Varje nyårsafton är det massor av människor som avger nyårslöften; det har dock aldrig varit min grej. Eller vänta förresten – jag tror att jag lovade att sluta röka nyåret 1985/86 och gjorde faktiskt också det… 17½ år senare.

Inte heller denna gång kom jag med några löften, men jag har iallafall en intention: att sluta snusa. Jag läste precis om det nikotinfria och ekologiskt framställda (det första i sitt slag) snuset Choice från tillverkaren Nicofree. Enligt reklamen är det en succé bland kunderna och kanske kan vara värt att prova?! Om det funkar för mig, som tidigare rökte nästan två paket om dagen och sedan 6½ år snusar en dosa portionssnus/dag, är det en gudagåva. Hm, undrar om jag kan få Nicofree att sponsra mig med en års- förbrukning?! Om inte så tänker jag inte skriva ett ord här även om det är helt outstanding 😉 Nä, nu ljög jag igen. Jag gör faktiskt gärna gratisreklam för riktigt bra produkter som ex.vis broddarna Tvärstopp från företaget Devisys. De sistnämnda var helt fantastiska på Stockholms isgator under december – min halvtimmespromenad från jobbet blev plötsligt blivit rena barnleken (jämförelsevis…) 🙂

Teo & Tommie kollar så att Flisan sköter sig

I fredags ringde kusinen/vännen Monica och frågade om jag & Tommie hade plats för en inackordering under årets första vecka. Jodå, det hade (har) vi, så i dag anlände den ursöta och knappt 4-åriga golden retrievertiken Flisan.

Nu har det gått några timmar sedan husse, matte och den övriga familjen åkte vidare för skidsemester i Orsa och läget är stabilt. Flisan roar sig friskt ute i snön (hon får komma in ibland också 😉 ) och Teo verkar tycka att ”nytillskottet” är rätt intressant. Han har t o m med visat sig villig att leka med den unga damen 🙂 Vi ser således fram emot en härlig vecka på landet och Flisan har antytt att även hon gillar semester emllanåt – från familjen då 😉

Det såg rätt städat ut innan gästerna anlände...

Stolle, Patrik, Jennifer & Tommie lyckades fastna på bild...

... liksom Jonas

Vår nyårsafton i Hindersbo avlöpte ungefär som det var tänkt; en kort sammanfattning följer nedan:

• Gästerna: fantastiskt trevliga och skötsamma! Erica & Stolle hjälpte till i köket så mycket att jag nästan blev arbetslös. Vad synd… 😉
• Maten: gick att äta. Tyvärr är det sällan jag själv blir riktigt nöjd, men alla överlevde iallafall.
• Dryckerna: slank ner i en rasande fart. Det blidde öl, vin, sprit (Stolle bjöd på Irish Coffee & Mojitos) och vatten 🙂
• Tolvslaget: massor av fyrverkerier, Jonas fina cigarrer och nyårsskål med en schysst Cava (Codorníu Selección Raventos) satte piff på tillvaron.
• Hundarna: Teo och gästen Rocky skötte sig utmärkt och verkade helt oberörda av nyårssmällandet.
• Presenterna: jättefina marschallhållare i gjutjärn från Patrik & Erica hittade verkligen sin rätta plats och en flaska rött från Jojje hittar nog också rätt så småningom.
• Skandalerna: uteblev (?).
• Värdparet: gick och la sig först av alla (nästan ingen sömn natten före…). Nä förresten, Jennifer gick hem innan. Vår nya granne skulle ju upp tidigt på nyårsdagen för att ploga.
• Hemligast: Christian, Erica, Jojje och undertecknad = fastnade inte på några bilder som kommer att publiceras här.

Helhetsintrycket? Tja, helt okej faktiskt – eller till och med alldeles utmärkt 🙂 Fast i går blev det en riktig slappardag och jag misstänker att jag & Tommie kommer att fortsätta på samma spår även i dag. Åtminstone jag; Tommie har faktiskt varit ute och skottat taket (stackar’n…).

Kramisar / Storkelina

Recept från Expressens Mat & Dryck Foto: Petra Jonsson

Till kvällen kommer några go’a vänner på besök: Jojje, Jonas, Stolle, Jennifer, Christian, Patrik & Erica. Tillsammans ska vi avnjuta en trerättersmeny enligt nedan:

Toast med laxröra

Helstekt marinerad fläskfilé, potatisgratäng, gräddsås & grönsallad

Citronmousse med färska hallon

Till tolvslaget blir det skumpa och minikrustader med kräftskagen och jag hoppas att det blir precis lika gott som det låter 😛 En fullständig rapport kommer förstås i morgon (eller nå’n annan dag när jag är pigg och alert).

Kramisar Storkelina

Jag önskar dig ett gott slut på innevarande år och hoppas att du får ett helt fantastiskt år 2010.

NyårsKramar / Storkelina

Har nu varit inne på Wikipedia och lärt mig allt om hur jag, Tommie och våra gäster bör bete oss på nyårsafton. En hel del var gammal skåpmat, som ex.vis att man brukar äta hummer, vara finklädd, skåla i champagne vid tolvslaget och avlossa egna/titta på andras fyrverkerier. Lite nytt lärde jag mig dock (se nedan).

Nyårspussen: när man önskar ett gott nytt år i samband med tolvslaget pussar man de andra festdeltagarna på kinden eller munnen. På munnen?! Nä, bara i ytterst enstaka fall om jag får be (typ Tommie) 😛

Efter tolvslaget: när fyrverkerierna ebbar ut och champagnen är slut brukar man dra sig tillbaka till festlokalen för att umgås ytterligare ett par timmar. Bara ett par timmar?! Nää, det kan jag väl aldrig tro 😉

Summa summarum: vår nyårsafton i Hindersbo kommer förmodligen inte att bli rätt på en fläck. På landet är det bättre med hyfsat praktiska kläder än finkläder och hummern uteblir. Nyårspussar förväntar jag mig inga (jo, en) och umgänget efter tolvslaget blir förmodligen avsevärt längre än ett par timmar. Rätt eller fel spelar ingen större roll – kul blir det säkert iallafall 🙂

Emellanåt fascineras jag över hur vissa personer, ord, företeelser etc kan påverka en så starkt. Jag har ett antal riktiga hang-ups som ger mig rysningar i hela kroppen när jag utsätts för dem. Några skrämmande (ja, jag är nog en smula lättskrämd 😉 ) exempel följer nedan:

• Bosse Bildoktor – hu!
• BoxerRobert – en ruskigt ful och slemmig smilfink.
• Ordet åderpåle (måste vara Sveriges äckligaste och fulaste ord…).
• Den dansande bebisen i Kavlis reklam (se länk nedan) är hemsk 🙁
• Ormar…

http://flimmr.passagen.se/movie/dansande_baby.action

Jag kan tänka mig att många håller med mig vad gäller ovanstående, men det finns med all säkerhet också en massa människor som tycker precis tvärtom. Det får mig att fundera över vad det egentligen är som styr de där känslorna som väller fram? Varför tycker några att den vidriga, dansande bebisen är störtskön medan jag mår illa av att se den? Skumt…

Känner att jag borde skriva om de verkligt viktiga sakerna här i världen, men jag kommer inte på nå’t inspirerande för närvarande 🙁 I stället bjuder jag ännu en gång på en liten inblick i mitt otroligt intressanta privatliv 😉

I dag var det åter dags att jobba, men jag kan villigt erkänna att jag hellre hade varit kvar på landet. En riktigt trevlig arbetsdag dock och kunderna verkade ägna sig åt annat än att ringa till mig = jag fick massor gjort. Efter jobbet blidde det lunch på en av Sumpans kinakrogar och sedan promenad med lille Teo följt av sjukgymnastik och eftermiddagsvila. Låter det inte spännande så säg?! 😉

I övrigt känns den korta arbetsveckan mest som en transportsträcka fram till nyår (=landet) och nästa veckas ledighet. Lite planering av den kommande nyårsmenyn och SSK:s bortamatch mot Luleå förgyller (hm…) kvällen liksom det allmänt goda humöret. Låt dig gärna smittas och lev väl så länge!

Kramisar Storkelina

Den 27 november var jag på årets vinterfest med de anställda i Hästsportens Hus – vi höll till i festlokalen Parken III. I snart en månad har jag varit ovetande om att jag plockat med mig delar av festlokalens inredning hem; jag upptäckte det i går kväll. Det ömmade på baksidan av höger lår och jag var naturligtvis tvungen att pilla lite där. Jag rev till och vad jag först trodde var en en sårskorpa visade sig vara en sticka från den stol jag satt på vid middagen. Till saken hör att jag fick en rejäl sticka den där kvällen i november och delar av den kom ut meddetsamma. Efter att ha försökt ”operera” bort eventuella rester, men utan att hitta några, gav jag till sist upp. Trodde att hela stickan var borta, men så var uppenbarligen inte fallet 🙁 Sorry Parken III – det var inte alls meningen att knycka en halv (minst!) stol 😉

/ Storkelina – den tjuvaktiga