Redan på 1800-talet började vi fira den 6 juni som en nationell minnesdag (Gustav Vasas dag) – detta då Gustav Vasa kröntes till kung den 6 juni 1523, Kalmarunionen upphörde och Sverige åter blev en självständig stat. År 1916 började vi fira den 6 juni som Svenska Flaggans dag och i en förordning från 1983 bestämdes att dagen även skulle vara Sveriges Nationaldag. Inte förrän 2005 blev nationaldagen en nationell helgdag, detta på bekostnad av den kristna högtiden Annandag Pingst. Svenska folket gör fortfarande sitt bästa för att lära sig att göra sin (vår) nationaldag till en riktig folkfest. Hur de (vi) lyckas? Nja…

Viktigast av allt, åtminstone för mig, så var den 6 juni 1997 den dag jag & Tommie förlovade oss. Grattis till oss!  Trist att man får fira själv bara (Tommie är på svågern Daves svensexa, som faktiskt är viktigare).

Pömsig isbjörn?

Skrev för en tid sedan om en olycklig felsägning, dvs när jag sade pilsk men menade ilsk. I dag var jag med om en variant på detta; jag sade till en yngre, manlig kollega att jag var ”pömsig”. Inget konstigt med det tyckte jag, men han fnittrade och frågade om jag visste vad ordet betyder. Klart jag vet tänkte jag – för min generation är pömsig barnspråk för sömnig. Blev dock en smula fundersam och återvände till mitt rum och googlade på detta. Resultatet? Visst hade jag rätt, men för de något yngre (och kanske en och annan gamling också 😉 ) betyder pömsig något i stil med att man är ”uttröttad efter sexuell aktivitet”. Inget konstigt med det förvisso, men definitivt inget jag skulle gå runt och prata om på jobbet. Så för säkerhets skull: pömsig utgår nu ur mitt ordförråd.

EU är inte min grej...

Fredag och dags för lite avkopplande ledighet, även denna helg hemma i stan. Har inga direkta planer – Tommie ska ut på vift på nationaldagen och själv ska jag se fotbollen (Sverige-Danmark) och störa grannarna med vilda tjut 🙂

Den lilla vinbärssnäckan som råkade hänga med från landet för en vecka sedan återsåg jag igår utanför huset. Jag passade på att fånga in den för flytt till snigeltätare marker en bit bort och kände mig genast bättre till mods. Hoppas bara att den lilla stackar’n inte blir mobbad för att han/hon är lantis…

På söndag är det val till Europaparlamentet och jag, som är EU-negativ, ska för första gången rösta. Jag röstade nej i EU-valet 1994, men nu när vi ändå är medlemmar är det bättre att påverka det lilla man kan än att inte göra någonting alls. Tack för tipset Jonas 😉

V75 Östersund lördagen den 6 juni

Avd 1:      1, 2, 4

Avd 2:      4, 5, 8, 11

Avd 3:      3, 4

Avd 4:      9, 10

Avd 5:      3, 7, 8

Avd 6:      3 Jelly Frontline

Avd 7:      5 Jenspeter Hornline   

144 rader = 72 kr

Reserver enligt turordning (se ATG:s startlistor eller gratisprogram hos ditt ATG-ombud). Mer info om att spela, se inlägget Veckans Storky Girl den 30 januari 2009.

Mellan 1878 och 1905 kallades den mogenhetsexamen, från 1905 till 1968 var benämningen studentexamen. Vad som avsågs? Avslutad gymnasieutbildning som oftast följdes av högre studier. Att ha avlagt studentexamen var långt i från alla förunnat och firades för de lyckligt lottade som en smärre bragd tills den avskaffades 1968.

Nu är det år 2009 och och all gymnasial utbildning, även den yrkesinriktade, avslutas med att man ”tar studenten”. En glad student med tjusig mössa kan mycket väl ha fått betyget IG (icke godkänd) i ett antal ämnen. Vad ”bragden” består i förstår jag inte riktigt längre, men ändå tycks firandet numera sakna gränser. Det ska åkas lastbilsflak, släkt och vänner ska bjudas på mottagning, man lämnar önskemål om dyrbara presenter osv. Det är nästan så att hela världen förväntas stanna upp för att ett antal ungdomar sett till att gå klart den skola de själva valt. Förr fick man blommor, någon fånig studentfigur i blågult band om halsen och kanske en slant av far/morföräldrarna. Det är nya tider, jag vet, men lite märkligt känns det faktiskt

När det gäller det uppskattade åkandet på lastbilsflak så är jag förvånad över att det fortfarande är tillåtet. Varje år ger det upphov till trafikkaos (åtminstone i Stockholm) och ett antal olyckor. Dessutom finns det alltid ett antal rötägg (ingen oskyldig ska ta åt sig!) som spottar på såväl folk som bilar, kastar ölburkar omkring sig eller bara beter sig allmänt illa. Min käre Tommie körde en vända studenter för något år sedan, men kommer enligt egen utsago aldrig att göra det igen. Detta trots att det betalas riktigt bra för att få åka runt och vara glad och/eller ”svina” en sväng…

När jag var väääldigt ung, sisådär 5 år gammal, var jag inte riktigt så snäll och hederlig som jag skulle ha önskat 🙁 Jag började då på dagis och bestämde mig tidigt för att inta en ledarroll – jag startade Guldklubben. Till min klubb lockade jag jämnåriga och yngre medlemmar med att de skulle få äkta guldsmycken. Jodå, dessa skulle jag fixa genom att ta guld från bergen ute på familjens skärgårdsställe – detta var i alla fall vad jag sade. Själv visste jag innerst inne att detta inte skulle bli möjligt… Hursomhelst, klubbmedlemmarna tvingades till diverse gymnastiska övningar etc; det fanns ett antal krav som skulle uppfyllas innan guldet blev deras. Medlemmarna fick också tjusiga och HEMLIGA medlemsbrev, vilka jag faktiskt skrev på maskin.

Det hela gick riktigt skapligt tills mitt dåliga samvete började gro och medlemmarna dessutom började ställa krav på sin ledare. De ansåg sig ha kämpat länge nog och ville förstås se det utlovade guldet. Det var då det blev riktigt svettigt, men jag kom på en lösning:  jag skulle försöka lura ”de små” genom att ge dem plastsmycken (sådana man kunde köpa ur röda automater). Dessvärre blev detta aldrig av vilket medförde att  jag våndades och skämdes över mitt lurendrejeri i flera år. Under en lång tid var jag också rädd att någon skulle bli påmind och utkräva sin belöning, men hittills har ingen hört av sig. Och nu måste väl mitt ”brott” ändå vara preskriberat, eller?!

Efter jobbet följde jag med min kollega Annica för att äta lunch och därefter ta en titt på hennes kolonistuga i Bromma. Att det skulle vara fint trodde jag nog, men också att det skulle vara litet. Döm om min förvåning när det var en stuga på 23 kvm och en underbar tomt på 350 kvm. Det fanns dessutom dusch & frystoa – det går alltså att bo i detta lilla ”slott” sommartid. Jag ska erkänna att jag tidigare aldrig riktigt förstått mig på detta med, vad jag trodde var, pyttesmå kolonilotter med ett jordgubbsland eller två. NU förstår jag! Verkligen något att rekommendera för den lilla familjen som vill ha någonstans för rekreation, mys och pyssel.

I eftermiddag bär det av mot landet, men tyvärr inte för att jag ska tillbringa några mysiga dagar där. Nix, det är chefen som ska kolla på den underbara granngården Annelund som tyvärr är till salu. Jag hänger bara med som guide men får ju åtminstone se en skymt av vårt underbara ställe.

Annars är jag inne i en intensiv period med studentmottagningar och annat skoj som ska avverkas, presenter som ska inhandlas osv. Jättekul, men även lite stressigt och tungt för min sargade kropp… Får se till att ta igen mig ordentligt när allt är över och jag ska erkänna att semestern hägrar. Att bara ”vara” är inte dumt alls emellanåt – tror faktiskt att det är ett av människans basala behov. Mina vänner arbets- narkomanerna håller förstås inte med, men jag är trots det övertygad om att jag har rätt (som vanligt) 😉

När du väljer partner är det inte bara utseende, intelligens, charm, doft eller andra mer eller mindre dunkla motiv som styr. Enligt en brasiliansk studie har immunförsvaret en avgörande betydelse; du letar helt enkelt ”rätt” sorts kromosomer. Detta innebär i korthet att du oftare dras till personer där ett visst område i arvsmassan (det som styr immunförsvaret) är olikt ditt eget. På din perfekta partner skiljer sig således hans/ hennes kromosom 6 mycket från din egen dito = ni kan få flera och friskare barn.

Källa: http://www.expressen.se/dejting/1.1583233/osynlig-kromosom-far-dig-pa-fall

Storkelinas kommentar: Låter jättebra, men det blir ju ruskigt svårt att kolla någon annans kromosomer 🙁 Förmodligen bara att hålla ut dock, för med forskningens ständiga framsteg går det väl snart att stämma av en eventuell partners lämplighet med ett diagnostiskt snabbtest 😉 Hur det fungerar för homosexuella par, vilka inte kan fortplanta sig ”på egen hand”, förtäljer inte historien. Här borde det ju vara annorlunda, eftersom driften efter friska avkommor så att säga faller bort någonstans på vägen.

I dag var det arbete igen och det var nästan skönt efter helgen som varit –  tillbaka till varda’n var/är inte tokigt alls. Fick dessutom uppleva något helt fantastiskt på jobbet, nämligen en ung dam (inga namn här, men hennes alias är Smurfelina) som inte visste hur man fyller på en häftapparat = sött och faktiskt väääldigt gulligt 🙂 Innan trodde jag att typ alla visste hur och var man pular in häftklamrarna, men nu vet jag bättre 😉

Annat nytt under stjärnorna:  i Danmark anordnades ”onanimaraton” för andra året i rad. De 25 glada (?) deltagarna lyckades med bedriften att sätta både danskt rekord och världsrekord… Hur sjuk måste man inte vara för att delta i nå’t dylikt?!