Extension i liggande från boken "Behandla din egen rygg"

Sent i går kväll/natt kom Tommie hemrullande från Umeå och han var mer än välkommen 🙂 Både jag & Teo hade saknat honom jättemycket och det blev en vild kamp om vem som skulle bli först att gosa med husse – Teo vann 🙁

Annars har jag mest bara mått uselt ett par dagar = jag grämer jag mig inte så mycket över att Tommie har jour och att vi därmed ”missar” att åka till landet. Det enda som känns riktigt surt är att inte kunna/orka njuta av det vackra vädret…

I kväll blir det hemmets lugna vrå med bubbelvatten, lite te och TV-soffan. Emellanåt ”skuttar” jag upp och gör mina ryggövningar enligt McKenzie-metoden också, men tyvärr är de inte fullt så undergörande när jag är riktigt dålig som de är till vardags. Någon nytta gör de hursomhelst ändå, så jag fortsätter förstås tålmodigt.

Kan för övrigt verkligen rekommendera boken ”Behandla din egen rygg” av Robin McKenzie – den kostar knappt 300 kr och finns hos välsorterade bokhandlare. Jag tror dock att det är klokt att börja med besök hos en sjukgymnast, som är väl förtrogen med behandlingsmetoden; detta då det  kan vara lite knepigt att på egen hand lista ut vilka övningar som är lämpliga just för en själv.

/ Storkelina – inte så hipp för dagen…

Den 27-åriga på-landet-grannen Jennifer har jag bara känt (eller åtminstone varit bekant med) sedan i december förra året, men något säger mig att vi kommer att få dras med varandra lääänge = det är lika bra att presentera henne här 😉

Även fast vi bara har umgåtts en relativt kort tid så har unga Jennifer, eller Jejje som hon oftast kallas, redan gjort ett enormt intryck på mig. Man kan säga att hon är allt det jag önskar att jag också vore: superkvinnlig och huslig men samtidigt supertuff, driftig och orädd. Denna unga dam har massor att lära sin något äldre (hm) grannfru…

Jejje jobbar som förman i suggstallet vid Berga Naturbruksgymnasium men är helst hemma i nya paradiset, dvs skogs- och jordbruksfastigheten Annelund. Här har hon för avsikt att hålla får och några höns, men det återstår fortfarande en del vad gäller planering och byggnationer. Förutom Jejje så huserar även pojkvännen (när ska han fria?) Christian, hunden Rocky, ett antal katter (jag kan inte alla namnen ännu, sorry!) samt det inneboende paret Dick & Camilla på gården. Och i bland kommer grannarna på besök också 🙂

För att ge en kort men målande beskrivning av veckans profil väljer jag följande ord: Jejje är en feminin tjej som älskar Marilyn Monroe, men hon är också en tjej som håller på att ta lastbilskort. Hon är smart, tuff, mjuk & behaglig i en salig röra och hade jag inte träffat henne skulle jag nog inte ha trott att hon fanns. Coolt, du är nästan min idol Jejje!

Trots en dålig dag med huvudvärk etc så spenderade jag kvällen på Solvalla. Hästsportens Hus, det vill säga min arbetsplats, bjöd på mat & dryck i samband med invigningen av VIP-tältet (inför den stundande Elitloppshelgen) och det var mycket trevligt. Bäst av allt var att se kollegan Jannes glädje då han fick in trion till över 4.700 gånger pengarna 🙂

Nu är jag hemma och ska strax gå och lägga mig – lite välbehövlig skönhetssömn (eller nå’t)  kan helt klart vara på sin plats 😉

Natti Natti / Storkelina

I dag har jag en bultande huvudvärk och känner mig tämligen låg 🙁 Kanske finns det ett samband med att jag lägger så mycket energi på att reta upp mig på att Försäkringskassan inte hör av sig? Jo, så är det nog = jag skyller även huvudvärken på FK. Det är alltid skönt att ha en syndabock 😉

/ Storkelina – inte alltid så nyanserad

Den som levde under det glada 80-talet (nä, inte du Sanne 😉 ) kanske minns Fanta Black Orange? Denna kolsyrade läskedryck var en blandning mellan Coca Cola och apelsindryck och jag älskade den. Tyvärr var den kortlivad och fanns bara på marknaden några år under mitten av 80-talet, men vi är fortfarande många nostalgiker som saknar den. Faktum är att man till och med har startat en Facebook-grupp med kravet: ge oss Fanta Black Orange tillbaka! Hm, det kanske finns anledning att registrera ett Facebook-konto trots allt?

All Fanta produceras av The Coca Cola Company och drycken kom till under andra världskriget. Upprinnelsen var att tillverkaren, p g a att de allierade hade brutit handels- förbindelserna med Tyskland, saknade de smakämnen som krävdes för att tillverka Coca Cola. Man valde då i stället att lansera apelsindrycken Fanta (namnet kommer av det tyska ordet fantasie) – då framställd av restprodukter från bland annat syltproduktion. Att det blev en succé säger sig väl självt, för trots att Coca Cola-produktionen så småningom kom igång så levde Fanta vidare och gör det ännu i dessa dagar.

/ Storkelina, som emellanåt tycker att det var bättre förr

I dag ringde vännen & SSK:aren Göran och var smått sjövild – han kom inte in på www.storkelina.com och befarade att jag hade lagt ner bloggverksamheten. Icke då, men det var naturligtvis smickrande med en sådan känsloladdad reaktion 😉

I går var jag på en välplanerad after work med delar av jobbet. Vi var 15 personer som åt och drack vid ett för kvällen iordningställt långbord på Bishops Arms = mycket trevligt 🙂 Att umgås med så många arbetskamrater i den avslappnade pubmiljön var en utmärkt idé – tack chefen!

Måndagen för drygt fyra veckor sedan mailade jag min handläggare på Försäkrings- kassan (FK) för att få svar på när mitt pågående sjukersättningsärende förväntas tas upp för beslut. Dagarna och veckorna har gått, men fortfarande inget besked i sikte 🙁 Detta trots ett antal påminnelser via e-post, meddelanden på min handläggares telefonsvarare, samtal till FK centralt samt samtal med en överordnad på FK i Sundbyberg. Ett oerhört respektlöst bemötande, svagt!!!

/ Storkelina – somligt är toppen och annat är botten

Är nu åter hemma i stan efter en alldeles underbart skön helg på landet. Jordgubbs- landet är rensat, de nya grindstolparna är gjutna, gräset är premiärklippt för i år, gräslöken är sådd och den första rabarbern är skördad = jag är bara SÅ nöjd; inte minst med Tommies arbetsinsatser 🙂

Förutom att arbeta hårt (eller nå’t) så har jag njutit av ett riktigt skapligt väder och en massa god mat – helt i min smak med andra ord. Även Teo har haft ett gott hundliv, vilket bland annat inneburit en massa lek med grannhunden Rocky. Resultatet? En utmattad hund som förmodligen kommer att ligga och snarka ett par dagar framöver. Vad är det man brukar säga nu igen? Jo, just det: sådan husse, sådan hund 😉

/ Storkelina – inte fullt lika trött som Teo, men nästan…

Tommies trogna följeslagare skymtar i allt det underbara gröna

Både jag & Tommie är lediga såväl i dag som i morgon, men vi har ändå inte kommit i väg till landet ännu. Varför? Jo, det omåttligt populära ekipaget bestående av Tommie & hans lastbil är ute på flyttuppdrag. Denna gång är det svärfar (min alltså 😉 ) som ska röra på sig och det går knappast att säga nej till honom – han ställer alltid upp när det är något och har så att säga ”tjänat ihop” några flyttar.

I går kväll blev det en stilla (?) after work på Bishops Arms och det var kollegorna Annica, Malin, Stefan & min Tommie som stod för sällskapet. Trevligt var det hursomhelst och jag fascineras ständigt över hur många fantastiska medarbetare jag har i Hästsportens Hus: kloka, sympatiska och ofta genuint häst- och travintresserade = trivsam mix 🙂

Snart ska jag börja packa ner alla frön (ja, nu ska det sås!) och lite mat och rulla i väg norrut. Vi ska också hämta ett nytt och STÖRRE kylskåp på Elgiganten och allt är bara frid och fröjd; jag älskar helt enkelt livet!

/ Storkelina – livsnjutaren

Mats har jag känt sedan mitten av 80-talet, då han bestämde sig för att knycka min syster och släpa ner henne till Skåne. Det tog ett tag innan jag förlät min käre svåger för ”stölden”, men så här långt efteråt är jag BARA nöjd och glad över det hela 🙂

Jag har redan tidigare berättat om ett av mina första minnen av Mats, men historien är väl värd att upprepa. Mats, som då det begav sig var en av sydsveriges främsta rallyförare, tyckte att jag skulle åka i en riktig bil. Och jodå, han plockade ut en Opel Manta (under byggnation…) från verkstaden för att vi skulle ta en liten provtur. ”Men det finns ju inga säkerhetsbälten” påpekade jag och fick då till svar att det inte gjorde något för vi skulle inte åka så fort. Hur snabbt det gick vet jag inte, men det var glashalt ute och jag var utan bälte = fullkomligt livrädd…

Annars minns jag mest att Mats tog med mig på mitt första besök Fortsätt läsa →

Det känns inte ens som att sommaren är nära, men jag har i alla fall räknat ut att Midsommarafton så sakteliga är i antågande. Då det inte har blivit något midsommar- firande överhuvudtaget de första åren på landet (år ett var inflyttningsdag, år två hade Tommie jour) känner jag mig nu sugen på ett riktigt traditionellt partaj. Och jodå, då inkluderar jag självfallet både midsommarstång (som någon annan får göra…) och små grodorna 😉

Planeringsmänniska som jag är så håller jag nu på och rekar sovplatser för tänkbara gäster, funderar över maten och det allmänna upplägget – det är faktiskt nästan så att det är halva nöjet 🙂 Vi får väl se hur det blir dock; liksom med 40-årsdagen så kanske jag ledsnar bara av att organisera och uppleva festen i tanken…