En skäggagam och den är sååå söt!

I dag har varken jag eller Tommie gjort många knop – åtminstone inte om man bortser från att Tommie var uppe kl:06.00 i morse för att jobba 😉 Ett besök hos Åke och hans familj i Skälby lyckades vi dock få till, vilket medförde att min dator nu mår mycket bättre. Min brorsa är nämligen inte bara läkare, han är ”datordoktor” också = mycket tacksamt.

På vägen hem tog vi en tur förbi Bromma Zoomarknad (faktiskt Sveriges största) för att inhandla ett nytt täcke till Teo. Det blev även en kort rundvandring bland djuren, men vi fastnade ganska snart hos våra favoriter: skäggagamerna. Skäggagamen är en vaksam, cool och supersöt ödla som jag & Tommie gärna skulle ha ett gäng av hemma. Vi hejdar oss dock, för det är inte lika lätt att släpa med ett helt terrarium till landet som det är att stoppa Teo i bilen. Förmodligen klokt tänkt, men ack så tråkigt… 🙁

Nu är det TV-soffan och hockeyns OS-final mellan Kanada och USA som gäller. Det kommer sannolikt att smälla friskt och bli rejält åka av – inte alls som i gårdagens möte mellan DIF och SSK (5-4). Efter att ha sett hockeyns alla världsstjärnor under OS tedde sig elitserielunken tämligen färglös; nästan som en helt annan sport.

När jag & Tommie är ute och åker bil så brukar jag, till Tommies icke så stora glädje, försöka underhålla med lite sång. Nästan varje gång sjunger jag några textrader om kopparormen Rolf, som bor i sin husses ficka och barndomen som aldrig ska dö. Under alla år har Tommie hävdat, och verkligen trott, att jag hittat på textraderna själv; själv har jag lika ihärdigt hävdat att de är från en låt som min kusin Lotta brukade spela när jag var liten. Nu är det äntligen färdigtvistat: tack vare google och orden ”jag har en kopparorm som heter Rolf och den bor i min ficka” fick vi klarhet: låten heter Min barndom skall aldrig dö och den skrevs samt framfördes av Anders F Rönnblom. Sååå skönt att ha rätt – som vanligt 😉 Och låten är fortfarande störtskön!

Inte åka till landet och inget bus; i kväll blir det pizza och coca cola hemma i TV-soffan. Ska bli underbart skönt att bara koppla av och glo på sport. I kvällens storslalom gör Anja Pärson sannolikt sin sista OS-start, och jag hoppas att hon lyckas knipa en riktigt ädel medalj. Hockeyns semifinal mellan USA och Finland blir, liksom damernas curlingfinal mellan Sverige och Kanada, säkert sevärd och det är bäddat för rafflande uppgörelser i kväll/natt = härligt 🙂

Annars har jag, trots gårdagens motgångar med Försäkringskassan, haft en riktigt bra dag. Mina arbetskamrater är såå goa och snälla när jag som bäst behöver dem (och i bland annars oxå); likaså min chef, som jag pratade med redan i går kväll. Dagens ros till kollegorna således!

Nä, nu är det mysdags och ingen/inget kan få mig att slita mig från det. Jag börjar plötsligt förstås Jonas och hans envishet (se föregående inlägg) – i bland har man helt enkelt bestämt sig 😉

Kramar Storkelina

P.S. Och så tar du det jä*ligt lugnt, Sanne! Gör absolut ingenting som jag skulle ha gjort 😛 D.S.

Jonas är Tommies bäste vän (kan/får killar ha bästisar?) och jag har således känt honom i sisådär 14 år. När jag först träffade Jonas var jag nästan lite rädd för honom, eller snarare för att han skulle ogilla mig för att jag knyckte hans polare. Det blev dock aldrig något som helst problem; tror snarare att Jonas uppskattade mitt oerhört goda inflytande på hans ungdomsvän 😉

Min och Jonas relation har blivit väldigt speciell och detta främst för att vi inte tycker lika om någonting. Det härliga med det hela är dock att vi respekterar varandra trots meningsskiljaktigheter och kanske just för att vi båda står för våra åsikter. Det är alltid kul att prata med någon som tycker något och vet varför – sedan spelar det inte så stor roll vad personen (i det här fallet Jonas då’ra) tycker.

Så fort ovannämnde man får chansen så sticker han utomlands; ju längre bort och ju längre tid desto bättre. Stora delar av Asien och Sydamerika är redan avverkade, vad månne det bliva härnäst? Förutom de privata resorna har det också blivit en hel del resande i det framgångsrika yrkeslivet och att bo på femstjärniga hotell tycks ha blivit mer eller mindre vardag för veckans profil.

Jonas bor på ”rätt” sida av stan, jobbar hårt, lyssnar gärna på Mötley Crüe och Peter Murphys Carver Combo (viktigt – se länk!) och är inbiten Djurgårdare och Stadion- besökare. Jag som är en spontan och flexibel person känner ingen som är så fantastiskt envis och principfast som Jonas. Det sistnämnda på ett bra sätt alltså – sådär så att man nästan blir grön av avund…

När jag fyllde år fick jag en date med Kolmårdens vargar (gäller för två personer) i present av Tommie. Nu har jag ringt och bokat tid med de små liven och den 17 april smäller det = jättespännande. Vem jag tar med mig? Jag beklagar Jenny & Monica, men det blir faktiskt Tommie 😉

När vi åker till Norrköpingstrakten passar vi förstås även på att träffa de nyss nerflyttade vännerna Kennet, Camilla och lilla Tilde. Det ska bli riktigt kul att ses och kanske hinner vi även få se en skymt av stan. Har bara varit där (i Norrköping City alltså) som hastigast en gång och kan inte påstå att jag minns hur det såg ut…

Det känns hursomhelst härligt att ha nå’t riktigt trevligt att se fram emot – den som orkade traggla sig igenom föregående inlägg förstår varför. Så hit med våren och april och lyckan är gjord 🙂

Den 14 januari besökte jag en läkare, utsedd av Försäkringskassan (FK), för att få ett specialistutlåtande och en bedömning av min arbetsförmåga. Jag har ju, som mina nära och kära redan vet, inte arbetat mer än 50% under de senaste 10 åren och en utredning var nödvändig. Inte mig emot; jag vet ju hur jag mår och jag försöker (eller försökte…) ha förtroende för såväl FK som läkarkåren. Efter nämnt läkarbesök var jag dock mycket konfunderad; när ryggen skulle undersökas behövde jag inte ta av mig på överkroppen, delar av undersökningen skedde då jag var fullt påklädd, läkaren föreslog att jag kunde arbeta liggandes (ex.vis med att tala i telefonen), han hade inga underlag i form av röntgenbilder etc. Jag kollade således upp den gode doktorn via Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, HSAN, och fick bekräftat att han vid flera tillfällen dömts till disciplinpåföljder just Fortsätt läsa →

Som kontrast till snö, kyla och olympiska spel tänkte jag ägna en stund åt kvinnlig flärd. Surfade därför in på www.glamour.se och vad var det första jag fick se? Jo, höstens måsteplagg i form av en jacka. Höstmode?! Hur kan någon människa fundera över det mitt under den kallaste vintern på 40-50 år? Nä, drömmar om vår, sommar och värme är vad som upptar min tid för närvarande och nästa höst existerar inte ens i min tidsuppfattning. Inte ännu iallafall…

Annars funderar jag mycket över hur det ser ut på landet och om taket på vår lilla stuga fortfarande ligger på plats. P g a födelsedag, Londonresa etc har jag & Tommie inte varit där på ett tag och det suger 🙁 Inte heller till helgen får man komma till paradiset, för Tommie har jour. Och ja, jag vet att jag borde ha haft ett eget körkort! Fast det hade ändå inte varit samma sak att åka till landet själv (eller på tu man hand med Teo), så jag grämer mig inte lika mycket som alla andra över det där uteblivna körkortet 😉

I morgon tänker jag ta sovmorgon, eller snarare bli sen (fast inom flexramen förstås) till jobbet. Lite morgonmys framför TV:n med hockey i form Sverige-Slovakien är inplanerat. Hoppas på en fartfylld tillställning och, framförallt, att Tommie inte behöver dra i väg på jobb.

På www.aftonbladet.se skriver man om den ständigt dalande världsstjärnan Whitney Houstons comebackturné. Som rubrik har Aftonbladet valt att citera en mycket besviken konsertbesökare: ”Hon kan inte underhålla en död råtta”. Min fråga blir följaktligen: är det någon som kan underhålla en död råtta? Skulle inte tro det, och tycker således att det var ett uruselt försök att beskriva Houstons bristande scenframträdande 🙁

/ Storkelina – ordpolisen

I förra veckan undrade en tjej på jobbet om jag var intresserad av att hänga med på en Ålandskryssning. Redan inledningsvis frågade dock  tjejen, som heter Anna, ”Är du anti Vikingkryssningar?”. Jag medgav att jag nog är en smula avigt inställd till hela Vikingprylen och tackade nej till att följa med (uppskattade ändå verkligen att bli tillfrågad!). ”Jag misstänkte faktiskt att du inte var nå’n Vikingtjej” sade Anna varpå jag började fundera: Hur hade hon listat ut det? Syns det på nå’t sätt?! Eller är det något annat i min person som tyder på det? Hm, jag blir ju liiite orolig om jag är så lättläst 😉

Faktum är att jag bara har varit på en Ålandskryssning under hela mitt 40-åriga liv; denna var 1989 och fullständigt misslyckad 🙁 Tanken var att det skulle bli en nöjesresa med arbetsgivaren Distro Pack AB, där både jag och min dåvarande sambo Johan var anställda. På återresan var Johan spårlöst försvunnen och jag var jätteorolig. Kollegornas skämt om att han hade hittat en annan tjej att hångla med bet föga på mig just då (märkligt, för jag var fruktansvärt svartsjuk på den tiden); jag var mest rädd att han hade råkat ut för någon form av våld eller hade fallit överbord… Så småningom visade det sig dock att Johan inte ens fanns med på färjan – han (som faktiskt var nykter) hade hamnat vid fel sällskap i Mariehamn och råkat hamna i fyllecell med ett gäng överförfriskade ungdomar.

Märkligt hur en enskild och negativ upplevelse kan ge så bestående avtryck, men efter den resan har jag aldrig varit sugen på en returmatch. Fast vem vet, man ska som bekant aldrig säga aldrig och jag brukar vara en tämligen flexibel person. Kanske blir det Vikingkryssningar varje helg framöver – som ett led in i 40-årskrisen liksom 🙂

P.S. Jag, Tommie, Bengt (Tommies framlidne morfar), Mona & Anne tog faktiskt en 12-timmarstur med EckeröLinjen en gång = supermysigt. Men det gör mig väl inte till nå’n Vikingtjej va?! D.S.