Ursprungsplanen för i går var en kräftskiva modell större, men då Tommie fick en körning till Norge ställde vi in. Gissa hur nöjda vi blev när även Norge-trippen avbokades 🙁 Det var minst sagt en smula sent att återinkalla gästerna, så det slutade i stället med ett kräftkalas i miniformat tillsammans med Christian & Jejje. Lyckat blev det hursomhelst, och Jejjes västerbottenpaj var den godaste jag någonsin har ätit 🙂 Några bilder från kvällen följer nedan!

I dag har jag ägnat mig åt hästpyssel och en skogspromenad tillsammans med Teo, grannhunden Rocky och alla fästingarna = mysfaktor 10 (utom det sistnämnda då). Därefter var det dags att åka hem till stan, vilket inte var fullt så mysigt. Det är rackar’ns synd att helgerna alltid tar slut just när de är som bäst…

Så här söta var Tommie & Christian i sina kräfthattar...

... och så här söt var Jejje med sina två 😉

Tommies bar...

... och Christians!

Gårdagens värdpar

Tommies & min lille Teo är inte ett dugg hästvan sedan tidigare, men under sommaren har han fått chansen att bekanta sig en smula med nordsvensken Villy. Det hela har glädjande nog gått jättebra 🙂 Efter en hälsningsceremoni nos mot nos tyckte Teo att det var läge att leka på hundvis med den STORA hästen; Villy däremot föredrog att leka på hästvis med den lilla hunden och liksom vallade Teo framför sig = ursött. Teo? Han såg mest bara nöjd ut och verkade trivas utmärkt med den något omilda men vänliga lekkamraten. Några bilder följer nedan:

Tja! Du var inte så liten du...

Kom igen då så lattjar vi!

Oops, här skjuts det på bakifrån...

Smutsig abborre fotograferad av Alfred på Fiskeriverket

Många, inte minst på jobbet, är de som hört mig diskutera och ifrågasätta fiskarnas eventuella skötsel av hygienen. Kan inte precis påstå att mina funderingar har skapat något brinnande intresse från omgivningen – åtminstone inte förrän helt nyligen. På-landet-grannen Camilla tog snabbt saken i egna händer och tillskrev Fiskeriverket med följande frågeställning: ”Jag har en fråga som jag och mina vänner haft en omfattande diskussion om, vi är lite oense om hur fiskar tvättar sig. Så jag skulle helt enkelt vilja veta detta. Tvättar de sig överhuvud taget?”.

Ovannämnda och helt underbara initiativ av Camilla renderade i följande engagerade svar från Alfred på nämnd myndighet: ”Hej, Svår fråga. Så vitt jag vet så tvättar sig inte fiskar, åtminstone inte bokstavligen – de är ju redan i vattnet så den liknelsen känns faktiskt konstig även om jag förstår att den är tilltalande som en slags språklig paradox. Däremot kan fiskar vara smutsiga, dvs påslammade av sediment och dylikt. På den bifogade bilden finns en abborre cirka 500 gram Fortsätt läsa →

De första gratulationerna går till travhästen Jody May och hennes ägare; i sitt livs andra start bärgades i går första segern :)Fantastiskt roligt och jag blev så glad, och kollegan Gunilla var så glad när hon ringde, att Tommie undrade om hästen hade vunnit Elitloppet (går av stapeln i maj varje år med flera miljoner kronor i förstapris). Någon elitloppsseger var det förstås inte fråga om, men det var en STOR dag för Jody May’s ägare och supportrar (bl a undertecknad). Att föda upp och äga en häst som vinner lopp redan i andra starten är nämligen inte alla förunnat…

Nästa JÄTTEGRATTIS går till Elin, Thomas & lille Harry. Här snackar vi om en familj som har slagit till och köpt sitt första boende på marknivå: radhus i Stenhamra på Ekerö är det som gäller framöver. Underbart kul och dessutom skönt för den lille vattumannen och blivande SSK:aren (?!) Harry att få en alldeles egen täppa att öva krypande & gång på.

Jessica & Ronnie väntar tillökning och har planerat så väl att den lille väntas till min födelsedag, det vill säga den 3 februari. Ännu en vattuman på väg och de lyckliga, blivande föräldrarna är bara att gratulera!

Dick, som efter en sejour i Australien blev Östervålabo, har efter en tids kämpande fått jobb. Stort grattis och lycka till! Men se för all del till att få liiite tid över för pilbågsproduktionen också 😉

/ Storkelina – gratulant & lyckönskare

Natten till i dag så snarkade min söte Tommie lite onödigt mycket, så jag bad honom vänligt att lägga sig på sidan och sluta upp med det. Snarkandet upphörde inte och i stället för att vända sig om så lade sig min lille raring helt och hållet på rygg. Hyfsat tålmodigt och fortfarande ganska vänligt sade jag: ”Men Tommie, vänd dig om och lägg dig på sidan så att du slutar snarka!”. Ingen reaktion förutom en mumlande röst som sade: ”Men jag tycker om det…”. Övertygad om att Tommie drömde om något helt annat och avsevärt mer spännande så frågade jag: ”Tycker om vadå?!”. Döm om min förvåning när den sömndruckna rösten svarade: ”Att snarka”. Vad han gjorde därefter? Snarkade vidare i högan sky, men det gjorde inte längre något, för min käre make var så gullig att det nästan gjorde ont. Och jisses vad på-nytt-kär jag blev 🙂 Min omskrivne make kommer förstås inte i håg ett dugg…

/ Storkelina – den tålmodiga

Boven i nattens drama? Förhoppningsvis inte...

Natten till i dag var HEMSK – jag har aldrig tidigare haft en sådan fruktansvärd huvudvärk 🙁 Timmarna gick och gick, men det var stört omöjligt att sova; började faktiskt att fundera över om det var något allvarligt fel på mig. Då Tommie hade fått en körning till Göteborg var jag dessutom ensam hemma (förutom Teo då), så det var verkligen väääldigt synd om mig… Till på köpet så fick jag en fästing för ca en vecka sedan, och en hyfsat stor och illröd fläck på platsen för bettet gjorde mig extra fundersam. Nu har dock allas vår doktor Storck lugnat mig, för än så länge är fläcken för liten för att man ska behöva misstänka borrelia (fästingburen infektionssjukdom).

I kväll gör ”min” lilla protegé Jody May sitt livs andra start på Sundbyholmstravet (Eskilstuna). I debuten tog den unga damen sig en liten startgalopp, men lyckades ändå komma i mål som sjunde häst och därmed knipa prispengar. Denna gång håller jag tummarna för trav hela vägen och riktigt nöjda ägare efter loppet 🙂

Jag har tidigare berättat om min underbara spikmatta, nämligen Shaktimattan. Under semestern fick jag även glädjen att prova på-landet-grannen Dicks ”spikkudde” (för nacken), och jag måste säga att den var helt underbar. Kombinationen spikmatta + spikkudde är oerhört välgörande = oslagbar. Man ska dock undvika att somna på nackkudden, för om man ”vispar runt” med huvudet på den ett tag så får man skapliga repor i skallen…

Med anledning av de påtalade felaktigheter som ”smugit” sig in (hm…) i ett av gårdagens inlägg vill jag klargöra följande: min kollega Annica var inte alls lat och lät alla sina bär förgås; hon både bakade kakor och frös in bär för framtida bruk. Detta betyder att kvinnor som är sisådär en halv generation äldre än undertecknad inte är fullt så hopplösa som jag först trodde. Men märk väl att det faktiskt inte blidde någon saft för lilla Annica, och det får väl anses vara liiite svagt iallafall?! 😉

/ Storkelina – den sanningsenliga

Saftsilen "Jonas" - min nya bästis

Första arbetsdagen efter semestern är avklarad, och det känns skönt. Brukar aldrig tycka att det är särskilt trist att gå tillbaka till jobbet, men denna gång tog det emot ska jag säga. Kanske helt enkelt för att jag har haft en sådan underbart skön semester?! Åh vad jag kommer att sakna dagarna och kvällarna på landet med Tommie & Teo, fågelkvitter, frisk luft, hästarna Bomull & Villy, Camillas massage, lång- promenader, Jejjes smittande skratt och allmän harmoni.

Här hemma saftar jag glatt vidare; ytterligare några flaskor röd- och svart vinbärssaft är nu klara och jag är SÅ nöjd med mig själv. Särskilt efter att ha hört att kollegan Annica lät sina bär förgås – det är rent bedrövligt hur lata kvinnorna sisådär en halv generation äldre än undertecknad kan vara 😉

Tommie fyller som tidigare nämnts år i dag, men något firande att tala om (typ inget alls…) har det inte blivit. Jobb, jobb och åter jobb har liksom kommit emellan 🙁 Detta evinnerliga jobb kommer dessutom att sabba den kräftskiva som planerats till helgen = jag är mindre nöjd. Inte mycket att göra dock och i dessa tider kanske man rent av ska vara glad över att överhuvudtaget ha något jobb?!

Nu ska jag koppla av en stund innan det är dags att gå till kojs och drömma om ytterligare en fantastisk (?) dag på jobbet. Natti natti!

/ SaftMaja

Idag fyller du år och även om du inte gillar att fira så lägger jag in en liten blänkare här. Det ökar förvisso risken för att ihärdiga gratulanter ringer dig, men det gör väl inget?! 😉

Hoppas iallafall att jag kan bidra till att du får en riktigt härlig dag, mon petit prince!

 / Storkelina – den äkta makan

Efter en lååång och härlig sommarsemester återkommer nu presentationerna under rubriken Veckans Profil. Först ut är den person som har känt mig längre än någon annan levande varelse: min älskade mamma Cissi. Att mamma är roten till hela min existens är ganska givet, men jag har också henne att tacka för stabilitet, tröst, uppmuntran, mysiga stunder och en massa annat gott under uppväxten. Från mamma har även en och annan sund värdering nedärvts, och det har inte heller varit skadligt 😉

Före pensioneringen förra hösten arbetade mamma under många år som departementssekreterare inom Regeringskansliet. Främst var det frågor i syfte att förbättra romernas situation i samhället som hamnade på ”mammas bord”; frågor som sedermera även genomsyrade privatlivet och dess umgänge. Även 80-talets anställning som ungdomsförmedlare på Arbetsförmedlingen i Kista kom att betyda mycket för det framtida umgänget – ett gäng av mammas forna arbetskamrater (och för mig barndomsminnen) dyker fortfarande upp med jämna mellanrum = fantastiskt 🙂

För att skapa intresse hos veckans profil kan man ex.vis ge sig i kast med att diskutera Fortsätt läsa →