I dag fyller du 40 (!) år, och din vana trogen spenderar du förstås födelsedagen i främmande land. Hursomhelst, eftersom du berövar mig tillfället att ge dig de varmaste grattiskramar så gör jag det på detta vis i stället: STORT GRATTIS och massor av kramar till dig från mig!

/ Storkelina – kvinnan som nästan alltid tycker olika 😉

I dag har jag:

• Haft sovmorgon
• Jobbat ett 4-timmarspass
• Tagit en timmes skogspromenad med Teo
• Tillagat, och tillsammans med Tommie avnjutit, biffstroganoff med ris

Nu ska jag:

• Unna mig en stunds nätpoker, så ha det gott!

 / Storkelina – en alldeles vanlig måndag

Under fredagskvällen körde jag, Tommie & Jejje ett spontant och gemensamt fredagsmys med allehanda godsaker (tack, Jejje!). På menyn, som avnjöts till SVT:s På spåret, fanns följande godsaker: Julmust, glögg med russin & mandel, pepparkakor med mögelost, Jejjes hembakade lussebullar, ostbågar, chips, KinaSnacks, M-nötter och en skål med lösgodis 😛 Gissa om det var några som var lite lätt (eller nå’t…) illamående när kvällen var slut?!

I går var jag & Tommie i Tierp och shoppade diverse djurmat – det är ju inte lite man behöver när man har både hund & katt OCH naturens alla fåglar att försörja 😉 Sedermera bjöd dagen/kvällen på hela-huset-städning, Gandhi-mys och pusselläggning tillsammans med Dick & Camilla = fullspäckat schema. Just i går råkade jag ha ovanligt mycket energi, så det var liksom bäst att passa på 🙂

Söndagen har varit tämligen slapp, och jag har sanna mina ord inte gjort mycket vettigt. Det har hursomhelst varit en skön dag, som nu har krönts med en liten filmstund. Filmen i fråga, det vill säga Familjen Jones, var förvisso rätt medioker MEN det var avkoppling och det var väl vackert så.

/ Storkelina

I går eftermiddag/kväll var jag förbi Gandhi en sväng, dock inte för att rida utan enkom för att pyssla om den stilige samt ge (och få!) lite kärlek. Huruvida jag fick någon kärlek eller inte ska jag låta vara osagt, men om jag fick det så hade Gandhi väldigt märkliga metoder att visa det. En riktig tjurpelle var han! Och pysslet? Nja, mysigare pysselstunder har jag ju haft. Att stoppa fyra hästben (ett i taget 😉 ) i en hink och diska dem med diskborste har sina sidor – hästen blev ren, men skiten hamnade på nå’ t märkligt vis på mig 🙁 Det var faktiskt knappt att Tommie släppte in mig i bilen när han kom för att hämta mig… Om Gandhi är världens bästa häst? Ja, tveklöst 🙂

Efter dagens arbetspass i Stockholm liftade jag med kollegan Ylwa till Ulriksdal och åkte sedermera kommunalt hela vägen till Tierp, där Tommie hämtade. Kom hem relativt sent, men det hade helt klart sina fördelar att Tommie redan hade hunnit varit hemma en sväng: En supersmarrig måltid i form av korvstroganoff & ris stod färdig och bara väntade på att slukas 😛

Nu kryper min trötte make till kojs, men eftersom fredagar innebär sovmorgon för min del så ska jag passa på att kolla på några av alla mina inspelade TV-program = mååånga. Jag spelar in och spelar in, men verkar sällan ha tid att titta numera. Det blir faktiskt så sällan att jag börjar misstänka att mitt nya liv på landet har medfört helt nya prioriteringar, men det är förmodligen bara av godo.

/ Storkelina

Jag vet att man inte ska slänga mat, men jag erkänner att jag alltid har varit en mästare på att göra just det 🙁 Inte minst spaghetti & makaroner, som det nästan är omöjligt att koka i rätt mängd, lär ha fyllt åtskilliga soppåsar (fyyyy på mig!). Sedan en tid tillbaka försöker jag dock bättra mig = exempelvis pastan brukar åtminstone hamna i kylen någon dag innan den går vidare till de sälla jaktmarkerna. Det sistnämnda var jag mycket glad över för några dagar sedan då jag hade oturen att vara både vrålhungrig och lat. Vad göra? Jag fyllde en tallrik med makaroner, hällde på en skvätt grädde, strödde över en massa riven ost och ställde in i mikron. Kryddade sedan den uppvärmda maten med lite svartpeppar och en gnutta ketchup, och det superenkla visade sig vara supersmarrigt 😛 MIN överblivna pasta kommer näppeligen att hamna bland soporna igen!

/ Storkelina – den glatt överraskade

För några veckor sedan började jag vintermata fåglarna, men i vanlig ordning så är det ju inte bara fåglar som besöker det uppdukade ”smörgåsbordet”. En och annan ekorre dyker också upp, och dessa sitter vanligtvis på marken och käkar spillfrön. Dagens lilla illbatting var dock mer försigkommen än så – han/hon satt på en gren, stoppade in sin ena framtass i fågelmataren och plockade ur solrosfröna. Själv tog jag fram kameran och öppnade fönstret för att få en bra bild, men av det sistnämnda blidde det intet 🙁 Ut for Bus, varpå ekorren försvann upp i ett träd med Bus efter… Det var naturligtvis ingen fara för ekorrens del, men lilla Bus blev mycket förvånad och en smula skraj när hon upptäckte hur högt upp hon hade klättrat. Vad hon gjorde? Tog sig ner och sprang hem till tryggheten = matte 🙂

/ Storkelina – i djurens underbara värld

Förra vintern var riktigt tung för Annelunds gamla gårdskatt Agda, och trots att hon nu hade flyttat in i boningshuset så var det dags… Agda fick i dag, lugnt och stilla, somna in.

Tack lilla Agda för allt du var, och tack för att du var en sådan fin mamma åt vår lilla Bus.

 Här kommer en liten hälsning från en trött en: Ha det fint 🙂

/ Storkelina, som snart ska sova sött

Gårdagen tillbringade jag tillsammans med Camilla, Cicci & Wilma på Stockholm International Horse Show i Globen (fantastiskt roligt!!!). Inte förrän runt kl 22.30 lämnade vi arenan, och då var vi fyra riktigt trötta rackare med en lååång väg hem Det som till en början kändes ruskigt jobbigt visade sig dock bli en riktig glädjetur, som kantades av ett evinnerligt fnittrande och ett och annat hysteriskt gapskratt (tur att våra medpassagerare skrattade med oss). Kulmen nåddes då ett gäng herrar i olika åldrar klev på vid Arlanda och jag tyckte mig höra en av dem säga att han hade varit tvungen att ”släcka en apa”. Tänka, tänka, tänka. Hm, kunde han verkligen ha sagt så?! Hade han avlivat en apa, eller vad?! Jag försökte delge min omgivning det märkliga jag hade hört, men fick naturligtvis inte fram ett ord. Jag skrattade, mina vänner skrattade och till slut skrattade en hel tågvagn. Och: Till slut lyckades jag kläcka ur mig min frågeställning och dessutom få svar på den. Jodå, man hade pratat om att släcka en apa  men detta hade föga med djurriket att göra – i stället visade det sig vara något man kan behöva göra i samband med att man avisar flygplan. Mycket skratt för ingenting med andra ord, men vad gjorde väl det?!

/ Storkelina – den upplysta

Teo har en förkärlek till att krypa ner i väskor – kanske är han rädd att glömmas bort när husse & matte åker bort? På bilden nedan hade vi dock redan varit borta så vad Teo ville säga just denna gång var förmodligen något i stil med ”Om ni drar igen så är jag på”.

Vår käre Teo är även en mästare på att skälla på det mest uppfordrande sätt, och bättre än nedan kunde det knappast ha förevigats 🙂 Jag älskar att han verkligen är ”på tårna”!

Än så länge är ungmissen Bus inte vidare pigg på att vara ute ensam, men i lördags när hela familjen vistades utomhus så passade hon på att njuta av det soliga vintervädret.

Som kontrast till lördagens finväder kunde Bus i dag testa den första snön (föll i går). Hon var skeptisk och det var lite läskigt, men till sist så blev det i alla fall en liten repa över tomten.