En så kallad flänsglob från www.elektroglas.se

I dag hade jag en småjobbig dag på jobbet; detta då jag inte kände mig riktigt pigg och kry. Efter lunch med kollegorna Gunilla & Annica H (skjuts hem också, tack snälla Annica!) förstod jag varför. Så fort jag hade klivit innanför dörren blev jag nämligen riktigt dålig och utan att ta några detaljer så kände jag mig ganska urlakad när det hela var över 🙁

För cirka två år sedan stormade det friskt ute på landet vilket resulterade i att glaskupan till vår ena ”lyktstolpe” blåste av och gick sönder. Allt sedan dess har stolpen haft en blå hink på toppen (inte särskilt snyggt) för att skydda det elektriska, men något nytt glas lyckades vi inte hitta. Inte förrän alldeles nyligen vill säga! För någon vecka sedan hittade Tommie en nätbutik där man kan köpa separata glasglober i alla möjliga och omöjliga storlekar och globen levereras i dag = underbart skönt 🙂 Tänk att det skulle vara så svårt att hitta rätt, men gör man misstaget att söka efter glaskupa i stället för glasglob så får man tydligen skylla sig själv…

I kväll ska jag & Tommie ha en riktig mysafton med två inspelade avsnitt av Hell’s Kitchen. Det är bäst att passa på, för det börjar dra ihop sig när det gäller att packa inför flytten till landet och då lär det inte bli mycket till ro i hemmets annars så lugna vrå. Men som sagt, precis just i detta nu så tänker jag/vi bara koppla av och ha det bra – ha det gott så länge!

Sidan Mat & så’nt är uppdaterad – under rubriken Bakverk & desserter finns nu ett recept på Hallonmousse. Den är enkel att göra och i mitt tycke vansinnigt god 😛

/ Storkelina – den matglada 

Har just kommit hem från landet och njuter av att ha haft en riktigt skön helg. Fredagskvällen var lugn med en gnutta mys i soffan, men framförallt tidig sänggång = både skönt och välbehövligt.  Dessutom var det underbart att vakna upp pigg och utvilad på lördagen; till och med Tommie, som vanligtvis är uppe tidigt även på helgerna, lyckades få en rejäl sovmorgon vilket var honom väl unt.

Under lördagseftermiddagen dök Jenny & Stuart upp med sina Engelska springer spaniel-killar Otter & Finn. Det blev en ofantlig massa pladder, en och annan öl, en trerätters middag, pilkastning, diverse sjuka vadslagningar och en massa hundbus. Summan av kardemumman: en mycket trevlig dag/kväll som slutade med att grannarna Dick & Camilla tittade förbi och drog med värdparet på ”efterfest” på gården Annelund 🙂 Sänggång? Inte så tidigt eller väääldigt tidigt beroende på hur man väljer att se på saken…

I morse blev det frukost med våra gäster, som strax därefter rullade (nej, inte på grund av för mycket mat 😉 ) hem mot stan. Jag & Tommie hade en riktig slappardag bortsett från att a) jag diskade och b) Tommie slängde på vinterdäcken på vår Citroën samt hämtade pizzor i Östervåla. Utöver de sistnämnda aktiviteterna? Inget vettigt alls!

Några bilder (av skiftande kvalitet, det är inte DU som ser dubbelt) från helgens bravader följer nedan:

Otter är nyfiken på Jennys Guinness...

... men han kommer inte åt den.

Jenny & Stuart rätt och slätt.

Jenny uppvaktas av Teo, Finn & Otter.

Någon har torskat en vadslagning...

Veckans badpojke Stuart flankeras av Finn.

Tommie kör midnattsrally med Svarta Pärlan.

Sedan något år har det pågått en liten tävling mellan undertecknad, Dr Storck (brorsan), bonusbrorsonen Danne och kusinbarnet Sanne; det har handlat om vem i vår förtappade släkt som skulle bli först med körkortet. Att Danne vann är klart sedan länge och det var dessutom ganska väntat. Slaget om andraplatsen var i så fall mera nervpirrande, men även där är det nu klart: Jättegrattis till brorsan Åke således – kortet bärgades i dag 🙂 Vid 42½ års ålder var det liksom dags…

/ Storkelina – den imponerade syrran

P.S. Kampen mellan mig & Sanne lever vidare och alla (?) väntar förstås med stor spänning på resultatet 😉 D.S.

Tjoho! Jag var just inne och läste i på-landet-grannen Jejjes blogg och fick se att det nu ligger ett par decimeter snö på landet. Åh vad jag ser  fram emot helgen med vinterlandskap, en ständigt brinnande brasa i kaminen, tända ljus, raggsockor på och middag i goda vänners lag – mycket bättre kan det i mitt tycke inte bli 🙂 Hjärtligt välkomna till paradiset Jenny, Stuart, Otter & Finn!

/ Storkelina – snödrottningen

P.S. Dessvärre verkar det enligt väderprognosen som att allt det jag skrivit ovan är en utopi – ska nu bli regn och plusgrader…D.S.

Under förra veckan när jag var sjuk så skulle jag ha flyttat (alltså bytt rum och avdelning) på jobbet; detta med anledning av en omfattande renovering. Eftersom jag inte var på plats så kunde jag omöjligen packa och flytta alla mina grejer själv och detta var verkligen något som bekymrade mig. Det hela blev dock inget problem (för mig…) eftersom mina underbara kollegor grejade allt 🙂 Ett varmt tack och de vackraste rosor således till Janne, som packade ihop och flyttade, och till Gunilla som gjorde fint och placerade ut blommor i fönstren etc. Vilken omtanke!

På landet har jag min ”privata” massör vid namn Camilla, men nu har jag lyckats få en på jobbet också. I går hade jag förfärligt ont i nacke och skuldror och vips så kom kollegan Eve in och tog tag i problemet. Tack vare Eve, som också ska ha stort tack och väldoftande rosor, så slapp jag utstå den huvuvärk som var i annalkande = underbart.

Till sist några rosor och jättetack till kollegan Annica, som titt som tätt kör mig till eller från jobbet. Detta är oerhört värdefullt för en halt och lytt – jag får väl betala igen med ett par pavor vitt vid tillfälle 😉

Ännu en gång: tack alla!

När på-landet-Camilla är ute och åker bil i trakterna runt Östervåla kan det gå hett till. Tidigare i dag tog hon sig en tur vid sidan av vägbanan, det vill säga ner i diket. Hm, någon kanske borde upplysa unga fröken om att det kan vara halt på vintern?! Det är ingen idé att jag gör det, för då får jag bara höra att jag är gammal och mossig 😉

När jag ändå håller på så tänker jag inte stoppa vid att hänga ut ovannämnda Camilla –  avåkningar/dikeskörningar verkar nämligen vara något av en trend bland grannarna ”där uppe”. Förra vintern lyckades allas vår Jejje fastna med traktorn (”bara” halvvägs ner i diket) när hon var ute och plogade och vår käre Christian roade sig med att parkera samma traktor i diket utanför vår tomt. Jag säger bara: dagens ungdom! Suck…

/ Storkelina – upphör aldrig att förvånas

Plastikkirurgens skalpell - inget som lockar...

De så kallade dokusåporna, eller reality-serierna, är sedan många år omåttligt populära världen över. I Sverige började vi lite försiktigt med Real World Stockholm (sändes på MTV 1995), som sedermera har följts av allt från Friends på turné och Robinson till Big Brother, Svenska Hollywoodfruar och Biggest Loser Sverige. I sanningens namn verkar det gå att göra TV av precis vad som helst, och uppenbarligen så tittar folk på det. Jag väljer att skriva ”folk” då jag själv är ytterst sparsam med tittandet; visst kollar jag på Robinson och Biggest Loser, men enbart för att de har teman som faktiskt intresserar mig.

Det verkliga bottennappet (bortsett från Ladies på Östermalm kanske…) har inte börjat sändas ännu, men på ingång har Kanal 5 den nya storsatsningen Skönhetsresan. Jodå, nu ska vi få följa ett antal svenskar som åker utomlands för att plastikoperera sig och vem som helst kan ju lista ut hur spännande det kommer att bli… Eller inte 🙁 Finns det verkligen folk som vill se på något dylikt?! Svaret är sannolikt ja, för det är förmodligen skrämmande många som intresserar sig för hur man skaffa sig en smalare näsa eller silikon där det ”saknas” lite. Sorgligt, och jag skulle helt klart föredra en reality-serie om icke opererade människor som kliver direkt ur sängen och är skitsnygga – det skulle vara något 🙂 Eller varför inte en reality-serie med människor som ser ut som folk gör mest och dessutom beter sig fullkomligt normalt? De sistnämnda börjar ju beklagligt nog bli en bristvara.

/ Storkelina – stolt och glad utan silikon, botox och näskirurgi

I dag har det varit riktigt busväder med snöslask och blåst = inte alls mysigt. Tacka vet jag landet när det ligger tjocka drivor av snö, DÅ är det vackert med vinter! Det här skulle jag faktiskt klara mig utan; inte minst den bedrövliga halkan…

En man har häktats för skjutningarna i Malmö och det är väl också sannolikt att man har gripit rätt person, men: jag tycker att det är beklämmande att hänga ut en människa med namn och bild samt exploatera hela dennes liv innan det är fastställt att han/hon har begått något brott. Att gång på gång låta medierna bedriva hetsjakt på människor, vilka i lagens mening är oskyldiga till dess att de är dömda, är i mina ögon fullkomligt förkastligt. De oskyldiga män som figurerade i ex.vis mordutredningarna kring Anna Lindh och Olof Palme, och vars livsöden genom pressen kunde granskas av hela svenska folket, blev förmodligen ärrade för resten av sina liv. Rätt? Nej, det kan jag aldrig tycka. En större försiktighet när det gäller att röja misstänktas identiteter vore helt klart önskvärt.

/ Storkelina – i rättvisans namn

Elwira stående & Storkelina krälande - härlig nattaktivitet för drygt 1½ år sedan.

Efter förra veckans sjukdom var jag tillbaka på jobbet i dag och hade massor att göra; det var således ett smart drag att kika in på kontoret redan kl: 05.45. Faktiskt väl tidigt för min smak, men ruskigt skönt att få skjuts med Tommie. Att vara på plats tidigt innebär ju dessutom tidigare hemgång, och det är inte alls fel 🙂

Pratade nyss med Stolle som berättade att han hade träffat vår ”gamla” bekanting Elwira. Ni kommer väl i håg henne, tjejen som ställde upp på att spela kubb nattetid i 13 minusgrader? En superhärlig tjej = många glada minnen gör sig nu påminda. Nattkubb, krocket, sällskapsspel, pilkastning, vinpimpling – ja, Elwira var med på alla mina hobbies 😉 Coolt!

Under kvällen tittade jag på det näst sista avsnittet av Biggest Loser Sverige. Egentligen är jag inte speciellt förtjust i den typen av TV-underhållning, men till skillnad från liknande programserier med andra teman (ex.vis Ensam mamma söker och Bonde söker fru) så har Biggest Loser Sverige verkligen berört mig. Att se människor kämpa för livet och hälsan och att se deras enorma glädje när kampen ger resultat är hjärtskärande. När man själv aldrig har upplevt kraftig övervikt tror jag dessutom att det är nyttigt att titta och få klart för sig en gång för alla: tjock är inte lika med dum. Det motsatta förhållandet är ju tyvärr en vitt spridd uppfattning som ofta har betydelse för vilket bemötande en överviktig människa får – tragiskt 🙁