Gårdagskvällen på Mosebacke blev inte bara bra, utan lååångt bättre än vad jag någonsin hade kunnat drömma om. Personligen har jag som sagt aldrig varit något Just D-fan, inte förrän nu vill säga. Ett underbart framträdande av två herrar utrustade med varsin gitarr, ett ton utstrålning och en massa humor = grymt 🙂 De ”fina” bilderna jag tog med mobilkameran höll dock inte samma höga klass och duger inte till att publicera här 🙁

Efter en inspirerande arbetsdag (var förvisso en smula trött…) har jag nu låtit mig bjudas på Tommies Chili con Carne och den var rackar’ns god ska jag säga 😛 Tommie är riktigt duktig på att laga mat och borde göra det mycket oftare – jag skulle inte bli ett dugg ledsen. Annars pågår mest uppladdning inför veckans två stora händelser: på torsdag är det dags för elitseriepremiär med matchen SSK-Luleå i fokus och på söndag är det valdag. Några spännande dagar att se fram emot, och jag håller förstås tummarna för såväl SSK som de rödgröna. Bästa chansen? Helt klart SSK; de rödgröna lär däremot få det tungt, vilket i mitt tycke bara är att beklaga.

/ Storkelina

I dag hade jag en riktigt trevlig dag på jobbet. Delvis berodde det på att jag verkligen kände mig utvilad efter helgen, men framför allt var det för att jag fick en blomma och ett väldigt rart kort av kollegan Therése. Varför? Bara för att jag är jag, och det var förstås mycket uppskattat. Och så blev jag  en smula rörd också…

Den vackra blomman jag fick (se bilden ovan) ska inte bara glädja mig utan får också bli en symbol för dagens JÄTTEGRATTIS till Jejje, som har fått nytt jobb. Framöver är det SLU, dvs Sveriges Lantbruksuniversitet, och deras grisar som gäller – grymt (fyndigt va?!) kul 🙂

Nu ska jag ladda (läs vila) inför kvällens spelning med Just D på Mosebacke. Hoppas och tror naturligtvis på en toppenkväll i sällskap med Tommie, kollegan Janne, bonus-brorsonen Matte med farsan Lelle och en polare samt Jonas, Calle & Mackan. Ha det!

/ Storkelina – lycklig i regnet

Helgen har tillbringats på landet och det har som vanligt varit mycket välgörande. Den här gången blev programmet dock lite annorlunda är vanligt, för under lördagen så begav jag & granntösen Camilla oss upp till Gäddvik (utanför Bollnäs) för att besöka min chef och hennes hästar. Chefen i fråga heter Christina Olsson, och hennes uppfödningar i olika åldrar var helt fantastiska att skåda. Vad som imponerade allra mest på mig var dock varken hästarnas sagolika yttren eller deras stamtavlor – nä, det var faktiskt att de var så otroligt trevliga och sociala att ha att göra med. I ämnet uppförande fick samtliga, dvs såväl föl som unghingstar och gamla tanter, betyget med beröm mycket väl godkänt 🙂 Några bilder följer nedan, och fler kommer så snart paparazzi-Camilla har mailat över dem till mig.

Förutom hästaktiviteter i vackra Hälsingland så blev det bland annat crossåkning i Tierp (för Tommie), sedvanlig långpromenad med vovvarna Teo & Rocky, pilkastning, en film med Clintan och underbar massage  x 2 (tack ännu en gång, Camilla!). Och i dag blev granngården Annelund några ”man” kort då Jejjes sommarhästar Villy & Bomull åkte hem till sitt. Det kommer helt klart att bli tomt och lite trist utan de ”små” liven 🙁

Storkelina med äldre dam, fölet Africa, 1-åringen Aberdeen och 2-åringen Aquarell

2-åriga hingstarna Adriano e: Don Primero (i bakgrunden) och Ajahr e: Johnson

Adriano gillar tjejer av alla de slag

"Rosig" nästipp

Somliga säger att man aldrig ska slå vad med min man; unga fröken Camilla på landet är en av dem. Varför? Jo, hon tillhör den skara som har torskat en vadslagning mot Tommie. Förlorarens straff bestod denna gång i att sätta näsan mot den elektriska flugsmällare, som inhandlades under sommaren. Resultatet blev (förutom smärta då) en vidbränd näsa 🙁 Oops, stackars LILLA Camilla…

/ Storkelina – den oerhört empatiska

I dag har jag haft en riktigt dåligt ryggdag – det var så illa att jag inte ens kunde göra de McKenzie-övningar som är tänkta att lindra smärtan. Blev därför tvungen att gå tidigare från jobbet = hela dagen känns som ett gigantiskt nederlag 🙁

Under eftermiddagen/kvällen har jag bara tagit det lugnt och försökt att ge kroppen en liten välbehövlig timeout. Klarade i alla fall av att ringa och gratulera lilla mamsen på födelsedagen, och det var ju det viktigaste 🙂 Något gemensamt firande blev det dock inte, för mamma var redan utbjuden på en liten date.

En ung dam i min bekantskapskrets har hamnat i en djup, mental svacka och jag lider så fruktansvärt med henne. Jag vet av egen erfarenhet (dessbättre lääänge sedan) hur det är att tappa gnistan och gråta över precis allt, men utan att kunna förklara varför. I mitt fall handlade det om en klinisk depression, och alla som någon gång har varit där vet att det är något man inte ens önskar sin värsta fiende…

/ Storkelina – medmänniskan

Normalt sett så är jag ingen vän av färdiga soppor, men om jag ändå köper dylika så brukar jag alltid piffa till dem en smula. Jag blev därför mycket överraskad när jag provade Keldas Grön Sparrissoppa i tetraförpackning; den var nämligen bara att värma och äta precis som den var OCH den var fantastiskt god 😛 Priset för den dryga soppan ligger någonstans mellan 18 och 20 kr och för den som inte redan har provat kan den vara värd att testa i kommande höstmörker.

/ Storkelina – den matglada

P.S. Nä, inte heller denna gång får jag en årsförbrukning soppa för att jag gör gratisreklam… Fast å andra sidan så har jag snott bilden ovan helt utan tillstånd 😉 D.S.

Jag är inte Centerpartist, men i kväll tycker jag uppriktigt synd om Maud Olofsson. Att Maud har dragit en verklig nitlott när det gäller sändningstiden för hennes partiledarutfrågning är det nämligen inget snack om; programmet kolliderar med EM-kvalmatchen i fotboll mellan Sverige och San Marino. Chansen att Maud – med Zlatan och grabbarna som motståndare – tar hem kampen om tittarna torde vara obefintlig…

I dag blev det till att smaska smörgåstårta på jobbet – detta med anledning av avtackningen av mångåriga kollegan Åsa (vi är många som kommer att sakna henne…). Gott var det hursomhelst, men synd att det inte fanns ett dussin tårtor till; när det kommer till dylika godsaker så är jag i det närmaste omättlig = omåttlig 😉

På måndag ska jag, Tommie och ett gäng andra till Mosebacke för att se det ”gamla” 90-talsbandet Just D. Det kommer med all säkerhet att bli utomordentligt trevligt och det blir dessutom en liten nostalgitripp till nyförälskelsens tid. Det var inte förrän jag träffade Tommie i januari 1996 som jag stiftade bekantskap med Just D, vars svenska hiphoptoner jag skulle komma att dela vardagen med under en lååång tid.

Nä, av med Maud och på med fotbollen 🙂

I går var det åter dags för lite övningskörning – denna gång i Lunda industriområde. Det gick riktigt skapligt; åtminstone tills jag stötte på mitt livs första rödlyse (som bilförare då). Rött var det, stannade gjorde jag och en bil dök upp bakom mig. Så småningom blev det grönt på stolpen och det var bara att köra vidare. Eller inte… Lite bakåtlut på vägen och lite stress över bilen bakom (som dessutom började låta konstigt = jag fick för mig att föraren var arg på mig) gjorde att jag misslyckades totalt. Panik uppstod, så jag bad Tommie att ta över och lämnade sedan förarsäte och bil. Tommie tog snabbt hand om ratt och pedaler och trodde i sin enfald att jag skulle dyka upp på passagerarsätet, men icke. Eftersom jag inte ville att föraren i bilen bakom skulle få en chans att se vem jag var så valde jag i stället att ta till flykten och älgade – i en haltande galopp – till skogs. Jag har aldrig sett eller hört min man skratta så hysteriskt som han gjorde när han strax därefter plockade upp mig längs vägen. Men för all del, annars går det bra med bilkörningen 😉

/ Storkelina – den oberäkneliga

Dukat på Lillstugan

I fredags gjorde jag & Tommie något som närmast får betraktas som kriminellt: gick på bröllop utan att ta med kamera… Har alltså inga bilder från Tomas & Johannas stora dag, men kan berätta att det var fantastiskt vackert. Kyrkan, bruden, brudgummen och de små brudnäbbarna Felicia & Ida – ja, allt var perfekt! Även middagen, som intogs på Värdshuset Lillstugan i Sollentuna, var mycket lyckad; maten var utmärkt och stämningen var avslappnad på ett härligt vis 🙂

Gårdagen ägnades inte åt mycket vettigt, men någon timmes övningskörning blidde det i alla fall. Inte för att jag märker det, men Tommie säger att jag gör stora framsteg varje gång, så jag väljer väl att tro på honom 😉 Kul är  det hursomhelst, och bara det är ju en smärre skräll.

I dag har vi varit och storhandlat ordentligt, och det var första gången sedan semestern. Känslan som infinner sig (åtminstone hos mig!) när man har fyllt på i kylen, frysen och skafferiet är nästan euforisk = jag gillar 😛 Köket borde aldrig mer få gapa så tomt som det har gjort på sistone, för hemlagat är faktiskt överlägset.

/ Storkelina – lilla matmor

I dag har jag ”fredag” (ledig i morgon) och det känns fantastiskt skönt 🙂 Som jag tidigare har nämnt så har jag känt mig en smula trött och utarbetad på sistone och en förlängd helg kan vara precis vad jag behöver. Förutom bröllopet i morgon har jag absolut ingenting inplanerat och det passar mig utmärkt.

Klänningsjakten inför morgondagens bröllop har upphört – den var ju liksom resultatlös… I stället har jag bestämt mig för att dressa upp mig i en ”gammal” (använd en gång för tre år sedan) blåsa. Den är syrenlila och i precis rätt längd och hade jag varit lite smartare skulle jag förstås ha nöjt mig med den redan från början. Man lär så länge man lever…

Travaren Jody May visade sig vara sjuk vid gårdagens start och slutade oplacerad. I värmningen var hon enligt uppgift superfin, men när loppet väl kördes och hon fick ta i ordentligt så blev det bara host och snörvel = trist för lilla prinsessan.

Min lille prins, dvs Tommie, är smått mörbultad. Att vara 37 år och gå på crosskola är tydligen ingen lek 🙁 Jag tror hursomhelst att det är jättebra att Tommie lär sig grunderna såväl vad gäller praktik som teori. Och när det hela är klart så kanske han kommer att köra lite smartare och inse att han inte är odödlig. Man hoppas ju!