I dag ringde vännen & SSK:aren Göran och var smått sjövild – han kom inte in på www.storkelina.com och befarade att jag hade lagt ner bloggverksamheten. Icke då, men det var naturligtvis smickrande med en sådan känsloladdad reaktion 😉

I går var jag på en välplanerad after work med delar av jobbet. Vi var 15 personer som åt och drack vid ett för kvällen iordningställt långbord på Bishops Arms = mycket trevligt 🙂 Att umgås med så många arbetskamrater i den avslappnade pubmiljön var en utmärkt idé – tack chefen!

Måndagen för drygt fyra veckor sedan mailade jag min handläggare på Försäkrings- kassan (FK) för att få svar på när mitt pågående sjukersättningsärende förväntas tas upp för beslut. Dagarna och veckorna har gått, men fortfarande inget besked i sikte 🙁 Detta trots ett antal påminnelser via e-post, meddelanden på min handläggares telefonsvarare, samtal till FK centralt samt samtal med en överordnad på FK i Sundbyberg. Ett oerhört respektlöst bemötande, svagt!!!

/ Storkelina – somligt är toppen och annat är botten

Är nu åter hemma i stan efter en alldeles underbart skön helg på landet. Jordgubbs- landet är rensat, de nya grindstolparna är gjutna, gräset är premiärklippt för i år, gräslöken är sådd och den första rabarbern är skördad = jag är bara SÅ nöjd; inte minst med Tommies arbetsinsatser 🙂

Förutom att arbeta hårt (eller nå’t) så har jag njutit av ett riktigt skapligt väder och en massa god mat – helt i min smak med andra ord. Även Teo har haft ett gott hundliv, vilket bland annat inneburit en massa lek med grannhunden Rocky. Resultatet? En utmattad hund som förmodligen kommer att ligga och snarka ett par dagar framöver. Vad är det man brukar säga nu igen? Jo, just det: sådan husse, sådan hund 😉

/ Storkelina – inte fullt lika trött som Teo, men nästan…

Tommies trogna följeslagare skymtar i allt det underbara gröna

Både jag & Tommie är lediga såväl i dag som i morgon, men vi har ändå inte kommit i väg till landet ännu. Varför? Jo, det omåttligt populära ekipaget bestående av Tommie & hans lastbil är ute på flyttuppdrag. Denna gång är det svärfar (min alltså 😉 ) som ska röra på sig och det går knappast att säga nej till honom – han ställer alltid upp när det är något och har så att säga ”tjänat ihop” några flyttar.

I går kväll blev det en stilla (?) after work på Bishops Arms och det var kollegorna Annica, Malin, Stefan & min Tommie som stod för sällskapet. Trevligt var det hursomhelst och jag fascineras ständigt över hur många fantastiska medarbetare jag har i Hästsportens Hus: kloka, sympatiska och ofta genuint häst- och travintresserade = trivsam mix 🙂

Snart ska jag börja packa ner alla frön (ja, nu ska det sås!) och lite mat och rulla i väg norrut. Vi ska också hämta ett nytt och STÖRRE kylskåp på Elgiganten och allt är bara frid och fröjd; jag älskar helt enkelt livet!

/ Storkelina – livsnjutaren

Mats har jag känt sedan mitten av 80-talet, då han bestämde sig för att knycka min syster och släpa ner henne till Skåne. Det tog ett tag innan jag förlät min käre svåger för ”stölden”, men så här långt efteråt är jag BARA nöjd och glad över det hela 🙂

Jag har redan tidigare berättat om ett av mina första minnen av Mats, men historien är väl värd att upprepa. Mats, som då det begav sig var en av sydsveriges främsta rallyförare, tyckte att jag skulle åka i en riktig bil. Och jodå, han plockade ut en Opel Manta (under byggnation…) från verkstaden för att vi skulle ta en liten provtur. ”Men det finns ju inga säkerhetsbälten” påpekade jag och fick då till svar att det inte gjorde något för vi skulle inte åka så fort. Hur snabbt det gick vet jag inte, men det var glashalt ute och jag var utan bälte = fullkomligt livrädd…

Annars minns jag mest att Mats tog med mig på mitt första besök Fortsätt läsa →

Det känns inte ens som att sommaren är nära, men jag har i alla fall räknat ut att Midsommarafton så sakteliga är i antågande. Då det inte har blivit något midsommar- firande överhuvudtaget de första åren på landet (år ett var inflyttningsdag, år två hade Tommie jour) känner jag mig nu sugen på ett riktigt traditionellt partaj. Och jodå, då inkluderar jag självfallet både midsommarstång (som någon annan får göra…) och små grodorna 😉

Planeringsmänniska som jag är så håller jag nu på och rekar sovplatser för tänkbara gäster, funderar över maten och det allmänna upplägget – det är faktiskt nästan så att det är halva nöjet 🙂 Vi får väl se hur det blir dock; liksom med 40-årsdagen så kanske jag ledsnar bara av att organisera och uppleva festen i tanken…

Den närmaste tiden ämnar jag bege mig ut på en mental nostalgitripp och en del av det jag finner kommer att presenteras under rubriken Gamla Godingar. Först ut blir Kavlis Raketost – någon som kommer i håg den?

Det var år 1947 som förpackningsspecialisterna Åkerlund & Rausing (mest kända för Tetra Pak) kom på idén att förpacka ost i cylinderform. Osten, som sköts upp genom ett rör, skivades med hjälp av ett vidhängande snöre. Arla (tidigare Mjölkcentralen) valde att förpacka ett par av sina ostsorter i den nya ”rörformen”, men det var Kavlis Raketost som som blev den verkligt stora framgången. Den populära raketosten fanns i våra butiker fram till 1979, då den tyvärr gick i graven och blev ett minne blott 🙁 Kanske var det för att Livsmedelsverket kommit på att den bomullstråd som kapade osten var ohygienisk?

Någon som minns hur raketosten smakade? Själv gör jag det inte, men jag vet att jag älskade den. Fast det kanske mest var för att den var så himla skojig att skiva, vad vet jag ? 😉

Beckomberga sjukhus - tidigare ett av Europas största mentalsjukhus

De borgerliga allianspartierna brukade ägna mycket energi åt att kritisera sossarnas misslyckanden vad gällde att bekämpa kriminalitet, de låga straffsatserna och inte minst – den obefintliga psykvården. Inför förra valet vann man mångas sympatier genom löften om att skydda det svenska folket genom hårdare tag mot de kriminiella och genom att hålla de svårast pyskiskt sjuka borta från gatorna. Nu är det åter valår, men vad hände egentligen med de enligt mångas (även mitt!) tycke så viktiga frågorna? Ja, beträffande den så omdebatterade slutna psykvården är svaret ganska enkelt: inte mycket 🙁 Det råder fortfarande stor brist på slutenvårdplatser, mentalsjukhusen lyser alltjämt med sin frånvaro och många av de svårt psykiskt sjuka vistas ännu ute i samhället. Ofta som hemlösa…

Inför riksdagsvalet 2006 hade det inträffat ett antal allvarliga incidenter och den borgerliga alliansen fick ”vatten på sin kvarn”; det var inte längre Fortsätt läsa →

Är åter hemma efter en skön och nästan 100% regnfri helg på landet. Sedan i fredags eftermiddag har jag bland annat ätit & druckit gott, deltagit i Annelund Open (pilkastning hos grannarna, ingen skadad) och påtat i trädgården. Och i går när Tommie och Stolle högg en massa ved lyckades jag få en lååång och härlig eftermiddagslur också. Men bäst av allt: det var årets första snöfria helg där uppe 🙂

Ishockey-VM i Tyskland har tagit sin början, men känns tämligen färglöst – det är liksom svårt att ladda om så nära inpå ett OS. Nä, när det gäller hockeyn så känns elitseriens silly season avsevärt viktigare än vad som pågår i de tyska rinkarna, och det säger väl en del om mitt engagemang…

Nu ska jag ladda vidare för en underbart kort arbetsvecka och jag tänker börja med att titta på ett avsnitt av den danska serien Livet på Laerkevej = precis lagom okomplicerat en söndagskväll. Ha det gott så länge!

/ Kramisar Storkelina

P.S. Tillsammans med lagkamraterna Christian & Emil gick jag såklart segrande ur ovan nämnd pilkastning – förmodligen för att jag hade dopat mig med Jennifers utsökta rabarberpaj 😉 D.S.

Nu är vi en bit in i maj månad och den riktiga vårvärmen lyser fortfarande med sin frånvaro 🙁 Visst har vi haft någon halvskaplig dag då och då, men sällan när man har varit ledig. Till helgen då? Regn, rusk och blåsigt MEN det struntar jag i – jag tänker ha en kanonhelg på landet iallafall.

När jag & Tommie var och handlade senast fick vi med oss (jo, vi betalade faktiskt också 😉 ) ett för mig nytt formbröd, nämligen Pågen Nya Rasker. Detta bröd, bakat på olika sorters fullkornsmjöl och spetsat med linfrön och solrosfrön, är oerhört smakrikt och gott – faktum är att det inte ens smakar särskilt ”nyttigt”. Rekommenderas!

Nu ska jag försöka sno åt mig TV:n en stund för att se en härligt okomplicerad såpa. Perfekt att varva ner med innan man kryper till kojs och kanske något för andra att testa?! Stolle? Jonas? Någon?