För knappt två år sedan var jag & Tommie på väg hem efter en god middag hos bekanta i Mariehäll. När vi kom till Marabou-bron i Sundbyberg såg vi en kille kastas ut ur en bil. Bilen drog iväg i full fart och killen studsade runt skrikandes på gatan. När vi närmade oss ropade han att vi måste hjälpa honom för att han hade ”nå’t i brallorna”. Tommie trodde att det var en ”knäppgök” och fortsatte först att gå; jag som är blödig och en god medmänniska stannade direkt (till Tommies inte så stora glädje…) när jag kom fram till killen. Herren i fråga var både berusad och drogpåverkad, men lyckades  ändå beskriva de smärtor han upplevde ”där nere”. Efter mycket om och men lyckades vi få killen att visa vad han hade innanför brallorna. Döm om vår förvåning när stackar’n hade en häcksax hopknipt/klämd runt könet… Tacka fan för att han hade ont! Häcksaxen hamnade slutligen i en rabatt och vi hjälpte till att ordna en taxi – end of story.

Man kan ju undra vad grabben gjort för ont för att drabbas av detta grymma öde? Helt klart är i alla fall att han bara var en hårsmån från att ha förlorat hela härligheten 🙁

Kollade nyss SMHI:s väderprognos inför påsken och specialstuderade några ”högintressanta” orter. Där jag själv ska tillbringa påskafton, på landet, ska det bli hela 18 grader och sol. Hos syrran med familj i Eslöv blir det enligt prognosen ”bara” 14 grader; i Göteborg dit somliga (läs Jonas) åker för att gå på fotboll blir det 15 grader och i Norrköping & Stockholm 16 grader. Det ska bli svalast i söder och varmast i norr (läs 5 mil norr om Uppsala…), brukar det inte vara tvärtom? Skitsamma, solen ska skina på oss i påsk = alla nöjda och glada 🙂

Snart dags för lite långledigt för alla oss ”normalarbetande” kontorsråttor m.fl. Tommie däremot ska alltid vara lite speciell, så han jobbar på långfredagen och i värsta fall även på annandagen. Vad gäller måndagen lutar det åt ledig dag, men allt hänger på innebandyns semifinalspel (heja Varberg & AIK). Märkliga saker som styr upp vårt gemensamma liv numera…

En rackarn’s Glad Påsk önskar i alla fall 

Storkelina

Kate Winslet

På www.expressen.se hittade jag följande rubrik: ”Feta är hippare än anorektikerna”. Nyfiken som jag är så klickade jag mig vidare och läste sedermera vidare: ”Som Sunday Times Style nyligen konstaterade är nämligen det kommande årets bastanta stilikoner bredhöftade kedjerökande Joan i tv-serien Mad Men, kurviga Oscarvinnaren Kate Winslet, och så popstjärnan M.I.A. som uppträdde på Grammygalan bara tre dagar innan hon födde sin första son”. Absolut jättepositivt om benrangeltrenden svänger en aning och förmodligen många som skulle må lite bättre. Men… hur i helsike kan man kalla ex.vis Kate Winslet för bastant stilikon?! Vad ger det för signaler till alla bantningsfanatiker? Oj, oj vilken intressant värld vi lever i 🙁

Jag har en släkting som är psykiskt sjuk. Han är snart 50 år, sjukpensionär och har aldrig haft en riktig anställning. Det sistnämnda har lett till att hans sjukersättning är lägsta möjliga, dvs 5.992 kr efter skatt. Beloppet räcker i detta fall till hyran, elen och telefonräkningen. Därefter finns det ytterligare några hundralappar kvar som ska räcka till mat, kläder, hygienartiklar etc. Det säger sig själv att denna ekvation inte går ihop; således kvitterar personen (som jag hädanefter kallar X) ut ett bostadstillägg för att komma upp i existensminimum. Kan i sammanhanget vara intressant att nämna att Aftonbladets ”fattigbloggare” Jessica Ritzén tyckte att det var tufft att leva en månad på existensminimum, att göra det en hel livstid är förmodligen inte lättare…

Hursomhelst, av någon anledning har X fått sitt bostadstillägg indraget. Det kommer förmodligen att betalas ut retroaktivt, men det kan dröja månader. Under denna tid saknar X pengar till mat och socialtjänsten vill/kan inte betala ut något försörjningsstöd. X, som ej har sina föräldrar i livet och saknar vänner, vänder sig till sina släktingar (bland annat undertecknad som p g a rädsla inte träffat honom på 17 år) för att klara situationen. Men vem bär egentligen ansvaret? Är det mitt ansvar att försörja X för att vi delvis delar samma DNA? Är det samhällets ansvar? Eller får han helt enkelt skylla sig själv för att han redan sedan fosterstadiet varit dömd till ett liv i vad vi, med svenska mått mätt, kallar fattigdom? Ska han samla tomburkar och rycka handväskor för att klara sig? Och vart tog psykvården vägen? Konstaterar i alla fall att våra politiker, oavsett partitillhörighet, har misslyckats kapitalt vad gäller omsorgen om den stora grupp som står utanför samhället.

/ Storkelina

Kvällens match mellan AIK och SSK slutade 2-6. Detta innebär fortsatt elitseriestatus för SSK = grymt skönt 🙂 SSK glänste inte och var på intet sätt överlägsna men gjorde vad som krävdes. Tror dock att det vore klokt att undvika kvalserien nästa säsong; om AIK får behålla det här laget och får ytterligare lite tyngd i spelet blir de riktigt giftiga. Fast skit i framtiden, i dag är en glädjens dag!

Annika Östberg, som suttit fänglsad i USA (för medhjälp till mord) sedan 1981, har släppts och är på väg hem till Sverige. Detta efter en överenskommelse med den svenska regeringen. Vad har då hänt? Har amerikanerna plötsligt blivit medmänskliga och vill visa barmhärtighet? Har den sittande regeringens hårda arbete för ett utlämnande lyckats bättre än föregångarnas? Knappast troligt att något av nämnda alternativ ligger i närheten av sanningen. Nix, är fullkomligt övertygad om att Annika Östberg har finanskrisen att tacka för den nya situationen. Det är dyrt att ha folk inlåsta, inte minst i USA. Jag gläds under alla omständigheter med Östberg och hennes familj, för såvitt jag förstått bör hon (i den mån det går…) ha sonat sitt brott vid det här laget.

Tvål är bra!

Att  man som förälder har ett stort ansvar visste jag redan. Följande rader, saxade ur en förälders fråga till en ”Tonårsexpert”, gjorde mig än mer övertygad: ”Gillar smink och kläder. Hon borstar tänderna bara en del dagar. Det kan gå tre-fyra dagar utan att hon tvättar sig någonstans och hon byter inte underkläder”. Detta är en olycklig mammas beskrivning av sin 18-åriga dotters bristfälliga hygien 🙁 Jag förstår att mamman är bekymrad, men som icke-förälder tänker jag så här: som barn har man inget eget ansvar för sin hygien, men det egna ansvaret bör väl ha kommit någonstans på vägen mellan barnastadiet och 18 års ålder? Att förmedla en sund (åtminstone modern 😉 ) inställning till personlig hygien måste väl vara ett arbete som pågår och nöts in i princip från födseln? Verkar lite märkligt att ”plötsligt” förvånas över att ens dotter/son inte tar hand om sig ordentligt när hon/han redan blivit myndig… Har jag fel? Någon förälder som vet bättre? Rätta mig gärna om/när jag har fel.

Helgen har varit helt underbar:

• Strålande sol med Storkelina i linne och kort strandkjol i en Baden Baden-stol.
• Fin utsikt  med en hårt arbetande, snygg och muskulös karl (jag menar Tommie såklart) i synfältet.
• Säsongens första grillning och middag utomhus.

Lagom slappt och lite, lite arbete emellanåt; utom för Tommie då’ra som bytte däck, fällde träd, eldade ris osv osv…

Storkelina har det bra

Motorsågsmassakern

I depån för däckbyte

Tommie grillar

Maten är serverad

Tommie har länge tjatat om att jag måste ta körkort. Misstänker att tjatet kommer att upphöra nu; efter att han bett mig att backa bilen några meter på tomten på landet (inhägnat område). Hur var det nu igen med pedalerna? Vilken är broms och vilken är gas? Ooops, jag hade visst glömt… Backade i full gas och fel riktning = var på väg rätt in i huset 🙁 Bilen (som faktiskt är MIN 😉 ) klarade sig, likaså Tommie & Teo. Ingen större fara således, men jag har aldrig tidigare sett min man så uppjagad/rädd/orolig = en intressant upplevelse. Tommie hälsar för övrigt att den som önskar få den ocensurerade versionen av dagens drama kan ringa till honom. Personligen kan jag aldrig tänka mig att det finns mer att tillägga! Och själv var jag inte så fasligt rädd för den delen.