhi i Rävsvad. Det sistnämnda var riktigt mysigt, för sedan Catla kom så har jag knappt satt min fot hos Den Stilige. Dessvärre så var det dock inte bara mys, för jag kände också hur snabbt man tacklar av 🙁 Det är ju grymt tungt med häst- och stallpyssel…

Avslutningsvis så tillbringades kvällen nere i Uppsala där det var dags för valpkursens femte lektion. Allt gick så bra och valparna var så söta, MEN just i kväll så var det inte långt i från att småttingarna överglänstes av ett annat gäng. Jodå, en uppsjö kalvar förärade oss med sin närvaro och de var förstås fantastiskt fina!

Finfin kalv fotograferad i Svista strax norr om Uppsala.

Hej hej och hej då, jag är jättetrött! ;-)`

/ Storkelina – i slappartagen

I dag har jag:

• Jobbat (hemifrån)
• Varit riktigt förbannad (jobbrelaterat…) 🙁
• Pladdrat i luren
• Shoppat och ätit middag i Tierp
• Träffat Camilla, Dick & deras tre dagar ”gamla” Vera 🙂

Nu ska jag blogga (en sväng här, en vända i Catla-bloggen) och sedan är det sovdags. Ha det gott så länge!

Camilla, Dick & deras lilla Vera som visade sig vara en utomordentligt söt och trevlig liten bebis.

Och här har fina Vera landat i Storkelinas trygga (?!) famn.

I fredags åkte jag, Tommie & Catla upp till Hjoggböle (ett par mil utanför centrala Skellefteå) för att tillbringa helgen hos Catlas uppfödare. Jodå, på lördagen var det dags för ”valpträff” (somliga var valpar för mer än fem år sedan) vilket innebar hundträning, hundsnack, hundlek & en massa god mat. En supertrevlig och lärorik helg, och vi ser redan fram emot nästa om sisådär en två år 🙂

Nu är klockan strax efter elva, och vi har hunnit vara hemma ett par timmar. Bus, som hade pysslats om av grannarna, mötte oss så snart vi hade parkerat bilen och vi kände oss härligt efterlängtade. Och trots att Catla har lekt med hundar hela helgen så märktes det tydligt hur nöjd hon var med att återse sin kattvän = supersött!

Ett par dagars vistelse i Hjoggböle innebar en underbar naturupplevelse.

Tommie & Catla håller koll såväl på de andra hundägarna som på uppfödaren/kursledaren Ann-Britt.

Ann-Britt förbereder Tommie & Catla för deras första uppgift i spårskogen.

Förutom en viss Storkelina så ser vi lilla Catla, Mimmi samt sonen Alfons (liggande).

I fredags, den 14 september 2012, kom du till världen och gjorde mamma Camilla & pappa Dick omåttligt stolta.  Själv har jag ännu inte hunnit träffa dig, men jag ser verkligen fram emot vårt första möte. En klok gumma och mentor (som undertecknad!) är ju precis vad du kommer att behöva i livet 😉

/ Tant Helena

Alltid lär man sig nå’t nytt, för jag har väl aldrig sovit så bra som efter den ”kaffemara” jag berättade om i föregående inlägg. Otroligt! Fast jag tror ändå inte att jag vågar använda koffeinet som sömnmedel – har en känsla av att det kan slå fel 😉

De närmaste dagarna kommer det sannolikt att vara rätt dött på denna blogg, för jag kommer att vara strängt upptagen med diverse aktiviteter. Vilka? Det återkommer jag om så småningom 🙂

De dagar jag förvärvsarbetar hemifrån så jobbar jag mellan 10 och 14, och då klockan nu är strax efter halvtio så börjar det bli dags att trycka i gång jobbdator och telefon. Med andra ord: Ha det gott och på återhörande!

/ Storkelina – på väg mot helg

När jag slutade röka år 2003 så lade jag även av med kaffet, och det sistnämnda höll i sig fram tills för ett par år sedan när de dåvarande granntöserna Camilla & Jejje lurade mig (typ! 😉 ) åter i fördärvet. Numera dricker jag kaffe som de flesta, MEN jag brukar vara lite försiktig både vad gäller att dricka för mycket och att dricka för sent på dagen/kvällen (är ju rädd om nattsömnen liksom). I dag har jag dock misslyckats kapitalt med alla min kloka intentioner = har druckit kaffe mest hela dagen:

• Morgonkaffe med påtår
• Förmiddagskaffe med påtår
• Lunchkaffe
• Eftermiddagskaffe
• Ytterligare eftermiddagskaffe (när Jejje kom förbi med hembakt fikabröd 😛 )
• Kvällskaffe (hos några grannar)

HUR ska jag kunna somna i kväll?! Hjälp! 🙁

/ Storkelina – den ofiffiga

Ja, vad säger man? Sommaren har blivit till höst, fågelungarna är stora och de vuxna börjar flytta till sydligare breddgrader = jag har betydligt mindre att göra. Matte tycker förvissso att just det där med det minskade antalet potentiella fågeloffer är JÄTTEBRA, men mattar fattar ju å andra sidan inte så mycket. Åtminstone inte när det gäller jakt! 

Häromveckan var jag ute på nattliga äventyr, och även om jag inte tänker berätta exakt vad jag gjorde så kan jag säga så mycket som att husse & matte trodde att jag slogs med en grävling. Dom stackarna (husse & matte alltså) letade förtvivlat efter mig, men jag hade ju inte tid att visa mig just då 🙁 När jag slutligen kom hem och ”bara” var halt på vänster framtass så blev husse & matte SÅÅÅ glada. Det är nästan så att man borde skrämma upp dom lite oftare 😉

Annars rullar kattlivet på som vanligt, och jag leker fortfarande en massa med den där valpen. Emellanåt är hon riktigt skojig, men det finns också stunder när jag gör bäst i att gömma mig HÖGT upp nånstans. Eller förresten, det är inte alltid jag gömmer mig – i bland är det kul att retas lite också, det vill säga att vara synlig men oåtkomlig 🙂

/ Bus – en kisse i farten

När det är förmiddagssol gillar jag att ligga vid husknuten och jäsa.

Att ligga på en sten och spana på…

… lilla Catla är också rätt underhållande!

Om jag tröttnar på ”den lilla” så drar jag bara upp i ett träd tills…

… hon har försvunnit så att jag kan ägna mig åt annat bus.