I eftermiddags kom Tommie hem med en underbar bukett tulpaner i min favoritfärg, till och med blomsterpapperet gick i lila 🙂 ”Tenta-blommor” kallade han dem för, min finaste make, och jag kan säga att jag ALDRIG tidigare har blivit så glad över en bukett. Att få blommor sådär lite apropå, efter 19 år tillsammans, är såå härligt och betyder långt mycket mera än alla de stora som små buketter jag mottagit i samband med bemärkelsedagar, årsdagar, nyförälskelse osv osv. Blev så fantastiskt glad och lite rörd, och det efter en tuff dag med fem timmars tenta och ytterligare en i annalkande. OM nu någon fortfarande undrade: Tommie är bäst, alla kategorier, och det är en verklig ynnest att få fortsätta känna så år efter år.

/ Storkelina – i många avseenden lyckligt lottad

P.S. Gunilla, DU ser förstås skuggan av Bus vid sidan av vasen. Klippte dock bort henne, för hon blev så rackarn’s suddig 😉 D.S.

Jo, jag gick förstås närmare när jag kollade in sinnesstämningen än när jag knäppte bilden.

Klockan är strax 21.55 och Tommie har inte hunnit vila en minut sedan han kom från jobbet (monterat plogen…), MEN åker ändå runt och plogar med århundradets leende på sina läppar 🙂 Finns det något bättre än att se någon man älskar riktigt glad?! Jag tror inte det. Det är ungefär lika underbart som det är fruktansvärt att se sin käresta djupt ledsen eller besviken – oavsett vilket så smittar det ju av sig duktigt, och då föredrar jag förstås att slippa känna hur smådjävlarna växer inombords 😉

/ Storkelina

För dagen är det mest en massa pluggande inför veckans två tentor, men en liten tur med Catla och rastning av grannhundarna Rocky & Smula har jag också hunnit med. Det är såå underbart vackert med all snö, och det gäller att passa på att ta bilder här hemma innan Tommie har röjt loss med nya plogen. Man vet ju hur det är med grabbar & maskiner, det är ofta så kul med det nya att ALLT ska bort. Tänker till exempel på Danne & motorsågen (blev typ kalhygge på hans tomt 😉 ), och ser lite framför mig hur Tommie ”rakar” tomten så att den blir redo för krocket (är DU redo Stolle?!)… Det blir hursomhelst rackarn’s skönt för Tommie att slippa skotta bort all snö – igår kväll när han kom in efter ett pass med snöskyffeln så trodde jag nästan att han skulle falla ihop av utmattning 🙁

Några bilder följer, ha det gott!

/ Storkelina

Träd med snötyngda grenar piggar upp.

På väg mot grinden och glad över att Tommie skottade en gång igår.

Grannarnas Smula stormtrivs i vintervädret.

Rocky undrar varför inte han, liksom Catla, fått något täcke på sig och tycker att vi ska gå in. Ja ja, men inte in i ladan Rocky!

På väg hem och möts av rött hus omgärdat av snö. Underbart!

Bus tycker att det är rätt onödigt med mycket snö & kyla, och då passar det bra med ”fönsterjakt”.

Bild från Catlas valpkurs för drygt två år sedan – sött!

Efter gårdagens förvärvsarbete i huvudstaden så har denna fredag spenderats vid skolbänken, det vill säga hemmavid. Såå underbart skönt att slippa lämna paradiset, och det trots att torsdagens jobbvistelse var utomordentligt trevlig  🙂

Sådär av en slump så ramlade jag över bilden ovan, och det medförde förstås en härlig nostalgitripp till Catlas valptid. Tänk så liten hon var när hon kom, och tänk så STOR kissen Bus såg ut i jämförelse. Förresten, när jag vaknade till inatt och såg Catla & Bus ligga tillsammans i en härlig hög vid Tommies sida så blev jag så varm om hjärtat att jag hade svårt att somna om. De är ju bara för söta, mina fina familjemedlemmar!

Apropå familjemedlemmar så har vi ju ytterligare sju stycken, men de ligger ju inte i sängen då’ra 😉 Ödlan Ömer, som nu är drygt 2 år gammal, växer så sakteliga till sig MEN det lär dröja ytterligare 4-5 år innan han når sin fulla storlek på en sisådär 35-40 cm. Inte heller de sex ankorna ligger i sängen om nätterna, men jisses så härliga de är. Igår när jag kom från jobbet så började jag med att gå in i ankhuset för att kolla läget, och jag fick ett rejält uppsluppet mottagande av finaste välkomstkommittén och kände mig mycket efterlängtad. Fast okej, i sanningens namn så var de antagligen mest ute efter att få godbitar såsom bröd eller grönsaker…

Imorgon planerar jag att laga indisk mat, och det var ett bra tag sedan så vi får se hur det går. Längtar hursomhelst redan, och hade jag bara haft ork så hade jag gjort det redan ikväll 😛

/ Storkelina

Jag har länge tyckt att jag har det fantastiskt bra i livet, men nu när jag & Tommie dessutom får större boyta och saker och ting lite mera som vi vill ha det så känner jag hur livskvaliteten ökar ytterligare 🙂 Att ha ett större sovrum, mera förvaring och ett ”nytt” arbetsrum är grymt! Och då har vi fortfarande glädjeämnen som ett stort badrum med bastu, ny entré, en schysst klädkammare (den befintliga duschhytten 😉 ) kvar att se fram emot. Wow, var ska detta sluta?!

Några riktigt bra bilder har jag ännu inte lyckats få till, och en del detaljer saknas ännu, men här kommer i alla fall lite mer att kika på:

Garderobsdörrarna från IKEA gillar jag skarpt, men handtagen saknas fortfarande (långa och stilrena).

Jaja, palmen SKA få en kruka och överkastet får nog snart ge vika för något liiite mera glamouröst. Och sängborden är, som så mycket annat, inköpta för att så småningom få sig en makeover.

Arbetsrummet är inte heller färdigt, men jag älskar att ha utsikt mot stora granen och grusvägen, där travhästarna svischar förbi då och då.

Även Catla & Bus trivs finfint i nya sovrummet, men Catla är en smula konfunderad över att fönstret över sängen sitter så högt. Hon når liksom inte upp för att titta ut…

Det har varit mycket på slutet med plugg, gäster, bygge och runtflyttning i huset men här kommer i alla fall en första bild från nya sovrummet 🙂 Rummet har ytterligare två fönster och ett gäng garderober, och sänggaveln och lite annat pyssel saknas än så länge men ni kanske kan föreställa er ungefär vad det handlar om?! 😉 Vi trivs hursomhelst ypperligt bra, och dessutom har jag nu en vettig studie- och arbetsplats i det gamla sovrummet (eller sovhytten om man så vill…). Underbart! 🙂 🙂 🙂

/ Storkelina – nöjd & belåten

P.S. Det tidigare sovrummet var på 7 kvm, och det nya på drygt 15 kvm och det betyder mer än vad man tror även om ytan bara är lite mer än den dubbla. D.S.

Övre raden (fr.vä): Broder T & Dennis Undre raden (fr.vä): Viktoria & David. Kallas även Expresservice-kvartetten!

Med anledning av kylan, men framförallt de skyddsåtgärder* som den 18 november aviserades av Jordbruksverket, så har våra sex myskankor haft begränsade möjligheter att vara utomhus och bada/pulsa i snön såsom de är vana vid. Detta har inte bara medfört tristess för ankorna, utan har dessutom gjort att de blivit skaaapligt skitiga. Vad göra? Jodå, inspirerad av grannarnas spa-besök så fick de fyra lortigaste idag besöka vårt minimala hemma-spa (läs duschen 😉 ). En och en fick de komma in och duscha och torkas hjälpligt med handduk, och alla utom Broder T älskade det! Även Broder T tyckte att det var rätt skönt, men sin vana trogen så var han ändå tvungen att trilskas lite för att försöka visa vem som enligt honom bestämmer… Hursomhelst, jag tackar för blidvädret som gjorde detta möjligt för både ankorna & undertecknad är mycket nöjda med tilltaget 🙂 Min käre Tommie, som kom hem mitt i processen, förundrades dock än en gång över över hur hans hustru är skapt 😉

* På grund av de fynd av fågelinfluensa som rapporterats hos fåglar i Tyskland, Holland och Storbritannien så beslutade Jordbruksverket den 18 november 2014 att skyddsnivå 2 gäller i hela Sverige. Följande regler gäller således för ankor:

• Fjäderfä ska hållas inomhus. Om detta inte går att genomföra eller om fåglarna utsätts för onödigt lidande, kan ankor, gäss, och strutsfåglar hållas inhägnade utomhus, men foder och dricksvatten ska ges inomhus eller under ett skydd ute. Det är viktigt med en utökad övervakning av hälsoläget för att djurhållaren tidigt ska kunna upptäcka misstänkta fall av fågelinfluensa. Behållare för badvatten får användas i inhägnaden, om den skyddas från vilda and- och vadarfåglar.

Källa: www.jordbruksverket.se

/ Storkelina – en matte i farten

Nyårsafton tillbringade jag & Tommie med våra härliga grannar Christian & Jejje, och som så många gånger förr så var den i avsaknad  av klassikerna hummer & oxfilé. Inte för att jag inte gillar dessa läckerheter, men jag tycker det är lite stökigt med nötkött eftersom folk har så enormt skilda idéer om hur det bäst serveras. Själv vill jag till exempel ha köttet välstekt (ja, jag vet att det i närmaste är en dödssynd 😉 ), medan Tommie gärna ser blodet sippra över hela tallriken. Så’nt blir ju lite extra knivigt då jag dessutom föredrar att helsteka köttet (= en temperatur)…

När det gäller den ”mobbade” hummern så vet jag inte vad jag ska skylla på utom att jag helt enkelt aldrig har tillagat någon. Nästa år tror jag dock att jag satsar på Leif Mannerströms hummersoppa, för den ska tydligen vara fantastisk! Hursomhelst, vi avnjöt en meny enligt nedan och som vanligt var det inget som tillagades efter någon annans originalrecept. Nix, det var faktiskt bara efterrätten som gjordes ”by the book” förutom att jag halverade receptet och frös in den i portionsskålar. Gott var det hursomhelst, om jag nu får säga det själv, och så även snittar och annat som serverades runt tolvslaget 😛 Tack för en trevlig kväll/natt! 🙂

/ Storkelina (som liksom mina gelikar missade tolvslaget med en minut…)

Eftermiddagsvy från tomten med utsikt bort mot bästa granngården Annelund.

Jag har sagt det förr, och jag säger det igen: Jag fullkomligen älskar att bo så här 🙂 Det är egentligen rätt märkligt hur det kan vara, för det som är min & Tommies dröm är för många rena mardrömmen. Att bo ensligt, utan en massa grannar och liv runtomkring… En himla tur att vi alla är olika, för annars så skulle det ju vara knökfullt här hemma i skogen 😉

/ Storkelina – i väntan på maken

Igår skrev jag om konflikter, och idag fick jag lite insyn i en av just den typ jag beskrev. Det var inte en konflikt där jag själv är/var inblandad, men ack så intressant och såå tröstlöst det kan vara när kommunikationen är av envägstyp och/eller brister i andra delar. Alltid tråkigt för alla inblandade 🙁

I eftermiddags hade jag glädjen att få hem Tommie i riktigt skaplig tid, vilket innebar en så’n där härligt lyxig gemensam eftermiddagslur. Så himla skönt, och rackarn’s vad pigg han var när det sedermera var dags att tillsammans med Danne attackera bygget. Den sistnämnda är för övrigt helt fantastisk som kommer hit och hjälper till efter att ha haft sin knappt 2-åriga dotter Alicia i ett tiotal dagar. Det hade ju liksom inte varit såå konstigt om han hade velat ha lite tid för sig själv och allt det som ska hinnas med när finaste dottern är hos sin mamma. Jag känner mig dock oerhört lyckosam, för utöver världens bäste Tommie så har jag ju förärats med världens finaste familj (struntar som vanligt i det där med blodsband 😉 ). Förresten, tack Guttis för att du är så generös och delar med dig av dina brorsbarn 🙂

När det gäller tillbyggnaden så har denna afton varit lite av ett sanningens ögonblick, för det är först nu som väggen har sågats upp och den nya delen blir ett med det befintliga huset. En jättehäftig känsla, och snart återstår inte mycket annat än att få ordning på röran här hemma. Och att färdigställa badrum & bastu såklart…

Med tanke på hur glada Danne & Tommie ser ut på alla byggarbilder så måste det vara väääldigt kul att jobba hårt.

Detta är en vy från vardagsrummet och in mot den lilla hall som blir mellan det nya sovrummet och badrummet.

Här har öppningen uppnått full bredd, och såväl två- som fyrbenta klarade sig undan sågen.