Boven i nattens drama? Förhoppningsvis inte...

Natten till i dag var HEMSK – jag har aldrig tidigare haft en sådan fruktansvärd huvudvärk 🙁 Timmarna gick och gick, men det var stört omöjligt att sova; började faktiskt att fundera över om det var något allvarligt fel på mig. Då Tommie hade fått en körning till Göteborg var jag dessutom ensam hemma (förutom Teo då), så det var verkligen väääldigt synd om mig… Till på köpet så fick jag en fästing för ca en vecka sedan, och en hyfsat stor och illröd fläck på platsen för bettet gjorde mig extra fundersam. Nu har dock allas vår doktor Storck lugnat mig, för än så länge är fläcken för liten för att man ska behöva misstänka borrelia (fästingburen infektionssjukdom).

I kväll gör ”min” lilla protegé Jody May sitt livs andra start på Sundbyholmstravet (Eskilstuna). I debuten tog den unga damen sig en liten startgalopp, men lyckades ändå komma i mål som sjunde häst och därmed knipa prispengar. Denna gång håller jag tummarna för trav hela vägen och riktigt nöjda ägare efter loppet 🙂

Jag har tidigare berättat om min underbara spikmatta, nämligen Shaktimattan. Under semestern fick jag även glädjen att prova på-landet-grannen Dicks ”spikkudde” (för nacken), och jag måste säga att den var helt underbar. Kombinationen spikmatta + spikkudde är oerhört välgörande = oslagbar. Man ska dock undvika att somna på nackkudden, för om man ”vispar runt” med huvudet på den ett tag så får man skapliga repor i skallen…

Med anledning av de påtalade felaktigheter som ”smugit” sig in (hm…) i ett av gårdagens inlägg vill jag klargöra följande: min kollega Annica var inte alls lat och lät alla sina bär förgås; hon både bakade kakor och frös in bär för framtida bruk. Detta betyder att kvinnor som är sisådär en halv generation äldre än undertecknad inte är fullt så hopplösa som jag först trodde. Men märk väl att det faktiskt inte blidde någon saft för lilla Annica, och det får väl anses vara liiite svagt iallafall?! 😉

/ Storkelina – den sanningsenliga

Saftsilen "Jonas" - min nya bästis

Första arbetsdagen efter semestern är avklarad, och det känns skönt. Brukar aldrig tycka att det är särskilt trist att gå tillbaka till jobbet, men denna gång tog det emot ska jag säga. Kanske helt enkelt för att jag har haft en sådan underbart skön semester?! Åh vad jag kommer att sakna dagarna och kvällarna på landet med Tommie & Teo, fågelkvitter, frisk luft, hästarna Bomull & Villy, Camillas massage, lång- promenader, Jejjes smittande skratt och allmän harmoni.

Här hemma saftar jag glatt vidare; ytterligare några flaskor röd- och svart vinbärssaft är nu klara och jag är SÅ nöjd med mig själv. Särskilt efter att ha hört att kollegan Annica lät sina bär förgås – det är rent bedrövligt hur lata kvinnorna sisådär en halv generation äldre än undertecknad kan vara 😉

Tommie fyller som tidigare nämnts år i dag, men något firande att tala om (typ inget alls…) har det inte blivit. Jobb, jobb och åter jobb har liksom kommit emellan 🙁 Detta evinnerliga jobb kommer dessutom att sabba den kräftskiva som planerats till helgen = jag är mindre nöjd. Inte mycket att göra dock och i dessa tider kanske man rent av ska vara glad över att överhuvudtaget ha något jobb?!

Nu ska jag koppla av en stund innan det är dags att gå till kojs och drömma om ytterligare en fantastisk (?) dag på jobbet. Natti natti!

/ SaftMaja

Idag fyller du år och även om du inte gillar att fira så lägger jag in en liten blänkare här. Det ökar förvisso risken för att ihärdiga gratulanter ringer dig, men det gör väl inget?! 😉

Hoppas iallafall att jag kan bidra till att du får en riktigt härlig dag, mon petit prince!

 / Storkelina – den äkta makan

Efter en lååång och härlig sommarsemester återkommer nu presentationerna under rubriken Veckans Profil. Först ut är den person som har känt mig längre än någon annan levande varelse: min älskade mamma Cissi. Att mamma är roten till hela min existens är ganska givet, men jag har också henne att tacka för stabilitet, tröst, uppmuntran, mysiga stunder och en massa annat gott under uppväxten. Från mamma har även en och annan sund värdering nedärvts, och det har inte heller varit skadligt 😉

Före pensioneringen förra hösten arbetade mamma under många år som departementssekreterare inom Regeringskansliet. Främst var det frågor i syfte att förbättra romernas situation i samhället som hamnade på ”mammas bord”; frågor som sedermera även genomsyrade privatlivet och dess umgänge. Även 80-talets anställning som ungdomsförmedlare på Arbetsförmedlingen i Kista kom att betyda mycket för det framtida umgänget – ett gäng av mammas forna arbetskamrater (och för mig barndomsminnen) dyker fortfarande upp med jämna mellanrum = fantastiskt 🙂

För att skapa intresse hos veckans profil kan man ex.vis ge sig i kast med att diskutera Fortsätt läsa →

Putsarfisken rengör större fiskar, men vem putsar putsarfisken?

Under semestern har livet mest bara lekt och jag kan ärligt säga att jag inte har ägnat mången tanke åt filosofiska frågeställningar eller allvarliga ting som den globala uppvärmningen , världsfreden, svältande barn etc. Bloggen har blott blivit till en dagbok, och det har passat mig utmärkt 🙂 Nu när verkligheten med jobb och ansvar närmar sig kommer dock även tankarna, för innerst inne är jag nog en liten filosof trots allt. Som bekant så kan det röra sig om allt från funderingar kring trivialiteter som fiskars intimhygien (hur tvättar de sig egentligen, knappast med tvål & vatten?!) till etiska frågor, men det lär ni snart bli varse 😉 Till dess: ha det gott!

/ Storkelina

Bärplockning kräver koncentration

I tisdags kom min mamma till landet och det var SÅ mysigt. Första kvällen nöjde vi oss med att avnjuta räksmörgåsar, men på onsdagskvällen blev det gemensam middag med ”ungdomarna” (utom stackars Jejje som jobbade…) från granngården. Själv kokade jag färskpotatis, gjorde en kall örtsås (riktigt lyckad om jag får säga det själv, recept kommer!) samt grillade cocktailtomater; andrekocken Camilla stod för kryddning och grillning av laxfiléer, som blev underbart goda 😛

Under kvällen så passade mamma, som är mycket allmänbildad, på att utöva lite språkundervisning. Hon inledde med att konstatera att vi alla förmodligen redan kände till den engelska innebörden av gästande Dicks namn. Det hade mamma alldeles rätt i, och för Dicks del är den engelska översättningen tämligen uttjatad – inte minst efter ett år i Australien… Vad vi inte visste var att Dick har en helt annan, och avsevärt mindre opassande, innebörd på det romska språket romanes där dick = titta. Härligt mamma, nu kommer jag äntligen att kunna se Dick i ögonen utan att bli generad 😉

I går var det dags för mamma att åka vidare till Lavarö söder om Hargshamn, men innan hon åkte så plockade hon av alla våra svarta vinbär; själv fortsatte jag under kvällen med att plocka 10 liter röda vinbär. Någon som kan lista ut vad jag ska göra i helgen? Jodå, mera saft åt folket 🙂 Och eftersom jag inte vill utsätta Jejjes stackars silduk för ytterligare påfrestningar så ska jag faktiskt investera i en alldeles egen.

/ Storkelina – dotter, kock & bärplockare

Under den gångna veckan så har jag & Tommie bland annat fått spontanbesök av Johan & Elli, sett grannen Jejjes lycka över ett nytaget lastbilskort (grattis!), haft min brorsa med familj på middag, pysslat med hästar (jag) och kört cross (inte jag 😉 ). Några bilder från de senaste dagarnas begivenheter följer nedan:

Elli & Johan flankeras av Teo

Lille Sebbe närmar sig Bomull under överinseende av faster & Camilla

Sebbe sitter på en för dagen småsur Bomull och Camilla ser till att allt går rätt till

Brorsan och gänget fick chokladpudding med vispgrädde till efterrätt

"Mina" pysselobjekt: Bomull & Villy

Under en promenad hittade jag Rocky "på luffen" i gröngräset

Mörklila Pionvallmo; frön finns ex.vis på www.odla.nu

… några växter och odlingsförsök har även jag lyckats med under mina dagar. Häftigaste upplevelsen var helt klart att jag lyckades hålla liv i en Fredskalla i hela 22 år. Nu har min gamla trotjänare, vilken jag fick på min 18-årsdag av dåvarande sambon Johan, tyvärr gått till Gud men det var fantastiskt att den överlevde så länge.

Som jag tidigare har nämnt så har jag en frodig och över två meter hög Riddarsporre; denna köpte jag som planta för två år sedan. För första gången i modern tid har jag nu också lyckats odla något från ”grunden”. Det rör sig om direktsådda frön, som har tagit sig och blivit till underbart vackra Pionvallmos 🙂 Dagens tips blir således: om du (liksom jag…) har katastrofalt icke-gröna fingrar så ska du satsa på Fredskalla inomhus, färdiga plantor av Riddarsporre och egen sådd av Pionvallmos = busenkelt!

/ TrädgårdsLina