Strömmingen på Bistro Epok var minst lika fin

I går kallade jag inlägget Härlig tisdag och i dag hade jag kunnat kalla det Härlig onsdag, för jag har haft ännu en riktigt bra dag. Den började förstås med jobb, men därefter blev det en fantastiskt god lunch på Bistro Epok (tidigare Bällsta Restaurang). Jag åt gräslök- och gräddfilsmarinerad stekt strömming med lingon och potatispuré i sällskap med kollegorna Annica & Ylwa samt vännen Sjöberg = mycket uppiggande 🙂

Efter en skön eftermiddagslur bar det av till Ursviks motionsspår där Tommie & Patrik sprang 5 km medan jag promenerade 2,5 km med lille Teo. Superskönt och perfekt upplägg, för alla kom i mål i princip samtidigt. En liten pratstund och vattenlapande blev det också innan det var dags att åka hem och duscha.

Nu ska jag unna mig att koppla av en stund och väljer då att titta på ett inspelat avsnitt av Tudors (historisk amerikansk dramaserie om det engelska kungahuset). Det ska bli riktigt mysigt och livet leker!

/ Storkelina – full av vårkänslor

Foto: Pål Allan/www.imagebank.sweden.se

Ett hav av Stjärnöga

I dag är det en riktigt härlig dag – varje gång jag kommer på att det är tisdag så blir jag superlycklig 🙂 Varför? Jo, hela dagen har jag trott att det är måndag så det där med tisdag har blivit som en glad överraskning flera gånger = härligt.

När jag kom hem från jobbet hade jag fått brev från Försäkringskassan (FK). Nu hade man ändrat sitt beslut från att jag är 100% frisk till att jag ”bara” är 75% frisk, vilket betyder att jag under ytterligare ett år kommer att få 25% sjukersättning. Därefter är det kört för gott då jag enligt de ”nya” sjukreglerna inte längre uppbära tidsbegränsad sjukersättning. Enda alternativet är att få sjukersättning på permanent basis (livstid), men då ingen läkare kommer att kunna styrka att jag aldrig mera kommer att kunna jobba 100% är det inte praktiskt genomförbart. Hursomhelst, jag är jättenöjd över att slippa tampas med FK framöver och bara det känns som en seger. Att grunderna för FK:s slutgiltiga beslut är en aning mystiska (inte i linje med någon av undersökande läkares utlåtanden) låter jag passera, jag orkar liksom inte längre…

Under kvällen har jag varit vid pappas grav på Altorps begravningsplats i Djursholm. Det är alltid lika vackert där och jag känner alltid samma inre frid när jag har gjort fint vid graven. Den här gången fick pappa några exemplar av blomman Stjärnöga – blomman är vacker och namnet likaså så nu känns det bra.

/ Storkelina – nöjd och belåten

Den 26 juli förra året publicerade jag inlägget Amerikaniserat värre, vilket handlade om det faktum att vi svenskar i allt större utsträckning försöker att efterlikna den amerikanska vigselordningen. Jag syftade då främst på det faktum att allt fler svenska brudar, i enlighet med den anglosaxiska traditionen, önskar föras till altaret av sina fäder. Märkligt tyckte jag (och tycker fortfarande!) då de som gifter sig inom Svenska kyrkan rimligtvis borde anamma den svenska traditionen, dvs att ”frivilligt” föras till altaret av brudgummen. Jag skriver frivilligt då förfarandet när fadern överlämnar dottern bygger på att äktenskapet är en ”man till man-överenskommelse” medan den svenska varianten syftar till att äktenskapet är en gemensam överenskommelse mellan man och kvinna. Det sistnämnda är i mitt tycke något som är väldigt positivt med vår kultur; något vi borde vara stolta över att ta fasta på.

Skälet till att jag åter uppmärksammar detta är hursomhelst att brudarnas brud, Kronprinsessan Victoria, önskar bli förd till altaret av kungen = på anglosaxiskt manér. Prinsessans önskan har stött på patrull från Svenska kyrkan och och många av dess präster och detta förstår jag till fullo. Att vara kronprinsessa av Sverige innebär som bekant inte bara att uppbringa apanage, utan medför framför allt en hel del förpliktelser. En av dessa förpliktelser torde vara att prinsessan, som Sveriges främsta PR-makare (sannolikt i samband med århundradets största svenska PR-händelse), gifter sig enligt svensk tradition. Nä du, ärade kronprinsessa – när du läser det här så hoppas jag verkligen att du tänker om 😉

/ Storkelina – bröllopspolisen

Helgen som gått har varit enormt händelsefattig för min del – förutom en och annan promenad med lille Teo har jag knappt varit utanför dörren 🙁 Ryggen har spökat värre än på mycket länge och så har jag haft huvudvärk och varit småförkyld; inte särskilt festligt precis, men jag har förmodligen påtvingats lite välbehövlig vila.

Något litet har jag trots allt åstadkommit under helgen; jag var faktiskt jättehuslig och gjorde två rabarberpajer. Sedan sade jag  Mm och slafsade i mig bägge två helt själv 😛 Till mitt försvar ska sägas att den ena pajen inte var i full storlek och att jag faktiskt delade upp pajintaget på hela fyra tillfällen…

Som kommentar till inlägget Tommie & prinsessbröllopet hamnade av misstag jätteintressant information från Anders Agetorp, som är sjukgymnast, broschyrförfattare och webmaster för McKenzieföreningens hemsida www.mckenzie.se . Då jag redan tidigare har berättat om min fascination över McKenzie-metoden och boken ”Behandla din egen rygg” så passar jag förstås på att slå ett slag även för Anders patientinformationsbroschyr ”Vad är en bakre diskrubbning i ländryggen”. Jag ska ärligt säga att jag inte har läst den ännu (ska förstås se till att införskaffa ett ex dock!), men jag vill i alla fall berätta att den finns att få/låna/köpa hos sjukgymnaster eller att beställa från http://www.agetorp.se/broschyr/broschyr.htm Jag vill poängtera att detta inte är någon dyr historia, så för den drabbade kanske det kan vara läge att slå till?!

/ PajLina

Med anledning av sommarens kungliga bröllop har Tommie nu fått mail från Ståthållarämbetet och jodå, det var med tjusig prinsessbröllops-logga och allt. En inbjudan? Nä, så roligt ska han inte ha det. Tommie kommer däremot att ha en hel del jobb i anslutning till bröllopet och kollas därför upp av Ståthållarämbetets säkerhets- avdelning (via SÄPO förstås). Det hela är förstås mycket tacksamt, för forhoppningsvis får ju även jag klarhet i om det är en rejäl och laglydig gosse jag har levt med de senaste 14½ åren 😉 Jag tror mig förvisso redan veta hur det ligger till, men man kan aldrig vara för säker – eller hur?

/ Storkelina – också prinsessa (åtminstone när jag var liten 😉 )

Extension i liggande från boken "Behandla din egen rygg"

Sent i går kväll/natt kom Tommie hemrullande från Umeå och han var mer än välkommen 🙂 Både jag & Teo hade saknat honom jättemycket och det blev en vild kamp om vem som skulle bli först att gosa med husse – Teo vann 🙁

Annars har jag mest bara mått uselt ett par dagar = jag grämer jag mig inte så mycket över att Tommie har jour och att vi därmed ”missar” att åka till landet. Det enda som känns riktigt surt är att inte kunna/orka njuta av det vackra vädret…

I kväll blir det hemmets lugna vrå med bubbelvatten, lite te och TV-soffan. Emellanåt ”skuttar” jag upp och gör mina ryggövningar enligt McKenzie-metoden också, men tyvärr är de inte fullt så undergörande när jag är riktigt dålig som de är till vardags. Någon nytta gör de hursomhelst ändå, så jag fortsätter förstås tålmodigt.

Kan för övrigt verkligen rekommendera boken ”Behandla din egen rygg” av Robin McKenzie – den kostar knappt 300 kr och finns hos välsorterade bokhandlare. Jag tror dock att det är klokt att börja med besök hos en sjukgymnast, som är väl förtrogen med behandlingsmetoden; detta då det  kan vara lite knepigt att på egen hand lista ut vilka övningar som är lämpliga just för en själv.

/ Storkelina – inte så hipp för dagen…

Den 27-åriga på-landet-grannen Jennifer har jag bara känt (eller åtminstone varit bekant med) sedan i december förra året, men något säger mig att vi kommer att få dras med varandra lääänge = det är lika bra att presentera henne här 😉

Även fast vi bara har umgåtts en relativt kort tid så har unga Jennifer, eller Jejje som hon oftast kallas, redan gjort ett enormt intryck på mig. Man kan säga att hon är allt det jag önskar att jag också vore: superkvinnlig och huslig men samtidigt supertuff, driftig och orädd. Denna unga dam har massor att lära sin något äldre (hm) grannfru…

Jejje jobbar som förman i suggstallet vid Berga Naturbruksgymnasium men är helst hemma i nya paradiset, dvs skogs- och jordbruksfastigheten Annelund. Här har hon för avsikt att hålla får och några höns, men det återstår fortfarande en del vad gäller planering och byggnationer. Förutom Jejje så huserar även pojkvännen (när ska han fria?) Christian, hunden Rocky, ett antal katter (jag kan inte alla namnen ännu, sorry!) samt det inneboende paret Dick & Camilla på gården. Och i bland kommer grannarna på besök också 🙂

För att ge en kort men målande beskrivning av veckans profil väljer jag följande ord: Jejje är en feminin tjej som älskar Marilyn Monroe, men hon är också en tjej som håller på att ta lastbilskort. Hon är smart, tuff, mjuk & behaglig i en salig röra och hade jag inte träffat henne skulle jag nog inte ha trott att hon fanns. Coolt, du är nästan min idol Jejje!

Trots en dålig dag med huvudvärk etc så spenderade jag kvällen på Solvalla. Hästsportens Hus, det vill säga min arbetsplats, bjöd på mat & dryck i samband med invigningen av VIP-tältet (inför den stundande Elitloppshelgen) och det var mycket trevligt. Bäst av allt var att se kollegan Jannes glädje då han fick in trion till över 4.700 gånger pengarna 🙂

Nu är jag hemma och ska strax gå och lägga mig – lite välbehövlig skönhetssömn (eller nå’t)  kan helt klart vara på sin plats 😉

Natti Natti / Storkelina

I dag har jag en bultande huvudvärk och känner mig tämligen låg 🙁 Kanske finns det ett samband med att jag lägger så mycket energi på att reta upp mig på att Försäkringskassan inte hör av sig? Jo, så är det nog = jag skyller även huvudvärken på FK. Det är alltid skönt att ha en syndabock 😉

/ Storkelina – inte alltid så nyanserad

Den som levde under det glada 80-talet (nä, inte du Sanne 😉 ) kanske minns Fanta Black Orange? Denna kolsyrade läskedryck var en blandning mellan Coca Cola och apelsindryck och jag älskade den. Tyvärr var den kortlivad och fanns bara på marknaden några år under mitten av 80-talet, men vi är fortfarande många nostalgiker som saknar den. Faktum är att man till och med har startat en Facebook-grupp med kravet: ge oss Fanta Black Orange tillbaka! Hm, det kanske finns anledning att registrera ett Facebook-konto trots allt?

All Fanta produceras av The Coca Cola Company och drycken kom till under andra världskriget. Upprinnelsen var att tillverkaren, p g a att de allierade hade brutit handels- förbindelserna med Tyskland, saknade de smakämnen som krävdes för att tillverka Coca Cola. Man valde då i stället att lansera apelsindrycken Fanta (namnet kommer av det tyska ordet fantasie) – då framställd av restprodukter från bland annat syltproduktion. Att det blev en succé säger sig väl självt, för trots att Coca Cola-produktionen så småningom kom igång så levde Fanta vidare och gör det ännu i dessa dagar.

/ Storkelina, som emellanåt tycker att det var bättre förr