För en tid sedan skrev jag om den försäkringsmedicinska utredning Försäkringskassan (FK) skulle låta mig genomgå. Då jag inte har jobbat mer än 50% på snart 10 år kunde en dylik vara på sin plats, och jag välkomnade idén om att bli grundligt genomgången av läkare, sjukgymnast och kurator eller psykolog.
Någon utredning av nämnd sort tycks dessvärre inte komma till stånd; varför vet jag inte. I stället fick jag i dag träffa den ortoped (för min del den 6:e i ordningen…), som FK har utsett. Om jag ska ta den gode doktorn på orden, vilket jag måste och vill göra, kommer jag att bli fullt återställd och kunna arbeta 100%. Helt fantastiskt! 🙂 Mindre fantastiskt är det förstås att fem ortopeder, två allmänläkare, tre sjukgymnaster, en akupunktör, en hypnositör, värktabletter och diverse hjälpmedel hittills har gått bet. Det känns ruskigt bortkastat och bittert när det visar sig att en läkare (som liksom av en slump jobbar för FK) har lösningen på allt. Undrar om jag kan stämma någon för all förlorad inkomst? 😉 Och om staten kan stämma Stockholms Läns Landsting för den värdelösa vård man har erbjudit och de samhällskostnader den i förlängningen har medfört?
Vid dagens läkarbesök behövde doktorn knappt undersöka mig och än mindre titta på några röntgenbilder. Det rörde sig om en privatläkare, som eventuellt hade tagit sin läkarexamen i ett land med bättre (?) läkarutbildning än den svenska – kan det vara förklaringen till den höga kompetensnivån?
Hursomhelst, även om jag för tillfället är en smula förvirrad och besviken över all värdelös (?) vård jag tycks ha fått så ser jag ljust på framtiden. Man måste tro, och nu väljer jag att tro att FK’s läkare är en riktigt mirakeldoktor med ett nätverk av mirakulösa sjukgymnaster etc. Skam den som ger sig!
