Gamla goda Restaurang Sigismund i Bromsten går i dagarna i graven, åtminstone i nuvarande tappning 🙁

Efter några dagar med smärta och ytterst begränsad rörlighet kunde jag i morse glatt konstatera att tillståndet hade förändrats till smärta med avsevärt mindre rörelseinskränkning = bara att pallra sig i väg till jobbet. Som så ofta hade jag turen med mig, och just denna gång innebar det skjuts med Tommie alla de 12 milen till Hästsportens Hus. Mycket tacksamt en dag som denna

Väl på jobbet så var det inte riktigt lika ”festligt” längre, för värken tilltog och det blev jobbigare och jobbigare. Det hela slutade med att jag gick (eller åkte då’ra) hem några timmar tidigare, men innan dess hann jag genomleva såväl en trevlig fikarast som en smaklig lunch. På fikat föll det sig som så att vi drog en gammal repris, det vill säga diskuterade daggmaskarnas kärleksliv (!) och reproduktion. Hur sjukt var det inte att sedan komma hem, slå upp ett rykande färskt nummer av husbibeln Allers OCH hitta en liten artikel/notis om… jo just det, daggmaskarnas parning och reproduktion. Snacka om sammanträffande! Nästan kusligt konstigt…

Dagens lunch intogs tillsammans med kollegorna Annica, Caisa, Kristina & Therese på gamla godingen Sigismund. Det är verkligen synd och skam att jag inte har gått där oftare, för kombinationen stort urval-gott-prisvärt hade ju inte suttit fel. Hm, varför vaknar somliga (typ undertecknad då) aldrig förrän i elfte timmen?! Det är lite som att försova sig genom hela livet, och det verkar så omoget på nå’t vis. Öööh, nu börjar det här mest likna svammel svammel svammel så natti natti i stället 

/ Storkelina

Mormor Stumpan (eg.Barocco’s Yummy Yummy) bekantar sig med sitt kavata lilla barnbarn: Polarskäggets Charmiga Catla.

När jag har en skitdag som denna så gäller det att i mesta möjliga mån fokusera på allt som trots allt är väldigt bra, och vad kan väl vara bättre än att drömma om lilla Catla?! Bilden ovan är tyvärr oskarp, men den är så rar att jag väljer att publicera den i alla fall 🙂

/ Storkelina – i väntans tider

I dag jobbade jag hemifrån, och det gick riktigt skapligt – åtminstone så länge jag inte rörde mig… Lördagens ”låsning” (eller vad det nu är) i ryggslutet/bäckenet vill inte släppa, och min rörlighet är minst sagt begränsad. Försökte därför boka en tid på vårdcentralen, men det gick sådär = fick ingen tid förrän den 16 juli. Vad jag gjorde? Började gråta hejdlöst och kände mig jä*ligt uppgiven 🙁 Jag kämpar på så gott det går, jobbar bara 70% (för att kunna må så bra som möjligt och utan någon som helst ersättning från FK på tiden upp till heltid) och tror ju någonstans att jag ska få igen det när jag verkligen behöver men icke då. Besviken? Ja, just nu är jag det.

/ Storkelina – nikotinfri på 51:a dagen (alltid nå’t! 🙂 )

Helgen har varit skapligt lugn och väldigt trevlig 🙂 Lördagen inleddes med sovmorgon följt av en tur till Våla och Solrosen med Camilla. I Våla passade vi på att handla lite mat, bland annat i form av finfin köttfärs från Köttboden, samt att lämna plast för återvinning. Strålande!

Väl hemma från Våla drog Camilla till stallet, medan jag begav mig till Annleund för att titta till Tommie som fixade med en av våra bilar samt Jejje som byggde hönsgård. Efter att ha konstaterat att de klarade sig alldeles utmärkt utan min hjälp traskade jag åter hemåt för att förbereda kvällens enkla men smakliga middag: Pasta i ugn – mammas goda (se recept på sidan Mat & så’nt).

Innan det var dags att käka hade Camilla kommit tillbaka, och strax efter henne dök även Rävsvads-barnen Emil & Wilma upp. De sistnämnda hade naturligtvis frågat om lov innan gav sig av mot undertecknad OCH så hade de plockat blommor till mig = underbart sött. Efter en stunds bollspel var det hursomhelst dags för Emil & Wilma att ta sig hem för mat hemmavid, och till oss kom i stället middagsgästen Jejje & hennes Rocky.

I dag har jag & Tommie haft en härlig slapparsöndag, men för egen del har det i sanningens namn inte varit mycket att välja på. Ryggen pajade av okänd anledning (som så ofta…) ihop fullständigt under lördagskvällen, och jag har haft väldiga svårigheter att gå. Tvingade mig själv att ta några varv runt vår STORA tomt för att inte stelna till och göra saken ännu värre, men det tycktes inte alls vara rätt medicin just denna gång. Grrr, det gör mig galen att det inte tycks finnas nå’n rim & reson vad gäller min fysiska status 🙁

Annelunds nya hönsgård kommer att hålla femstjärnig klass: Solrosor, vinbärsbuske och annat hönsgott kommer alltid att stå på menyn 😛

Jejje poserade snällt framför sitt mästerverk.

Emil & Wilmas medhavda blommor gjorde sig fint på middagsbordet.

När varken Tommie eller Camilla ville kännas vid ölflaskan, och därmed ”flaxade omkring”, så blev det så här suddigt.

Coops mascarpone-glass var inte för sliskig utan smakade utomordentligt gott 😛

I går kväll när jag & Tommie kom hem från jobbet var det bara för en kort ”mellanlandning” – sedan var det dags att ge sig iväg för ett vägföreningsmöte hos en av grannarna (”bara” ett par kilometer härifrån då’ra). Mötet avlöpte väl, och fastän vi egentligen var väldigt trötta så var det till och med lite småtrevligt. Och så bjöds det ju på kaffe och kaka också 🙂

I eftermiddags kom den från Kroatien just hemkomna Camilla på besök för en fika. Jag vet inte om hon tycker att jag är usel på att baka eller nå’t, för med sig hade hon allehanda godsaker såsom munkar, kakor och supersmarrig glass. Hm, undrar just vad detta ENORMA sötsug kan bero på?! Att det tycks ha satt sig på Camillas annars så nätta lilla mage är i alla fall ett som är säkert 😉

Att den lilla bostonterriervalpen  Catla verkligen finns (jo, i bland är man rädd att man bara drömmer…) råder det nu inga som helst tvivel om. Bevismaterial står att finna på Svenska Kennelklubbens hemsida = Catla har fått ett registreringsnummer. Härligt att se, nu är det bara ägaruppgifterna som ska ”korrigeras” också!

/ Storkelina – fredagsnöjd

Efter dagens arbetspass knallade jag bort mot Gandhi borta i Rävsvad, och under min cirka 2 km långa promenad såg jag mängder av lupiner. Många betraktar nämnd blomma mer eller mindre som ogräs, men själv tycker jag att den tillhör de vackraste blommor som finns. Om jag bara ser till att kola rätt årstid (den dag det är dags då…) så får man mer än gärna fylla kyrkan med dem! Hemma hos oss växer det typiskt nog inte en enda, men det ska det bli ändring på. Frön ska ner i backen, och Rävsvadsborna ska typ rånas 😉

Väl framme hos hästarna, det vill säga Gandhi & hans tjej Vesslan, så inledde jag med lite pyssel och en eller annan puss. När det sedan var dags att traska hemåt så följde hästarna mig genom hela den stora hagen, och jag slogs av tanken på hur otroligt coolt det är att få vara flockledare för en stund 🙂 Helläckert att få vara så mäktig… eller förknippad med mat… eller nå’t!

Under kvällen har det käkats smarrig biffstroganoff med ris, och medan Tommie skruvade på sin cross så passade jag på att tjattra lite i luren med världens bästa veterinär-släkting-vän-mentor: Eva Hertil. Jisses vilken massa klokskap den kvinnan bär på, och vilken tur jag har som får ta del av den.

Ända sedan barndomen har jag varit oerhört förtjust i lupiner…

… i alla de färger.

De senaste dagarna har jag & Tommie till största delen fokuserat på lilla Catla (se föregående inlägg), men det har naturligtvis försigått en del annat också:

• Stilige Gandhi har ”vaktats” (inte så ansträngande eftersom han går på bete).
• Kissen Bus har pysslats om ordentligt efter att ha varit ensam (Christian & Jejje matade förstås!) i helgen.
• Tommie har kört cross, ramlat och skadat handen (såg för ett par dagar ut som en vattenfylld diskhandske) 🙁
• Efter nästan ett halvårs närvaro så har ilsket röda psoriasisfläckar på höger handrygg avlägsnat sig (tänk vad lite valp-harmoni kan göra).
• En smarrig lunch har, tillsammans med kollegan Annica, avnjutits på Texas Long Horn i Sumpan 😛
• Det har babblats och bubblats en massa med mamsen, syrran, brorsan Åke och unge herr Sebastian.
• Mjukisråttan från IKEA (se upp mamma, bild följer nedan 😉 ) har debuterat som kattleksak.
• Sist men inte minst: Det har än en gång konstaterats att jag är en mycket lyckligt lottad dam i mina allra bästa år 

Gandhi (till vänster) delar beteshage med fullblodet Vesslan.

Denna tidigare orörda mjukisråtta fick det plötsligt…

… riktigt hett om öronen i form av en rejäl svängom med Bus.

I lördags var det äntligen dags för mig & Tommie att träffa vår blivande familjemedlem för första gången. Hos Polarskäggets Kennel i Skellefteå togs vi emot av Ann-Britt, Nisse, norrbottenspetsen Ronja, de vuxna bostonterriertikarna Bella, Evita, Mimmi & Stumpan samt sist men inte minst: Två underbara knappt sex veckor gamla bostonterriervalpar. Tikvalpen, som sedan i går heter Catla (draken i Bröderna Lejonhjärta, vulkan på Island etc), kommer att bli VÅR 🙂

Utöver det fantastiska debutmötet med vår lilltjej så bjöd helgen på en massa god mat, mitt livs första övernattning i husvagn, trevligt människosällskap och massor av underbara hundmöten. Några bilder på Catla följer nedan, och ännu flera bilder hittar du genom att klicka på länken http://www.polarskaggets.se/ och kika under fliken Valpar. Mycket nöje!

För första gången har jag äran att presentera Polarskäggets Charmiga Catla f.2012 e. Big Booster’s Eagle u. Polarskäggets Bedårande Bella.

Lilla Catla har tagit plats i mattes famn.

Sööötaste lilla valpen…

… som denna livets 42:a dag visade sig väga 2.062 härliga gram.

I år hade jag & Tommie inga som helst planer för midsommarafton – detta då allt fokus låg på en förestående tur till Skellefteå. En spontan inbjudan till sillunch på Annelund var alltså mer än välkommen och resulterade i att vi avnjöt en utomordentligt smaklig måltid tillsammans med Christian & Jejje. Sedermera spelades det även kubb, kastades frisbee och bilades till sjön Toften för korvgrillning. Till de sista aktiviteterna hade sällskapet utökats med ett stycke Dick och summa summarum så var det en mycket trevlig kväll 🙂

Christian såg förstås till att flaggan var i topp.

Jejje dukade vackert med Rörstrands Gröna Anna-servis.

Här har värdparet fastnat på bild...

... och här har någon knyckt min lur och knäppt en bild på mig & Tommie.

När man värderar kapplöpnings/travhästars chanser i loppen så använder man emellanåt uttrycket ”har tappat formen”, och det sistnämnda beskriver faktiskt även min nuvarande status på ett utmärkt sätt 🙁 Har en fysisk svacka som naturligtvis även påverkar humöret, så vad kunde väl ha varit mera lämpligt än dagens oväntade besök? Jodå, Jejje & Christian svängde minsann förbi med en underbar och mycket passande present: Valpkoppel och halsband i vackert lila 🙂

När jag ändå är inne på presentspåret så passar jag på att skriva om den tidigare nämnda grattis-det-är-klart-att-ni-blir-med-valp-gåvan som jag & Tommie fick av Camilla & Dick. Jag lovade att återkomma med en bild på vad jag felaktigt beskrev som en klematis, men som visade sig vara en fuchsia (det var ju det där med icke-gröna fingrar då’ra…). Hursomhelst, bild kommer nu och även om fuchsian för tillfället saknar blommor så ser ni den bedårande krukan. Hm, det verkar som att folk vet att jag gillar lila! Skumt med tanke på hur lite jag snackar 😉