Natten som var hade Tommie jobb inne i city och det kan ju vara minst sagt intressant när det är löningshelg. Massor av fulla människor rörde sig på stan; en av dem hade den dåliga smaken att ställa sig för att urinera (läs pissa) på Tommies lastbil. Min käre make, som vanligtvis är väldigt snäll och go’, tyckte att det var en urusel idé och sade helt sonika ”om du inte slutar upp med det där så lägger jag i backen och kör över dig”. ”Va då’ra?” svarade den unge mannen, men såg då på Tommies blick att det var läge att avlägsna sig… Kan konstatera att det lär krävas en hel del tålamod för att jobba helgnätter i Stockholms city och att det definitivt inte vore något för mig 🙁

I dag är det första advent och i de allra flesta svenska hem har det satts fram ljustakar och hängts stjärnor i fönstren. Första advent är sedan länge den första dagen i kyrkoåret, men seden att tända första ljuset i adventsljustaken är relativt ny i Sverige; inte förrän på 1930-talet blev ljusstaken med fyra ljus vanlig i våra hem.

För den som missade eller har glömt skolundervisningen kan jag påminna om att ordet advent kommer av latinets adventus, som betyder ankomst. Inom kristendomen har man valt att tolka det som Herrens ankomst och det är således den vi, de närmaste söndagarna, firar minnet av vänta in. Så tänd ett ljus och fira på – du lär inte vara ensam om det 😉

Fest med jobbet i går och såväl maten som sällskapet var av utmärkt kaliber 🙂 Några turer på Stockholms pubar hanns också med; på Glada Stinsen blidde det lite värmning inför festen och på Limerick var vi två tappra (mirakelmannen & mirakel- kvinnan) som ”värmde ur” efteråt. En trevlig kväll/natt, men det räcker med en så’n om året = trött i dag…

Har precis låtit mig bjudas på thaimat på Thai Amari i Sundbyberg. I sällskap med brorsan och hans familj åt jag, sippade på en coca cola (gudomligt) och avslutade med cocosglass (grym). Precis vad jag behövde efter att ha sett SSK få stryk av Färjestad med 5-1 och dessutom fick Tommie en gnutta sömn i lugn och ro (förutom telefonen som ringde, Teo som bökade runt i sängen och ungarna som skrek utanför fönstret då) mellan alla jobb.

I kväll blir det bara mys i soffan, vilket känns alldeles underbart efter gårdagens strapatser. Det skulle helt klart ha varit ännu bättre om inte Tommie behövde flänga runt på en massa jobb, men jag har ju i alla fall Teo och det är inte fy skam 😉

Till kvällen blir det vinterfest med jobbet; den här gången kommer vi att hålla till på Parken III, en festlokal på Rosenlundsgatan. I vanlig ordning räknar jag med att få en massa god mat och trevligt sällskap, annars rymmer jag 😉

Under de totalt 9 år jag har jobbat i Hästsportens Hus har det blivit en och annan fest – några minns jag bättre än andra. Något år i början av 90-talet hade vi en fest med maffiatema, den glömmer jag aldrig. Inte för att den var bättre eller roligare än någon annan fest, utan mer för att jag kände mig så jävla dum. Tillsammans med en kollega dök jag (helt utan maffia-outfit) in i festlokalen och såg mig omkring. Rätt snart kom det fram en väldigt trevlig kille och flörtade hejvilt och jag (som var singel) tänkte att det hela nog kunde bli ”intressant”. Förvisso var han minst sagt välmaskerad (hade faktiskt ingen aning om vem det var), men jag såg i alla fall att han hade snygga ansiktsdrag. Döm om min förvåning när snyggingen brast ut i ett ytterst feminint gapskratt; ”han” visade sig vara vår dåvarande VD-assistent Eva Andersson…

I går medan Tommie var på rymmen skulle jag vara duktig och uppgradera hans bokföringsprogram. Bara att stoppa i en cd och köra; superenkelt. Eller rättare sagt – det borde ha varit det. Två års bokföring försvann fjärran ut i cyberrymden = gick inte att rädda (jag som trodde att brorsan kunde fixa precis allt när det gäller datorer) 🙁 Och värst av allt: superklantiga jag hade inte gjort någon säkerhetskopia. Hade jag gjorde det (som varje annan vettig människa hade gjort) skulle det inte ha varit några problem, men nu måste allt matas in på nytt. Usch, det är verkligen vidrigt att vara så här förbannad och besviken på sig själv. Kan dock säga att när allt är inne i systemet igen kommer det att a) säkerhetskopieras på löpande band samt b) inhandlas en extern hårddisk.

Att det finns EU-regler och andra restriktioner, som är nästintill omöjliga att följa vet de flesta; detta gäller naturligtvis även för grisbönder. Och visst kan jag och de flesta andra ha överseende med att man inte följer varje bestämmelse till punkt och pricka; oavsett  inom vilken bransch man jobbar är det i princip omöjligt. Vad jag inte kan ha överseende med, utan anser vara oförlåtligt, är när man p g a bristande rutiner låter djuren fara illa. De senaste dagarna har det dykt upp skrämmande bilder (där döda djur ligger kvar bland de levande för att ätas upp av sina artfränder…) från en av våra grisbönder, men jag är (tyvärr) fullkomligt övertygad om att han inte är ensam 🙁

I Sverige anses vi ha bättre djurhållning än de flesta andra länder, men det är inte skäl nog att låta utvecklingen stagnera. Vi måste fortsätta att jobba stenhårt för djurens rättigheter och jag är rädd för att utökade kontroller och hårda straff för djurägarna är den enda vägen att gå. Att den grupp bönder och andra som vansköter djur plötsligt ska få samveten och börja vurma för djuren är nog en utopi…

Vill betona att jag på intet sätt ställer mig bakom djurrättsaktivisternas metoder för att öka djurens välbefinnande; dessa metoder är ofta rent kriminella och har inget existensberättigande i min värld.

När Tommie kom hem hade han en stor blomsterbukett i famnen. Wow tänkte jag, blommor en helt vanlig onsdag är inte fel. Tommie erkände (helt i onödan) att han fått buketten i samband med ett jobb för ICA, men det är tanken som räknas och han tänkte på mig 🙂 Så himla fint med blommor, men nu måste jag ju städa också för annars kommer de inte till sin rätt.

Sitter här och ser rent jävlig ut (se ovan…); förklaringen denna gång kallas ansikts- mask. Den sort jag använder i dag är av den leriga typen – när den torkar blir man grågrön och skrynklig som en 110-åring = jätteläckert… Vet inte varför, men Tommie drog som en avlöning och skyllde på att han hade något ärende att uträtta 😉

Såg på www.expressen.se att årets upplaga av Erotica (erotikmässan i Alvik) har inletts. Jisses, det får mig att minnas en mycket märklig figur från mitt förflutna. Det var en herre och vi kände egentligen inte varandra något närmare, men umgicks i samma kretsar. Plötsligt en dag ringde han och ville ha med mig på nämnd erotikmässa. Jag hann tänka ”vem fan tror han att jag är” och ”vem fan tror han att han är”; sedan tackade jag vänligt (?) men bestämt nej. Säger inte att det är fel om någon vill gå dit, men jag hade ingen lust och framförallt inte med honom.

Bakterier i mikroskop

Överdriven renlighet kan skada hälsan; en drös bakterier gör oss faktiskt bara gott. Detta har forskare vid University of California i San Diego kommit fram till i en ny forskningsstudie. Bakterier (ex.vis stafylokocker), som lever på huden, kan bidra till att motverka eksem och utslag samt hjälpa till att läka sår och blåmärken: ”De här mikroorganismerna är faktiskt bra för oss” säger forskaren Richard Gallo till tidningen Daily Mail.

Det ska sägas att ovanstående är föga förvånande – att överdriven renlighet kan bidra till såväl astma och allergier som andra hälsobrister vet man sedan gammalt. Hur vi väljer att väga fördelarna med ”lite skit” mot nackdelarna (såsom att känna sig ofräsch, lukta illa etc) varierar emellertid. De allra flesta av oss väljer förmodligen, helt oavsett eventuella risker, fräschör framför fördelarna med diverse välgörande bakterier. Vi människor är antagligen rätt korkade, men just i det här fallet är jag tacksam för det. Det är helt klart trevligare med rena människor än motsatsen… Dessutom ser bakterier i närbild så ruskigt ilskna och otäcka ut 🙁

I dag blev 11-åringen Teo nedsövd för att genomgå munsanering. Resultat? Ingen tandsten och fyra tänder fattigare = fräschare mun & andedräkt 🙂 Ska dock erkänna att jag var ruskigt orolig; när jag kom till underbara veterinären Eva och lämnade ifrån mig det lilla livet kändes det som om jag var på väg till min egen begravning. Varje sövning innebär en risk, och med tanke på Teos höga ålder kändes det jättejobbigt 🙁 Det hjälpte inte alls att jag visste att förusättningarna (bra hjärta & kondition) var utmärkta – Teo är liksom min bebis.

Min svärmor Mona var en klippa och körde mig både för lämning och hämtning; däremellan hann vi med lite shopping och en lunch också. Hursomhelst, Teo är bara fööör cool: när jag kom för att hämta honom var han fortfarande rätt yrvaken. Trots det krävde han att få lämna Djurakuten för egen maskin (=ostadiga ben). När han lyfte på benet för att kissa höll han på att välta, men var ändå pigg (eller envis?) nog att själv hoppa in i bilen kort därefter. Väl hemma bjöd han på en gnisselorkester för att få mat (hade blivit svält inför narkosen), men fick ingen (måste vänta). Sist men inte minst skulle det lekas och det hjälpte inte alls att jag försökte intala honom att han var bakis och supertrött. Efter mycket om och men blev det till sist lite sömn, och då snarkades det med besked.

/ Storkelina – hönsmamman

Fredagen den 4 december är det äntligen dags för en ny spelning med Peter Murphy’s Carver Combo. Kl 21:00 på Mosebacke torg 3 är det som gäller denna gång – hoppas vi blir många 🙂

Har du fortfarande inte provlyssnat på mina favoriter? Klicka på länken här intill; Bones and Pearls är grym!