Träffade denne man för första gången 1993. Man kan enkelt uttryckt säga att vi hängde på samma ställen i Sundbyberg, oftast inte sådär alldeles nyktra. Med tanke på att vår käre Kork kunde kläcka ur sig precis vadsomhelst NÄRSOMHELST är det närmast ett under att vi fortfarande har kontakt. 1993 var jag fortfarande rätt blyg och hyfsat känslig, vilket egentligen inte var en ekvation som gick ihop med Kork. Hursomhelst, vi var på Gran Canaria tillsammans i 14 dagar 1995 och det ändrade allt. Att umgås med denne intelligente man i helt nyktert tillstånd var mycket givande! Att med en dags varsel bli bjuden på en utlandssemester var också stort för en ung dam. Summan av kardemumman: Jättegrattis på din stora dag, du är absolut en av de människor jag respekterar  och värderar högst, det vet du. Fräckt att fly till Thailand, men jag förstår dig helt och fullt. Fast ryktena gör gällande att du ändå inte får vara ifred = rätt åt dig! Tommie hälsar förstås, vilket är bäst att tillägga innan romansryktena åter börjar florera 🙂

Kramar Storken

Med anledning av att jag och Tommie firade 13 år tillsammans i går så frågade jag lite sådär nyfiket och gulligt hur han egentligen kände när vi träffades. ”Jo, jag kände mig som om jag var en rostbiff i en tigerbur” fick jag till svar. Han är för söt och romantisk min man… Dessutom anade jag en antydan om att han kände sig trängd och utsatt, vilket förvånar mig en smula. Har nog uppfattat mig själv som en person som föredrar att bli jagad framför att själv kasta ut kroken och håva in, men det är tydligen dags för mig att uppdatera min självbild. IGEN…

I går, på min väg hem från jobbet, såg jag en liten blå bil med övningskörningsskylt på. Noterade att det bara var en person i bilen och tänkte att han nog bara glömt att ta bort skylten. Ändrade dock snart uppfattning, för på passagerarsidan stack plötsligt en liten Jack Russel Terrier upp sitt lilla huvud. Med tanke på att bilens förare kort därefter gjorde en U-sväng för att sedan köra upp på en annan gata MOT trafiken måste det ju har varit fråga om övningskörning. Förvisso var valet av handledare (undrar hur de klarade kursen tillsammans?!) lite udda, men nog krävs väl i alla fall att man vet vilken riktning man ska köra åt på våra vägar för att få ett körkort? Annars kanske även jag kan boka tid för uppkörning snart.

Kommer att lägga upp en sida kallad Mat & så’nt där jag bl a tänker dela med mig av diverse recept, egna och andras. Tänker mig att det även finns annat smått och gott att tipsa om, ex.vis hur man hittar riktigt snygg köttfärs (ööööh).

Funderar även över att erbjuda ett alternativ för de som spelar Harry Boy (V75 lördagar) för att de ”inte kan nå’t om hästarna” och inte förstår sig på att läsa startlistor. Är man ute efter storvinsterna är ju Harry Boy oftast inte det bästa alternativet, eftersom en Harry baseras på vad resten av svenska folket spelat och därmed blir rätt favoritbetonad. Nix, ett halvtokigt system och att lära sig att fylla i kupongen kan vara vad som krävs för att håva in storkovan. Är man ute efter att vinna lite och ofta är Harry Boy dock ett utmärkt val!

Gissar att Kennet, Camilla och lilla Tilde kommer att vara de första att testa en Storky Girl 🙂 Nä nu måste jag börja jobba med den nya Storky-loggan, ha det!

Bara bloggat några dagar, men har redan farit med osanning… oops! Det var inte alls bara Janne som på ett så förträffligt sätt knåpat ihop lördagens V75:a på jobbet. Nejdå, Janne framhöll storstilat att alla som var med på liret hade hjälpt till. Så rättelse, ALLA (utom jag då…) var grymt duktiga och jag lider med Lotta som ville ha men inte fick med den enda hästen som saknades för 7 rätt – amatörtränade Conrads Lena.

/Storkelina

Under de senaste åren har det blivit en del poker, mest på nätet men också live med killgänget (utom jag då’ra). Har spelat på diverse olika sajter, men föredrar nog Svenska Spel. Känns seriöst och man slipper motspelare som för diverse diskussioner på italienska, franska eller andra spännande språk. När man spelat ett tag känns det nästan som att man känner en del av lirarna, på Expekt var det ex.vis en kille (?) med nicket pkpatkar som var med överallt. Jag gillade hans (?) spelstil och tyckte till sist t o m att det var lite trist när han åkte ut ur någon turnering. Så länge jag vann kunde han ju gott få vara med till slutet 🙂 För dagen testar jag http://www.pkr.com lite smått. Har inte fått något riktigt begrepp om nivån, men det verkar inte vara alltför svårt att ta pengar där. Kan nog bli bra till sist!

Sidornas chattar ska i princip ignoreras, fast det är rätt kul att jag så ofta får frågan om jag är ”tjej på riktigt”. Oftast ingen som bryr sig i början av en turnering, men när jag sitter heads up (= bara två spelare kvar) börjar motsåndarna ofta fundera. Lite lustigt det där, eftersom jag inte kan komma på ett enda bra skäl till varför tjejer skulle vara sämre än killar på poker. Här handlar det ju inte om muskelkraft, utan det är helt andra och ickefysiska krafter som avgör. Förvisso är det avsevärt färre tjejer som intresserar sig för poker, vilket givetvis leder till att de flesta spelarna är killar. Men som sagt, vi tjejer som faktiskt spelar är på intet vis handikappade av vårt kön.

Eftersom jag inte kan fira dig på plats uppmärksammar jag din 25-årsdag på detta sätt i stället. Ett STORT GRATTIS till en supertjej!

Annars lördag kväll, Trucker-Tommie har jour och jag samlar tankarna efter en tuff vecka. Mamma har varit (och är) svårt sjuk, och det har tagit på krafterna. Föräldrar ska vara friska, lyckliga och oroa sig för sina barn – aldrig tvärtom. Tyvärr var det där önsketänkande, och verkligheten är en helt annan. Jag tänker på dig mamma och hoppas att du snart får må lite bättre och blir mycket starkare.

Har för omväxlings skull spelat V75 med ett gäng på jobbet. Måste säga att allas vår Janne är grym på att knåpa ihop system. 7 rätt var inte långt borta, vilken spelkassa vi hade fått ihop 🙂

Nä, ska nu försöka sudda ut dagens hockey-debacle från näthinnan, dvs matchen Luleå-SSK 5-0.  Ett ointresserat och absolut chanslöst SSK visade upp sig, såg ut som ett allsvenskt lag av medioker klass. Efter 12 år med säsongsbiljett i Scaniarinken, ett otal bortaresor och ett närmast fanatiskt intresse är jag just nu mycket nöjd över att ha låtit säsongsbiljetterna stå åt sidan till förmån för nya landstället och Tommies firma. Hade inte orkat med ännu en säsong av besvikelser och krossade förhoppningar. Det är trots allt lite lättare att tackla det hela när man ”slipper” vara på plats. För dagen är min kärlek till SSK olycklig, vi drar inte alls jämnt 🙁

/ Storkelina