
Bild från KungSängen.
I onsdags var jag ner till Stockholm och jobbade. Ryggskrället bultade och värkte mest hela dagen, så vad passade väl bättre än att avsluta arbetsdagen i ett ryggskottsliknande läge (låst & väldigt smärtsamt…) ?! Hehe, tog mig från jobbet som en kutryggig gammal häxa…
Torsdagen tillbringade jag med jobb på hemmaplan och så även under fredagen. Ryggen fortsatte att spöka, så till min förtvivlan fick jag hoppa över ridningen 🙁 Att mamma kom för att tillbringa helgen hos oss var dock lite plåster på såren 🙂 🙂
I lördags firades mammas födelsedag, och hennes utomordentligt lyckade fastighetsaffär, med finaste familjen <3 Och eftersom det var jag, med min rygg, som bjudit in till kalaset var jag oerhört glad att det var kräftor och inte en trerätters som stod på menyn. Det sistnämnda hade jag helt enkelt inte fixat.
Under söndagen fick ryggproblemen sällskap av en inflammation i ena vaden, vilken hade förvärrats ytterligare när jag vaknade i morse. Nu har jag även en värkande armbåge + höft + knä = ett elakt skov av min psoriasisartrit har invaderat min kropp. Såå fruktansvärt surt och får mig att känna mig oduglig/värdelös och fullkomligt hopplös 🙁 🙁 Eftersom jag i detta nu kör så kallad konservativ behandling (ryggläge) har jag iaf haft gott om tid att förkovra mig i denna autoimmuna sjukdoms beteende. Skumt med ett hyperaktivt immunförsvar som angriper de egna vävnaderna och gör mig dålig…
Utöver att fundera över sjukdomen och hur hopplös jag känner mig har jag faktiskt ägnat mig åt nå’t riktigt trevligt också. Vår säng börjar ge upp, så ligger här och skannar av sängmarknaden. Så snart jag är på benen ska jag & Tommie provligga för glatta livet 🙂 😉 Nu har jag gnällt klart för denna gång, så ha det bäst!

Igår var jag & Tommie ner till Uppsala, där vi deltog i kretsmästerskap (motsvarar distriktsmästerskap) i precisionsskytte. Ingen av oss sköt på topp, men Tommie tog ändå ett brons mot hårt motstånd medan jag själv tog ett silver i betydligt klenare sällskap (damklassen). En erfarenhet rikare blev jag hursomhelst!
När jag kom hem efter höstterminens första ridpass väntade en underbar gåva till mig & Tommie på verandan: En korg fylld med allt ät- & drickbart givaren vet att vi gillar och ett kort med texten ”Tack för att ni alltid finns där” plus hemlig fortsättning. I nuläget har jag lovat avsändaren fullständig anonymitet, men jag kan säga att varken jag eller Tommie någonsin har blivit så rörda (och glada!) <3 
Den senaste veckan har jag börjat ladda för hösten (ni vet det där med massor av tända ljus, brasor i kaminen & smarriga långkok på spisen 😛 ), men idag var den känslan som bortblåst. Lagom varmt och härligt ute, och faktiskt en rätt svettig promenad i markerna (kuperad terräng tar på krafterna! 😉 ). Till och med så att jag blev tvungen att svalka mig med säsongens sista (?) mjukglass! 




