Mina kollegor är nu och äter middag på Restaurang Backstugan i Solna, men jag kunde tyvärr inte följa med 🙁 Supertrist – särskilt med tanke på att  jag hade sett fram emot den goda (?) maten i flera veckors tid… Hoppas i alla fall att de andra får en riktigt trevlig kväll (trots att inte jag är med 😉 ).

Annars är det ont om energi och blogguppslag för närvarande; har liksom fullt sjå med att existera. Räknar iskallt med att morgondagen är bättre och ser fram emot den i stället. Ha det gott!

Brukar låta denna blogg vara min ”smärtfria zon” – skönt med en tillflyktsort liksom. I dag har jag dock varit hemma från jobbet p g a denna evinnerliga värk och tänkte därför göra ett litet undantag. Googlade och hittade en bild på en charmig (?) T-shirt med texten ”pain makes you beautiful” = smärta gör dig vacker. Shit vilken läckerbit jag måste vara vid det här laget 😉 För att inte tala om alla smärtpatienter på våra vårdinrättningar; där måste det ju formligen svämma över av snyggingar. Dagens tips således: strunta i festen/kursen/puben om du letar partner. Billigare och förmodligen enklare att dra en repa på något sjukhus. Om det är yttre skönhet du söker vill säga…

Dristade jag mig till att vara lite ironisk? Japp! Om det finns något som får en att känna sig riktigt ful och jävlig så är det just smärta 🙁 Det känns på nå’t sätt som att man vissnar från insidan och att det sedan lägger sig som en trist hinna över ens yttre. För att inte tala om den glåmiga blicken man får, usch och fy. Skönt att gnälla lite? Absolut 🙂

För andra året i rad kommer jag och Tommie att stå över säsongsbiljetter i Axa Sports Center. Det ska erkännas att mitt engagemang i SSK inte är vad det har varit, men ju närmare elitseriepremiären kommer, desto mer börjar tankarna snurra. Förra året var SSK, enligt förhandstipsen, tänkt att bli ett topplag. Framgångarna lyste dock med sin frånvaro säsongen igenom 🙁 I år är SSK ett nederlagstippat gäng och man spekulerar redan i att nye tränaren Peter Popovic blir den förste i sitt slag att få sparken. Kanske innebär olyckskorparnas kraxande att förutsättningarna är bättre än någon- sin? Det känns inte så, men hoppas gör jag förstås ändå 🙂 Nyfikenheten lär stillas något redan på torsdag när det är dags för hemmapremiär mot LHC…

I går åkte Tommie till Hässleholm och lämnade sin lilla fru alldeles ensam (nja, förutom Teo förstås). Att sitta ute på landet och göra ingenting är underbart; att sitta hemma i stan och glo en hel helg är förkastligt 🙁 Var tvungen att göra något åt saken = gick med kollegorna Annica & Janne och tog en ”macka” på Bishops Arms. Under kvällen träffade jag ett antal bekanta; bland andra ytterligare en kollega (Ylwa). En trevlig kväll i trevligt sällskap 🙂

I dag testade jag temat shopping i Solna Centrum och lyckades för en gångs skull hitta något (brukar inte vara min starka sida…). Passade även på att äta en räksmörgås och promenerade sedan hem – det tog inte mer än en halvtimme. Nu väntar jag med stor spänning på att se om Tommie dragit in mer pengar än jag har förbrukat 😉

Efter en längre tids ständiga misslyckanden har Storky Girl nu dragit sig tillbaka. Ingen kan påstå att tipsen varit någon succé direkt – vinsterna har ju uteblivit 🙁 Det är möjligt att Storky Girl gör enstaka och väl genomtänkta gästspel i framtiden, vi får se. Kanske går hon över till att dela med sig av heta Lotto- eller Bingotips i stället? 😉

Enligt uppdrag / Storkelina (Storky Girl kunde liksom inte skriva själv…)

Mumin Adventure 1,2 l i design av Tove Slotte

Som barn hade jag blandade känslor för Tove Janssons sagoserie om Mumintrollet och de andra gestalterna i Mumindalen. Å ena sidan älskade jag Mumintrollet, men å andra sidan fann jag Lilla My och Mårran vara tämligen obehagliga figurer… Hursomhelst så har jag alltid gillat alla barnprylar med muminmotiv; tycker att de är helmysiga. I dag gjorde jag dessutom upptäckten att varumärket Arabia säljer en svartvit serie porslin med mer mogna/vuxna muminmotiv = skithäftiga. Denna läckra serie (se prov på bilden ovan) finns bland annat hos www.finnishdesignshop.com Kanske kan vara ett bra tips (för de absolut närmast sörjande) inför min ”stora dag” i februari?!  Än så länge har jag ingen del av muminporslinet, så det är bara att  handla på 😉 Och om någon frågar vad jag önskar mig om några månader så kommer jag i vanlig ordning inte att komma på en enda grej 🙁

Katten (Felis silvestris catus), eller tamkatten, är ett smygjagande rovdjur. Den anses ha uppstått ur den så kallade falbkatten; ett relativt lättämjt kattdjur och en underart till den nordafrikanska vildkatten. Falbkatten har förmodligen levt i människans närhet sedan mellan 9.000 och 15.000 år och finns fortfarande i vild form i bland annat Israel och Egypten. Egypten tillhör de länder som var först med att tämja vildkatter för att ha dem som husdjur och skydd mot skadedjur.

Katten kommunicerar på en mängd olika sätt, ex.vis genom att jama, spinna, med sin svansföring, feromoner (doftämnen som utsöndras via körtlar på kattens huvud) och öronställning. En katt har ca sex gånger bättre syn än en människa, men är blind i totalt  mörker. Den kan uppnå en hastighet av ca 50 km/timmen (endast korta sträckor) och kan från stillasittande göra ett vertikalt hopp på upp till 2 meter (Emma Green måste vara grön av avund…).

Det finns flera internationella kattförbund och man är inte alldeles överens om hur många underarter/raser som ska inrymmas i begreppet ”tamkatt”. Något förbund listar 62 olika raser och varianter; ett annat förbund har bara 37 raser på sin lista. Min personliga favorit är i alla fall bondkatten (även blandraskatt eller huskatt), som inte är någon egentlig ras utan den officiella benämningen på katter utan stamtavla. Söta är de hursomhelst 🙂

I går var jag på lilla Livias 1-årskalas och träffade bland andra Nina, som passade på att ge mig och Tommie två gurkor (vi skulle ha hämtat hela plantan i somras…). Dessa hade odlats hemma på uteplatsen i Rissne, och vilka gurkor det var! De var kortare, tjockare och knottrigare/taggigare än dem man köper i affärerna. Smaken? Den var gudomlig 🙂 Gurkor består som bekant mest av vatten och brukar därmed vara rätt smaklösa, men de här var helt annorlunda. Ett gott betyg måste ha varit när jag stod och skar gurka och Teo plötsligt började gnälla nedanför. Han har aldrig har tiggt om eller ens gillat gurka tidigare så jag sade ”men lille vän, du gillar ju inte ens gurka”. Teo gav sig dock inte och fick så småningom en liten bit – slafs så var den borta. Han fick tre rejäla bitar innan han var i närheten av att vara nöjd och älskade plötsligt gurka. Inga dåliga grejer med andra ord 😉

När jag var yngre var jag riktigt hetlevrad, vilket drabbade föräldrar, syskon, lärare, chefer, någon enstaka stackars pojkvän osv. Med stigande ålder lärde jag mig dock att tygla humöret, och framförallt, att inte hetsa upp mig över ”småsaker”. Faktum är att jag numera till och med får höra att jag är för snäll; dvs mer eller mindre låter mig trampas på. Ack vad somliga bedrar sig – för snäll kommer jag aldrig att bli och någon ängel är jag definitivt inte. Nix, jag har mina gränser och det är bara att trycka på rätt knapp (eller fel, det är en smaksak) så kommer vulkanen Etna att framstå som rena barnleken…

Det är möjligt att jag är tämligen snäll och tålmodig, men jäklar vilken ragata (eller bitch, satmara, xantippa – välj själva) som kan titta fram om man provocerar på rätt sätt. Till vardags tror jag dessbättre att mitt heta temperament hålls i schack genom att jag då och då släpper fram mitt mer explosiva jag där det anses rumsrent, ex.vis på hockeymatcher (funkar även framför TV:n 🙂 ). För mig är det en livsnödvändighet att emellanåt få släppa på alla hämningar och ge plats för det där icke så tillrättalagda jaget. Man kan ju inte vandra genom hela livet som en leende och menlös zoombie 😉

Ovanstående är inte avsett att tolkas som ett ”hot” mot min omgivning utan bara något jag kom att tänka på när jag vara nära att explodera på jobbet i dag. Som tur var hejdade jag mig, för orsaken till min vrede visade sig vara ett skämt… Jag hade ramlat över en skrift från i somras om snusförbud på arbetsplatsen och jag kände mig en smula trängd på nå’t vis 🙁

Wook Kundor 107 år

Wook Kundor, en 107-årig kvinna från Malaysia, känner sig ensam och vill gifta sig – för 23:e gången. Den 70 år yngre maken befinner sig på ett behandlingshem i Kuala Lumpur och Wook fruktar att han aldrig kommer tillbaka. Innan hon gifter om sig (skilsmässor är tydligen överflödiga?) vill hon dock ge den nuvarande maken en chans: ”Jag vill uttrycka mina känslor för honom och berätta för honom att jag är ensam utan honom. Och om han känner likadant, kommer jag att vänta på honom utan att tänka på ett nytt äktenskap” säger Wook enligt www.aftonbladet.se. Wook säger vidare att en eventuell ny make inte behöver vara ”lika stilig” som landets premiärminister; hon är främst ute efter sällskap. Jag säger bara: you go girl! 107 år eller inte – ofrivillig ensamhet kan vara oerhört förtärande. Tvåsamhet och kärlek i sin tur kan vara verkliga välgörare 🙂 Lycka till Wook, jag håller stenhårt på dig!