Bus har packat ner sig i en påse och slängt en tass på mattes huvudkudde.

I morse tänkte jag åka till jobbet nere i Stockholm, men jag kände att jag måste få i mig lite mat (har bara mått illa och helt saknat aptit) och samla i hop mig ytterligare någon dag innan jag klarar av att möta kollegor och kunder. Det funkar liksom inte att bryta i hop varje gång någon tilltalar en… Tror i alla fall att det var rätt beslut, för jag var tvungen att bli ”sams” med att vara hemma med alla små tassavtryck i snön, pälsstrån och allt annat som just nu är verkligt jobbigt OCH det känns faktiskt liiite bättre nu.

Något som är väldigt skönt i dessa dagar är att lilla Bus finns hos mig & Tommie, att det finns en liten som behöver en och som genom sina galna upptåg kan locka fram ett och annat leende. I fredags när vi tog fram en huvudkudde (att ha i bilen) och packade ner några saker i en påse för att åka på begravningen i Delsbo var Busan riktigt rar – för att inte glömmas kvar så såg hon till att packa ner sig själv i påsen (se bilden ovan). Begåvat! 😉

Vill passa på att tacka min underbara familj, mina fantastiska vänner & arbetskamrater och sist men inte minst lilltjejen Wilma för allt stöd i både ord och handling. När livet känns så här fruktansvärt tungt är det i alla fall skönt att känna att så många bryr sig om en. Än en gång, mittt varmaste tack!

 / Storkelina

Vanligtvis så är jag en glad och positiv människa som trivs fantasiskt bra med livet, men förlusten av Teo har slagit ner mig med full kraft. Jag VISSTE att jag älskade vår lilla hund oändligt mycket, men detta… Hade aldrig kunnat föreställa mig denna enorma sorg, saknad och smärta som jag upplever just nu. Det känns som om jag har gått i bitar och det gör ofantligt ont. Kanske är det priset man får betala när man, som jag, är en sådan utpräglad känslomänniska? Att ALLT blir så oerhört starkt. När jag är lycklig så är jag närmast euforisk, när jag älskar någon så älskar jag gränslöst, när jag väl blir arg så exploderar jag, när jag blir ledsen så blir jag det på djupet, när jag blir glad så bubblar det nästan över och när jag sörjer så gör jag det så att jag går sönder… Det är riktigt tungt nu, och det faktum att tiden sägs läka alla sår känns som en mycket klen tröst.

/ Storkelina

Onsdagens glädje över att ha en så fantastiskt pigg gammal hund övergick snart i förtvivlan. Under torsdagen blev vi tvungna att åka in akut för att ta bort vår högt älskade Teo. Sorgen är gränslös, saknaden är oändlig, smärtan är obeskrivlig och våra hjärtan är fullkomligt urholkade.

Älskade älskade Teo, du var vårt allt. Tack finaste för allt du var och allt vad du gav, tack för att vi fick finnas vid din sida. Minnena av dig lämnar oss aldrig…

Husse & matte

Teo på väg till veterinären.

I dag var grannen Jejje en ängel och körde mig & Teo till ett bokat besök hos veterinär Per Eksell (XL Vet) i Örbyhus. Just på onsdagar finns även ”min” favoritveterinär (och släkting!) Eva Hertil på plats på XL Vet = två veterinärer klämde och kände på min tappre vovve. För den som undrar så är inte Teo akut sjuk, utan jag ville få hans mångåriga perinealbråck undersökt; detta eftersom det på sistone blivit väldigt stort. Det visade sig vara prostatan som trillat ner i bråcksäcken, och även om det inte ser vackert ut så är det inte mycket att göra åt… Teo är dock strålande pigg och mår bra 🙂 Sannolikt är han världens finaste 13½-åriga bostonterrier!

I går kväll klippte jag klorna på lilla Bus och förvånades lite över hur fantastiskt snäll hon var. Faktum är att hon betedde sig som om hon inte gjort annat, och det enda lilla beviset på missnöje (nä, det är icke att jämställa med nöje för missar…) var ett gurglande ljud framåt slutet. MIN duktiga kisse!

I morgon blir det jobb i huvudstaden, men framför allt så firar jag 16 härliga år med Tommie = risken (eller chansen beroende på hur man ser på saken) är hyfsat stor att jag har annat för mig än att blogga 😉 Med andra ord: Ha det fint tills vi hörs igen. 

/ Storkelina

I kväll känner jag mig riktigt slak i sinnet 🙁 Har sovit på tok för lite på sistone (kroppen värker lite extra nattetid…), och det har helt enkelt tagit ut sin rätt. Den bästa medicinen är dock att tänka positiva tankar, så i dag har jag plockat fram följande glädjeämnen:

Under morgonens lååånga resa till jobbet fick jag delvis sällskap av en Uppsala-boende kollega, nämligen Therese (den tredje i ordningen och avdelningens T2 😉 ).

Åt en god lunch i trevligt sällskap, nämligen tillsammans med Annica H, Gunilla & Inger.

Genom jobbet fick jag återse första barndomsvännen och grannen Anna. Vi hade inte setts på evigheter, så det var verkligen jätteroligt!

På vägen hem från jobbet fick jag lift med snälle Per.

En smarrig tunnbrödsrulle intogs på Bennys Grill i Tierp, där bäste Tommie hämtade mig.

Hemma i stugan väntade sötaste Teo & raraste Bus.

Sist men inte minst: Jag har SÅ fina vänner och en alldeles underbar familj 🙂

Ont? Jo. Glad ändå? Absolut!

/ Storkelina – lite vingklippt men fortfarande redo att flaxa med vingarna

Det har snart gått en vecka sedan jag & Tommie blev med iPhones, och jag kan bara konstatera att vi är helsålda 🙂 Det Alfapet-liknande spelet Wordfeud går varmt, halvskapliga kameror finns alltid till hands och ”apparaterna” är helt enkelt väldigt funktionella (man kan faktiskt ringa från dem också…). Kul!

Annars är allting lugnt, och jag laddar som bäst inför kommande helgs inräkning av mina näbbprydda vänner. I vanlig ordning så är det Sveriges Ornitologiska Förening (SOF) som står bakom det årliga projektet Vinterfåglar Inpå Knuten, och jag ämnar ännu en gång bli en av runt 20.000 räknande. Coolt, eller hur Cicci?! 😉 

I morgon ska jag jobba nere i huvudstaden, så nu är det dags att krypa till kojs. Natti natti!

/ Storkelina – med pippi på fåglar   

Teo & Rocky sussar sött.

I går hade jag, Tommie, Teo & Bus en heldag/kväll med både hårt arbete (för somliga…) och en massa trevligt. Bonusbrorsonen Danne kom redan under tidig morgon för att hjälpa Tommie att släpa hem en massa nersågade träd från skogen, medan Camilla & lånehunden Blenda väntade ända tills strax före kl 10 med att sällskapa undertecknad. Senare under dagen (och i omgångar) anslöt även Dick, Rocky och slutligen Jejje. På menyn fanns allt från slit och släp till promenader, TV-spel, hästmys, hundlek, sällskapspelet Risk och lasagne. Supertrevligt! 🙂

I dag har jag mest tagit det lugnt och bland annat spenderat lite kvalitetstid med Gandhi – var ju tvungen att tacka honom för den finfina presenten som han (enligt uppgift!) hade skickat med sin matte Camilla i går: Raggsockor för att jag inte ska frysa, rött te så att jag ska kunna sova om kvällarna och Blutsaft för att jag ska bli av med min yrsel. För den oinsatte så är Blutsaft ett kosttillskott i form av flytande järnglukonat. Camilla fick det själv som barn och tyckte att det var så vidrigt att hon höll på att kräkas, så det kan ju tyckas lite märkligt att hon inte hindrade sin häst från att köpa det till mig 😉 Ingen fara dock, för en tuffing som jag tyckte inte alls att det var så farligt. Det smakar helt enkelt järn! Eller blod…

/ Storkelina – den utvilade

I eftermiddags åkte jag & Jejje till Uppsala för att besöka Mötesplats Kupan (café & secondhandförsäljning i Röda Korsets regi) samt ett par hästsportsbutiker. Shoppingen skulle slutligen krönas med kaffe från Jejjes favoritbarista 😛 Hur det gick? Jodå, vi snurrade runt ett bra tag i Röda Korsets rymliga och välmatade butik – somliga (gissa vem!?) handlade en hel del också. Med hästsportsbutikerna gick det dock sämre, för den ena var stängd och den andra saknade det liniment som skulle inhandlas till Gandhi. Dessutom var vi så hungriga och kaffesugna att det inte längre var läge för shopping. I stället slängde vi i oss lite mat för att ÄNTLIGEN få inmundiga det efterlängtade kaffet på en barista som… hade stängt sin kaffemaskin för dagen 🙁 Två gruvligt besvikna själar fick ändra planerna och åka hem för att dricka helt ”vanligt” kaffe. Hursomhelst så hade vi, trots ett och annat bakslag, en jättetrevlig dag 🙂

/ Storkelina – värdelös shoppare (utom när det gäller fågelfrön förstås 😉 )

De senaste dagarna har varit riktigt tunga. Dels så har min nattsömn mer eller mindre uteblivit (värkande kropp…), men framför allt så gick Tommies älskade farfar bort under helgen som gick. Det sistnämnda är inget jag känner för att dryfta mer i detta forum, men det känns naturligtvis oerhört tråkigt…

/ Storkelina

Sidan Mat & så’nt har uppdaterats med ett nytt recept, nämligen Baconlindade kycklingfiléer med ädelost – Storkelinas variant. Det ligger allra först i listan = lätt att hitta!

/ Storkelina – mattanten

P.S. Så småningom ska jag försöka lägga in bilder till recepten så att sidan blir lite mera ”levande”. D.S.