Under kvällen har jag sett SSK ta säsongens första trepoängare; bortamatch mot Brynäs var tydligen rätta modellen. Och glädjande nog: grabbarna gjorde en riktig hjälteinsats när de stod emot trycket med två mans underläge i två minuter under matchens slutskede. Skönt att äntligen få bli lika glad som jag har blivit besviken när det har gått tungt 🙂

I kväll har jag varit riktigt duktig och fixat en matlåda till morgondagens lunch – pastasallad med ost & skinka kommer att stå på menyn. Enkelt att göra, garanterat billigare och sannolikt även godare än att köpa färdigt = jag är SÅ nöjd med mig själv. Fast framför allt så får det mig att fundera över hur butikerna kan sälja någon enda färdig sallad; vi människor måste vara oerhört bekväma/lata små varelser…

Nu ska jag krypa till kojs och mysa en stund med en tidning för oss verkligt mogna kvinnor, dvs Allers. Tänker således ägna mig åt korsord och scanning av veckans recept innan det är dags för härlig sömn och ljuva drömmar om morgondagen. Ha det gott!

/ Storkelina – oftast nöjd & belåten

I dag besökte jag en av Sumpans apotekshandlare, och det var som alltid intressant. Jag har sedan länge fascinerats över att så gott som alla branschens anställda av någon outgrundlig anledning rör sig i snigelfart. Att yrket kräver stor noggrannhet har jag förvisso all förståelse för, men att röra sig liiite snabbare torde väl inte behöva påverka säkerhetsaspekterna?! Hursomhelst, just i dag var det ett annat fenomen som fångade min uppmärksamhet: många kunder tycks redogöra för hela sin medicinska situation innan de ens lämnar fram recepten. Varför? Det är läkarna som ska intressera sig för krämporna; apotekarnas uppgift är att expediera, och vid behov, informera om mediciner. Väntetiderna skulle i sanning bli avsevärt kortare om folk inte vore så jäkla snacksaliga. Och om till och med undertecknad klarar av att bita ihop och minska på sedvanligt ordflöde så borde ju även resten av befolkningen klara av det 😉

/ Storkelina – praktkunden

I går (liksom i dag…) var jag lite nere på grund av en ihärdigt värkande och utmattad kropp, men vad gjorde väl det när man har vänner som mina?! I uppmuntrande syfte pluppade bilden ovan (dinosaurien Dino & myrsloken Myris) in i min mobil och jag kunde förstås inte annat än le 🙂 Det bästa med det hela är att enligt fotografen, som denna gång får vara anonym, så hade figurerna intagit den något obskyra ställningen redan när de ”hittades” – bilden är således inte arrangerad.

Sedan jag själv började köra bil så har jag börjat fundera mera över vad som händer runt omkring mig och inte alldeles oväntat så har jag noterat att många fotgängare (förmodligen icke bilkörande sådana) beter sig mycket märkligt. Under kvällens promenad med Teo såg jag exempelvis en tjej, som förmodligen stod och väntade på att bli upplockad/få skjuts. Inget fel med det förvisso, men att ställa sig precis framför ett övergångsställe är ju mindre fiffigt. Alla bilar bromsade naturligtvis (eller förvånansvärt nog om man ser på det med en härdad fotgängares ögon…) in för att släppa över henne. Så onödigt och den enda som inte reagerade var förmodligen tjejen i fråga; hon var fullt upptagen med sin mobil.

Annars pågår nedräkningen för fullt inför fredagens tilldragelser då a) bekantingen Jody May åter ska starta på Solvallas lunchtrav och b) undertecknad ÄNTLIGEN får åka till landet igen. Jag lääängtar!

/ Storkelina – fredagsälskaren

I morse började jag jobba kl: 06.07 och var helt färdig (framför allt fysiskt…) redan kl: 11.15 = tidig hemgång. Inte så kul att behöva ”vika ner sig”, men dessbättre så går delar av mitt jobb just nu (korrekturläsning av material till en bok) alldeles utmärkt att utföra även på hemmaplan. Om och när orken infinner sig vill säga.

Det är inte ofta jag blir lyrisk över min egen matlagning, men i kväll har jag & Tommie faktiskt avnjutit en fantastiskt god och egenhändigt lagad middag. Jag helstekte en fläskfilé (ingniden med kalvfond, pressad vitlök och svartpeppar) i en gryta på spisen. När filén – efter ca 20 min – var klar så plockade jag upp den ur grytan och silade stekskyn. Därefter brynte jag klyftor av gul lök, hällde över stekskyn och lite extra kalvfond samt vräkte ner någon sked svartvinbärsgelé. I med rikligt med vispgrädde och så till sist köttet i skivor; serverat till kokt potatis, svartvinbärsgelé och brysselkål (går naturligtvis utmärkt att byta ut) blev detta en riktigt mumsig höstmåltid 😛

Hockeysäsongen kommer att kännas väääldigt lång om man är SSK:are 🙁 I kväll blev det bortatorsk mot LHC, och årets första fullpoängare lyser fortfarande med sin frånvaro. Jag vet inte vad det är som försiggår innanför väggarna i Södertäljes hockeytempel, men vad jag vet säkert är att det var länge sedan det hände något bra där. Efter att ha kommit till den anrika sportklubben blir eminenta hockeylirare till mediokra spelare, mediokra spelare blir urusla osv osv… Låter jag negativ? JAPP!

/ Storkelina – hemmakocken

I sällskap med Jenny, Molly & lille Dante var det i fredags eftermiddag dags för ett besök på Hufvudsta Ridklubb i Solna. Jag hade inte varit där på herrans många år, så bara att se den trivsamma anläggningen var i sig en liten upplevelse. Dagens huvudnummer bestod dock i att titta på min ”nya” kompis Mollys ridlektion. 10-åriga Molly har redan hunnit med att rida ett par år och hon var SÅ duktig! Till skillnad från många andra unga ryttare så satt hon jättefint i sadeln på ”sin” Chamör och hon jobbade verkligen med hästen. För den mindre insatta så är motsatsen att sitta som en hösäck och bara ”åka med”… Som bekant så har jag inga egna barn, men vad ska jag med det till när jag kan låna andras att vara stolt över?! För stolt var jag över Molly – JÄTTESTOLT faktiskt. Var förstås även lite stolt över Jenny som överlevde getingattacken 😉

Efter stallet bar det av till Bishops Arms i Sumpan, där några av mina kollegor redan hade tagit plats. På initiativ av Caisa fick jag/vi avnjuta berättelser från Janne & hans Saras sommarsemester på Island och det hela kryddades med god mat och dryck = en toppenkväll 🙂 Tack alla!

Lördagen blev mest en härlig slappardag, men ett smärre städprojekt fanns det i alla fall ork till. Tillsammans med Tommie avslutade jag under kvällen med en film: The Killer Inside Me. Filmen var helt ok, men den stora behållningen var helt klart den briljante huvudrollsinnehavaren vid namn Casey Affleck. Herr Affleck är en fantastisk skådis, och dessutom så påminner han rätt mycket om en viss Jonas (kul!).

I dag har vi varit och efterhandsfirat min brorson Sebbes 7-årsdag. Det blev grillade hamburgare/korvar, kakor och tårta och man känner sig nu som en mjölkstinn ko. Gott var det hursomhelst och som alltid trevligt att träffa brorsan och hans familj.

/ Storkelina – hästtokan

Det är många som har en förmåga att haka upp sig på dåliga småsaker, men jag är inte säker på att det är lika många som äger klokskap nog att uppskatta de bra småsakerna. Vad jag menar? Jo, jag tänker på livets små glädjeämnen som till exempel:

• Lyckan att ta tandkräm ur en sprillans ny tub efter att ha ägnat dagar åt att krama ut det sista ur den gamla
• Den sköna känslan att hälla ketchup ur en nyöppnad flaska efter att ha skakat den gamla till fördärvelse
• Att hyvla på en alldeles ny ost efter att ha karvat den gamla till oigenkännlighet
• Njutningen som infinner sig när man lägger sig i en renbäddad säng
• Att dricka iskallt vatten efter hård ansträngning eller vistelse i hög värme
• Att få duscha efter att tillbringat någon dag för mycket utan tillgång till rinnande vatten…
• Hur skönt det är att få sitta när man har stått eller gått länge

Ja, listan över livets små och ofta ouppmärksammade höjdpunkter kan göras oändlig – glöm inte att ta vara på godbitarna!

/ Storkelina – den kloka som har förstått hur man gör livet lite festligare 😉

I kväll är det soffan och matchen AIK-SSK som gäller. Resultatet är för närvarande 3-3 och tråkigt nog så imponeras jag inte heller denna gång av mitt kära SSK. Den som väntar på nå’t gott väntar aldrig för länge sägs det, men i bland undrar jag 🙁

Inte heller kommande helg ska tillbringas på landet – skälet är att Tommie har jour. Trist att missa landet igen, men lite trevligt ska jag i alla fall ha det: i morgon eftermiddag ska jag vara ledig för att åka och titta när en ung dam vid namn Molly rider (närhet till hästar är alltid bra 🙂 ) och sedan blir det en sväng till Bishops Arms med några kollegor. Resten av helgen? Inget särskilt, men jag hoppas ju förstås på en himla massa lugn och ro.

Hockeyn fortsätter strax, så nu lägger jag ner för den här gången. Kram kram!

När jag var yngre så hade jag ruskigt svårt att ta emot komplimanger, men numera suger jag i stället ivrigt åt mig av dem. Under de senaste dagarna har jag fått två som etsat sig fast, nämligen att jag är ”himla gullig med barn” och att jag är ”världens bästa granne”. Stort tack – sådana ord värmer verkligen ett gammalt storkhjärta 🙂

Enligt en webenkät i Aftonbladets regi så har ca 9.000 (av totalt 113.000) personer ångrat hur de har lagt sina röster i riksdagsvalet. Bara en halv vecka efter valdagen har alltså 8% av svenska folket ändrat sig – något som i mitt tycke är rätt sorgligt och framförallt tyder på att många människor helt saknar ideologiska övertygelser. Själv är jag inte en av dem, och det är jag glad över.

I kväll är Tommie på ”skolavslutning” och då är det förstås crosskolan i Barkarby jag syftar på. Det känns tryggt att ha en man som har lärt sig grunderna vad gäller säkerhet och annat, för annars är det nog lockande att bara tuta och köra och det vill lilla frugan inte vara med om. Tyvärr så tillhör jag den oroliga sorten och jag har fullt sjå ändå liksom; det finns ju en hel värld att bekymra sig över 😉

I oktober är det åter dags för konferens med jobbet, och glädjande nog så bär det denna gång av mot mina barndomstrakter. Konferensen kommer att förläggas till Skåvsjöholm, som är beläget endast knappa 2 kilometer (storkvägen då) från huset där jag bodde som liten. Det känns jättemysigt, för sedan jag var barn så har jag bara besökt trakterna vid två tillfällen (vilket förstås är på tok för lite). En annalkande nostalgitripp = ett ljus i höstmörkret.

Fick precis höra att på-landet-grannen Camilla i går råkade ut för en hemsk upp- levelse; en fluga flög in i hennes öra och fastnade (!) vilket gjorde att hon blev tvungen att ta en medicinspruta och skölja ut den. Det hela låter rätt osannolikt, så Tommies teori är i stället att det var en kackerlacka som hade byggt bo i örat (det låter ju mycket troligare!)…

/ Storkelina – nöjd och belåten

Som jag tidigare har nämnt så beror min kraftigt stegrade IQ på att jag har börjat äta så mycket fisk. I dag blev det ex.vis laxpudding på eminenta Bistro Epok till lunch och hemlagad rödspätta i ugn till middag. Nu dröjer det förmodligen inte heller länge innan jag ser till att fiska min egen fisk (självhushållning ligger ju i tiden) eller åtminstone: ser till att Tommie gör det 😉 Vi har de facto riktigt fina fiskevatten i närheten av landstället och det är faktiskt synd och skam att vi inte har testat dem 🙁

För några år sedan läste jag Agneta Sjödins roman ”En kvinnas resa”. I boken skildrades Agnetas 80 mil långa pilgrimsvandring i norra Spanien, och jag blev oerhört fascinerad när jag läste om hennes upplevelser. Tyvärr är jag själv i avsaknad av fysisk förmåga att klara av något dylikt, men drömma kan man ju… Drömmer gör jag även efter att ha hört min svägerska Jenny berätta om den gångna helgens vandring och försök att bestiga Kebnekaise – åh så mäktigt det lät när hon beskrev det. Jenny nådde inte hela vägen denna gång, men jag är alldeles övertygad om att hon kommer att göra ytterligare försök och då klara det med bravur. Hursomhelst så ser jag fram emot att få se bilder från äventyret, kanske redan till helgen?!

/ Storkelina – drömmaren