I dag lanserar Nya Moderaternas sin vallåt Flyter (klicka på följande länk för att lyssna http://www.youtube.com/watch?v=ELqQs_95kL8 ). Oavsett parti så tycker jag att politisk marknadsföring genom musik är ytterst tveksamt – det kan helt enkelt aldrig bli riktigt bra. Låten Flyter är inget undantag utan enligt min mening en pinsam och tämligen substanslös historia. Jag förvånas dessutom över stora delar av textinnehållet;  tror ex.vis att endast en minimal bråkdel av moderaternas väljare (och politiker!) ställer sig bakom följande textrader: ”Bygg en moské baby bygg gärna tre baby Låt ingen annan jävel krossa din idé baby Vi sågas gärna en gång till av skarpa hjärnor men att få säja vad vi vill ger vi fem stjärnor”. Delvis är det hela smått obegripligt men biten om att ”gärna” bygga moskéer är glasklar, och hur många är beredda att skriva under på den?! Förmodligen inte särskilt många icke-muslimer, moderater eller inte…

/ Storkelina – politisk kommentator 😉

Snart bär det av till Restaurang Tranan vid Odenplan. Själv har jag aldrig besökt just denna matinrättning, men ryktena gör gällande att man håller utmärkt klass. Och om inte annat så blir ju sällskapet trevligt, dvs mamma, brorsan Åke, släktingarna Pelle, Angela & Nick samt min käre Tommie. Hur Tommie ska stå ut med en HEL HÖG glada storkar är för övrigt en gåta 😉

/ Storkelina – den matglada

I morgon ska jag & Tommie träffa släktingarna Angela och Nick, som är på besök från London. Besökarna undrade lite försiktigt om jag känner till något bra ställe (i city) där vi kan äta och dricka gott = jag får skämmas 🙁 Trots att jag har bott i Stockholm med omnejd i hela mitt liv så är jag övertygad om att Angela, som har spenderat årtionden utomlands, har bättre inblick i stadens nöjesliv än vad jag någonsin har haft eller någonsin kommer att få…

När jag kom till jobbet i morse såg det nästan ut som om jag hade varit i slagsmål under helgen, men så var det förstås inte. Jag hade bara lekt med hunden Rocky, som ständigt viftade runt (bland annat på mig) med en jättepinne. Pinne var dessutom en underdrift; den var snarare att likna vid ett träd 😉 För övrigt var det en bra dag på jobbet – den tidigare tjänstledige kollegan Björn var åter på plats och det piggade upp.

Den som känner mig väl vet att jag kan vara lite känslig när det gäller hur kött ser ut innan det ska tillagas; jag kan ex.vis bara tänka mig att steka köttfärs om den är tillräckligt ”snygg” (nä, jag är inte knepig alls…). Idag hittade jag hursomhelst lövbiff i Sumpans senaste tillskott av matvarubutiker, Vi Esplanaden, och den såg oerhört smaklig ut. Det var nästan så att jag hade kunnat äta den rå, så jag köpte på mig ett rejält lager. Måste faktiskt passa på att slå ett slag för den nya Vi-butiken i Sundbyberg: den är rymlig, fräsch samt har ett utmärkt sortiment och är i mitt tycke tveklöst ortens bästa. Hoppas att kunderna hittar dit också så att den blir kvar.

Natti natti / Storkelina

Helgen var lugn och fridfull med vackert väder – det mesta som hände kretsade kring Teo och lånehunden Rocky:

Mysige Rocky i en stol på verandan

Teo kämpar med en STOR pinne

Teo & Rocky bevakar omgivningarna

Tommie grillar under Rockys överinseende

Vår vackra röda gullviva

Den gångna veckan har fullkomligt rusat fram och fredagen kom nästan som en glad överraskning = jag njuter 🙂 Det är egentligen märkligt hur olika man uppfattar tiden; emellanåt känns några enstaka sekunder som en evighet medan det andra gånger kan kännas som att saker som hände i barndomen inträffade för någon vecka sedan. Skumt…

Läste just om en amerikanska som skötte sitt jobb exemplariskt, men ändå fick sparken. Skälet? Hon var för snygg! Redan innan den märkliga uppsägningen hade kvinnan blivit tillsagd att byta klädstil för att hennes manliga arbetskamrater inte kunde koncentrera sig. För de andra kvinnorna på kontoret gick det dock utmärkt att bära de ”förbjudna” kläderna… Hm, var problemet verkligen kvinnans eller var det kanske männen det var ”fel” på? Döm själva. Jag är i alla fall glad över att aldrig ha varit för snygg för arbetslivet – själv har jag fått sluta mina jobb av helt andra skäl 😉

Ha en härlig kväll!

/ Storkelina

Att hitta rätt rubrik till en text är inte alltid det lättaste – detta är något jag själv får erfara så gott som dagligen. I bland förstummas jag dock över våra stora tidningars rubrikval och i dessa fall är det ju faktiskt proffs som gör dem. En rubrik är tänkt att a) kortfattat beskriva en artikels innehåll samt b) locka läsaren vidare till ingressen och brödtexten. Någon som känner ett oerhört sug efter att läsa mera efter att sett nedanstående rubriker (och mina kommentarer)?! Säg till så skickar jag gärna länkar 😉

”Lindsay Lohans tänder är försvunna” – på en knappt 25-årig kvinna torde tänderna rimligtvis sitta i munnen.

”Efter Hollywoodfruar – Östermalmsdamer blir tv-stjärnor” – nä, Östermalms- damerna kommer näppeligen att bli tv-stjärnor; möjligen tv-profiler (suck…).

”Den perfekta dejten” – med tanke på att tycke och smak varierar avsevärt så torde det inte finnas något som rätteligen kan rubriceras som den ”perfekta” dejten.

”Lyx med liten budget” – med liten budget kan man sannolikt inte uppbringa lyx i ordets rätta bemärkelse.

”Fast rumpa till midsommar” – förutom att det är kort om tid så frågar jag mig: varför just till midsommar?!

Själv läste jag inte mer än rubriken i ett enda av ovannämnda fall…

/ Storkelina – damen som hakar upp sig på de riktigt viktiga (hm…) sakerna i livet

I dag fick jag lära mig att Försäkringskassan (FK) har följande policy: om man har talat in ett meddelande på sin handläggares telefonsvarare så ska han/hon kontakta en inom 24 timmar (”24-timmarspolicyn”) – det sistnämnda förutsatt att man inte har fått något frånvaromeddelande med information om handläggarens eventuella sjuk- dom, tjänsteresa, semester etc. Och visst är det bra att FK drar upp riktlinjer för sitt arbete, men de bör nog se över möjligheterna att faktiskt efterleva dem också. Min personliga erfarenhet av FK:s 24-timmarpolicy är tyvärr inget vidare; 24 timmar blidde till 1.060 timmar = över 6 veckor 🙁 Någon eller några på FK måste ha gjort en rejäl missbedömning av de stackars handläggarnas arbetssituation. Hursomhelst, min väntan är äntligen över och det känns SÅ skönt 🙂

Har precis åkt ur kvällens lagturnering i poker och det känns tvärsurt. Jag satt hur länge som helst utan att få några spelbara kort och när jag äntligen fick nå’t att spela på så torskade jag i alla fall… Att jag föll bort var väl i sig inte så farligt, men det var jättetråkigt att behöva sinka lagkamraterna. Sorry Tommie & Kennet!

Annars håller jag som bäst på att planera för vår första ”riktiga” (första året var inflyttningsdag, andra året hade Tommie jour) midsommar på landet. Jag vet inte riktigt hur det kommer sig, men jag älskar verkligen att skriva inköpslistor, göra bords- placeringar & placeringskort, kolla upp recept & viner osv. Faktum är att det nästan är den roligaste biten när det ska bjudas till middag eller fest och det händer till och med att det stannar på planeringsstadiet. Om lilla jag är alldeles hopplös?! Jo, men bara lite 😉

Kennet träffade jag för första gången för ca 4½ år sedan och det var på en inflyttningsfest hos våra gemensamma bekanta Patrik & Erica. En tid därefter träffades vi ”i smyg” (inte bara jag & Kennet utan även våra respektive 😉 ) för att hitta på hyss inför de gemensamma vännernas stundande bröllop och på den vägen är det.

Det skulle vara en överdrift att påstå att jag och veckans profil har någon egen relation att tala om – vi har egentligen bara umgåtts i flock, dvs i andras sällskap. Jag känner ändå tveklöst att Kennet är en av dem jag gärna placerar i min vänkrets och jag tycker absolut att det är på sin plats att berätta om honom här.

Några av de sidor jag har lärt känna hos Kennet är hans brinnande intresse för matlagning och goda viner. Då jag dessutom har haft glädjen att avnjuta hans mat kan jag intyga att han verkligen vet vad han gör i ”sitt” kök. Förutom mat & vin ägnas mycket tid, tankar och energi åt pokerspel (både på nätet och live) men framför allt: fotbollslaget Nottingham Forest. Kennet är en så’n där helfanatisk supporter som förmodligen gärna skulle pendla mellan Sverige och England för att kunna se alla matcher på plats.

Under en lång tid bodde vår profil i Belfast på Irland, men sedan ett antal år är han tillbaka i Sverige. Tillsammans med sambon (här har vi ytterligare en usel friare…) Camilla har han därefter huserat i Stockholm, men är nu åter i barn- och ungdomstidens Norrköping. I ”Peking” bor Kennet med sin Camilla samt 1½-åriga dottern Tilde och för närvarande söker han jobb (är utbildad målare, men har blivit kontorsråtta på senare år). Är det någon som har några heta tips är det med andra ord bara att höra av sig!

Till kvällen bildar Kennet, Tommie & jag ett lag i en pokerturnering = håll tummarna för vår gemensamma framgång 🙂

I söndags när jag & Tommie kom hem från landet visade det sig att två vinbärssnäckor hade ”klistrat” sig fast på lastbilen. Djurvän som jag är så ville jag ju inte lämna dem mitt bland all asfalt; jag tog således med Teo på en liten sväng för att plantera ut de små liven i grönskan. Vinbärssnäckorna blev säkert hyfsat nöjda, men det höll på att sluta värre för min lille vovve. Vi gick på ett ställe där ingen av oss gått tidigare och vips så var Teo ”borta”. Han hade tagit ett steg över en liten betongkant och landade förvånat cirka 1,2 meter nedanför… Som tur är så är gamlingen pigg och rörlig och lyckades landa på alla fyra – utan en skråma 🙂

I går visade en medmänniska sin uppskattning genom att förära mig med 300 kr i blomstercheckar. Det var mycket uppskattat och värmde verkligen mitt lilla hjärta, tack!

Under kvällen har jag letat efter recept på goda tilltugg till välkomstdrinkar och jag har till min glädje funnit en hel del inspiration 😛 Heta tips (Angela, var är du?!) på hyfsat enkla och smarriga tilltugg , som dessutom går att förbereda i god tid, emottages dock tacksamt. Kom igen nu grabbar & tjejer – tänk till ordentligt!