I dag har jag jobbat, tvättat, lagat mat, pladdrat i telefonen med mamsen & Camilla, fikat på Annelund, installerat en trådlös skrivare och gosat med Tommie & Bus. Spännande? Japp, jag ääälskar vardagen och upplever den som allt annat än grå 🙂
/ Storkelina
Helgen har gått i sällskapslivets & jaktens tecken. Det började i fredags då a) Bus släpade hem sitt första byte och b) jag & Tommie bjöd in oss på tacosmiddag hos Christian & Jejje. Kvällen kröntes sedermera med fussball-spel och pilkastning, mycket trevligt! 🙂
Under lördagen var jag hos Gandhi och red för för första gången på ett tag (i dag träningsvärk…). Därefter bar det av hemåt för att förbereda en middag för lördagskvällens gäst, nämligen hederskillen Stolle. Det blev således fantastiskt fin biff från Köttboden i Östervåla för de tvåbenta, lördagens bevingade byte ( 🙁 ) för Bus, pilkastning och sist men inte minst: Stolles lilla snacks/tapasbuffé. Den sistnämnda bestod av grönsaker, chips, två sorters dip, italienska ostar, prosciutto, crostinis med chilitapenade samt minikrustader med kräftröra 😛 Kräftröran var smickrande nog gjord efter undertecknads eget recept (se Storkelinas heta kräftröra på sidan Mat & så’nt).
I dag har det varit ganska slappt med mat på pizzerian i Våla, men vi fick även se Stolles debut på hästryggen. Det var Camilla som var vänlig nog att upplåta sin prins Gandhi för ändamålet, och såväl häst som ryttare skötte sig utmärkt. Sevärt! 😉 Några bilder från helgen följer nedan:
Pyssliga Stolle hade, som alltid, med sig en massa godsaker.
Efter uträttat stordåd vilar nyblivna storjägaren Bus gärna ut hos stolta husse.
Stolle satt stadigt (eller?) på Gandhi.
En grimaserande Camilla har gjort sig redo för hemfärd.
Gandhi ser ståtlig ut fastän den kalla vintern gått hårt åt hans normalt sett så vackra hårrem. Foto: Camilla Lindahl (vars skugga syns på bilden...).
Efter jakt kommer vila...
Som jag tidigare har nämnt så är vår Bus inte sådär överdrivet ivrig när det gäller att gå ut. Normalt sett går hon enbart ut när man öppnar dörren (aldrig genom luckan), men sedan utegångsförbudet i samband med löpningen så har hon inte velat gå ut överhuvudtaget. I eftermiddags var hon dock så överfull av energi (fullkomligen flög från ett bord och rätt upp i toppen av en hyfsat hög palm…) att jag tvingade ut henne OCH hon var borta längre än någonsin förr. Hursomhelst, när Tommie kom hem så dök hon upp – stolt som en tupp – med en nyfångad mus i munnen. Alltmedan jag fortfarande låg och sussade sprang hon sedan in i vardagsrummet, kastade upp musen i luften och lattjade en stund. Jag, som är hyfsat känslig, är ytterst tacksam över att jag fortfarande låg under täcket. Tommie däremot är mycket nöjd med sin lilla jägare, och deras relation har nu nått oanade dimensioner 😉 
/ Storkelina – jägarmatten (som aldrig mera kommer att tvinga ut missen…)
Allt är så bra som det nu kan vara med tanke på alla sorgtyngda dagar, men jag är ruskigt trött och orkar inte skriva mera än… typ så här då 🙂 Ha det!
/ Storkelina – allt annat än på ”G”
Vid 18 års ålder fick jag mitt första utbrott av hudsjukdomen psoriasis, något som då gjorde mig alldeles förtvivlad. Det skulle dock visa sig att jag hade en tämligen lindrig variant, det vill säga att det stannade vid utslag på begränsade delar av kroppen. Visst har det varit värre under perioder, men totalt sett har jag inte lidit nämnvärt av hudproblemen. Då har det varit betydligt värre med kroppens alla leder (kan delvis också härledas till min hudsjukdom…).
Hursomhelst, under åren så har jag fascinerats över att jag tyckt mig märka att vanliga småsår (ex.vis skrapsår) efterhand har utvecklats till psoriasisutslag. Har tyckt att det verkat osannolikt men sedan jag blev med kattunge, och därmed ett och annat rivsår, har jag varit närmast säker på min sak. Trodde naturligtvis att jag hade gjort en revolutionerande upptäckt, men när jag googlade på ämnet så visade det sig vara ”old news”. Jodå, när psoriasis uppträder i områden av skadad hud (solbränna, skrapsår etc) så kallas det minsann för ett ”Koebner-fenomen”. Lite stolt tänker jag ändå vara, för det krävdes förmodligen en hel del pengar och forskning för att bevisa det som jag erfor på en pisskvart (ursäkta språket… 🙁 ). Lite coolt! 😉
Några korta och mycket förenklade fakta:
Förr ansågs psoriasis främst vara en hudsjukdom, men baserat på moderna tiders forskningsrön kallar man den nu allt oftare för en autoimmun sjukdom. Även ledproblem är vanligt förekommande för patienter med psoriasis.
Sjukdomen debuterar i allmänhet efter t ex en halsinfektion eller ett psykiskt trauma, och nämnda faktorer påverkar sjukdomsbilden även i senare skeden.
Den rent praktiska process som orsakar hudutslagen är att hudcellerna i drabbade områden förnyas i alltför snabb takt. För en frisk person byts hudceller ut/delas ungefär var 28:e till var 30:e dag, medan detsamma sker så ofta som var 3:e till var 6:e dag i psoriasisdrabbade hudområden. Nu vet ni det! 🙂
/ Storkelina – amatörforskaren
Busan går gärna in i sin resebur bara för att ligga och mysa en stund.
Tyvärr så var det skit på linsen, men som kanske ändå synes på bilden ovan så trivs Bus i sin bur och detta TROTS att hon löper. Har provat att stänga luckan också, och även det går bra. Att så småningom ”packa in” den lilla för att åka till veterinären för kastration torde alltså gå bra 🙂 Fast amatörpsykolog som jag är så tar vi nog en kortare (och helt ofarlig) tur med bilen redan innan det är dags – detta för att hon inte ska tro att man ska till veterinären varje gång buren kommer fram.
De flesta som kommer hem till mig & Tommie tycker att vi har det väldigt varmt, och elementen och kaminen brukar verkligen göra sitt. När jag klev upp i morse var det dock ingen vanlig morgon, för i vardagsrummet var det bara 14 grader 🙁 Kilade snabbt ut i gäststugan och hämtade ytterligare ett element, men det tog ett bra tag att få upp nå’n värme just denna dag. Kylan i kombination med en evinnerlig blåst var tydligen inte vår bonings melodi…
I morgon blir det jobb i Stockholm, vilket i vanlig ordning innebär tidig måndags-sänggång. Inte mig emot ska sägas, för den senaste veckan har tagit hårt på krafterna. Alltså: Ha det gott och på återhörande!
/ Storkelina
De senaste dagarna har naturligtvis kantats av sorg och saknad, men även av ett och annat glädjeämne. I fredags var jag i Uppsala och firade min födelsedag med Tommie, Christian & Jejje. Vi inledde med fantastisk mat på den eminenta restaurangen Kött Kök & Bar och fortsatte sedermera med livemusik och gott att dricka på Bistro Hijazz. Mycket trevligt även om någon enstaka tår trillade ner även denna afton. Och väl hemma igen blev det många tårar…
Annars har helgen varit lugn och skön med nå’n liten pizza, ett och annat glas cola och en massa Wordfeud på telefonen. Lilla Bus, som vi egentligen hade tänkt kastrera i dagarna, har börjat löpa för första gången och jag tycker SÅ synd om henne. Hennes frustration är naturligtvis enorm 🙁 Finkisse som hon är så låter hon dock mig & Tommie sova om nätterna, och DET är mycket värt. Hursomhelst, något mera löpande kommer det inte att bli för Busan = kastration nästa.
I dag firar jag & Tommie 7-årig bröllopsdag, men efter fredagens födelsedagsfirande och en sorgtyngd vecka så blir det inga utsvävningar att tala om. Varken jag eller Tommie är heller särskilt traditionsbundna, så de ”stora” dagarna kan bli alldeles vanliga dagar och de ”vanliga” dagarna kan bli ”stora” dagar. Rätt härligt egentligen 🙂 
/ Storkelina – den äkta makan
Modellår: 2007 Växellåda: Manuell Miltal: ca 5.900 Bränsle: Bensin
ABS-bromsar, ACC/klimatanläggning, airbag förare & passagerare, CD-stereo, elhissar, elspeglar, fjärrstyrt centrallås, komplett ifylld servicebok, sommardäck på vita lättmetallfälgar, dubbade vinterdäck på lättmetallfälgar, servostyrning, sidoairbag, spoiler bak, stolvärme fram, multifunktionsratt mm.
Begagnatförsäkring i sex månader gäller vid köp av denna bil.
Bilder: Fortsätt läsa
Nedan finns en länk till en alldeles underbar liten videosnutt: Ett stycke katt och en bostonterriervalp som pysslar om varandra med besked. Kan inte ens med bästa viljan i världen påstå att Bus & Teo betedde sig SÅ…
http://www.youtube.com/watch?v=r0RLFgjHEJU
/ Storkelina – med hopp om livet
