Jag tänker inleda mitt andra år som bloggerska med en liten nyhet; ett tag framöver kommer jag under rubriken ”Veckans Profil” att presentera människor (och djur!) som då och då nämns i bloggen. Detta för att alla ska få inblick i vad det är för stollar (oops) jag skriver om och kanske till och med umgås med 😉 Först ut blir Stolle, ofta nämnd – sällan glömd 🙂

Stolle, som faktiskt heter Stefan, utövar magiska rörelser (?)...

Även om det i somras (genom en tipspromenad…) visade sig att Stolle & jag tvistar om hur vi lärde känna varandra så ska jag här avslöja sanningen: Stolle var medhavd kompis till min gamle vän Patrik och det handlade om Skärgårdscupen i fotboll under sent 80-tal/tidigt 90-tal. Stolle visade sig vara en utomordentligt kompetent fotbollsspelare och prenumererade under flera år på en plats i Gisslingölaget.

Stolle bodde och arbetade i Norge under en längre period (sisådär 8-9 år) och vi träffades inte alltför ofta. Icke att förglömma dock: Stolles mardrömssemester med mig, Tommie och ett några till i Marmaris 2003. En annan liten detalj som härrör från Norgetiden är att jag fortfarande får en del skäll för att han inte fick nå’n inbjudan till mitt & Tommies bröllop för fem år sedan; det hjälper inte att jag säger att det planerades med bara några dagars varsel…

Efter hemkomsten till Sverige har vi till min stora glädje umgåtts en hel del och i de allra flesta (det finns säääkert undantag) sammanhang är Stolle en riktig ”krydda”. På landet är han obesegrad i krocket, vilket är lite skamligt men mest imponerande. Andra grenar som Stolle bemästrar galant är att dricka Sambucas, blanda (och dricka!) Mojitos, kasta pil, vakta vår go’a Teo och att hålla ordning i köket.

Stolle är typ jämnårig med mig, arbetar hårt, bor bra och älskar att resa. Nä, nu får det vara nog med gratisreklam för denne fantastiske (jo faktiskt) och undebare man 😉

/ Storkelina

I dag fyller Storkelinas Blogg 1 år och eftersom gratulationer och hurrarop har uteblivit lägger jag in en liten blänkare här.

Sådär, nu är ni välkomna att bjuda på stående ovationer (inte säkert att jag uppfattar dem) och glada tillrop 😉

Kramisar / Storkelina – skribenten

I kväll tog SSK emot Färjestad hemma i AXA Sports Center, och vips så blev det fullsatt. Eller nja, det berodde nog inte bara på Färjestads besök – att arrangörerna (tillsammans med sponsorer = privatpersoner och företag) bjöd på  fri entré bidrog nog en hel del. Ett hedervärt och lyckosamt försök att locka publik, men också ett sorgligt bevis på att allt (nästan då’ra) är intressant så länge det är gratis… Fast det är klart, om någon promille av kvällens extrapublik blev riktigt biten så kanske man kan öka publiksnittet med tre gubbar per match och det vore ju inte så illa 😉

SSK slog Färjestad med 2-0 = en både välförtjänt och välbehövlig trepoängare 🙂

Natti Natti / Storkelina

Precis som utlovat så gjorde storken sitt även denna gång: i morse kl: 09.16 fick ni er efterlängtade Harry, 51 cm lång och 3 925 gram ”tung” – GRATTIS!  😉 

Vill också passa på att både välkomna och gratulera Harry; att liksom mamma Elin och undertecknad vara både SSK:are och vattuman är en oslagbar kombination 🙂

Hoppas att jag & Tommie får se er allesammans snart!

Kramisar Tant Stor(c)k

Har inte mått bra de senaste dagarna och saknar inspiration till att skriva käcka eller intressanta inlägg. Tänkte i alla fall meddela att jag a) lever och b) inte har lagt ner bloggen (det vore ju förfärligt 😉 ).

När det gäller att ha ont i kroppen talade jag i går med min ”överman”, nämligen Monica, som hade så ont i ryggen att hon inte ens kunde få på sig byxorna. Aj aj aj, vår släkt verkar bestå av generationer med risiga ryggar… 🙁

Annars är det fortsatta flygövningar som gäller; har ännu inte levererat den beställda lilla SSK:aren till vännerna Elin & Thomas. Det måste krävas ett enormt tålamod att gå i väntans tider, men den som väntar på nå’t gott väntar ju som bekant (?) aldrig för länge, så håll ut kära vänner – snart kommer storken 🙂

Ha det finfint så återkommer jag så småningom som en ny och bättre (hm, kan bli svårt förstås) människa. Kram!

Som boende i centrala Sundbyberg undrar jag hur ”man” tänker egentligen; på ena sidan av Järnvägsgatan är det inget vinterunderhåll = trottoaren består av is & snövallar och på den andra sidan av gatan sitter det skyltar med texten ”Varning – Rasrisk”. Detta innebär att man antingen får a) glida runt i snödrivorna eller b) gå på en trottoar där man riskerar att få istappar eller snöhögar i skallen…

Att fastighetsägarna varnar för rasrisken är jättebra, men att man sätter upp skyltar och spärrar av ska bara vara en tillfällig lösning. Enligt ordningslagen är fastighetsägarna tvungna att ta bort snö och is från tak- och hängrännor ”utan oskäligt dröjs- mål” (Ordningslag 1993:1617, 3 kap 3§) = man får inte sätta upp varningsskyltar i stället för att snöröja – kanske dags att någon (jag?) upplyser somliga om det?!

Annars har jag mest lidit och kvidit hela dagen (nacke & huvud). Det är lite ironiskt, men varje gång jag har besökt en ortoped så har det slutat med att jag fått skitont någonstans i kroppen. Jag vet inte vad det är de gör, men helt klart är att min veka kropp ogillar deras undersökningsmetoder 🙁

Har haft fullt upp och ett par dagars bloggfritt, men har äntligen placerat mig i soffan för att göra ingenting (nästan då’ra) = superskönt. Jag & Tommie har precis städat på så’na där tråkiga ställen där det egentligen inte syns, dvs i byrålådor och dylikt. Inte för att jag riktigt fattar hur det gick till, men en hel sopsäck fylldes snabbt och åkte ner i grovsoprummet. Och även om det inte syns så kan jag säga att bara vetskapen om hur prydligt det är i lådor och skåp gör mig glad 🙂

I fredags blev det lite (hm…) after work på Bishops Arms i Sundbyberg. En mastig Toast Skagen och några öl i sällskap med Annica, Ylwa och Caisa blidde till en riktigt trevlig kväll.

Lördagen var lugn och städad med pizza, massor av coca cola och lite hockey. SSK torskade i bortamötet mot Skellefteå AIK, men det var inte direkt oväntat. Usch, hockeymässigt ser det mörkt ut för närvarande…

Annars håller jag som bäst på och laddar storkvingarna; vännerna Elin & Thomas väntar leverans av en liten SSK:are inom kort så det gäller att vara redo. Med mitt jobb är det egentligen inte så konstigt att jag inte har några egna barn – jag har liksom fullt upp ändå 😉

Kramisar och ha det gott! / Storkelina

Som kontrast till föregående inläggs ”tyngd” bidrar jag med nedanstående länk; titta, lyssna och förstå varför man får sömnbesvär i mitt och Tommies hem 😉 Teo är emellanåt inte ett dugg bättre – han gör det dessutom gärna rätt i örat på husse eller matte… Och i bland kör Teo & Tommie en duett 🙁

http://www.youtube.com/watch?v=HzMWDvybKfo

För en tid sedan skrev jag om den försäkringsmedicinska utredning Försäkringskassan (FK)  skulle låta mig genomgå. Då jag inte har jobbat mer än 50% på snart 10 år kunde en dylik vara på sin plats, och jag välkomnade idén om att bli grundligt genomgången av läkare, sjukgymnast och kurator eller psykolog.

Någon utredning av nämnd sort tycks dessvärre inte komma till stånd; varför vet jag inte. I stället fick jag i dag träffa den ortoped (för min del den 6:e i ordningen…), som FK har utsett. Om jag ska ta den gode doktorn på orden, vilket jag måste och vill göra, kommer jag att bli fullt återställd och kunna arbeta 100%. Helt fantastiskt! 🙂 Mindre fantastiskt är det förstås att fem ortopeder, två allmänläkare, tre sjukgymnaster, en akupunktör, en hypnositör, värktabletter och diverse hjälpmedel hittills har gått bet. Det känns ruskigt bortkastat och bittert när det visar sig att en läkare (som liksom av en slump jobbar för FK) har lösningen på allt. Undrar om jag kan stämma någon för all förlorad inkomst? 😉 Och om staten kan stämma Stockholms Läns Landsting för den värdelösa vård man har erbjudit och de samhällskostnader den i förlängningen har medfört?

Vid dagens läkarbesök behövde doktorn knappt undersöka mig och än mindre titta på några röntgenbilder. Det rörde sig om en privatläkare, som eventuellt hade tagit sin läkarexamen i ett land med bättre (?) läkarutbildning än den svenska – kan det vara förklaringen till den höga kompetensnivån?

Hursomhelst, även om jag för tillfället är en smula förvirrad och besviken över all värdelös (?) vård jag tycks ha fått så ser jag ljust på framtiden. Man måste tro, och nu väljer jag att tro att FK’s läkare är en riktigt mirakeldoktor med ett nätverk av mirakulösa sjukgymnaster etc. Skam den som ger sig!

Har just sett programmet Uppdrag Granskning och reagerade på något som sades där. Man diskuterade hur den förra regeringen ”tvingade” på människor, som egentligen drömde om att få jobba, sjukersättning (tidigare förtidspension). Eftersom jag hösten 2004 själv uppmanades söka/erbjöds sjukersättning på 100% har jag viss erfarenhet i ämnet, och så här ligger det till: ingen människa har mot sin vilja tvingats in i sjuk- ersättning/förtidspension. Alla har haft samma möjlighet som jag, dvs att avböja erbjudandet om sjukersättning. Trots att Försäkringskassans utredning kommit fram till att jag hade 0% arbetsförmåga protesterade jag och talade om att jag förmodligen visst kunde jobba i någon form och någon omfattning. Då jag var arbetslös och inte hade någon arbetsgivare att gå tillbaka till ordnade jag själv en plats för arbetsträning hos en av mina tidigare arbetsgivare. Detta var våren 2005 och sedan dess har jag jobbat kvar på 50% 🙂 Liiite arbetsförmåga måste jag med andra ord ha haft (trots att FK’s kostsamma utredning sade annat).

Vad som förvånar mig är att den vänsterpolitiker, som deltog i ovannämnda program, inte opponerade sig mot reporterns påstående enligt ovan; det var ju inte direkt smickrande för henne, hennes parti och den föregående regeringen…

/ Storkelina – vän av ordning