Sitter framför TV:n och våndas; detta eftersom jag närmast mår illa av tanken på att LHC slår Frölunda och därmed har fortsatt chans att nå sin första SM-final i ishockey. Det är omoget, men jag kan inte rå för det: jag unnar inte LHC något positivt = ett SM-guld vore katastrof 🙁

När jag tittar på bilder från mitten av april 2009 börjar jag nästan dregla – inte för att Tommie & Stolle springer runt i bar överkropp utan för att jag så gärna skulle vilja ha en lika varm och fin påsk i år. Det ser dock inte speciellt lovande ut, för även om det kommer att bli en eller annan plusgrad så verkar solen lysa med sin frånvaro. Trist, men fyra dagars ledighet är hursomhelst mer än välkommet 🙂

När jag kryper till kojs om kvällarna gör jag det för närvarande med boken Behandla din egen rygg av Robin McKenzie. Titeln låter kanske inte särskilt upphetsande, men innehållet verkar mycket matnyttigt och borde förmodligen läsas av alla. Det förebyggande arbetet är oftast den bästa medicinen och kan man undvika att få problem så är det bara att gratulera = läs på! Och Sanne, du fantiserar förstås redan om att få ett alldeles eget ex av nämnd bok i 18-årspresent?! Det skulle väl vara rackar’ns festligt? 😉

Jag mötte Teo första gången på en släktings 50-årskalas – då var Teo knappt ett år gammal och smått odräglig (sorry!). Trots det, eller kanske tack vare det, fann vi varandra direkt och det dröjde inte många veckor innan Teo hade flyttat in hos mig och Tommie. Det var naturligtvis jättetrist för tidigare ägaren Marie (allergisk…) och hennes familj, men desto roligare för mig och min livskamrat. Sedan en dag i maj 1999 har vi alltså varit tre i familjen och det har BARA varit roligt, alldeles underbart och väldigt stimulerande 🙂

Teo är av rasen bostonterrier (USA:s nationalras) och föddes den 28 juli 1998 på Svartskogens Kennel i Valbo. Helsystern Tina Turner har varit framgångsrik som utställnings- och avelshund – ett tydligt bevis på att vår lille batting är av fiiint blod 😉 Själv nöjer sig Teo med att vara livsnjutare och sällskapshund, vilket tycks utgöra en ganska behaglig tillvaro.

Under de första åren hos mig & Tommie såg Teos tillvaro rätt annorlunda ut mot vad den gör i dag. Inledningsvis fick Tommie ”hjälp” i arbetet på dagarna; detta resulterade i att Teo åkte mycket lastbil. Så småningom hade vi i stället världens bäste daghusse, fantastiske Bengt, som tyvärr inte längre är i livet. Under åren med Bengt blev Teo ruskigt bortskämd, men kunde dessbättre skilja på hemma och borta. På hemmaplan förväntade han sig aldrig att få slaska i sig en hel ost… Numera då jag har nära till jobbet och bara jobbar halvtid är Teo ensam hemma och laddar (med sömn) för lek, och det tycks inte bekomma honom ett dugg.

Favoritgodiset heter Frolic, favoritleksaken är ”pipiskotten”, favoritplatsen är i en korg framför kaminen på landet, som terapi/själavård snuttar Teo på en gammal Musse Pigg-hand och största hobbyn är att jaga bollar. Att Teo närmar sig 12 bast märks på intet sätt; han har knappt ett grått hårstrå och är fortfarande världens energiknippe = fantastiskt! Om det är någon som inte har förstått det ännu så ÄLSKAR jag denne lille hund

/ Storkelina – Teos matte

Aftonbladet berättar i dag en snyfthistoria om en 23-åriga svenska, som i samband med sin första utlandsresa åkte dit för knarksmuggling och nu riskerar 15 år i brasilianskt fängelse. Man berättar också om en 12-årig pojke, som vid 11 års ålder mördade sin pappas höggravida flickvän; pojken riskerar livstids fängelse. En 23-årig tjej som smugglat knark för att tjäna grova pengar tycker jag inte ett dugg synd om – damen i fråga var med största sannolikhet gammal nog att förstå precis vad hon höll på med. Och att det är både hårdare straff och fängelseklimat i många andra länder torde inte vara något nytt för någon läskunnig, vuxen människa… Att ens överväga att döma ett barn till livstids fängelse är dock skamligt och borde inte kunna ske i något modernt samhälle – i USA går det dock utmärkt 🙁

Nu bär det av till Södertälje för matchen SSK-Växjö Lakers och i bästa fall slipper jag en nagelbitare av lördagens kaliber… Återkommer lite senare – på vilket humör återstår att se 😉

/ Storkelina – SSK:aren

I fredags bar det av till landet och såväl datorn som bloggen fick vila hela helgen (utom nu då). I stället för att surfa och blogga njöt jag av att koppla av, mata fåglar och insupa lantluft. Kunde också nöjt konstatera att snön tycks smälta undan i en ryslig fart och att det finns gott hopp om en snöfri påsk 🙂

På lördagen blev det hockey i Uppsala; SSK och Almtuna IS stod för underhållningen. Efter onödigt många om och men vann SSK med 3-1, men det satt jäkligt långt inne. Det är egentligen rätt fantastiskt att mitt hjärtas lag har kunnat ta fyra raka kvalseriesegrar med det obefintliga spel man har visat prov på. Ingen kan påstå att hockeyn är särskilt logisk eller rättvis alla gånger, men till syvende och sist är det poängen som räknas och så länge de rasslar in i önskvärd takt är allt frid och fröjd.

I dag var jag och Tommie över till grannarna Jennifer & Christian samt deras inneboende Camilla & Dick = årets första grillning var ett faktum. På menyn fanns både korv och delikata, närproducerade Östervålaburgare och allt smakade utmärkt, tack! Nu ser vi fram emot första snöfria grillningen och med lite tur blir den redan nästa helg, jag längtar 😛

Teo gillar också att vara på landet

Japp, då var hockeyn avklarad och resultatet till belåtenhet: SSK slog Leksand 🙂 Bara att ladda för en ledig fredag och en helg på landet således = alldeles, alldeles underbart! Ska bara försöka hitta den förbaskade kabeln så att jag kan få in lite sköna bildbevis i datorn/bloggen också.

Kampen om vem som ska bli först med körkortet av mig, Danne, Sanne eller Dr Struts (läs min bror) verkar inte bli alltför hård. Danne har redan en uppkörningstid inbokad och ligger alltså bra till för att bli bjuden på öl av Jonas. Jag sörjer dock inte alltför mycket – ska nog kunna få Jonas att bjuda mig på en öl iallafall. Eller? 😉

Nu ska jag & Tommie kolla på ett inspelat av den nya danska serien Livet på Laerkevej. Den är kanske ingen jättehöjdare, men helt klart lite småtrevlig. Ha det gott!

Det är snart dags för ännu en dust med kvalseriehockeyn; matchen SSK-Leksand har via Viasat OnDemand laddats ner till Tommies dator. Tyvärr är det något knas som gör att jag inte kan koppla datorn till TV:n (vore skönt med STOR skärm), så jag får hålla till godo med en laptop i knäet. Det kanske är tur (för mig 😉 ) att det är Tommies dator, för om jag blir riktigt arg kan det hända att den fladdrar all världens väg… Stackars Tommie har jourjobb och kan inte se matchen överhuvudtaget 🙁

/ Storkelina

P.S. Självklart bär jag en vit T-shirt med texten Anti Leksand i blått. Jag, Tommie och ytterligare en kille tryckte upp ett gäng så’na när pressens gulligullande med Leksand höll på att stå oss upp i halsen för ett antal år sedan. Nämnda T-shirts sålde hyfsat bra i Södertälje 🙂 D.S.

Det judiska folkets historia har varit konfliktfylld och perioder av förföljelse, förtryck och t o m utrotningsförsök har naturligtvis satt djupa spår. Omvärlden i sin tur dras fortfarande med dåligt samvete över vad som skedde under andra världskriget; även detta har gjort distinkta avtryck – inte minst för det palestinska folket. 1947 beslutade Nationernas Förbund (NF) sig helt sonika för att godkänna en delning av Palestina, vilket resulterade i en arabisk och en judisk del. Med protester från arabvärlden, men sanktionerat av NF, förklarade sig Israel självständigt 1948. Man passade även på att utvidga den judiska statens gränser utöver vad som godkänts av NF.

Kort sagt så gav västvärldens dåliga samvete judarna ett land medan västvärldens flathet möjliggjorde stöld av ytterligare landområden. Det palestinska folket å andra sidan blev, inför miljontals ögonpar, bestulna på delar av sitt territorium. Vad palestinierna kände och fortfarande känner? Bara att leka med tanken att FN skulle ge oss Norge (som faktiskt tillhört oss i modern tid) och försöka lista ut hur populärt det skulle bli. Eller att FN skulle ge Skåne Fortsätt läsa →

Handbok för åldrande bilister - kanske något för mig?

På grund av anhopningen av anbud till gårdagens annonsvara (nej, jag gör aldrig killar till objekt 😉 ) har jag nu fått stänga ner min mail –  återkommer så småningom med ny mailadress. Fast bara till mina absolut närmaste förstås 🙂

När det gäller att ta körkort så verkar det vara årets innegrej. Jag, Danne, Sanne och Dr Struts tävlar redan om att bli först (allt enligt oraklet Jonas) och jag misstänker att även Elin tänker blanda sig in i leken. De andra behöver dock inte vara så oroliga för att just jag ska knipa förstaplatsen; för mig är det hela ett lååångsiktigt projekt.

Till helgen planerar jag & Tommie att äta en av 70-talets paradrätter, nämligen fondue. Om någon har några heta tips om såser eller andra goda tillbehör så skrik till (eller skriv en rad här). För formens skull bör kanske nämnas att det handlar om köttfondue och inget annat.

Krampaktigt och inget skönspel, men tack vare Yanick Lehoux (2 mål och 1 assist) blev det SSK-seger med 4-3 borta mot AIK. Det är helt otroligt hur SSK, som emellanåt visat att man faktiskt kan spela hockey, kan få denna sport att se så oerhört svår ut… Hursomhelst så bärgades tre mycket viktiga poäng i kväll och det var skönt.

SSK spelade allt annat än bra i gårdagens kvalseriepremiär mot Rögle, men lyckades ändå vinna med 2-0. Superviktiga poäng och storspel av målvakten Riku Helenius = söndagskvällen var räddad 🙂

Min ansökan om körkortstillstånd är nu på väg till Transportstyrelsen och jag förväntar mig förstås applåder och glada tillrop. Jonas, var är du??? Det är väääldigt tyst här 😉 Skämt åsido – jag är medveten om att vägen mot ett eventuellt körkort är lång, men: så här nära har jag faktiskt aldrig varit.

I morgon har jag lunchdate med kollegan Caisa; vi ska gå igenom och diskutera hennes underbara berättelse om resan till Sörarnöy (se inlägg den 16 mars). Vem vet? Kanske, kanske får jag så småningom tillåtelse att publicera Caisas reseskildring här? Den skulle helt klart vara inspirerande för alla som googlar/söker information om nämnt resmål.

Nu börjar klockan bli mycket och det är dags att samla krafter inför ännu en arbetsdag. En liten ”tur” på spikmattan ska hinnas med först, så nu kryper jag strax till kojs. Ha det gott och Natti Natti!

/ Storkelina