Det är många som har en förmåga att haka upp sig på dåliga småsaker, men jag är inte säker på att det är lika många som äger klokskap nog att uppskatta de bra småsakerna. Vad jag menar? Jo, jag tänker på livets små glädjeämnen som till exempel:

• Lyckan att ta tandkräm ur en sprillans ny tub efter att ha ägnat dagar åt att krama ut det sista ur den gamla
• Den sköna känslan att hälla ketchup ur en nyöppnad flaska efter att ha skakat den gamla till fördärvelse
• Att hyvla på en alldeles ny ost efter att ha karvat den gamla till oigenkännlighet
• Njutningen som infinner sig när man lägger sig i en renbäddad säng
• Att dricka iskallt vatten efter hård ansträngning eller vistelse i hög värme
• Att få duscha efter att tillbringat någon dag för mycket utan tillgång till rinnande vatten…
• Hur skönt det är att få sitta när man har stått eller gått länge

Ja, listan över livets små och ofta ouppmärksammade höjdpunkter kan göras oändlig – glöm inte att ta vara på godbitarna!

/ Storkelina – den kloka som har förstått hur man gör livet lite festligare 😉

I kväll är det soffan och matchen AIK-SSK som gäller. Resultatet är för närvarande 3-3 och tråkigt nog så imponeras jag inte heller denna gång av mitt kära SSK. Den som väntar på nå’t gott väntar aldrig för länge sägs det, men i bland undrar jag 🙁

Inte heller kommande helg ska tillbringas på landet – skälet är att Tommie har jour. Trist att missa landet igen, men lite trevligt ska jag i alla fall ha det: i morgon eftermiddag ska jag vara ledig för att åka och titta när en ung dam vid namn Molly rider (närhet till hästar är alltid bra 🙂 ) och sedan blir det en sväng till Bishops Arms med några kollegor. Resten av helgen? Inget särskilt, men jag hoppas ju förstås på en himla massa lugn och ro.

Hockeyn fortsätter strax, så nu lägger jag ner för den här gången. Kram kram!

När jag var yngre så hade jag ruskigt svårt att ta emot komplimanger, men numera suger jag i stället ivrigt åt mig av dem. Under de senaste dagarna har jag fått två som etsat sig fast, nämligen att jag är ”himla gullig med barn” och att jag är ”världens bästa granne”. Stort tack – sådana ord värmer verkligen ett gammalt storkhjärta 🙂

Enligt en webenkät i Aftonbladets regi så har ca 9.000 (av totalt 113.000) personer ångrat hur de har lagt sina röster i riksdagsvalet. Bara en halv vecka efter valdagen har alltså 8% av svenska folket ändrat sig – något som i mitt tycke är rätt sorgligt och framförallt tyder på att många människor helt saknar ideologiska övertygelser. Själv är jag inte en av dem, och det är jag glad över.

I kväll är Tommie på ”skolavslutning” och då är det förstås crosskolan i Barkarby jag syftar på. Det känns tryggt att ha en man som har lärt sig grunderna vad gäller säkerhet och annat, för annars är det nog lockande att bara tuta och köra och det vill lilla frugan inte vara med om. Tyvärr så tillhör jag den oroliga sorten och jag har fullt sjå ändå liksom; det finns ju en hel värld att bekymra sig över 😉

I oktober är det åter dags för konferens med jobbet, och glädjande nog så bär det denna gång av mot mina barndomstrakter. Konferensen kommer att förläggas till Skåvsjöholm, som är beläget endast knappa 2 kilometer (storkvägen då) från huset där jag bodde som liten. Det känns jättemysigt, för sedan jag var barn så har jag bara besökt trakterna vid två tillfällen (vilket förstås är på tok för lite). En annalkande nostalgitripp = ett ljus i höstmörkret.

Fick precis höra att på-landet-grannen Camilla i går råkade ut för en hemsk upp- levelse; en fluga flög in i hennes öra och fastnade (!) vilket gjorde att hon blev tvungen att ta en medicinspruta och skölja ut den. Det hela låter rätt osannolikt, så Tommies teori är i stället att det var en kackerlacka som hade byggt bo i örat (det låter ju mycket troligare!)…

/ Storkelina – nöjd och belåten

Som jag tidigare har nämnt så beror min kraftigt stegrade IQ på att jag har börjat äta så mycket fisk. I dag blev det ex.vis laxpudding på eminenta Bistro Epok till lunch och hemlagad rödspätta i ugn till middag. Nu dröjer det förmodligen inte heller länge innan jag ser till att fiska min egen fisk (självhushållning ligger ju i tiden) eller åtminstone: ser till att Tommie gör det 😉 Vi har de facto riktigt fina fiskevatten i närheten av landstället och det är faktiskt synd och skam att vi inte har testat dem 🙁

För några år sedan läste jag Agneta Sjödins roman ”En kvinnas resa”. I boken skildrades Agnetas 80 mil långa pilgrimsvandring i norra Spanien, och jag blev oerhört fascinerad när jag läste om hennes upplevelser. Tyvärr är jag själv i avsaknad av fysisk förmåga att klara av något dylikt, men drömma kan man ju… Drömmer gör jag även efter att ha hört min svägerska Jenny berätta om den gångna helgens vandring och försök att bestiga Kebnekaise – åh så mäktigt det lät när hon beskrev det. Jenny nådde inte hela vägen denna gång, men jag är alldeles övertygad om att hon kommer att göra ytterligare försök och då klara det med bravur. Hursomhelst så ser jag fram emot att få se bilder från äventyret, kanske redan till helgen?!

/ Storkelina – drömmaren

Efter gårdagens valhysteri med tillhörande valvaka samt dagens lunch med nästintill grälande (ämnet var politik…) bordsgrannar är jag helt utmattad. Eller nja, kanske inte helt och alldeles 😉 Trött är jag hursomhelst = i total avsaknad av inspiration för att plita ner smarta tankar och/eller kvicka kommentarer. Nä, det enda som hägrar är sängen och en himla massa härlig nattsömn så ha det gott alla glada.

/ Storkelina – för dagen inte så alert

P.S. ”Lunchgrannarna” må ha varit hopplösa, men lunchsällskapet i form av kollegorna Gunilla & Annica H var förstås fantastiskt 🙂 D.S.

I fredags var jag & Tommie och firade ”kusin” Peters 40-årsdag på Paus Bar & Kök. Detta innebar god mat och dryck i härliga lokaler, bländande trevligt sällskap och en mysig efterfest i Peters finfina lägenhet. Jag fick dessutom stifta bekantskap med släkt-med-släkten-släktingen Lena och Janssons Frestelse-skaparens ättling Annika = fantastiskt roligt 🙂

På lördagen blev det 2-årskalas och den här gången var det Tommies underbart söta och charmanta lilla systerdotter Livia som var festföremålet. Smarriga tårtor, trevliga gäster (både barn & vuxna) och en massa hästsnack med unga fröken Molly gjorde även denna dag mycket angenäm.

I dag började både jag & Tommie med att gå och rösta; därefter blidde det en liten turné med besök hos mormor i Bergshamra, plantering vid pappas grav i Djursholm och slutligen lite ”skruva-upp-prylar” i mammas nyrenoverade badrum inne i city. När vi till sist kom hem fick jag njuta av Tommies goda mat och sedan var det SÅ skönt att få vila en stund.

Kvällen ägnar jag åt att titta på Svt:s valvaka. Det tycks bli ett historiskt val, men dessvärre inte för att vi får vår första kvinnliga statsminister utan för att vi får in vårt första öppet främlingsfientliga parti i riksdagen 🙁 Det går utför för vårt avlånga land – solidaritet, empati och en massa andra vackra ord jag lärde mig som barn är numera blott vackra ord…

Numera är det tämligen sällan som jag blir riktigt arg och dessutom visar det. Under dagens lunch med kollegorna Caisa & Gunilla var det dock dags igen, och det var inte kul… Nä, det var varken Caisa eller Gunilla som gav upphov till min ilska utan en av lunchrestaurangens chefer. Då den mångåriga stamkunden Gunilla vädrade några väl grundade synpunkter på rutinerna kring lunchserveringen fick hon ett mycket nonchalant och trist bemötande. Faktum är att den chef hon talade med vände på  klacken och gick innan samtalet var avslutat. Detta var fullkomligt bedrövligt och oproffsigt gjort av den restauranganställde och jag med flera har självfallet vidtagit åtgärder. Ingen ska trampa på vår lilla prinsessliga!

Under kvällen har SSK och Luleå avverkat årets premiärmatch i elitserien; Luleå vann med 3-1. Matchen höll hyfsat tempo, men var i total avsaknad av skönspel och var således ingen publikfriare. Inte särskilt inspirerande således = humöret åkte i botten 🙁 Med förnuftet så vet jag självfallet att det är lååångt kvar på säsongen och allt det där, men känslan var ändå att allt kommer att bli precis ”som vanligt” (med SSK-mått mätt alltså och då är det inget vidare).

Vännen Jejje (nu uppgraderad från ”på-landet-grannen”) tog nyligen sitt lastbilskort, men detta innebar inte att det bara var att ta anställning och börja köra för någon. Nix, först måste man skaffa sig YKB (yrkeskompetensbevis) och för att få det krävs utbildning och avklarat prov. Jejje, som fick nytt jobb i veckan och tycks vara inne i ett ”stim”, var naturligtvis en av få i utbildningsgruppen som klarade provet och YKB:n är därmed bärgad. JÄTTEGRATTIS igen!

Natti natti allihopa!

Som utlovat så kommer här ytterligare bilder från besöket hos min chefs hästar utanför Bollnäs; titta och njut! Och tack fotografen = Camilla 🙂

 

Christina Olsson med egenuppfödda 2-årshingstarna Adriano & Ajahr

Storkelina förtrollas av Ajahr

Storkelina med två vackra "gossar"

Adriano född 2008 e: Don Primero

Ajahr född 2008 e: Johnson

Busiga & vaksamma herrar

Christina med egna uppfödningen Aha född 2006 e: His Highness

Som de flesta säkert har märkt så fastnar jag emellanåt för någon gammal låt. Med ”fastnar” så menar jag att jag lyssnar på den – som besatt – om och om igen. Denna gång är det Eric Claptons gamla goding Tears in Heaven som gäller, fast inte med originalartisten. Nej, i stället har jag låtit mig förtrollas av den vid inspelningstillfället 15-årige Declan Galbraiths version; jag bara älskar den. Ett otroligt vackert framförande av en i sig gripande text/melodi. Provlyssna gärna genom att klicka på länken nedan och kom i håg: grabben hade inte kommit i målbrottet ännu…

http://www.youtube.com/watch?v=cCxRslW84nc