Att jag inte har något körkort tycks bekymra omgivningen mer än det bekymrar mig. Under många år har det tjatats från olika håll; värst har Tommie och arbetskamraterna Annica & Ylwa varit och häromveckan tyckte även Jonas att det var dags att börja ställa krav. I mitt tycke smått orimliga sådana 😉

I går var det ett fasligt tjat på Tommie i ett helt annat avseende: jag hade inte öppnat min post och det var plötsligt SÅ bråttom att göra det. Jag fattade ingenting och sade att han gärna fick öppna brevet från Transportstyrelsen; att trängselskatten adresseras till mig beror ju enbart på att jag står för bilen. Tommie insisterade dock på att jag skulle öppna själv, och ganska snart förstod jag varför. Denna gång var det inte frågan om trängselskatt utan i stället hade jag fått blanketter för ansökan om körkortstillstånd hemskickade. Undrar hur det kan komma sig?! Blir inte förvånad om jag snart har en tid för synundersökning och ska gå en handledarkurs tillsammans med min man också…

Är det månne konspiration på gång? Har Tommie, Annica, Ylwa och Jonas gått samman för att gemensamt attackera från alla håll? Försöker de tillsammans att tillintetgöra mina möjliheter att fly undan? Oj vad jag känner mig trängd, men det är samtidigt ganska mysigt med detta enorma engagemang 🙂

/ Storkelina – den blivande trafikfaran?

P.S. Om jag tar körkort så kommer jag adrig att vara fyllechaffis åt någon. Bara så att ni vet! D.S.

De varmaste gratulationer och en vacker blomma till dig, Patrik. Jag önskar dig en härlig dag och hoppas att du låter Erica skämma bort dig riktigt ordentligt. Sköt om dig!

Kramar Helena

Jag älskar mig själv, Tommie, Teo, min familj och mina vänner. Bara så att vi vet 😉

Kram på oss!

Jag har egentligen inte riktigt tid och ork att blogga – är liksom fullt upptagen med att skriva till Försäkringskassan, FK. Detta med anledning av att jag i dag fick se det läkarutlåtande, som skrevs efter mitt besök hos FK:s utvalde doktor. Hjälp, jag blev alldeles mörkrädd 🙁 Att doktorn var föga förtroendeingivande, en dålig lyssnare och slarvig i sin undersökningsteknik var inget nytt, men detta… Läkarutlåtandet var fullt av direkta felaktigheter (kanske lätt hänt), men också av fabricerade uppgifter = rena lögner. Doktorn kom med ett antal målande beskrivningar om hur jag klarade av diverse tester med vikter på 7 kg, mer än 7 kg, mer än 10 kg, knästående etc. Till saken hör att inget av dessa tester någonsing ägde rum. Det är nästan så att jag börjar undra om hela min tillvaro är med i dolda kameran?! Vad som är helt säkert är att jag kommer att anmäla den aktuelle läkaren till såväl Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd som till Socialstyrelsen. Herregud, en sådan person ska ju inte ha kvar sin läkarlegitimation!

/ Storkelina – den trötta

På www.expressen.se skriver man att smärtstillande är den nya innedrogen. Enligt FN:s narkotikakontrollbyrå, INCB, har missbruket av smärtstillande och lugnande medi- ciner ökat mer än ex.vis bruket av ecstasy, heroin och kokain. FN anser att man måste ta itu med denna problematik, som misstänks ha uppkommit då smärtstillande medel glamourifierats i samband med världsstjärnorna Michael Jackson, Brittany Murphy och Heath Ledgers dödsfall. ”Problemet växer och kändisar kan hjälpa till att förebygga det” säger Hamid Ghodse vid INCB. Själv undrar jag om de som missbrukar smärtstillande gör det i stället för att ta tyngre droger, eller om det är en helt ny och så att säga extra grupp missbrukare som har dykt upp. I det sistnämnda fallet förstår jag om FN slår larm, men om det är en presumtiv heroinist som väljer mediciner som alternativ till heroinet förstår jag inte alls…

Ovanstående är förvisso ingenting att skämta om, men jag dristar mig ändå att ställa frågan: är jag också trendig som knaprar Alvedon och Ipren varje dag? Eller är mina piller inte tillräckligt tunga för att vara coola? Nähä, inte det – jag som trodde att jag, som är det otrendigaste som gått i ett par skor, äntligen hade lyckats 😉

När jag är ändå är inne på trendspåret har jag ett litet tips: tänk baklänges när du ska klä på dig. Börja med byxor, linne, strumpor etc och avsluta med underkläderna så är du riktigt inne 🙂 Underkläderna ska liksom bäras utanpå (hjälp!) till våren, för det säger modeskaparna.

I dag kan jag inte hitta på så mycket klämkäckt eller intressant att skriva. Jag konstaterar bara att jag är fullkomligt utmattad, såväl fysiskt som mentalt, efter att ha arbetat mer än vanligt, jagat läkare, färsäkringskassehandläggare etc. Även OS har tagit på krafterna – många sena kvällar och nätter blev det…

Tänker ändå passa på att skriva något positivt om en stor del av vår arbetande befolkning. Man pratar så mycket om arbetsskygga och fuskande människor, men alltför lite om alla dem som jobbar hårt varje dag. På slutet har jag vid flera tillfällen reflekterat över vilket enormt ansvar många anställda (”höga” som ”låga”) känner för sina jobb. Hur ofta träffar man inte på kollegor som kommer till jobbet med feber, halsont, akuta smärttillstånd osv för att de ”inte kan vara hemma”. Alla kan stanna hemma från arbetet, men många känner att det inte funkar av olika skäl (oftast inte ekonomiska). En stor eloge till alla som kämpar och sliter; det är långt i från alla som får särskilt mycket för det. Självaktning är förmodligen en klart underskattad faktor i arbetslivsdebatten – de allra flesta vill nog, trots allt, känna stolthet över det de gör.

En skäggagam och den är sååå söt!

I dag har varken jag eller Tommie gjort många knop – åtminstone inte om man bortser från att Tommie var uppe kl:06.00 i morse för att jobba 😉 Ett besök hos Åke och hans familj i Skälby lyckades vi dock få till, vilket medförde att min dator nu mår mycket bättre. Min brorsa är nämligen inte bara läkare, han är ”datordoktor” också = mycket tacksamt.

På vägen hem tog vi en tur förbi Bromma Zoomarknad (faktiskt Sveriges största) för att inhandla ett nytt täcke till Teo. Det blev även en kort rundvandring bland djuren, men vi fastnade ganska snart hos våra favoriter: skäggagamerna. Skäggagamen är en vaksam, cool och supersöt ödla som jag & Tommie gärna skulle ha ett gäng av hemma. Vi hejdar oss dock, för det är inte lika lätt att släpa med ett helt terrarium till landet som det är att stoppa Teo i bilen. Förmodligen klokt tänkt, men ack så tråkigt… 🙁

Nu är det TV-soffan och hockeyns OS-final mellan Kanada och USA som gäller. Det kommer sannolikt att smälla friskt och bli rejält åka av – inte alls som i gårdagens möte mellan DIF och SSK (5-4). Efter att ha sett hockeyns alla världsstjärnor under OS tedde sig elitserielunken tämligen färglös; nästan som en helt annan sport.

När jag & Tommie är ute och åker bil så brukar jag, till Tommies icke så stora glädje, försöka underhålla med lite sång. Nästan varje gång sjunger jag några textrader om kopparormen Rolf, som bor i sin husses ficka och barndomen som aldrig ska dö. Under alla år har Tommie hävdat, och verkligen trott, att jag hittat på textraderna själv; själv har jag lika ihärdigt hävdat att de är från en låt som min kusin Lotta brukade spela när jag var liten. Nu är det äntligen färdigtvistat: tack vare google och orden ”jag har en kopparorm som heter Rolf och den bor i min ficka” fick vi klarhet: låten heter Min barndom skall aldrig dö och den skrevs samt framfördes av Anders F Rönnblom. Sååå skönt att ha rätt – som vanligt 😉 Och låten är fortfarande störtskön!

Inte åka till landet och inget bus; i kväll blir det pizza och coca cola hemma i TV-soffan. Ska bli underbart skönt att bara koppla av och glo på sport. I kvällens storslalom gör Anja Pärson sannolikt sin sista OS-start, och jag hoppas att hon lyckas knipa en riktigt ädel medalj. Hockeyns semifinal mellan USA och Finland blir, liksom damernas curlingfinal mellan Sverige och Kanada, säkert sevärd och det är bäddat för rafflande uppgörelser i kväll/natt = härligt 🙂

Annars har jag, trots gårdagens motgångar med Försäkringskassan, haft en riktigt bra dag. Mina arbetskamrater är såå goa och snälla när jag som bäst behöver dem (och i bland annars oxå); likaså min chef, som jag pratade med redan i går kväll. Dagens ros till kollegorna således!

Nä, nu är det mysdags och ingen/inget kan få mig att slita mig från det. Jag börjar plötsligt förstås Jonas och hans envishet (se föregående inlägg) – i bland har man helt enkelt bestämt sig 😉

Kramar Storkelina

P.S. Och så tar du det jä*ligt lugnt, Sanne! Gör absolut ingenting som jag skulle ha gjort 😛 D.S.