Emellanåt fascineras jag över hur vissa personer, ord, företeelser etc kan påverka en så starkt. Jag har ett antal riktiga hang-ups som ger mig rysningar i hela kroppen när jag utsätts för dem. Några skrämmande (ja, jag är nog en smula lättskrämd 😉 ) exempel följer nedan:

• Bosse Bildoktor – hu!
• BoxerRobert – en ruskigt ful och slemmig smilfink.
• Ordet åderpåle (måste vara Sveriges äckligaste och fulaste ord…).
• Den dansande bebisen i Kavlis reklam (se länk nedan) är hemsk 🙁
• Ormar…

http://flimmr.passagen.se/movie/dansande_baby.action

Jag kan tänka mig att många håller med mig vad gäller ovanstående, men det finns med all säkerhet också en massa människor som tycker precis tvärtom. Det får mig att fundera över vad det egentligen är som styr de där känslorna som väller fram? Varför tycker några att den vidriga, dansande bebisen är störtskön medan jag mår illa av att se den? Skumt…

Känner att jag borde skriva om de verkligt viktiga sakerna här i världen, men jag kommer inte på nå’t inspirerande för närvarande 🙁 I stället bjuder jag ännu en gång på en liten inblick i mitt otroligt intressanta privatliv 😉

I dag var det åter dags att jobba, men jag kan villigt erkänna att jag hellre hade varit kvar på landet. En riktigt trevlig arbetsdag dock och kunderna verkade ägna sig åt annat än att ringa till mig = jag fick massor gjort. Efter jobbet blidde det lunch på en av Sumpans kinakrogar och sedan promenad med lille Teo följt av sjukgymnastik och eftermiddagsvila. Låter det inte spännande så säg?! 😉

I övrigt känns den korta arbetsveckan mest som en transportsträcka fram till nyår (=landet) och nästa veckas ledighet. Lite planering av den kommande nyårsmenyn och SSK:s bortamatch mot Luleå förgyller (hm…) kvällen liksom det allmänt goda humöret. Låt dig gärna smittas och lev väl så länge!

Kramisar Storkelina

Den 27 november var jag på årets vinterfest med de anställda i Hästsportens Hus – vi höll till i festlokalen Parken III. I snart en månad har jag varit ovetande om att jag plockat med mig delar av festlokalens inredning hem; jag upptäckte det i går kväll. Det ömmade på baksidan av höger lår och jag var naturligtvis tvungen att pilla lite där. Jag rev till och vad jag först trodde var en en sårskorpa visade sig vara en sticka från den stol jag satt på vid middagen. Till saken hör att jag fick en rejäl sticka den där kvällen i november och delar av den kom ut meddetsamma. Efter att ha försökt ”operera” bort eventuella rester, men utan att hitta några, gav jag till sist upp. Trodde att hela stickan var borta, men så var uppenbarligen inte fallet 🙁 Sorry Parken III – det var inte alls meningen att knycka en halv (minst!) stol 😉

/ Storkelina – den tjuvaktiga

I dag är det julafton och min julkapp till alla läsare är att jag besparar er från ett mastodontinlägg om jungfru Maria, Jesus och gänget. Är jag inte vänlig så säg?! 😉

Efter julbord på Ulla Winbladhs (mycket trevligt, framförallt sällskapet 🙂 ) bar det av upp till landet i går kväll. Vi kom upp strax efter tolvslaget och möttes av en inomhustemperatur på ca 3 grader – coolt. Efter att ha packat upp all mat och öppnat våra julklappar (det var faktiskt redan julafton om än en tidig sådan…) satt vi uppe och kollade på Prison Break till ca 04.30. Raggsockor, ett par filtar, lite närhet, eldning i kaminen och vips så hade vi 20 grader = kunde gå och lägga oss.

I dag kommer vi att fira en jul helt utan traditioner; vår jul var liksom i går. God mat och mycket mys ska det dock bli och jag säger bara: det är helt jäv*la underbart att vara här! Har dessutom just läst att tystnad är absolut nödvändig för människans överlevnad och tystnad kan man få hur mycket som helst av här uppe. Ja, detta trots att folk upplever mig som en pratglad rackare (hm, själv förstår jag inte alls vad folk menar) 😉

TomteKramar  / Storkelina

Som en liten julhälsning från mig till alla tålmodiga läsare bjuder jag på en bild av mig själv som tomte. Tjusig? Nja… Året var iallafall 2004 och min gränslösa kärlek till brorsonen Sebbe var anledningen. Vad gör man inte för dem man älskar?! 😉

/ Storkelina

I dag fyller du, lilla Tilde, 1 år. Hoppas att din första födelsedag blir lyckad och att du får massor av bra paket 🙂

GrattisKramar

/ Tant Storck

Det är märkligt hur det kan bli; jag och Tommie hade tänkt slippa julstressen genom att fira julafton för oss själva på landet. Hur det går så här långt? Tja, vi stressar runt som skållade troll och lämnar julklappar till höger och vänster, handlar diverse förnödenheter, planerar nyårsfirandet etc = vi är helt slut 🙁 Vi tröstar oss dock med att julefriden är nära och att lugnare dagar nalkas 🙂

I morgon blir det julbord på Ulla Winbladhs på Djurgården och jag hoppas att jag, Tommie, min mamma, brorsan Åke och hans familj samt Nina får en riktigt trevlig kväll. Tråkigt nog har mina allra äldsta släktingar, krutgubben Olle och min mormor Ann-Mari, fått förhinder (ohälsa…) men vi kommer ändå att ha dem med i våra tankar.

Mitt i allt annat stök besökte jag min pappas grav i Djursholm under kvällen. Altorps begravningsplats var oerhört vacker under sitt snötäcke och pappas lykta kommer nu att brinna och sprida ljus de närmaste fem dygnen. Det kanske låter fånigt, men för mig är det jätteviktigt att veta att det är ljust, varmt och gott hos pappa – särskilt under julhelgen.

Ett varmt bad och lite avkoppling hägrar nu och jag säger därmed godnatt till lilla datorn. Ha det!

Med den underbara bilden ovan skickar jag en liten hälsning till min syster Kerstin, min svåger Mats och deras engelska springer spaniel Ina.

Visst hade det kunnat varit Ina & Teo på bilden? Eller nja förresten, då hade väl springer spanieln haft bostonterriern i munnen…

Julkramar från Storkelina & sidekicken Teo

I dag var det jullunch med jobbet på Rissne Gård – gott men inget extra denna gång. Min stora favorit på julbordet = Janssons Frestelse och är den medioker blir helheltsintrycket mediokert… Måste ändå säga att jullunchen (julbordet), liksom miljön på Rissne Gård, brukar vara alldeles utmärkt och förmodligen var så även denna gång. En Jansson hit eller dit kanske inte är hela världen för alla besökare?

Under kvällen blidde det till en början lite julhandel; dåligt humör (jag) och Tommies hunger ledde oss dock vidare till mat och trevligt sällskap: mat på Bishops Arms och sällskap av kollegan Annica, hemlige Åke och underbara Madde i baren 🙂

Berättade häromdagen om min vidriga hemfärd från jobbet = snöstorm, dåligt med kläder och ”isflak” på skallen. Döm om min förvåning när jag fick höra att min kollega Eve (ponnytravförbundet) skrattade HÖGT åt min berättelse. Är hon möjligen sadistiskt lagd den där Eve? 😉 Man undrar… Nä, skämt åsido: jag blir alltid lika glad när någon både läser och har nöje av min lilla blogg 🙂 Tack för din uppmuntran, Eve!