Jag har aldrig ens varit i närheten av att ha egen häst, men nu har jag ”fått” en onsdagshäst. På onsdagar jobbar Gandhis matte Camilla från tidig morgon till sena kvällen, och då är Gandhi MIN (inga protester nu, Camilla!) 🙂 Just i dag hade Camilla förvisso ett rejält glapp mellan sina två jobb = jag fick mig en rejäl genomkörare i form av en välbehövlig ridlektion, men i normalfallet kommer jag  att få klara mig på egen hand och det är SÅ mysigt. Tänk att jag får ha det så här bra med världens bästa Tommie och alla underbara djur – det är nästan så att det känns overkligt.

/ Storkelina – livsnjutaren

Bus ligger och spanar...

... för att så småningom slå till.

Sedan spanar hon lite till och...

... ytterligare lite till.

Efter hårt arbete kommer vila...

... eller?!

Att vrida benen i alla möjliga och omöjliga vinklar är alltför svårt att motstå 🙂

Fina bilder: Åke Storck

På Kanal5 sänder man under hösten realityserien Kaos i Båstad, och på uppmaning av Tommie var jag tvungen att kika lite. Nä, inte för att underhållas eller imponeras utan för att få skratta. Jisses, efter att ha sett diverse märkliga individer med snart 40-åriga Anna (se länken nedan) i spetsen så blir jag om möjligt ännu lyckligare. Varför? Jo, jag riktigt gläds åt a) att få åldras med botox- och silikonfri värdighet samt b) att jag helt uppenbart besitter en icke ringa intelligens. Det hade helt klart kunnat vara värre…

http://www.kanal5play.se/klipp/play/klipp-anna

/ Storkelina – lite äldre, lite klokare

I dag var det dags för Tommies andra ridpass, och jag måste säga att jag är imponerad. Inte bara för att han överhuvudtaget sitter på en häst, utan för att han gör det så BRA. Jag har sett en och annan vuxen nybörjare på hästryggen, och de allra flesta brukar se ruskigt malplacerade ut. Tommie? Han ser nästan sjukt hemtam ut i sadeln, kul 🙂

Det var inte bara Tommie & Gandhi som tränade på ridbanan; även betydligt mer rutinerade Wilma på sin Ronja fanns på plats. Vad de gjorde? Ja, mesta tiden gick väl åt till att visa Tommie hur man galopperar = lilla Ronja fick sig en rejäl genomkörare. Gandhi fick också jobba riktigt hårt (han såg ut som en gud!) till sist, men då var det med stränga Camilla i sadeln…

Bildbevisen från dagens övningar är tagna med en halvtaskig mobilkamera, men håll till godo:

Tommie skrittade fram själv på Gandhi...

... som såg riktigt nöjd ut.

Wilma & Ronja poserade villigt mellan galopperna.

I morse tog jag & Tommie bilen ner till huvudstaden där vi hade ”uppdrag” i hela tre olika kommuner:

I Danderyds kommun besökte vi Plantagen för att sedan bege oss till min pappas viloplats på Altorps begravningsplats i Djursholm. Det var som alltid vackert, och det kändes skönt att plantera lite nytt vid graven.

I Stockholms kommun hälsade vi på Tommies syster Anne och hennes familj för lite förskottsfirande av blivande 3-åringen Livias födelsedag. Det blidde paketöppning, kaffe & smarrig cheesecake och en massa bus = mysigt! Och så fick jag ju träffa ”elaka svärmor” (de ska väl vara så’na, svärmorsorna?!) också 😉

 I Järfälla kommun firade vi min brorson Sebastians 8-årsdag med presenter, en underbar chili con carne samt kaffe och allehanda sötsaker 😛 Mycket trevligt och roligt att träffa familjen, inte minst lilla mamsen 🙂

Kameran låg tyvärr kvar i bilen när vi firade Sebbe, men vi lyckades i alla fall fånga ett par bilder på Tommies syskonbarn (se nedan).

Drygt 1-åriga Nicki och...

... snart 3-åriga storasystern Livia.

I kväll har jag fått uppleva något jag inte ens i min vildaste fantasi hade kunnat drömma om: Jag fick se Tommie på hästryggen, närmare bestämt Gandhis 🙂 Sådär alldeles frivilligt var det väl inte – pressen från undertecknad & Wilma har varit stenhård. Varför? Jo, vi vill se Camilla & Gandhi tävla, och Camillas krav är att Tommie (som motprestation…) först ska ha ridit i alla tre gångarterna. Stackars Tommie, det är ju liksom inte han som brinner av iver att få se Camilla på tävlingsbanan. Fantastisk som han är, min man, så ställer han dock upp för ”laget” = grymt!

/ Storkelina – den dundernöjda hustrun

P.S. Några bildbevis från Tommies ridtur finns tyvärr inte då kameran, till somligas stora glädje, visade sig vara helt urladdad 🙁 D.S.

En klassiker i hushållet Sundström-Storck.

Det har inte hänt så mycket sedan sist, men jag kan i alla fall rapportera följande:

• Tommies avslitna ledband i foten är fortfarande inte bra = sjukskrivningen är förlängd till mitten av oktober och han har remitterats till en ortoped.
• I onsdags hade jag en härlig upplevelse på hästryggen då jag & Gandhi samt Cicci & Anemon tog en lång promenad. Det regn som forsat ner hela dagen gav med sig och vi red hem under klarblå himmel 🙂
• Häromkvällen var jag hos Jejje och drack te och passade samtidigt på att kolla in när ”vår” kakelmästarinna bytte blandare i sitt kök.
• Missen Bus ”tumhållande” i onsdags gick inte vägen 🙁
• Jag har byggt i hop en fiffig liten låda för mina sminkprylar – händigt va?! 😉

Under kvällen har jag & Tommie tagit det lugnt med film, massor av cola och chokladpudding med vispgrädde 😛 Vi har även hunnit med en kvällspromenad med Teo och lite allmänt soffmys. Inte tokigt alls faktiskt!

/ Storkelina – den fredagslata

Brorsan Åke lyckades föreviga Bus med fyra tassar och ett stycke svans i munnen.

Bus håller tummarna (och lite till…) och blott min kollega Gunilla vet varför.

/ Storkelina – tumhållarmatte

Många människor i min ålder har sedan länge har gjort sig en karriär, men då jag själv aldrig har varit någon karriärist har jag ägnat mig åt helt andra saker (kärlek är en av dem! 🙂 ). Som relativt nybliven och outbildad landsortsbo så inser jag dock att möjligheterna på närområdets arbetsmarknad är minst sagt begränsade; det finns således egentligen bara två saker att välja på: Att se till att skaffa mig en attraktiv utbildning eller att bli politiker. Det sistnämnda är på fullt allvar något jag sedan de övre tonåren har haft funderingar på, men då samtliga mina försök att bli aktiv/medlem i ”mitt” parti har misslyckats så börjar jag så smått ana att jag inte är önskvärd 🙁

Redan i slutet av 80-talet slussades jag, via en valstuga vid Spånga Station, vidare till ”partiets” vuxensektion. Denna gång slutade det med att en obehaglig och allmänt kladdig herre skrämde bort mig…

I samband med riksdagsvalet 1999 var jag åter ”het på gröten” och ansökte om medlemskap via nätet. Resultat? Ingen som helst respons.

Efter ytterligare några år träffade jag en av partiets riksdagsledamöter i ett privat sammanhang. Jag berättade då om mina trista erfarenheter, varpå riksdagsledamoten tog mina namn- och adressuppgifter för ytterligare ett försök till medlemskap. Vad som hände? Ingenting. Är jag önskad? Nja, det verkar väl inte riktigt så. Varför? Vet ej. Det enda jag kan komma på är att jag skulle kunna ha någon kommuniststämpel med anledning av mitt nära släktskap med Hugo Sillén, men det verkar ju ruskigt långsökt. Skumt är det under alla omständigheter, för det känns som att alla våra riksdagspartier borde vara intresserade av att få så många betalande (och engagerade?) medlemmar som möjligt.

/ Storkelina – den ratade

Efter dagens arbete blev det en fika med Tommie & Jejje innan det så småningom var dags för mig att sticka till stallet. I dag skulle jag rida lektion för Camilla och mycket riktigt: Tösen tvingade mig att genomlida ett longeringspass (Camilla höll Gandhi i ett lååångt snöre typ) med sitsövning… Supernyttigt, men ack så jobbigt 🙁

Väl hemma var jag rackar’ns trött och liknade närmast en urvriden disktrasa. Äta behövde jag dock ändå göra = slängde i hop den mest kaloririka ”soppa” man kan tänka sig. Den bestod av 3 dl vispgrädde, 1 hel burk het tacosås och massor av riven ost och slukades i sin helhet tillsammans med fyra rostade ostsmörgåsar. Konstigt, gott och väldigt typiskt för undertecknad 🙂 Tommie verkade för övrigt inte sådär jätteledsen över att redan ha ätit 😉

Nu är jag härligt trött och ska strax krypa till kojs; möter upp Dick i Månkarbo redan kl 05.30 i morgon bitti så sömnen hägrar. Ha det gott så länge!

/ Storkelina – en mör en