Innan gårdagens avfärd till Kanikebogården satt jag, Tommie & Jejje framför TV:n som just då visade Ronja Rövardotter. Vi småpratade lite, vilket ledde till avslöjanden som att Jejje i unga år hade varit ”kär” i rollfiguren Birk och att Tommie medgav att han hade varit ”tänd på” (också i unga år! 🙂 ) självaste Ronja. Så småningom började vi diskutera helt andra saker, men Tommie glömmer inte så lätt och stod snart ute i köket och ropade nå’t i stil med ”Jejje, hur fan kunde du vara kär i en fjant som Birk?!”. Jejje replikerade snabbt med ”ska du säga, du är ju fan kär i ett troll”! Hon syftade på Ronja men tittade på undertecknad, som naturligtvis blev mycket förgrymmad innan misstaget till sist kunde redas ut 😉

/ Storkelina

I går hade Jejje ”lovat bort” mig & Tommie = kvällen spenderades på Kanikebogården. Underhållningen bestod  i världens raraste luciatåg, auktion och lotteri med jättefina varor/priser samt julfika. Mysigt på alla sätt och vis, men för några år sedan hade nog ovannämnd trio haft väääldigt svårt att föreställa sig en fredagskväll som denna – rätt coolt hur tiderna kan förändras 🙂

Efter ett par timmar på Kanikebogården bar det av till gården Annelund där det blidde ett parti UNO, men sedan var det dags för ett par riktigt trötta själar att åka hem och sussa. Teo & Bus? Ja, de hade ju varit ensamma hemma hela kvällen och var – till skillnad från somliga – fulla av lek & energi. En ruskig tur (för alla parter!)  att de kan leka med varandra.

Ett 50-tal personer hade samlats för att ta del av Kanikebogårdens fredagsmys. Av hänsyn till deltagarnas integritet är bilden hyfsat oskarp... eller nå't 😉

Eftersom även Jejje & Tommie vill vara lite hemliga kommer ytterligare en suddig bild...

En normalstor julgran har cirka en halv miljon barr (som kan hamna på ditt golv…).

Det absoluta köldrekordet i Sverige uppmättes vid en meteorologisk station i Vuoggatjålme (i höjd med polcirkeln i Arjeplogs fjällvärld) den 2 februari 1966. Temperaturen var – 52,6°, brrr!

Fortsätt läsa →

Teo i sitt härligt varma vintertäcke, som kollegan Therese stickade förra året.

Sömnbrist och värk tillhör min vardag, så desto gladare blev jag i morse när jag vaknade utvilad och med en kropp i riktigt skaplig form 🙂 Toppformen höll dessutom i sig, så inte ens en hemresa från jobbet på 3 timmar och 5 minuter tog kål på den. Nej då, när jag kom hem var jag fortfarande full av energi = långkalsonger, byxor, strumpor, raggsockor, vinterkängor, halsduk, mössa, vantar, fleecejacka, vinterjacka, reflexväst och pannlampa på (ja, jag bor på landet 😉 ) för en skapligt lång promenad med Teo. Härligt!

Lilla Bus hänger också gärna med på hundpromenad, men när det ska gås lite längre sträckor brukar jag stänga igen hund/kattluckan och lämna henne hemma – så även i kväll. Då hon hade Tommie som sällskap tyckte jag inte heller särskilt synd om henne, men Bus tyckte tydligen väääldigt synd om sig själv. Enligt Tommie så inledde hon med att kasta sig upp i ett fönster för att se vart vi tog vägen, började sedan jama smått hysteriskt och stormade den slarvigt stängda luckan för att slutligen ta sig ut. Tråkigt nog, åtminstone för Bus, så hade jag & Teo redan försvunnit ur sikte. En viss liten kisse, vit med svarta fläckar, satt dock troget ute på tomten och inväntade de ”förrymda” familjemedlemmarna. Ursött och faktiskt den hittills längsta stunden vår lilla busiluring har varit ute ensam.

/ Storkelina – energisk matte

I dag fyller du 40 (!) år, och din vana trogen spenderar du förstås födelsedagen i främmande land. Hursomhelst, eftersom du berövar mig tillfället att ge dig de varmaste grattiskramar så gör jag det på detta vis i stället: STORT GRATTIS och massor av kramar till dig från mig!

/ Storkelina – kvinnan som nästan alltid tycker olika 😉

I dag har jag:

• Haft sovmorgon
• Jobbat ett 4-timmarspass
• Tagit en timmes skogspromenad med Teo
• Tillagat, och tillsammans med Tommie avnjutit, biffstroganoff med ris

Nu ska jag:

• Unna mig en stunds nätpoker, så ha det gott!

 / Storkelina – en alldeles vanlig måndag

Under fredagskvällen körde jag, Tommie & Jejje ett spontant och gemensamt fredagsmys med allehanda godsaker (tack, Jejje!). På menyn, som avnjöts till SVT:s På spåret, fanns följande godsaker: Julmust, glögg med russin & mandel, pepparkakor med mögelost, Jejjes hembakade lussebullar, ostbågar, chips, KinaSnacks, M-nötter och en skål med lösgodis 😛 Gissa om det var några som var lite lätt (eller nå’t…) illamående när kvällen var slut?!

I går var jag & Tommie i Tierp och shoppade diverse djurmat – det är ju inte lite man behöver när man har både hund & katt OCH naturens alla fåglar att försörja 😉 Sedermera bjöd dagen/kvällen på hela-huset-städning, Gandhi-mys och pusselläggning tillsammans med Dick & Camilla = fullspäckat schema. Just i går råkade jag ha ovanligt mycket energi, så det var liksom bäst att passa på 🙂

Söndagen har varit tämligen slapp, och jag har sanna mina ord inte gjort mycket vettigt. Det har hursomhelst varit en skön dag, som nu har krönts med en liten filmstund. Filmen i fråga, det vill säga Familjen Jones, var förvisso rätt medioker MEN det var avkoppling och det var väl vackert så.

/ Storkelina

I går eftermiddag/kväll var jag förbi Gandhi en sväng, dock inte för att rida utan enkom för att pyssla om den stilige samt ge (och få!) lite kärlek. Huruvida jag fick någon kärlek eller inte ska jag låta vara osagt, men om jag fick det så hade Gandhi väldigt märkliga metoder att visa det. En riktig tjurpelle var han! Och pysslet? Nja, mysigare pysselstunder har jag ju haft. Att stoppa fyra hästben (ett i taget 😉 ) i en hink och diska dem med diskborste har sina sidor – hästen blev ren, men skiten hamnade på nå’ t märkligt vis på mig 🙁 Det var faktiskt knappt att Tommie släppte in mig i bilen när han kom för att hämta mig… Om Gandhi är världens bästa häst? Ja, tveklöst 🙂

Efter dagens arbetspass i Stockholm liftade jag med kollegan Ylwa till Ulriksdal och åkte sedermera kommunalt hela vägen till Tierp, där Tommie hämtade. Kom hem relativt sent, men det hade helt klart sina fördelar att Tommie redan hade hunnit varit hemma en sväng: En supersmarrig måltid i form av korvstroganoff & ris stod färdig och bara väntade på att slukas 😛

Nu kryper min trötte make till kojs, men eftersom fredagar innebär sovmorgon för min del så ska jag passa på att kolla på några av alla mina inspelade TV-program = mååånga. Jag spelar in och spelar in, men verkar sällan ha tid att titta numera. Det blir faktiskt så sällan att jag börjar misstänka att mitt nya liv på landet har medfört helt nya prioriteringar, men det är förmodligen bara av godo.

/ Storkelina

Jag vet att man inte ska slänga mat, men jag erkänner att jag alltid har varit en mästare på att göra just det 🙁 Inte minst spaghetti & makaroner, som det nästan är omöjligt att koka i rätt mängd, lär ha fyllt åtskilliga soppåsar (fyyyy på mig!). Sedan en tid tillbaka försöker jag dock bättra mig = exempelvis pastan brukar åtminstone hamna i kylen någon dag innan den går vidare till de sälla jaktmarkerna. Det sistnämnda var jag mycket glad över för några dagar sedan då jag hade oturen att vara både vrålhungrig och lat. Vad göra? Jag fyllde en tallrik med makaroner, hällde på en skvätt grädde, strödde över en massa riven ost och ställde in i mikron. Kryddade sedan den uppvärmda maten med lite svartpeppar och en gnutta ketchup, och det superenkla visade sig vara supersmarrigt 😛 MIN överblivna pasta kommer näppeligen att hamna bland soporna igen!

/ Storkelina – den glatt överraskade

För några veckor sedan började jag vintermata fåglarna, men i vanlig ordning så är det ju inte bara fåglar som besöker det uppdukade ”smörgåsbordet”. En och annan ekorre dyker också upp, och dessa sitter vanligtvis på marken och käkar spillfrön. Dagens lilla illbatting var dock mer försigkommen än så – han/hon satt på en gren, stoppade in sin ena framtass i fågelmataren och plockade ur solrosfröna. Själv tog jag fram kameran och öppnade fönstret för att få en bra bild, men av det sistnämnda blidde det intet 🙁 Ut for Bus, varpå ekorren försvann upp i ett träd med Bus efter… Det var naturligtvis ingen fara för ekorrens del, men lilla Bus blev mycket förvånad och en smula skraj när hon upptäckte hur högt upp hon hade klättrat. Vad hon gjorde? Tog sig ner och sprang hem till tryggheten = matte 🙂

/ Storkelina – i djurens underbara värld