Härom kvällen låg jag och Tommie och småpratade innan vi skulle sova. Tommie sade bland annat att han inte förstår sig på folk som bara bryr sig om bilars utsidor och skiter i hur de ser ut invändigt. ”Detsamma gäller ju hur folk ser på andra människor” sade jag. Vissa bryr sig enbart om ett vackert yttre och struntar fullkomligt i inre egenskaper. Det ena ledde till det andra och jag frågade slutligen min käre make vad han egentligen värdesätter mest hos mig; mitt yttre eller mitt inre. Jag tillade också skämtsamt att vad han än svarade skulle det bli fel (jag är ju kvinna 😉 ). Utan att tveka nämnvärt meddelade Tommie att det självklart är mitt inre han värdesätter mest. Naturligt nog kontrade jag med ”jaså, du tycker att jag är ful?!” (följt av skratt) varpå Tommie svarade: ”Nä, men hade det inte varit för ditt inre så hade jag aldrig stått ut med din utsida”. Hm, vad sade min man egentligen? Jo, att jag ser så jävlig ut att han inte skulle stå ut om det inte vore för mina inre kvaliteter… Som tur är känner vi varandra mycket väl, så det ansträngda men misslyckade försöket att säga något fint och riktigt ledde till gapskratt. Ack så fel det blir ibland och vilken tur att jag vet vad Tommie menar och inte lyssnar så noga på vad han faktiskt säger 🙂

Efter att ha tillbringat ett gäng helger på tu man hand med lille Teo blev denna ett ljus i mörkret: Tommies jobb har varit/är förlagt till Stockholm 🙂 Man glömmer snabbt, men jisses vad mysigt det är att ha maken ”på plats” 😉

Under torsdagens premiär mot LHC visade SSK förvisso inte prov på något skönspel, men detta kompenserade man upp med krigarhjärtan. I lördagens uppföljare mot Luleå saknades både skönspel och hjärtan = 8-2 till Luleå 🙁 SSK kan mycket väl komma att kriga sig till många poäng, men genom att glida runt på en skridsko (per gubbe alltså) vinner de inga matcher. Urtrist…

I dag ska Tommie till Djursholm på jobb och jag ämnar följa med; min älskade pappa har sin viloplats på Altorps begravningsplats i nämnt område. Dags att snygga till lite inför kommande vinter och dessutom känner jag ett så’nt inre lugn varje gång jag kommer till pappas grav. Religiös eller inte, men både kyrkor och kyrkogårdar är oerhört fridfulla platser.

Björn Bjurling

Veckan har hittills varit tämligen trist, men i kväll piggades tillvaron upp med lite hockey. SSK mötte LHC hemma och vann med 2-1 =TV:n står kvar ett tag till 😉 Årets upplaga av SSK är måhända inte särskilt namnkunnigt (experterna har redan dömt ut dem), men kvällens segerrecept var det i alla fall inget fel på: kämpaglöd, lagmoral och väggen Björn Bjurling där bak. Namnkunnigt eller inte – med rätt inställning och lite flyt kan SSK ta många sköna poäng framöver. Och att de första poängen kom mot just LHC sved ju inte direkt 🙂

Anna Anka (polisens bild)

Efter att första avsnittet av Svenska Hollywoodfruar hade visats på TV3 blev Anna Anka snabbt namnet på allas läppar. Somliga avundas hennes lyxliv och beundrar hennes livsåskådning; andra fördömer hennes uttalanden om svenska män och kvinnor. Här följer några exempel på åsikter, som uttalats av nämnda fru Anka: 1) ”Det är synd om svenska män. De gifter sig med snygga kvinnor som snabbt blir oattraktiva, börjar klä sig slafsigt och struntar i mannens behov”. 2) ”Om ens make vill att man suger av honom varje morgon måste man ställa upp på det”. 3) ”Amerikanska pappor lagar inte mat och stryker inte, de jobbar och försörjer sina familjer”.

Storkelinas kommentarer: Synd om svenska män? Tja, men då är det precis lika synd om svenska kvinnor. Även snygga män blir emellanåt oattraktiva, klär sig slafsigt och struntar i kvinnornas behov. Detta är knappast ett könsbundet fenomen, utan handlar förmodligen mer om bristande respekt för partnern (och sig själv). Måste man ställa upp på att suga av maken varje morgon om han så önskar? Definitivt inte, men har man lust med det så är det naturligtvis helt ok. Är det ett ideal att bli försörjd av en (amerikansk) man? För vissa, absolut. Icke att förglömma är dock alla de kvinnor som kämpat hårt för rätten att arbeta/studera, en kamp som fortfarande pågår i många kulturer. Undrar slutligen vilken rätt Anna Anka anser sig ha att totalt döma ut andra människors val av livsstil? Fru Anka är lycklig på sitt vis; jag och många med mig har funnit lyckan på helt andra premisser och med andra värdegrunder. Vad man trivs bäst med är dessbättre en av de saker som aldrig kan vara rätt eller fel – det är en känsla och den kan ingen ta i från en.

Kuriosa: Fascinerande att Anna Anka, som säger sig göra allt för att behaga sin man, har gripits för misshandel av maken. Såvitt jag förstått det hela var maken inte alls nöjd…

/ Storkelina – också en pippi men ett år smartare 😉

Mina kollegor är nu och äter middag på Restaurang Backstugan i Solna, men jag kunde tyvärr inte följa med 🙁 Supertrist – särskilt med tanke på att  jag hade sett fram emot den goda (?) maten i flera veckors tid… Hoppas i alla fall att de andra får en riktigt trevlig kväll (trots att inte jag är med 😉 ).

Annars är det ont om energi och blogguppslag för närvarande; har liksom fullt sjå med att existera. Räknar iskallt med att morgondagen är bättre och ser fram emot den i stället. Ha det gott!

Brukar låta denna blogg vara min ”smärtfria zon” – skönt med en tillflyktsort liksom. I dag har jag dock varit hemma från jobbet p g a denna evinnerliga värk och tänkte därför göra ett litet undantag. Googlade och hittade en bild på en charmig (?) T-shirt med texten ”pain makes you beautiful” = smärta gör dig vacker. Shit vilken läckerbit jag måste vara vid det här laget 😉 För att inte tala om alla smärtpatienter på våra vårdinrättningar; där måste det ju formligen svämma över av snyggingar. Dagens tips således: strunta i festen/kursen/puben om du letar partner. Billigare och förmodligen enklare att dra en repa på något sjukhus. Om det är yttre skönhet du söker vill säga…

Dristade jag mig till att vara lite ironisk? Japp! Om det finns något som får en att känna sig riktigt ful och jävlig så är det just smärta 🙁 Det känns på nå’t sätt som att man vissnar från insidan och att det sedan lägger sig som en trist hinna över ens yttre. För att inte tala om den glåmiga blicken man får, usch och fy. Skönt att gnälla lite? Absolut 🙂

För andra året i rad kommer jag och Tommie att stå över säsongsbiljetter i Axa Sports Center. Det ska erkännas att mitt engagemang i SSK inte är vad det har varit, men ju närmare elitseriepremiären kommer, desto mer börjar tankarna snurra. Förra året var SSK, enligt förhandstipsen, tänkt att bli ett topplag. Framgångarna lyste dock med sin frånvaro säsongen igenom 🙁 I år är SSK ett nederlagstippat gäng och man spekulerar redan i att nye tränaren Peter Popovic blir den förste i sitt slag att få sparken. Kanske innebär olyckskorparnas kraxande att förutsättningarna är bättre än någon- sin? Det känns inte så, men hoppas gör jag förstås ändå 🙂 Nyfikenheten lär stillas något redan på torsdag när det är dags för hemmapremiär mot LHC…

I går åkte Tommie till Hässleholm och lämnade sin lilla fru alldeles ensam (nja, förutom Teo förstås). Att sitta ute på landet och göra ingenting är underbart; att sitta hemma i stan och glo en hel helg är förkastligt 🙁 Var tvungen att göra något åt saken = gick med kollegorna Annica & Janne och tog en ”macka” på Bishops Arms. Under kvällen träffade jag ett antal bekanta; bland andra ytterligare en kollega (Ylwa). En trevlig kväll i trevligt sällskap 🙂

I dag testade jag temat shopping i Solna Centrum och lyckades för en gångs skull hitta något (brukar inte vara min starka sida…). Passade även på att äta en räksmörgås och promenerade sedan hem – det tog inte mer än en halvtimme. Nu väntar jag med stor spänning på att se om Tommie dragit in mer pengar än jag har förbrukat 😉

Efter en längre tids ständiga misslyckanden har Storky Girl nu dragit sig tillbaka. Ingen kan påstå att tipsen varit någon succé direkt – vinsterna har ju uteblivit 🙁 Det är möjligt att Storky Girl gör enstaka och väl genomtänkta gästspel i framtiden, vi får se. Kanske går hon över till att dela med sig av heta Lotto- eller Bingotips i stället? 😉

Enligt uppdrag / Storkelina (Storky Girl kunde liksom inte skriva själv…)

Mumin Adventure 1,2 l i design av Tove Slotte

Som barn hade jag blandade känslor för Tove Janssons sagoserie om Mumintrollet och de andra gestalterna i Mumindalen. Å ena sidan älskade jag Mumintrollet, men å andra sidan fann jag Lilla My och Mårran vara tämligen obehagliga figurer… Hursomhelst så har jag alltid gillat alla barnprylar med muminmotiv; tycker att de är helmysiga. I dag gjorde jag dessutom upptäckten att varumärket Arabia säljer en svartvit serie porslin med mer mogna/vuxna muminmotiv = skithäftiga. Denna läckra serie (se prov på bilden ovan) finns bland annat hos www.finnishdesignshop.com Kanske kan vara ett bra tips (för de absolut närmast sörjande) inför min ”stora dag” i februari?!  Än så länge har jag ingen del av muminporslinet, så det är bara att  handla på 😉 Och om någon frågar vad jag önskar mig om några månader så kommer jag i vanlig ordning inte att komma på en enda grej 🙁