Omslaget till den nyinköpta CD:n med Bottleneck John

Ja vad ska jag säga? Livet på landet är ju bara SÅ härligt. I torsdags kväll besökte jag & Tommie Östervåla Hembygdsgård för att lyssna på gästande artisten Bottleneck John, eller Johan Eliasson som denne vitt bereste jämtlänning egentligen heter. Vackert väder, gammaldags blues, läsk, kaffe & korv i supermysig miljö = en riktig toppenkväll. Uppträdandet avslutades dessutom med att scenen, förutom Bottleneck John, äntrades av några av Östervålas mycket kompetenta lokala förmågor – kul!

I går var jag ute på promenad med Jejje och nykomlingarna Villy & Bomull; därefter blev det lite gosigt hästpyssel (svampa häst, borsta häst, kratsa hovar på häst etc). Det är nästan så att jag känner mig som barn på nytt – den stora skillnaden är att när jag var liten så ”lekte jag häst” utan häst… Kul är det hursomhelst och detta hästeri förgyller helt klart min semester 🙂

I dag sitter jag mest bara på en stol och pustar ut medan Teo ivrigt pockar på uppmärksamhet. Tommie har åkt till Uppsala för att handla någon viktig killgrej (nä, det är inte nagellack 😉 ) och det är nästan så att jag väntar med spänning på att han ska komma tillbaka. Det är landet det!

Villy till vänster och Bomulls bakdel till höger

Så här i semestertider har jag en hel del annat för mig än att skriva i bloggen – det kanske märks?! Hursomhelst så måste jag ju bara berätta att livet fortfarande leker och att jag  njuter i fulla drag av ledigheten 🙂 I måndags kväll följde jag med Camilla till en av granngårdarna, där hon håller på att rida in det 3-åriga stoet Anemon. Det var förstås jättekul att träffa Anemon och de andra djuren på gården, men det var framförallt imponerande att se samspelet mellan den oerfarna hästen och den avsevärt mer erfarna ryttarinnan, coolt!

I går tog jag & Tommie en tur till Gävle och även om vi denna gång var bilburna så passade vi på att åka den väg vi en gång (typ 1998) cyklade mellan Östervåla och Gävle. En liten nostalgitripp således och det var mysigt; dessutom var det ruggigt skönt att åka bil och att inte ha avverkat etappen Stockholm – Östervåla på cykel dagen före… I ”Brynäsland” intog vi lunch och en mjukglass samt shoppade lite förnödenheter, sedan bar det av hemåt igen.

I morse var jag uppe i hyfsad tid för att vara med när grannen Jejjes sommarhästar dök upp: efter 1½ timmes promenad anlände nordsvenske 3-åringen Villy i sällskap med russet Bomull och två rara (men utmattade!) töser. Tanken är att Jejje och Villy ska bekanta sig över sommaren för ett eventuellt senare köp och jag hoppas innerligt att de ska komma överens. Det är iallafall härligt med lite hästar här igen!

/ Storkelina – livsnjutaren

I fredags åkte vi upp till landet och möttes av det där underbara lugnet som alltid infinner sig där = underbart. Vi hann dock inte mer än att ställa in packningen i huset och matvarorna i kylen förrän Tommie & medhavde gästarbetaren Danne tog itu med helgens projekt: att röja ur och strukturera upp i det 48 kvm stora garaget. Själv tänkte jag bara SEMESTER och begav mig i stället till granngården för att säga hej och låta mig bjudas på ett glas vin 😛 , vilket sedermera blev till middag  i form av tacos – tack!

Under lördagen skulle hönshusbygget hos grannarna avslutas, och såväl den självutnämnde byggherren Tommie som hjälpsamme Danne bidrog såklart med manskrafter. Detta efter att Danne hade mjukstartat med att gräva upp vår gamla häck, som tidigare markerade tomtgränsen mot vår ”extratomt” (den vi köpte för att fördubbla ägorna 😉 ). Undertecknad ägnade sig åt att ta det lugnt i hemmets lugna vrå samt att förbereda middagen till de hårt arbetande gossarna.

Söndagen blev en lugn och skön tillställning, vilken kröntes av VM-finalen mellan Holland och Spanien. Då både Tommie och jag var dödströtta så avnjöts fotbollen  inomhus och inte som på midsommardagen, dvs på vår ”uteservering” Fortsätt läsa →

Behöver jag säga mer?! Det ska iallafall bli underbart skönt!

/ Storkelina – den lata

På ”Miriam-dagen”, eller snarare natten, utökade kollegan Björn och hans Anna familjen med det lilla stofölet (alltså den lilla hästen 😉 ) nedan. Fölet, som förstås är tänkt att bli en framtida travstjärna, är undan familjens egen Padova. Den stolte – men förmodligen ovetande – fadern heter Quaro och är fransos. Lycka till, lilla gosegull!

Padova med knappt dygnsgammalt föl

Under eftermiddagen/kvällen har jag varit med kollegan Therése och besökt halvblodsstoet Svea – wow! Jag har alltid älskat hästar, men på senare år (typ nästan hela mitt fullvuxna liv…) har kontakterna med hästar varit mycket sporadiska. I dag kom förmodligen vändpunkten = jag blev alldeles såld. Svea visade sig vara en alldeles fantastiskt trevlig gammal dam, och tillsammans med ”matte” lyckades hon få mig till något jag inte gjort på åratal: att klättra (jo, bokstavligen) upp på en häst. Fastän jag har en ryslig svindel och fastän Svea är gigantisk (ja, även för att vara häst) så var det alldeles, alldeles underbart 🙂 Man kan lugnt säga att jag tog mig över en enorm tröskel i dag och oj vad jag längtar efter ytterligare ridturer. Jättetack Svea och jättetack Therése!

Några bilder från bravaderna på Ekerö följer nedan:

Svea & Therése pussas

Svea dricker nyponsoppa direkt ur handen

Storkelina har klättrat up på Svea

Storkelina är salig av lycka

Svea käkar gräs

En nyduschad Svea "panerar" sig

MINA jordgubbar

I dag hade jag en lite annorlunda arbetsdag = passade på att röja ur och damma (!) mitt kontorsrum. Det var jätteskönt att äntligen få tid för detta (borde ha gjorts för typ 5 år sedan) och det känns ruskigt skönt att ha det gjort inför den förestående renoveringen. Då ska nämligen rummen tömmas helt, och det vore rätt trist att behöva flytta runt på en massa gammalt skräp…

På vägen hem från jobbet hörde vilda på-landet-grannen Camilla (se gårdagens inlägg) av sig med en ny bild och följande meddelande: ”Jordgubbarna ser fina ut! Eller gjorde 🙂 ”. Shit, jag blir ju tokstressad; tänk om vi inte har några jordgubbar kvar när vi kommer ut till landet igen?! Oj oj oj, då kommer någon att få se prov på gammal hederlig bärsärkagång 😉

Under kvällen var jag & Tommie och besökte den Sundströmska klanens senaste nytillskott, nämligen lilla Nicki. Ian & Livias lillasyster visade sig vara en söt liten krabat med massor av hår. Om det är Anne eller Dave som har nedärvt denna djungel av bebishår vet jag inte, men någon av dem bär helt klart på ”lurviga” gener. Bara en gång tidigare har jag sett så mycket hår på en så’n liten människa och då handlade det om lilla Tilde, som också hade en rejäl och mörk kalufs. Det är rätt coolt att de små är så väldigt olika när de föds; som kontrast till nämnda Nicki & Tilde så är det hyfsat många som tittar ut och är kala som ägg.

Om kvällens semifinal i fotbolls-VM: heja Spanien!!!

I dag fick en av mina vänner glädjande provsvar och jag är SÅ lättad och SÅ glad för hennes skull. Tack universum för att det inte var något knas denna gång!

/ Storkelina – den tacksamma

Camilla på väg till bolaget?!

I dag blev det lunch med Annica och Sveriges kanske godaste lasagne på Bistro Epok. Lite jobbigt faktiskt, för jag var riktigt nöjd med min egen lasagne tills jag provade denna. Jag blir helt klart tvungen att se till att Tommie aldrig äter nämnd rätt på nämnd restaurang; jag vill ju inte riskera att han upptäcker att frugan inte alltid är bäst 😉

Efter lunch blev det ytterligare lite jobb, så kallad arbetsträning, och därefter skjuts hem för en välförtjänt vilostund. Efter vilan bar det av till polisen, där jag hämtade nytt pass och nytt ID-kort. Har inte haft någon giltig identitetshandling på ett par veckor, och det är inte vidare fiffigt har jag hört. När jag ändå var inne på det ”duktiga spåret”  så åkte jag & Tommie hem till brorsan och fick några recept utskrivna. Det är faktiskt inte så tokigt med en doktor i familjen emellanåt 🙂

På vägen hem från brorsan i Skälby ringde på-landet-grannen Camilla och frågade om hon fick låna vår åkgräsklippare. Det fick hon förstås, men efter ett par sms och bilden ovan blev jag något tveksam. Camilla hävdade att hon skulle ta klipparen till bolaget i Östervåla; kort därefter kom en bild och texten ”Nu e jag snart framme. Ska ni ha nåt?”. Okej, tjejen är inte klok men hon är rätt härlig iallafall!

… jag måste ändå titta. Jag tänker på serien Swansea Love Story, som i dag omnämns på www.aftonbladet.se Det rör sig om riktig tragik i form av en dokumentär om de unga heroinisterna Amy & Cornelius, och jag kommer förmodligen att bli väldigt illa berörd. Men som sagt, jag både vill och behöver se detta – om inte annat så för att påminna mig om varför jag är och alltid har varit en drogmotståndare av rang. Synd bara att de som verkligen borde se dylika program, dvs drogliberalerna, oftast väljer att avstå; vanligen med övertygelsen att a) det är bara de svaga som torskar dit på de tunga drogerna (?!) och b) att cannabis faktiskt är jättenyttigt (?!)…

Om du vill se dokumentärserien Swansea Love Story, klicka på följande länk: www.vbs.tv