En sensommarkväll 2008 åt vi, tillsammans med vår gäst Jonas, en god middag på landet. Efter middagen plockades en vodkaflaska fram och efterföljande timmar togs den underbara bildserien nedan. Följande tre bilder var faktiskt de enda som togs under kvällen. Att gissa i vilken ordning de togs är väl inte så svårt?!

Tommie öppnar glatt vodkan

Tommie dansar på verandan

Tommie sussar sött

Alla oroliga djurvänner ska veta att vi var utomordentligt snälla mot hunden. Alla kan också vara helt säkra på a) att Tommie inte körde bil dagen efter och b) att jag var helt oskyldig till att vodkaflaskan gick tom 🙂

Bilder: Jonas  Text: Lant-Lina

I förra veckan diskuterade jag och min kollega Maggan mat. Vi pratade om allt möjligt, och jag nämnde att det är synd att Tommie inte gillar vare sig rökt lax eller champinjoner. ”Han kanske inte gillar sladdriga konsistenser” föreslog Maggan. Jäklar, här gäller det att hålla sig i trim tänkte jag. Fast märkligt nog brukar Tommie börja gilla det han egentligen inte gillar så fort det hamnar på mig, säger han i alla fall…

Tommie har tur, jag älskar både lax och champinjoner och har väl (?) således en förkärlek för det sladdriga när/om det kommer 🙂

En liten fågel har viskat i mitt öra att Amor sköt mitt i prick någon gång i juni 2007 när min svägerska Anne och hennes Dave träffades. Nu har inte bara storken kommit med lilla Livia, utan till sommaren vankas det bröllop också. STORT GRATTIS till er båda, fantastiskt roligt! Hoppas förstås att få komma på bröllopsfest också 🙂

Kramar Storkelina, som rekommenderar äktenskapet och dess fröjder 😉

Har sett i andra bloggar att det är väldigt populärt att tala om vad man har handlat, var man har handlat, priset på det man handlat och slutligen kröna detta med en bild på det man handlat. Har faktiskt medvetet valt bort denna typ av inlägg, eftersom jag inbillar mig att väldigt få är intresserade av ex.vis vilken mascara jag har köpt, hur den ser ut och vad den kostade. Om jag har fel, vänligen meddela mig så kan jag maila info och bilder 🙂

Kommer med all säkerhet att göra undantag även från denna princip, om jag köpt någon väldigt vacker inredningsdetalj till exempel. Och helt säkert om jag får hem en liten hundvalp till sommaren, fast det är ju ingen vardags-shopping så det räknas inte 😉

V75 Axevalla lördagen den 21 februari

Avd 1:      7, 8

Avd 2:      6

Avd 3:      4, 6, 10

Avd 4:      5, 10, 12

Avd 5:      2, 4, 14

Avd 6:      1, 5

Avd 7:      3

108 rader = 54 kr

Reserver enligt turordning (se ATG:s startlistor eller gratisprogram hos ditt ATG-ombud). Mer info om att spela, se inlägget Veckans Storky Girl den 30 januari 2009.

Har just sett SSK spela borta mot Brynäs, 3-1 och torsk igen… Jag har faktiskt svårt att koncentrera mig en hel match igenom, och det känns främmande och är så olikt mig. Men, tiderna och hockeyn (läs SSK) förändras och så även jag tydligen. Jag saknar hursomhelst känslan jag haft tidigare, dvs att hockeyn varit så oerhört viktig. Nu känns det bara tomt 🙁

En skön ”på-landet-helg” väntar efter morgondagens arbete, ska bli alldeles underbart. Har inte varit där på några veckor nu och saknar lugnet, luften, kaminen och… ja allt! Och Patrik & Erica: ni är välkomna närhelst ni önskar förutsatt att vi är där. Räknas det här som en skriftlig inbjudan? 😉 Förmodligen bäst att boka in ett datum också…

Hm, detta hände egentligen alldeles för nyligen för att vara riktigt rumsrent. Hade legat i sängen ett par timmar utan att kunna somna, orsaken var en ruskigt enerverande nästäppa. Nezeril har aldrig ingått i mitt husapotek, vad göra? Tänk, tänk, tänk och sedan aha! När man äter riktigt stark mat så leder det till, förutom svettningar, att gångarna i näsan rensas rejält = skitsmart. Medan Tommie stod i duschen tassade jag ut i köket för att smaska i mig en rågad tesked sambal oelek. Resultatet? Jag fick kämpa hårt för att hålla tillbaka kräkningarna och mådde avsevärt sämre än innan; nästäppan kvar, illamående samt en brinnande känsla i mun och svalg. Slutsats: rekommenderas inte! Tommie fick sig i alla fall ett gott skratt när han hittade mig hulkandes i köket och insåg vad jag höll på med 🙂

När jag började blogga satte jag upp några små regler för mig själv, en av dessa var att inte skriva om min hälsa. Alla som känner mig vet redan att jag sedan många år har höft- och ryggproblem och den som inte känner till det blir knappast gladare av att fördjupa sig i ämnet. För egen del så lever jag med värk/smärta dygnet runt och tänkte därför att bloggen skulle bli  en behaglig och smärtfri zon. Nu har jag dock varit rejält krasslig under några dagar och bryter därför mot principen och skriver om hälsan: förkylning och huvudvärk stinker 🙁 När jag blir riktigt frisk ska jag vara tacksam över min ”vanliga” situation. Den har blivit en naturlig del av mitt liv och är inget jag funderar över så mycket, men det här…

Host, host, snörvel, snörvel / Storkelina

God planerare som jag är så är datumet för nästa års ”fylla-jämnt-festligheter” redan fastställt: lördagen den 5 juni 2010. Då ska det, tillsammans med nollande Stolle, firas ordentligt på landet i Hindersbo. Någon som tycker att vi är tidigt ute? Nja, man måste ju ta hänsyn till att några får ruskigt långt att åka och således behöver god tid på sig 🙂 Dessutom är det smart att börja bunkra vissa drycker (inte saft då’ra), ex.vis i samband med utlandsresor. Som en liten vink kan nämnas att Tommie kom hem med lastbilen från Danmark i dag 😉 Sist men inte minst vill vi ju gardera oss mot alla ”attans vad synd, vi kan inte komma eftersom vi bokat en Ålandskryssning just den helgen”…

Rubrik & bild syftar till känslor som dykt upp allt som oftast på sistone: jag känner mig som en självupptagen heltidsegoist. Det sistnämnda är inget jag vill vara eller uppfattas som, alltså upplever jag ett visst obehag  Har dock kommit fram till att det är ruskigt svårt att blogga utan att använda ordet jag titt som tätt. Det är också tämligen svårt att utgå från någon annan än mig själv och mina egna upplevelser, tankar och känslor. Alltså, så länge jag fortsätter att skriva kommer jag att framstå som ytterst självupptagen. Hoppas att det kan slätas över lite genom att jag inte alltid kommer undan oemotsagd med allt

Och så hoppas jag förstås att alla som verkligen känner mig vet att a) jag faktiskt bryr mig om andra än mig själv och b) all eventuell upphöjning av mig själv sker med glimten i ögat.

Kram Storkelina & mitt ego