Några söta bilder från gårdagens besök på Stockholms Hundmässa, som jag lyckligtvis kunde närvara vid trots förra veckans ”ryggknak”. Är långt ifrån bra, men MYCKET bättre 🙂

/ Storkelina

Tommie och underbara lilla Evelina kollar in bostonkillen Darwin.

Så här kan en ledsen liten Evelina se ut. Denna lilla flicka, som är dotter till två av Tommies kollegor, är lustigt nog en kopia av mig som barn.

Catla färdades kungligt! Övriga på bilden är Tommie, Vickan, Evelina & David.

Ryggen, som gav upp ordentligt i tisdags, är fortfarande i ruskigt dåligt skick 🙁 Ser dock en klar ljusning då jag redan gått från att inte ta mig fram utan stöd av Tommie eller kryckor till att ta mig fram helt på egen hand. Okej, ett och annat illtjut av ren smärta får jag ur mig och värken är helvetisk MEN det går ju åt rätt håll 🙂 Hoppas, hoppas att jag kan ta mig ner till Stockholms Hundmässa på söndag!

Som bekant så har jag inga egna barn, men i gengäld har jag världens bästa brors- och bonusbrorsbarn 🙂 I eftermiddags kom bäste Danne förbi för en byggkväll med Tommie, och med sig hade han en adventspresent i form av två helt underbara ”plattnoskuddar”. Passar så bra i vårt hem, och jag blev såå himla glad och dessutom lite rörd över omtanken. Helt underbart!

Annars så är det av naturliga skäl rätt lugnt, för med mina fysiska begränsningar är det inte så mycket jag kan göra. Men men, inget ont som inte har nå’t gott med sig för jag har nu MASSOR av tid att fundera över årets nyårsmeny 😛 Och med tanke på att de ”stående nyårsinventarierna” Jonas & Ngozi  kommer att ha annat för sig så måste jag ju även fundera lite över eventuella gäster. Viktiga grejer som ni förstår 😉

Några mysbilder följer nedan:

När Tommie kommer från jobbet så stormar han sovrummet för att så snabbt som möjligt komma till sin sängliggande fru… Eller är det Catla han är ute efter?

Sedvanligt pusskalas pågår!

Underbar present från bäste Danne.

Bilden säger inte så mycket, men det här är i alla fall färgen på vår nya sänggavel. Vi har varit utan i några år, eftersom vi haft ett fönster precis bakom sängen.

När det gäller vår tillbyggnad så går det nu framåt med stormsteg, och det dröjer inte alltför länge innan vi flyttar in i nya sovrummet. Såå kul att få planera detaljer som gardiner, möbler, lampor, sänggavel, nya sängbord, matta och annat skoj 🙂 Okej, jag erkänner att jag redan har ägnat månader åt att tänka på detta MEN det är en jäkla skillnad nu när det faktiskt börjar bli verklighet.

Under den helg som nyss passerade hade jag & Tommie den stora äran att ta hand om grannvovvarna Rocky & Smula under ett dygn då husse & matte var ute på dåligheter (allt är relativt 😉 ). Det är alltid lika mysigt att se hur alla djuren, både våra egna och gästerna, interagerar och blir till en stor och härlig flock. Kissen Bus och sankt bernhardstiken Smula har inte kommit varandra sådär väääldigt nära, men Bus tycker helt klart att den STORA hunden är ett spännande tillskott i tillvaron.  Sötnosar!

Nu ska jag koppla av en stund, för i morgon är det åter dags för plugg plugg plugg. Jättekul, även om det är mycket ibland.

/ Storkelina

En alldeles underbar lördag inleddes med att Tommie väckte mig med kaffe & lussebullar (jo, det hela avnjöts förstås i sängen), och det blev sedermera promenad med Catla i finvädret. Som ni ser på bilden så hängde kissen Bus med en bit på vägen, men strax efter att den togs så hittade hon andra roligheter (möss?) och avvek. Hursomhelst, jag fick en superhärlig start på dagen! 🙂

Tommie har ägnat sig åt lite takmålning i tillbyggnaden, och i detta nu tar han sig en välförtjänt tupplur i soffan. Trooor faktiskt att jag ska göra detsamma, för att kunna göra just det är bland det lyxigaste jag vet. Såå himla mysigt, och så orkar jag ju dessutom vara uppe lääänge i kväll (kvarleva från barndomen när jag inte fick göra som jag ville 😉 ). Ha det gott!

/ Storkelina

Häromdagen när husse skulle hämta ved så passade Bus på att ta plats i korgen .

Igår var jag på läkarbesök med anledning av den senaste tidens olika symptom, och inte alls oväntat så skulle det tas en himla massa prover. Lite trist bara att det inte gick att göra det sistnämnda igår (proverna fick inte bli liggande mer än 7 timmar före analys och labbet ligger på annan ort), så det blidde ytterligare ett vårdbesök idag. Tack snälla, snälla Jejje för att du körde mig både dit och åter! När jag såg hur mörkt det var i morse, då jag enligt ursprungsplanen skulle ha gått till busshållplatsen, så blev jag oändligt tacksam. Även om man har både reflexväst och ficklampa så blir det lite drygt med 1,2 km promenad ensam i kolmörkret (inga gatlyktor här inte 😉 ). Och jo, det är en faktiskt en enorm skillnad att gå ensam mot att ha sällskap av den ståtliga vakthunden Catla.

Annars är det mest bara bra, men jag kanske ska inse att jag för dagen är minst sagt slak. När Tommie kom hem från kvällens badminton-dust mot Christian så var jag helt sjukt andfådd, ungefär som om jag hade sprungit en mil utan kondis 🙁 Verkligheten var att jag hade tagit med mig korgen på bilden för att hämta lite ved, och DET brukar jag faktiskt inte ha några svårigheter med. Men men, det blir säkert bättre snart och det ska bli rackarn’s skönt 🙂

Ha det gott och på återhörande!

/ Storkelina

Helgen har varit fantastiskt trevlig, och då framför allt gårdagen då våra fina grannar Christian & Jejje bjöd oss på underbar mat på Uppsala-krogen Indian Kitchen 😛 Innan det blev taxi hem hann vi även avverka den engelska puben Sherlock’s, den irländska puben O’Connors och sist men inte minst en snabbis (nä, inte på det viset! 😉 ) på Katalin. Ett mycket uppskattat storstadsbesök (jaja, allt är relativt…), som satte lite extra krydda på vår annars så stillsamma tillvaro här hemma i skogen 🙂

Idag har vi varit hos bäste Danne, som bjöd på adventsfika med nybakat. Utöver Danne & lilla dottern Alicia så var även Åke, Jenny & Sebbe på plats och vi hade det supermysigt. Himla kul att hela ligan, både som permanentboende och fritidsgäster, har köpt hus här i krokarna.

Nu ska jag snart gå och sussa sött, så ha det gott!

/ Storkelina

Allra sötaste Alicia hade kul med sin 11-årige farbror Sebbe, som tillfälligt gästade den rosa sängen.

Att klä granen tiiiidigt verkar ha blivit populärt, men själv väntar jag helst till julafton eller kvällen före.

En suddig version av min bonusbrorson Danne.

Den senaste veckan har det varit full rulle med konferens, studier och annat och än är det inte över = liten onlinetenta i marknadsföring väntar under morgondagen. Hursomhelst, konferensen var utomordentligt givande såväl arbetsmässigt som socialt och att den toppades med god mat och föreställning på Cirkus var förstås en härlig bonus. Inte så dumt att ha ett arbete och en massa härliga kollegor! 🙂

I år blir det inget Stockholm International Horse Show för min del. Har ju varit i Globen ett antal gånger under åren, och hade också funderingar på att kolla in första vändan på Friends Arena men när det inte var någon som ”kastade” biljetter över mig så hoppade jag över det. Har rätt mycket annat nu, och gillar inte att ha alltför många helger i rad uppbokade…

Som de flesta vet så är mina/våra djur utomordentligt viktiga för mig, och jag kan inte ens föreställa mig ett liv utan den glädje de sprider bara genom att finnas till. På bilden ser ni finaste kissen Bus, som närmast liknar en oformlig massa MEN det är tydligen skönt att ligga på det där märkliga viset. Njuter hon så njuter i alla fall även jag, och vips så är dagen ”gjord”. Härligt!

/ Storkelina

I hela mitt liv har jag gått runt och inbillat mig att jag inte är det minsta lik vare sig mamma eller pappa, MEN nu har jag ändrat mig. När jag ser bilderna ovan så står det plötsligt väldigt klart att jag (till höger då) verkligen är en mix av båda mina föräldrar. Långt ifrån lika vacker som mamma, och långtifrån lika maskulin och stilig som pappa, men ändå en rätt lyckad blandning om jag nu får säga det själv 😉  🙂 Är såå oerhört stolt över mina föräldrar, och har äntligen blivit tillräckligt mogen för att faktiskt vilja likna dem – både vad gäller utseende och intellekt.

/ Storkelina – dottern

Den gångna helgen har vi haft finbesök i form av Tommies pappa Lasse & hans fru Anne, och det var naturligtvis fantastiskt trevligt på alla sätt och vis. Dels fick vi chansen att fira deras giftermål (gick av stapeln sådär lite i smyg för några veckor sedan), och dessutom var det ju ypperligt roligt att få påhälsning av en del av Tommies genetiska bakgrund 🙂 ”Mina” nära och kära ränner ju som bekant här lite titt som tätt, men av Tommies familj ser vi avsevärt mindre. Vill dock påpeka att vi verkligen har ALL förståelse för att Lasse & Anne oftast väljer att spendera helgerna på sitt underbara landställe – vi var precis likadana när vi hade köpt vårt, och fastän vi nu har varit permanentboende här i fyra år så lämnar vi ogärna våra ”djupa skogar”. Jag tror att man lätt blir så’n när man äntligen finner den mentala oas man länge (?) sökt efter.

Med anledning av det ovannämnda bröllopet så gick mat och dukning såklart i kärlekens tecken, och utöver att skåla i bubbel så blidde det hjärtformade toasts till förrätten, hjärtformade små placeringskort och hjärtdekorerad dessert. Och jodå, med tanke på att hälsoläget är långt ifrån på topp (orken tryter rejält 🙁 ) så var allt minutiöst förberett plus att Tommie tog hand om dammsugaren och kötthanteringen. Skönt när det går att ordna det så!

Ett par bilder följer nedan, men tyvärr ser man inte riktigt hur tjusigt jag hade spritsat grädde på glassen och hur söta de små sockerhjärtana var…

Färgen på servettens sidenband gick såklart igen såväl i servetternas mönster som i glasen (Orrefors Intermezzo, blue).

Hemlagad hallonglass toppad med en klick vispgrädde och små ätbara dekorationshjärtan.

Det saknas fönsterfoder, golv, vit takfärg, tapeter och oljebets till fond/panelväggen, men nu börjar man i alla fall ana att ett nytt sovrum är på gång. Gissa hur skönt det ska bli med större yta, sex nya garderober och fyra härliga fönster!?

Sedan i somras har min fina Tommie spenderat såå mycket tid med vårt bygge. När han inte kunde bygga själv (fingerskadan…) så övervakade och sällskapade han Danne & eventuella övriga gästarbetare, så det har liksom aldrig funnits tid för honom att riktigt koppla av 🙁 Desto mer välgörande var det då när bäste David i lördags släpade iväg honom på lerduveskytte, och det var ju heller inte fel att dagen sedermera kröntes med gäster, fotboll & lite pilkastning. Åh vad det var honom väl unt, och tjohej vad mycket ny energi han fick 🙂

När det gäller lerduveskyttet så kände även jag, som alltså inte var med, att det var lite mysigt och detta inte enkom för att det gladde Tommie. Nä, jag tror – eller snarare vet – att det beror på att lerduvegrejen var en av de saker som Tommie & min framlidne far delade, och det kändes på något sätt lite fint att duvorna fick ”återuppstå”. Och jag är heeelt säker på att pappa satt i sin himmel och log!

/ Storkelina – stolt äkta maka