Vaknade upp i morse med en riktigt skön känsla: ledig i dag och några härliga dagar på landet att se fram emot. Dessutom gav gårdagens match mellan SSK och serieledarna HV71 (seger för SSK med 5-3) en härlig eftersmak; likaså mötet med kusinen/vännen Monica och samtalet med hennes dotter Sanne 🙂 Det är grymt att va’ på så här bra humör kan jag lova 😉

På vägen till landet åker jag/vi förbi Altorps begravningsplats och tänder ett ljus för pappa – det känns alltid lika skönt att veta att det lyser där de närmaste fem dygnen. På nå’t sätt inbillar jag mig att det blir varmare och inte lika ödsligt hos pappa då…

Tyvärr fick jag i går veta att pappas ”gamla” hund Ina, som nu bor hos min syster Kerstin och sambon Mats, har fått en juvertumör 🙁 Denna ska opereras bort och jag räknar iskallt med att det ska lösa sig till det bästa; prognoserna brukars dessbättre vara tämligen goda.  Jag håller tummarna, ber några böner och är övertygad om att pappa vakar över ”sin” lilla.

Galoppören Mazzarin, delägd av mina kollegor Johan & Stuart, tog med Lisa Magnusson i sadeln sitt livs första seger i går. Superkul naturligtvis, men lite trist att inte ha varit på plats. Jag har förvisso inga som helst ekonomiska intressen i denna lilla fuxa, men har liksom ”adopterat” henne lite. Har man ingen egen kuse får man nöja sig med att vurma för andras 😉

I dag träffade jag min kusin och vän Monica för första gången på 4½ år – ett kärt återseende 🙂 Att vi förlorade kontakten berodde på tillfälligheter; att vi återfick den krävde betydligt mer: jag var tvungen att lyfta på luren och ringa 😉 Jag är hursomhelst jätteglad att jag gjorde det – dessutom kändes det väldigt moget på nå’t vis.

När man träffar personer man inte sett på länge kan det lätt bli väldigt krystat, men inte i vårt fall. Här var problemet snarast att vi försökte hinna med att berätta så mycket som möjligt på minsta möjliga tid = vi pratade nästan ihjäl varandra. ”Stackars” Tommie var med oss och käkade lunch och jag är rädd att han fick träningsvärk i sina små öron… Lika bra att han övar dock, för det lär bli flera tjatterattacker 😉

Trots att vi i Sverige har en relativt hög nivå på sjukvården har vi en av världens mest sjukskrivna befolkningar. Detta rimmar naturligtvis mycket illa, vilket ofta påpekas av landets politiker, medborgare och massmedier. Vad som rimmar än mer illa är att FK (Försäkringskassan), ivrigt uppbackade av regeringen, ständigt ifrågasätter kompe- tensen hos våra läkare. Den höga nivån på sjukvården upprätthålls tydligen bara till dess att en läkare skriver ett intyg/utlåtande; därefter blir läkaren inkompetent och FK vet bättre. Trist att de duktiga läkarna helt plötsligt inte vet vad de gör längre 🙁 Någon som kan förklara hur detta hänger ihop? Doktor Åke Storck kanske? 😉

Travhästen Jody May som föl Uppfödare: Gunilla Säll m.fl

Tamhästen (Equus caballus) är sedan ca 10.000 år en domesticerad art av släktet hästar (Equus). Under årens lopp har man långsamt avlat fram individer av skiftande färg och kroppskonstitution; dessa har sedermera utvecklats till dagens oräkneliga antal hästraser. Användningsområdena för hästen är och har varit många, ex.vis som rid- och draghästar, producenter av mjölk och hudar, föda etc. Tidigare spelade hästen en mycket viktig roll inom såväl jordbruket som armén och som transportmedel var hästen oumbärlig innan bilens era tog sin början.

Hästar kan sova både liggande och stående, men sover i princip aldrig en hel natt. Sömnperioderna är många men korta och består, om hästarna får vara ostörda, oftast av intervall om 15 minuter. Hur mycket en häst sover per dygn kan variera stort; det kan röra sig om mellan ett par minuter och flera timmar. Djupsömn kan hästen enbart tillgodogöra sig liggande och det räcker med 1-2 timmar per period om 3-4 dagar. Att hästarna oftast står upp och sover är ett arv från tiden som vildhästar, då de var tvungna att ständigt vara beredda på flykt undan yttre hot.

Världens minsta häst hette Little Pumpkin och var en falabella på 35,5 cm i mankhöjd; världens genom tiderna största häst var Shirehästen Mammoth på hela 219 cm över manken. En häst blir vanligtvis mellan 20-25 år, men världens äldsta häst hette Billy, levde på 1700-talet ska ha blivit hela 62 år gammal. Under sin långa levnad fick Billy till sist namnet Old Billy och det är inte så svårt att lista ut varför.

I ett av gårdagens inlägg ondgjorde jag mig över regeringens och samhällets syn på sjuka människor. I dag vill jag i stället ge en varsin blomma till några av mina underbara arbetskamrater: till Rolle för att han masserade mina värkande skuldror, till Therese som placerade en tjock och värmegivande halsduk över mina ömma axlar och till Annica som skjutsade hem mig för att jag hade ”så ont”. Varmt tack för omtanken!

Ska för formens skull tillägga att jag har ett antal fina kollegor som titt som tätt visar prov på engagemang och medmänsklighet – tack för det också! Jag är helt klart lyckligt lottad och hoppas så klart att jag någon gång ger något tillbaka också…

Kram Storkelina

Under kvällen spelade SSK borta mot LHC och blev fullständigt krossade; 8-1 till hemmalaget 🙁 Hur det kändes? Ingen aning, för till sist lyckades jag hitta off-knappen på TV:ns fjärrkontroll = en sann välsignelse. Noll skridskoåkning och avsaknad av försvarsspel resulterade i att laget föll ihop likt ett korthus, trist… Det är dock bara att inse att det blir så’na här matcher emellanåt och i stället sikta in sig på torsdagens drabbning hemma mot HV71; förhoppningsvis har man vaknat upp till dess.

Att Sveriges sjukförsäkringssystem inte har fungerat till belåtenhet, det har den sittande regeringen och dess väljare helt rätt i. Vad jag ställer mig mycket kritisk till är dock regeringens metoder att komma till rätta med problematiken. För att komma åt fuskarna (och dessa finns bevisligen) använder man sig av kollektiv bestraffning, det vill säga alla sjuka människor får sämre villkor. De personer som tidigare blev utförsäkrade fick vanligen sjukpenningen utbytt mot tidsbegränsad sjukersättning (max 2 år) alternativt sjukersättning (tidigare förtidspension). Med nuvarande regler är det ytterst få som går vidare till sjukersättning (det är i och för sig bra) och den tidsbegränsade sjukersättningen är borttagen. Detta medför att de som blir utförsäkrade, och inte bedöms sakna arbetsförmåga resten av livet (det är oftast lång tid det), plötsligt anses friska. Dessa människor hänvisas till A-kassan, men även här finns en gräns för hur länge man kan uppbära ersättning, och det är naturligtvis svårt att få anställning om man är sjuk 🙁 Sista steget blir socialbidrag, och då handlar det om ytterst lite pengar. I alla fall om man förväntas leva på det längre än under en ytterst tillfällig period.

Hur ska man då ta itu med problematiken kring fuskare och alltför många sjuka/icke arbetsföra? Mitt förslag är att man återgår till att ge sjuka människor en rimlig (nej,den är inte hög om man är långtidssjuk…) ersättningsnivå under så lång tid som krävs. Satsa medel på att komma till rätta med fusket och lägg resurser på att hjälpa/ motivera/stimulera sjuka människor att komma ut i arbete i någon form och någon omfattning. De allra flesta människor vill faktiskt jobba; man känner sig oerhört mycket mera värdefull om man är ”behövd”. Finansieringen? Ja, mot bakgrund av de senaste årens skattesänkningar (inleddes redan av föregående regering) kan den helt klart bli ett problem. Personligen tycker jag att det handlar om prioritering och att man sedan många år har prioriterat jäkligt illa i detta land. Det är dock min absoluta övertygelse att pengar finns om man (= regeringen och svenska folket) bara vill. Ett litet aber är förstås att människor tenderar att strunta i sina medsystrar/bröder så länge de själva ”sitter säkert”. Och om ex.vis Filippa Reinfeldt blir långtidssjuk lär hon ju inte behöva oroa sig så mycket över ersättningar och eventuell utförsäkring; hon har sin högavlönade make och förmodligen även ett vältankat bankkonto att förlita sig på.

/ Storkelina – humanisten

P.S. En stor eloge till alla som läste hela inlägget 😉 D.S.

Vad gäller idrott är det, som de flesta känner till, främst hockeyn som tagit plats i mitt hjärta. Då SSK dessutom saknar en fotbollssektion är det svårt att riktigt brinna för fotbollen. Några som i alla  fall har lyckats tända en liten gnista hos mig är BP, Brommapojkarna. Tycker därför att det var superkul att BP i dag, tack vare AIK:s seger mot Bajen, säkrade en plats i Allsvenskan nästa säsong. Bra jobbat 🙂

I delar av Afrika är torkan värre än någonsin och över hela världen minskar bestånden av ex.vis fisk och sjöfågel. Vad det beror på? Dessvärre verkar det som att vi människor är boven i dramat. Klimatförändringarna, vilka får antas ha sin grund i industriländernas utsläpp av växthusgaser, gör att såväl människor som djur får sätta liven till. Människor dör av svält (och kanske sjukdomar?); djuren dör av bristsjukdomar etc 🙁

Jag ska erkänna att jag tillhör dem som mer eller mindre har stört mig på miljöaktivister – har mest tyckt att de tett sig ”hysteriska”. Och nej, jag är tyvärr inte särskilt miljömedveten. Efter att ha läst några artiklar i dagens nummer av DN stannade jag dock upp och tänkte till en stund; jag blev alldeles mörkrädd.

Lösningen? Jag kan naturligtvis ändra på mitt eget sätt att leva och bli avsevärt mer miljöorienterad, men de riktigt stora problemen måste ändå lösas på global nivå. Det pågår redan ett internationellt samarbete i klimatfrågorna, men den stora fråge- ställningen måste ändå vara: är vi bortskämda och moderna människor beredda att offra vad som krävs? Sanningen är förstås att vi inte både kan fortsätta att upprätthålla nuvarande levnadsnivå och komma till rätta med miljöproblemen. Håller just nu på att rannsaka mig själv och fundera ut hur jag själv resonerar = lite läskigt… Hur tänker du?

En Capybara på ca 65 kg

I dag har det varit en härligt slapp dag 🙂 Någon promenad med hunden och en hockeymatch framför TV:n är ungefär vad jag lyckats åstadkomma – inte tokigt alls. Hade dessutom glädjen att få se SSK slå Frölunda hemma med 4-2, grymt. Årets upplaga av SSK är inte särskilt namnkunnig, men man spelar som ett hårt kämpande lag och det ger resultat. Skitkul att se!

Kl 04.00 i morse lyckades jag ”fånga in” Tommie och har lyckats behålla honom hemma hela dagen. Ska erkänna att det inte enbart berott på skicklighet; det var snarare dagens jobb som blev inställda… Strunt samma för trevligt är det hursomhelst 🙂

I ett av gårdagens inlägg skrev jag om min längtan efter en alldeles egen pygmé- igelkott. Jag hade även pratat om detta på jobbet, varpå kollegan Lotta kom med tips om ett alternativ till kotten: en capybara. Vad det är? Tja, som ett marsvin ungefär med skillnaden att den väger runt 65 kg. Skulle säkert vara nå’t att bita i…