Som tjej hör man titt som tätt att ”killar kommer och går men vänner består”. Personligen har jag aldrig riktigt fattat tycke för de där orden; kanske för att jag har haft bättre relationer till mina killar än till många så kallade vänner.

En kvinna jag känner har just bittert fått erfara att vänner inte alltid består. Hon har efter många års äktenskap blivit lämnad av sin man, som förälskat sig i och har ett förhållande med hennes bästa väninna. Dubbla svek, oerhört svårt att tackla och bland det mest oförlåtliga jag kan föreställa mig i relationer mellan vuxna människor. Visst, man rår inte över sina känslor men man kan helt klart hantera så’nt här på ett bättre och ”snyggare” sätt. Är det förresten något fel med att lämna en kärlekslös relation innan man hittat en ny partner?! Emellanåt har jag ruskigt svårt att förstå mig på folk 🙁

Har varit på landet i flera veckor, men gör nu ett gästspel i Sumpan för att handla, tvätta etc. Märkligt vad fort man glömmer; jag höll på att storkna när ett godståg passerade i hög fart. Vilket jäkla liv det förde 🙁 Nä, det är helt klart mera rofyllt och skönare att vara på landet. Till och med stackars Teo verkar deprimerad över att vara hemma igen…

Krukväxten fredskalla (spathiphyllum) måste vara en tålig rackare. Jag har två stycken hemma; den ena fick jag av min första kille på min 18-årsdag (21½ år sedan). Förutom att de lever lääänge så verkar de inte kräva någon skötsel alls – mina lämnades ensamma hemma och utan vatten i 2½ veckor och är ändå hur pigga som helst 🙂 Mera så’na växter till folket; åtminstone till dem (oss) som saknar ”gröna fingrar” 😉

Min brorsas sambos son (nu blev det krångligt) Danne blev myndig i går. Otroligt, jag minns tydligt hur vi alldeles nyss (1996 typ) hade vattenkrig i Rissne 🙂 Hoppas hursomhelst att fredagens firande, som jag tyvärr kommer att missa, går lugnt och städat till 😉

Prinsessean Madeleine har förlovat sig med sin Jonas och delar av svenska folket har åter massor att gotta sig åt. Själv förstår jag inte riktigt vad det är som är så fantastiskt med det hela; folk förlovar sig ju varje dag i detta land. Kul för sessan dock – kan inte vara lätt att alltid behöva vänta in Victoria. Undrar om Madeleine och Jonas får skaffa barn före kronprinsessan eller om det finns några regler kring det också?! Någon som vet?

I går gav jag mig ut för att plocka blåbär. Detta då det varje gång jag varit på skogspromenad fullkomligen har kryllat av bär. Dessvärre hade de ”professionella” bärplockarna hunnit före… Det som tidigare liknat ett blått hav var nu rensat och blåbärsrisen var märkbart tilltufsade av  metalliska redskap 🙁 Efter hård kamp lyckades jag i alla fall få ihop vad jag behövde till en planerad dessert, men mest av allt fick jag myggbett = surt.

Annars intet nytt; är fortfarande ledig och håller som bäst på med förberedelser inför helgens kräftkalas. Jisses vad mycket fåniga attiraljer det finns ute i handeln och det går ju inte att motstå dem alla 😉

Semester, strålande väder och gäststugan till 99% klar – kan det bli bättre? Nä, det känns inte så just nu i alla fall 🙂 Lite vila först, sedan blir det till att måla stolar och bord till nya ”lyan”. Stolarna behövs dessutom till nästa veckas kräftkalas; med lite tur hinner de torka också. I annat fall ser jag till att sätta några okänsliga och världsfrånvarande individer på dem 😉

Kram så länge / Storkelina

Kräftpremiär var t o m den 31 december 1993 den dag på året då man tidigast fick fiska och sälja kräftor. Detta lärde jag mig nyss då jag satt här och undrade när det var dags för premiär… Även om kräftpremiären är avskaffad betyder det dessbättre inte att vi ska låta bli att äta kräftor. Nix, tvärtom innebär det att vi får äta och fiska dessa läckerheter närhelst vi önskar 🙂

I dessa tider testas kräftor av diverse ”proffs” (ofta mästerkockar) för diverse tidningars räkning. Vi får svar på vilka kräftor som smakar bra, vilka som duger och vilka som ska ratas. Då jag gissar att många av nämnda proffs snabbt skulle döma ut mycket av den mat jag gillar har jag insett att testerna förmodligen inte säger så mycket. Möjligen ska man undvika de med en överkorsad geting eller dylikt. Ut i butikerna för att jaga kräftor således; ska inta dem i goda vänners lag den 15:e augusti 🙂

Börjar med att nämna att jag närmast är fobiskt rädd för ormar, usch 🙁 Däremot har jag alltid fascinerats av den ormliknande kopparödlan – bärare av det latinska namnet anguis fragilis. Kanske beror min icke-rädsla på att kopparödlorna är relativt små, kanske bottnar det i det faktum att jag vet att de inte är (eller heter) ormar. Hursomhelst så kryllar det för närvarande av denna art; Tommie som inte hade sett mer än en under hela sitt liv har nu fått behovet mättat 🙂 Man pratar om getingår, fästingår etc; i år är det helt klart ett kopparödleår.

Kopparödlan förekommer i stora delar av Europa samt i delar av västra Asien. Den trivs bäst i mossa, bland buskar, nedfallna löv eller under stenar. De äldre djuren rör sig mer öppet än de yngre och hittas ofta överkörda och tillplattade 🙁 Födan består främst av daggmaskar och sniglar, men även till viss del av insekter. Kannibalism förekommer… Kopparödlan föder levande ungar under den varma årstiden varpå den på hösten borrar ner sig i jorden för dvala under vintern. Då den är helt ofarlig (saknar gift) finns det ingen anledning att ha ihjäl den, och den är också fridlyst i Sverige sedan år 2000 (källa: Wikipedia).

Underbart med semester och vädret är precis lagom vackert 🙂 Det enda som är trist är att jag har fått så ruggigt många beundrare – myggorna 🙁 De gillar verkligen mig och mitt blod och jag hade ju inte direkt varit ledsen om det varit tvärtom… Positivt är dock att fästingarna skyr mig som pesten och det är ju alltid något.

I går gjorde Tommie en otroligt ofiffig grej när han lade fjärrkontrollen till lastbilens baklyft på trappsteget upp till hytten. Varför? För att han skulle trampa på den när han hoppade in i bilen och därmed inte glömma den… Trampade på den gjorde han kanske, men dessvärre glömde han den i alla fall 🙁 Efter drygt två mils körning var fjärrkontrollen långt borta och trots att jag lekte ”sakletare” lyser den fortfarande med sin frånvaro. Ack så dumt det blev.

Fjärran från hockey och kalla ishallar konstaterar jag att SSK i går hade säsongens första isträning. Jag var inte där (har växt ifrån det på nå’t vis…) men ett tusental ivriga fans hade hursomhelst letat sig till Scaniarinken. Jag kan verkligen föreställa mig hur de satt där fulla av förhoppningar och med suget efter säsongsstart pirrande i magen. För min del känns det som om hockeyn får ligga på is ett tag till – nu har jag sommar 🙂

Tidigare i veckan kom brorsan Åke, hans sambo Jenny och grabbarna Danne & Sebbe för deltagande i diverse hårt arbete. Åke & Danne hjälpte Tommie med bygge av gäststuga; trädgårdsutbildade Jenny utförde underverk genom att beskära våra vildvuxna träd 🙂

Några åkte hem medan Danne stannade kvar – i dag anslöt även brorsan Matte. Arbetet? Det fortskrider… Och jag? Jag fotograferar, vilket förstås är mycket slitsamt 😉

Danne, Åke & Tommie gör grundläggande förberedelser

Ett golv och ett par väggar har kommit på plats

Fyra väggar och öppningar för dörr och fönster

Danne och Åke konstaterar att det nu finns ett tak att stå på

Nu är det semestertider och ingen ordning alls; bloggfritt i går och Veckans Knas utgår i dag. Vad månne det bliva av denna stackars blogg? 😉 Tydligt är det i alla fall att byggnationer, en vältrimmad grill, jordgubbsplockning etc går före nätsurfande i dessa dagar.

När det gäller kommentarer till bloggen så måste jag normalt sett granska och godkänna dessa innan de publiceras (ger möjlighet till censur vid behov 😉 ). Av någon märklig anledning är det ändå två läsare, Gunilla & Kennet, som har lyckats ta sig direkt in på sidan via nå’n slags gräddfil. Hur bär ni er åt? Jag blir lika förvånad och fascinerad varje gång 🙂

Nix, dags att gå ut  i det hyfsat vackra vädret. Ha det gott! / Kramar Semester-Lina