I dag hade jag en hemsk dag på jobbet (mer om det nå’n gång när jag har fått lite distans till intryck/händelser) och då är det extra viktigt med lite positiva kontraster. Just i dag har det fallit sig så att jag har fått det i massor, underbart 🙂 ”Grabbarna Grus”, dvs kollegorna Janne, Johan & Stuart tog med mig på lunch och körde mig sedan hem. Vännerna Monica & Jessica ringde respektive mailade just i dag, vilket värmde. Min syster Kerstin hörde av sig under kvällen och brorsan Åke hade en ängels tålamod när jag ringde honom = lillasyster fick välbehövlig uppmärksamhet. Denna tisdag har varit en sådan dag när jag verkligen behövt känna att folk bryr sig och tänker på lilla mig, så stort tack till alla. Som grädde på moset har jag ju dessutom världens go’aste Tommie som alltid (utom när det kommer till broddar då 😉 ) backar upp mig = jackpot!

I morse kom tre sjuksköterskor från vår företagshälsovård, Previa, till min arbetsplats för att vaccinera alla frivilliga mot ”svininfluensan”. Jag är långt i från förtjust i sprutor, men tog ändå mod till mig och fick mig en dos. Himla praktisk lösning att få göra det på jobbet och sköterskan som stack mig gjorde det galant; faktum är att jag knappt kände nålen. Nu bultar det dock friskt i överarmen…

Nä, nu är det dags att ladda upp för finalen av Hell’s Kitchen. Ska bli fantastiskt kul att se Dave med trasiga handen vinna och slå ut skenhelige Kevin. Och det lär säkert bli bra drag i kvällens avsnitt = I like!

Kramisar / Storkelina

Varje gång jag & Tommie åker hem från landet blir vi smått deprimerade; vi vill ju egentligen inte alls komma hem till stan :(Att vara ”där uppe” är sann livskvalitet medan livet här hemma mest blir en ständig längtan ”dit upp”. I våra fantasier har vi faktiskt redan bosatt oss i Hindersbo, men det finns ett litet aber: min arbetssitutation. Det kryllar ju inte direkt av jobb utanför Stockholm = jag gnuggar geniknölarna för att komma på idéer om lämplig sysselsättning. Nå’n som har några heta tips?! Annars får jag väl börja blogga på allvar, dvs skriva om viktiga (hm…) saker som jetset-liv, nakenhet, läppförstoringar, sex och allehanda skandaler. Allt man skriver behöver väl inte nödvändigtvis vara sant? Fantasi har jag i massor, så jag skulle antagligen kunna spruta ur mig diverse ”läsvärt” trams på löpande band. Kanske skulle vara en bra idé? 😉

Äntligen börjar det likna vinter, det vill säga snön & kylan har kommit till stora staden Stockholm. Det är verkligen helt underbart när det kommer lite vitt på marken och man slipper se allt det gråa, tråkiga och slaskiga 🙂

I dag har jag testat mina nya broddar (”Tvärstopp” av märket Devisys) för första gången. Det ska bli fantastiskt skönt att slippa halka omkring och halvt slå ihjäl sig = jag skiter fullständigt i alla omogna (just det Tommie m.fl) killar som tycker att det är ”tantvarning” med broddar. Och förresten är det väl inget fel på tanter?! 😉

Har insett att det snart är jul och riktigt njuter av att inte känna någon som helst stress. Jag & Tommie kommer att vara solo ute på landet och jag ser verkligen fram emot det. Att bara få äta gott, koppla av och göra precis vad vi känner för en julafton känns lyxigt och nästan lite overkligt. Det enda orosmolnet är att jag inte är säker på att tomten hittar oss där ute i skogen…

Det var bara 14 år sedan du ville ha vattenkrig (eller leka krig i största allmänhet) – i dag blir du 20 år. Ruskigt vad tiden går fort 😉 Hoppas att du får en kanonbra födelsedag!

Kramar PlastFaster 

I dag flyttar våra nya grannar på landet in på underbara gården Annelund och jag/vi ber att få hälsa Jennifer, Crippa, vovven Rocky och två små kissar (vet ej namn och kön, så ruskigt oartigt av mig…) hjärtligt välkomna till paradiset 🙂 Jag, Tommie & Teo ska göra vårt yttersta för att vi inte ska behöva vara med i TV 3:s Grannfejden redan nästa säsong (vi kan väl vänta nå’t år åtminstone?!) 😉

När jag ändå skriver om Annelund vill jag passa på att önska de tidigare grannarna lycka till i framtiden. Affe & Solan, vi kommer att sakna er! Hoppas och tror dock att ni kommer att få det minst lika fint i Valdemarsvik och om/när vi har vägarna förbi hör vi förstås av oss.

/ Storkelina – lantisen

Nu har jag sett Calle och Erik göra sina sista framträdanden i 2009 års upplaga av Idol och jag säger som Tommie: ”Om inte Erik vinner så är det nå’t fel på folk”. Ja, jag tycker faktiskt så (sorry Sanne m.fl). Calle må vara jättesöt, rar och en mycket kompetent sångare, men… Erik har det och en alldeles unik röst = riktig star quality. Grattis Erik, du bara MÅSTE ha segern som i en liten ask 🙂

Tommie, som sparar till tomteskägg, och hans lastbil är populära i flyttkretsar

Som jag tidigare har nämnt så blir det inte landet förrän i morgon 🙁 Tommies syster flyttar i eftermiddag/kväll och behöver sin brorsas assistans (och bil?). Själv slipper jag undan så’na där besvärligheter – duger liksom varken till flyttstädning eller som flyttgubbe…

I morgon blir det ytterligare en flytt för Tommies del då han ska köra våra nya ”på-landet-grannars” flyttlass på plats. Och på sätt och vis hjälper jag också till lite; jag sitter fram i lastbilen och ser till att den inte blir alltför baktung 😉 Hursomhelst så ska det bli kul att de nya grannarna (en chaufförskollega till Tommie och hans sambo) kommer på plats och i bästa fall kan deras hund vara något för Teo att leka med. Det skulle vår lille svartvite garanterat gilla 🙂

Ha det gott! / Storkelina

Ninas lilla gris

Okej Gunilla, här kommer en bild på den lilla grisen. Han (?) råkade vara med på ett annat foto och syns bara bakifrån, men i alla fall 🙂

Nöff Nöff & Kram / Storkelina

Först torskade SSK hemma mot LHC med 0-5 (mitt arma hjärta blöder…) och därefter brände jag Bomben (det gäller att tippa exakta resultat i tre hockey- eller fotbollsmatcher). Brynäs gjorde ett ynka mål för mycket och jag förlorade över 1.200 gånger insatsen 🙁 Visst ÄR det väääldigt synd om mig nu?! 😉

Sorry ATG att jag är otrogen emellanåt, men ni anordnar varken spel på poker eller hockey så ibland bara måste jag…

I går kväll såg jag fram emot en god natts sömn – det blev dessvärre inte riktigt så… Hade bedrövligt ont i kroppen och somnade inte förrän någon gång efter kl 04.00.  Vaknade sedermera strax efter kl 06.00 och kunde  inte somna om = öken 🙁 Ska dock inte gnälla mer över det utan i stället berätta lite om vad jag ägnar mig åt under alla sömnlösa nätter.

För att slippa fokusera på värken har jag allehanda knep ex.vis att ligga och rabbla (tyst för mig själv) allt jag kommer på inom olika kategorier t.ex trav- och galopphästar, musikgrupper, engelska verb etc. För att hålla liiite ordning i skallen kör jag oftast från a till ö = jättefiffigt 😉

Emellanåt kör jag en riktig gammal klassiker, nämligen att räkna får (anses ro- givande). Och visst, det börjar oftast bra = jag känner hur lugnet sprider sig i kroppen. Men… plötsligt slutar fåren, som i mina tankar vallas för att hoppa över ett staket, att komma i en jämn ström. En del galopperar fram medan somliga riktigt masar sig fram till staketet för att sedan hoppa utan ansats. Helt utan förvarning är det dessutom något jäkla fårskrälle (förlåt fåret!) som avviker, dvs smiter åt ett helt fel håll. Vad göra? Tja, jag måste ju så klart fånga in den förlupna rackar’n, vilket kräver viss skärpa = jag är åter klarvaken. Jag fattar faktiskt inte varför jag inte ger upp, för de där fåren har egentligen aldrig funkat för mig… Ska jag försöka se något positivt med det hela är det att jag i alla fall inte är sysslolös i min sömnlöshet 🙂

/ Storkelina – fåraherdinnan