Den gångna veckan har fullkomligt rusat fram och fredagen kom nästan som en glad överraskning = jag njuter 🙂 Det är egentligen märkligt hur olika man uppfattar tiden; emellanåt känns några enstaka sekunder som en evighet medan det andra gånger kan kännas som att saker som hände i barndomen inträffade för någon vecka sedan. Skumt…

Läste just om en amerikanska som skötte sitt jobb exemplariskt, men ändå fick sparken. Skälet? Hon var för snygg! Redan innan den märkliga uppsägningen hade kvinnan blivit tillsagd att byta klädstil för att hennes manliga arbetskamrater inte kunde koncentrera sig. För de andra kvinnorna på kontoret gick det dock utmärkt att bära de ”förbjudna” kläderna… Hm, var problemet verkligen kvinnans eller var det kanske männen det var ”fel” på? Döm själva. Jag är i alla fall glad över att aldrig ha varit för snygg för arbetslivet – själv har jag fått sluta mina jobb av helt andra skäl 😉

Ha en härlig kväll!

/ Storkelina

Att hitta rätt rubrik till en text är inte alltid det lättaste – detta är något jag själv får erfara så gott som dagligen. I bland förstummas jag dock över våra stora tidningars rubrikval och i dessa fall är det ju faktiskt proffs som gör dem. En rubrik är tänkt att a) kortfattat beskriva en artikels innehåll samt b) locka läsaren vidare till ingressen och brödtexten. Någon som känner ett oerhört sug efter att läsa mera efter att sett nedanstående rubriker (och mina kommentarer)?! Säg till så skickar jag gärna länkar 😉

”Lindsay Lohans tänder är försvunna” – på en knappt 25-årig kvinna torde tänderna rimligtvis sitta i munnen.

”Efter Hollywoodfruar – Östermalmsdamer blir tv-stjärnor” – nä, Östermalms- damerna kommer näppeligen att bli tv-stjärnor; möjligen tv-profiler (suck…).

”Den perfekta dejten” – med tanke på att tycke och smak varierar avsevärt så torde det inte finnas något som rätteligen kan rubriceras som den ”perfekta” dejten.

”Lyx med liten budget” – med liten budget kan man sannolikt inte uppbringa lyx i ordets rätta bemärkelse.

”Fast rumpa till midsommar” – förutom att det är kort om tid så frågar jag mig: varför just till midsommar?!

Själv läste jag inte mer än rubriken i ett enda av ovannämnda fall…

/ Storkelina – damen som hakar upp sig på de riktigt viktiga (hm…) sakerna i livet

I dag fick jag lära mig att Försäkringskassan (FK) har följande policy: om man har talat in ett meddelande på sin handläggares telefonsvarare så ska han/hon kontakta en inom 24 timmar (”24-timmarspolicyn”) – det sistnämnda förutsatt att man inte har fått något frånvaromeddelande med information om handläggarens eventuella sjuk- dom, tjänsteresa, semester etc. Och visst är det bra att FK drar upp riktlinjer för sitt arbete, men de bör nog se över möjligheterna att faktiskt efterleva dem också. Min personliga erfarenhet av FK:s 24-timmarpolicy är tyvärr inget vidare; 24 timmar blidde till 1.060 timmar = över 6 veckor 🙁 Någon eller några på FK måste ha gjort en rejäl missbedömning av de stackars handläggarnas arbetssituation. Hursomhelst, min väntan är äntligen över och det känns SÅ skönt 🙂

Har precis åkt ur kvällens lagturnering i poker och det känns tvärsurt. Jag satt hur länge som helst utan att få några spelbara kort och när jag äntligen fick nå’t att spela på så torskade jag i alla fall… Att jag föll bort var väl i sig inte så farligt, men det var jättetråkigt att behöva sinka lagkamraterna. Sorry Tommie & Kennet!

Annars håller jag som bäst på att planera för vår första ”riktiga” (första året var inflyttningsdag, andra året hade Tommie jour) midsommar på landet. Jag vet inte riktigt hur det kommer sig, men jag älskar verkligen att skriva inköpslistor, göra bords- placeringar & placeringskort, kolla upp recept & viner osv. Faktum är att det nästan är den roligaste biten när det ska bjudas till middag eller fest och det händer till och med att det stannar på planeringsstadiet. Om lilla jag är alldeles hopplös?! Jo, men bara lite 😉

Kennet träffade jag för första gången för ca 4½ år sedan och det var på en inflyttningsfest hos våra gemensamma bekanta Patrik & Erica. En tid därefter träffades vi ”i smyg” (inte bara jag & Kennet utan även våra respektive 😉 ) för att hitta på hyss inför de gemensamma vännernas stundande bröllop och på den vägen är det.

Det skulle vara en överdrift att påstå att jag och veckans profil har någon egen relation att tala om – vi har egentligen bara umgåtts i flock, dvs i andras sällskap. Jag känner ändå tveklöst att Kennet är en av dem jag gärna placerar i min vänkrets och jag tycker absolut att det är på sin plats att berätta om honom här.

Några av de sidor jag har lärt känna hos Kennet är hans brinnande intresse för matlagning och goda viner. Då jag dessutom har haft glädjen att avnjuta hans mat kan jag intyga att han verkligen vet vad han gör i ”sitt” kök. Förutom mat & vin ägnas mycket tid, tankar och energi åt pokerspel (både på nätet och live) men framför allt: fotbollslaget Nottingham Forest. Kennet är en så’n där helfanatisk supporter som förmodligen gärna skulle pendla mellan Sverige och England för att kunna se alla matcher på plats.

Under en lång tid bodde vår profil i Belfast på Irland, men sedan ett antal år är han tillbaka i Sverige. Tillsammans med sambon (här har vi ytterligare en usel friare…) Camilla har han därefter huserat i Stockholm, men är nu åter i barn- och ungdomstidens Norrköping. I ”Peking” bor Kennet med sin Camilla samt 1½-åriga dottern Tilde och för närvarande söker han jobb (är utbildad målare, men har blivit kontorsråtta på senare år). Är det någon som har några heta tips är det med andra ord bara att höra av sig!

Till kvällen bildar Kennet, Tommie & jag ett lag i en pokerturnering = håll tummarna för vår gemensamma framgång 🙂

I söndags när jag & Tommie kom hem från landet visade det sig att två vinbärssnäckor hade ”klistrat” sig fast på lastbilen. Djurvän som jag är så ville jag ju inte lämna dem mitt bland all asfalt; jag tog således med Teo på en liten sväng för att plantera ut de små liven i grönskan. Vinbärssnäckorna blev säkert hyfsat nöjda, men det höll på att sluta värre för min lille vovve. Vi gick på ett ställe där ingen av oss gått tidigare och vips så var Teo ”borta”. Han hade tagit ett steg över en liten betongkant och landade förvånat cirka 1,2 meter nedanför… Som tur är så är gamlingen pigg och rörlig och lyckades landa på alla fyra – utan en skråma 🙂

I går visade en medmänniska sin uppskattning genom att förära mig med 300 kr i blomstercheckar. Det var mycket uppskattat och värmde verkligen mitt lilla hjärta, tack!

Under kvällen har jag letat efter recept på goda tilltugg till välkomstdrinkar och jag har till min glädje funnit en hel del inspiration 😛 Heta tips (Angela, var är du?!) på hyfsat enkla och smarriga tilltugg , som dessutom går att förbereda i god tid, emottages dock tacksamt. Kom igen nu grabbar & tjejer – tänk till ordentligt!

Jag försökte nyss ringa dig, men insåg att jag inte har ditt nya och superduperhemliga telefonnummer 🙁 Får alltså gratulera dig på födelsedagen på detta sätt även fastän du inte fyller jämnt (brukar bara gratta 0:or, 5:or och 18-åringar här).

Massor av GrattisKramar

/ LillaSyster

Att skriva bra utan att ha något vettigt att skriva om är mer eller mindre omöjligt. Detta är något som har blivit ett litet aber för mig – jag känner mig inte särskilt inspirerad för dagen och då är det ruskigt svårt att få till nå’t vettigt 🙁 Då en ung släkting, som har drabbats av bröstcancer, dessutom har börjat blogga om sin ”vardag” med sjukdomen känns det närmast förmätet att skriva om totalt (eller åtminstone relativt) oviktiga saker…

Kanske är det emellertid så att människor behöver det okomplicerade som kontrast till världens och livets tråkigheter? Möjligen kan jag bidra med något litet någon gång, fast just nu känns det som sagt inte så. Vi får se, kanske är det så att denna blogg sjunger på sista versen. Å andra sidan vet jag att jag har trott så förr och då har inspirationen kommit tillbaka. Den som lever får se, men jag tänker i alla fall inte fortsätta att skriva här för att jag måste för det måste jag ju faktiskt inte. Eller?! 😉

/ Storkelina – tvivlaren

Det blev varken årsmiddag med jobbet eller Elitloppshelg på Solvalla för mig i år – när Tommie fick en ledig helg blev det en tur till landet i stället. Det var underbart på alla sätt och vis, men bäst av allt var att våra två tomter äntligen blev till en. Tommie & Jonas satte upp en ny grind (egentillverkad av händige Erik) och körde sista etappen staket = alla våra 6.000 kvm är nu inhägnade 🙂

Trots ett par bloggfria dagar så blir detta inlägg väldigt kort, för klockan närmar sig midnatt och jag är supertrött. Ha det gott, nu ska jag gå och sussa…

/ Storkelina – tröttmössan

Under sen eftermiddag knallade jag bort till ett av Sundbybergs apotek för att köpa en förpackning Frontline (skydd mot fästingar för hund). Det visade sig att Sundbybergs årliga vårmarknad pågick för fullt = hela ”stan” kokade. Förvisso tycker jag mest att det är jobbigt med alltför mycket folk och trängsel, men lite mysigt var det trots allt. Hade dessutom glädjen att höra en ung och superkompetent sångerska, som deltog i tidningen Julias Stjärnskott 2010. Tyvärr minns jag inte vad hon hette, men hon hade startnummer 8 och var helt enkelt bäst!

Efter vårmarknaden bar det av till folkvimlet på Bishops Arms där jag sällskapades av vännen Sjöberg, kollegan Annica och före detta kollegan Bob. God mat, någon enstaka öl och supertrevligt i all sin enkelhet 🙂 Och alldeles lagom att vara hemma för sänggång före kl 22.oo – tänk vad bra det skulle vara om man alltid vore så duktig 😉 Nu ska jag gå och sussa sött innan det är dags för ytterligare en arbetsdag; sedan är det åter dags för en efterlängtad helg.

Natti natti / Storkelina

Drutten och krokodilen, eller Drutten och Gena  om man så vill, var en dockserie som började sändas i svensk TV under hösten 1973. Totalt sändes mellan 600 och 700 avsnitt med ett specialavsnitt som final så sent som 1988. Någon som minns den maskuline besserwissern Gena och den superfeminina, kloka och modiga Drutten? Själv minns jag dem mycket väl och jag var stormförtjust – framförallt i den oerhört söta Drutten.

Nämnda gamla godingar, dvs Drutten & Gena, härstammade från gamla Sovjet- unionen. De skapades av författaren Eduard Uspenskij och gjorde sina första fram- trädanden i barnboken Krokodilen Gena och hans vänner som utkom år 1966. Ursprungsberättelsen handlade om krokodilen Gena, som bodde i en djurpark. En dag fick han idén att bygga ett Vänskapens hus där alla ensamma djur kunde få bo osv osv. Boken blev omåttligt populär – kanske för att den innehöll en dold satir över det dåtida sovjetsamhällets utformning Fortsätt läsa →