Gårdagens ridpass ställdes in på grund av snålblåst och för lite kläder = i dag begav jag mig till stallet i en skepnad som närmast liknade en Michelingubbe (jätteläckert 😉 ). Väl framme började jag med att mocka rent i boxen, men tyvärr lyckades jag göra nå’n olämplig rörelse och fick svinont i höger axel. Tänkte dock inte låta mig stoppas så lätt utan gymnastiserade en stund innan jag förberedde ytterligare genom att hämta sadel, träns och hjälm. Nu var det bara Gandhi som skulle in från hagen också!

När jag kom till hagen stod det lilla sötsnöret snällt och väntade, och vi lyckades ta oss en bra bit utan att halka en enda gång (båda hade broddar). Efter ett tag slirade vi runt en smula, men det gick fortfarande bra. Precis när vi kom ut på den snorhala stallplanen var det dock något som skrämde Gandhi, som studsade runt och höll på att gå ner i spagat. Ingen fara med Gandhi, men min redan trasiga axel fick sig ytterligare en törn och även dagens ridpass blev avblåst 🙁 Som tur var hade vi i stället gott om tid för kvalitetstid i stallet så slutet gott, allting gott 🙂

Nu sitter jag i soffan och slickar mina sår (trasig handled på vänster sida, trasig axel på den högra) och bara undrar: Var är min massör?!

/ Storkelina – en smula under isen

Inleder inlägget med att beskriva en verklighet som är allt annat än miljösmart utan tvärtom: Rent hälsovådlig. I en studie utförd på Göteborgs Universitet har man testat ett antal plastprodukter med resultatet att en tredjedel (ca 33 procent) släppte i från sig giftiga ämnen. Bland de produkter som är avsedda för barn var antalet testade objekt som avgav giftiga ämnen ännu större, det vill säga 5 av 13 = ca 38 procent. Mest gifter avger mjuka och halvmjuka produkter som tillverkats av mjukgjord PVC eller polyuretan, epoxiprodukter samt textilier gjorda av plastfibrer.

Vad göra? Ja, det mest naturliga är väl att a) i mesta möjliga mån undvika plast samt b) skaffa sig bättre insikt i vad de produkter man köper egentligen innehåller. Som småbarnsförälder skulle jag helt klart uppmuntra barnen till att leka med allt vad naturen har att erbjuda. Det funkade för mig (och miljontals andra!), och jag tror faktiskt inte att barn av i dag är skapta på ett annorlunda sätt än vad man har varit i alla tider. När jag var liten så blev bark till barkbåtar, kottar blev till handgranater eller persiljejärpar (!), pinnar blev vapen, slevar osv, sand blev till slott och andra byggnader, stenar blev till gubbar, möbler osv osv. Mycket miljövänligt! Slutligen: Att använda tygkassar när man handlar är också enkelt gjort (de miljövänliga platpåsarna har ju hittills varit av undermålig kvalitet… 🙁 ).

Detta får bli allt för denna gång, men jag hoppas förstås att jag har sått ett frö av eftertanke hos någon i alla fall 🙂

/ Storkelina

Tack Camilla för att jag får älska din häst!

/ Onsdagsmatte

Det var inte mer än någon vecka sedan jag sade att jag absolut inte skulle ha nå’n iPhone – jag ”behövde ingen” och ”tekniska prylar funkar ändå inte i skogen där jag bor”. Men det var då! Det räckte med att vännerna Camilla & Jejje, som inte heller skulle ha några iPhones, skaffade sig varsin = vips så hade både jag & Tommie beställt ett varsitt exemplar. Bli inte förvånade om jag blir universums mest frekventa iPhone-användare också 😉 När det gäller min något mossiga våga-vägra-Facebook-övertygelse så står jag dock benhårt fast vid mitt beslut, åtminstone den här veckan…

/ Storkelina – inte överdrivet konsekvent

Då och då hasplar någon av ens medmänniskor ur sig något som kan liknas vid en komplimang, sannolikt utan att ha en aning om vilken betydelse den kan ha för mottagaren. Några av de ord som för evigt har etsat sig fast hos undertecknad följer nedan:

”Du är ingen riktig pluggis, du är bara jävligt clever” (en cool klasskompis försökte rättfärdiga sitt umgänge med mig)

”Du har ett stort och varmt hjärta du” (uttalades av ung man)

”Mitt mål är ju att bli som du” (orden kom från en nära vän)

”Du skulle bli en underbar mamma” (framfördes av en läkare, som jag hade mångårig kontakt med)

Sist men inte minst:

”Helena är duktig på att sova” (Tommie kläckte ur sig dessa ord i ett sällskap där sovvanor diskuterades. Vad han menade? Att jag är bra på att ligga stilla och hålla mig på min sida, det vill säga att inte störa honom om nätterna 😉 )

/ Storkelina – den hedrade

Under en period brukade jag flagga för den sköna travaren Jody Mays kommande starter, men jag slutade med det eftersom det gick åt skogen varje gång jag ”höll tummarna”. Hursomhelst, i går var det åter dags för ”min” lilla protegé att visa upp sig – denna gång på Solvalla. Jag visste inte ens att hon startade = inga tummar hölls = given seger 🙂 Efter en tids motgångar var detta kollegan Gunilla och den övriga kretsen kring hästen väl unt, jättegrattis! Helt enkelt SKITKUL!!!

/ Storkelina – den ovetande supportern

Gårdagen var extremt lugn och stillsam, och utöver fågelmatning och fotostunden med Bus hände det faktiskt inte mycket. Nix, det blev mest bara soffmys med pizza, coca cola, godis, snacks & ett gäng avsnitt av Sons of Anarchy. Och självfallet så var HELA familjen på plats i soffan, det vill säga totalt 12 st snygga ben 😉

I dag har det varit fortsatt lugnt bortsett från att Tommie körde ett arbetspass på grannmarken: Jejje & Christian stod för skogen och lånet av Rulles sågskyddsbyxor (tack!!!), VI tog veden 🙂 Själv nöjde jag mig med att försöka ta lite bilder på Teo. Det sistnämnda var inte alldeles lätt då somliga har en förkärlek till trycka nosen mot kameralinsen…

Grannarnas skog är tät och mår bara bra av att gallras en smula.

Tommie är förstås inte sen att plocka fram sågen, eftersom...

... det är VI som får veden!

13½-årige bostonterriern Teo håller finfin uppsikt över sina 6.000 kvm.

Matte har ropat och då är det full galopp för att...

... ta del av intjänat godis 😛

Nedan följer ett antal bilder från gårdagens fotostund med Bus:

Hm, jag kan ju inte bara sitta här.

Det där kanske kan vara något?!

Jodå, schysst utsikt från det här trädet men inga polare i sikte...

Om jag rotar lite kanske jag kan hitta nå't spännande!?

Ho ho, nå'n där?

Där då?!

Äh, jag drar vidare till mer säkra jaktmarker...

... under huset. Ska bara lyckas få med mig svansen också 🙂