Jättetack för blommor, presenter, sms och telefonsamtal. Visste ärligt talat inte att jag var så poppis 😉 Det värmer i alla fall att bli ihågkommen.

Har för övrigt förstått att min blogg väcker viss uppståndelse. En ung man vid namn Ian undrade om jag har en 40-årskris, då bloggar man tydligen?! Kollegan Stuart ”trodde inte det här” om mig. Shit, jag känner mig ju nästan kriminell 🙂

Värst av allt: jag tänker fortsätta. Åtminstone ett tag till…

I dag fyller jag år och ska ”fira” genom att ta med mig Tommie på besök hos min mamma på sjukhuset. Mamma kan inte komma till mig, alltså åker jag till henne 🙂

För övrigt känns inte födelsedagar så viktiga längre. Vet inte om det beror på att presenter inte är fullt så spännande som när jag var yngre, eller om jag bara är för lat för att engagera mig? Firar lite till helgen i stället genom att gå på spelning med Peter Murphys Carver Combo (se länk) på lördag. Plockar med mig Tommie, några kompisar och ett par kollegor. Plockar med kanske inte är rätt uttryck förresten, jag hoppas ju att de kommer med av fri vilja. Under alla omständigheter bäst att samtliga sköter sig; annars blir det STORA avslöjanden här på söndag 😉

Kram kram

Förra inlägget var så tungt så jag lättar upp stämningen med lite färg och en gammal fräckis:

En dam går in på Konsum, fram till köttdisken och beställer 5 meter falukorv. Killen bakom disken frågar då vänligt om han ska skiva den till henne. Kvinnan drar upp kjolen och muttrar surt:

–          Ser det här ut att vara nån jävla cd-växlare eller?

Då Tommie har egen lastbil händer det emellanåt att även jag är ute och åker. För det mesta bara trevligt, men ibland blir jag nästan mörkrädd när jag ser hur oförsiktiga och dumdristiga människor är. Detta gäller då inte bara medtrafikanter utan i lika hög grad fotgängare. Har tänkt på några saker folk borde fundera lite extra över:

• En lastbil (även buss) kan väga allt emellan 10 och 60 ton. Bromssträckan är alltså avsevärt längre än för en personbil och även om chauffören ser någon kasta sig in framför och dra på en tvärnit (populärt) eller springa ut på ett övergångsställe är det inte säkert att han/hon hinner få stopp på bilen. Detta är naturligtvis särskilt viktigt att tänka på när det är halt ute.
• Om du går eller står precis framför en lastbil/buss har chauffören ingen möjlighet att se dig. Du syns inte heller i någon av chaufförens speglar om du står mitt bakom en lastbil/buss.
• En cyklist, som ligger på insidan av en lastbil/buss i en korsning, syns kanske inte i chaufförens speglar. Ett exempel på en riktigt olycklig omständighet är då en cyklist är på väg rakt fram i en korsning och försöker hinna före en lastbil/buss. Om chauffören svänger höger i korsningen samtidigt som cyklisten är på väg rakt fram går det riktigt illa. Och som sagt, chauffören har förmodligen inte ens en teoretisk möjlighet att se cyklisten i ett dylikt fall.

Detta är inget försök att uppfostra svenska folket, men visst skulle det vara fantastiskt om det gick 🙂

/ Storkelina – vägpolisen

Läste i somras boken Smuts av Katarina Wennstam, tidigare kriminalreporter på SVT.  Smuts behandlar ämnena trafficking och sexhandel och jag kan väl utan vidare säga att den bara spädde på den uppfattning jag redan hade om dessa företeelser. Hursomhelst, för att vidga mina vyer och möjliggöra en för mig något mer nyanserad bedömning av sexhandeln och dess offer ska jag nu läsa Porr, horor och feminister av Petra Östergren. Denna bok väcker frågor som ”Är alla som säljer sex offer?”, ”Är all porr kvinnoförnedrande” etc. Kan tänka mig att jag mest kommer att bli förbannad, men då jag vill vara en rättvis person ska jag i alla fall ge boken en chans. Fördelen med en demokrati är ju att alla har rätt att göra sina röster hörda, även de som inte tycker som man själv gör…

Återkommer så småningom med mina tankar om boken och jag gissar att Jonas, som lånat ut den, och jag kommer att ha en hel del att diskutera nästa gång vi ses.

SSK mötte Rögle borta i går och torskade med 6-2. Vad säger man? SSK spelar för dagen en fullkomligt bedrövlig ishockey. Kvalserien väntar och den kan bli jobbig, riktigt jobbig.

Spelade en pokerturnering i natt och åkte ut som nr 23 av 255, surt 🙁 Förvisso fick jag tillbaka min insats och mer därtill, men det är ju en topplacering och lite större pengar man vill åt.

Noterar att en viss Ken1 i en kommentar har synpunkter på kvinnliga pokerspelare. Tar dessa med en nypa salt och publicerar, men det ska erkännas att jag var grymt sugen på att testa det där med censur 🙂

Veckans Storky Girl, historiens första, floppade totalt. Ett nytt försök och förhoppningsvis bättre tur nästa helg. Eller är det månne skicklighet som krävs?

Ny sida och bildgalleri finns nu för alla bostonälskare

Besökte i går Restaurang Parma på Tulegatan 56 i Sundbyberg för andra gången. Som namnet antyder erbjuder man här smaker av Italien, och menyn innehåller allt i från pizza till en delikat pepparstek med cognacpepparsås. Den här restaurangen är verkligen ett litet guldkorn! Miljön är trivsam och personalen trevlig på ett alldeles lagom sätt, rekommenderas. Kommer man en fredag eller lördag bör man boka bord för att vara på den säkra sidan. För menyer och annan info, kolla in deras hemsida på http://www.restaurangparma.se/restaurangparma.html

I dag döptes lilla Livia i Spånga kyrka. Ett verkligt lyckat dop med en Livia som sken som en sol hela ceremonin igenom. Den enda besvikelsen var att jag inte hörde något av Peter (sångare/låtskrivare i Peter Murphys Carver Combo, se länk) och hans skönsjungande kusin Pernilla under psalmsången 🙁

Kram så länge!

Jag har flera gånger nämnt min ena stora kärlek, Tommie. Det finns dock ytterligare en stor kärlek i mitt liv, bostonterriern Teo = världens coolaste hund. En närmare presentation och bilder för eventuella bostonterrier-entusiaster kommer inom kort, logiskt nog på sidan Bostonterriern 🙂

Bloggens första Storky Girl presenterades i förmiddags, och för den som vill lägga till garderingar eller ändra är nr 1 Trubadur i avdelning 3 ett måste. Allt enligt min kollega Gunilla, och ett så’nt tips kan jag ju inte negligera 🙂

Ännu en arbetsvecka till ända, men landstället får stryka på foten till förmån för en viss liten Livias dop i morgon. Presenten är klar, men det för oss tjejer så vanliga klädproblemet återstår… Lyckliga Livia, som inte behöver tänka på så’nt! Hon får glatt bära samma dopklänning som mamma Anne, morbror Tommie och många andra av släktens små ligister har burit. Alla som döpts i denna kreation har fått sina namn broderade på klänningen, en jättefin tradition och något att rekommendera. Det är blir ju inget slitage att tala om på en dopklänning, eftersom den bara används vid ett tillfälle per barn. Man borde alltså kunna döpa massor av barn, ett i taget alltså, i en och samma klännning.

Funderar för övrigt på att själv inbjuda till trippel-dop inom kort, för varken jag, min mamma eller min mormor är döpta…