Mångåriga kollegan Bob Lindgren, som varit anställd på STC sedan 1976, ska snart pensioneras. Jag och några damer, närmare bestämt Annica, Caisa & Eve tog i går kväll tillfället i akt och firade av Bob en smula. På Bishops Arms agerade Bob under flera timmar ensam tupp i hönsgården; därefter kallade vi in förstärkning i form av Caisas make Kjelle (som jag plötsligt inte kände igen längre…). God mat & dryck samt trevligt sällskap = en lyckad fredagskväll. Tack för att du ställde upp, Bob 😉

/ Storkelina – kollegan

Själv tillhör jag den lilla (?) grupp som aldrig har provat några starkare droger än alkohol och tobak och det är jag stolt över. Alkohol är lika illa som andra droger säger drogliberalerna, men jag håller inte med dem. De allra flesta människor kan hantera alkohol på ett vettigt sätt och flertalet saknar de gener som antas kunna ligga till grund för alkoholism. När det gäller övriga droger som ex.vis hasch, GHB, extacy, kokain osv tycks det vara rena lotteriet; ett antal klarar sig utmärkt och andra sjunker djupt ner i skiten. Har hört så många ungdomar säga att ”det är bara svaga människor som torskar dit på droger”. Det sistnämnda är tyvärr inte sant – man kan vara en utom- ordentligt stark person men ändå vara svag för drogen i sig.

Det är med sorg i hjärtat jag konstaterar att bruket av hasch åter ökar bland ungdomar. Uppbackade av drogliberala politiker m.fl anser många unga människor haschet vara mer eller mindre legitimt och dessutom: ofarligt. Haschet dödar förvisso inte i sig, men a) kan vara en inkörsport till tyngre droger b) kan efter endast en kort tids nyttjande ge minnesstörningar och hjärnskador samt c) kan långt efter intaget orsaka vad som kallas haschpsykos. Det har hänt att människor som ”bara” rökt vid ett eller ett par tillfällen har haft ihjäl människor de egentligen älskat. Varför? De har varit nojjiga då de drabbats av psykoser…

Ett litet P.S. och viktigt vad gäller alkohol: tidig alkoholdebut och intag av stora mängder alkohol under tonåren kan lägga grunden till alkoholism i vuxen ålder. Man behöver för övrigt inte vara särskilt vuxen för att drabbas av alkoholproblem; alltför många ungdomar har det redan 🙁

Ett litet P.S. vad gäller övriga droger: enda sättet att vara helt säker på att inte få livet förstört av droger är att aldrig testa; inte en enda gång.

/ Storkelina – medmänniskan

Sitter här och är allmänt nöjd efter en härlig dag 🙂 Efter jobbet intog jag, tillsammans med kollegorna Annica & Ylwa, en utmärkt lunch på Texas Longhorn och under kvällen har jag fått se SSK slå Rögle borta med 4-1. Som grädde på moset har jag dessutom världens finaste och go’aste killar i min soffa: Tommie & Teo. Fotot ovan är förvisso en sommarbild från ett besök hos min syster Kerstin och svågern Mats i Eslöv, men ger ändå en hint om hur Teo beter sig om kvällarna = ligger som ett barn och snarkar i någons famn = supersött

Oj, konstaterade nyss att det har varit väl mycket gnäll över diverse saker/fenomen på slutet – måste alltså skriva något positivt och klämkäckt 😉 Börjar lite försiktigt med att såret i Teos öga läker strålande fint och att vår veterinär Eva konstaterade att vår ”gamling” har utmärkt läkkött. Dessvärre är hans tandstatus inte fullt så bländande, men det fixar vi förstås enkelt (positivt nog?) med en tandsanering den 23 november. Om det kan glädja någon lär även Teos andedräkt bli bättre efteråt 🙂

Både i går och i dag var jag ute och lunchade med kollegorna Annica & Bob. Eftersom jag normalt sett går hem vid lunchtid och äter i min ensamhet är det nästan ”fest” att gå ut och äta = mycket trevligt. Annica har dessutom varit på tok för snäll och kört hem mig efter maten – härligt!

I förra veckan hade jag ett möte med Försäkringskassan där vi diskuterade hur min arbetsförmåga ska utredas. Jag ska erkänna att jag, efter alla skriverier i tidningarna, var lite nervös innan. När jag gick därifrån var jag dock nöjd och glatt överraskad över handläggarens positiva bemötande; dessutom fick jag kännedom om vad som ska ske framöver = en försäkringsmedicinsk utredning. Det kommer helt klart att bli spännande att se exakt vad den går ut på och vad den kommer att utvisa.

Och annars? Bara bra faktiskt! Jag bortser som vanligt från de sedvanliga krämporna – bloggen är ju (nästan) min smärtfria zon 🙂

Kram Kram / Storkelina

TV3 visar realityserien Stockholm-Arlanda, TV4 kör Bonde söker fru och Kanal5 visar Ullared. Det går tydligen att göra TV-program/serier om precis vadsomhelst numera och det värsta av allt: det svenska folket verkar älska det. Förvisso är det på intet sätt någon dödssynd att unna sig nöjen och underhållning emellanåt, men med tanke på vad som händer i världen (inklusive Sverige) är vårt beteende egentligen ganska märkligt. På fikaraster och i kvällspressen diskuterar man livligt och med stort intresse vilken bonde som gjort vad, vilken ensam mamma som fick vilken kille, hur det gick sedan osv; detta medan människor krigar, svälter, är hemlösa och svårt sjuka. Lite tid för eftertanke och fokus på vad som verkligen är viktigt skulle nog inte skada för många av oss. Själv är jag långt i från oskyldig till det ”märkliga beteende” som här beskrivits, men jag stannar i alla fall upp och rannsakar mig själv nå’n gång ibland. Kan säga att det inte är så kul alla gånger 🙁

Har just sett ett avsnitt ur TV-serien Ullared  och är förstummad. Jag behövde inte titta många minuter för att inse att det är föga troligt att jag någonsin kommer att besöka ”shopping-paradiset” Gekås Ullared. Att köa för att komma in i lokalerna för att sedan trängas bland flera tusen andra kunder är inte min grej; inte alls faktiskt 🙁

Under kvällens avsnitt fick man se ett antal kvinnor ”plåga” sina motvilliga män med timmar av shopping. Vad har man för nöje av att släpa runt på någon som inte tycker att det är kul/vill vara med? Man ser (och hör…) dem ständigt på IKEA: de grälande paren som drar år helt olika håll. Vid IKEA-besök etc använder jag bara Tommie som chaufför och bärhjälp. Medan jag tittar, känner och klämmer trivs vi båda bäst om Tommie är ”parkerad” med en tidning och en kopp kaffe någon annanstans. Det händer förstås att han måste vara med och kolla på nå’t, men det är så sällan så det gör han gärna 😉

Massvaccineringen mot den nya influensan A(H1N1), ofta kallad svininfluensan, pågår för fullt – i den mån det finns något vaccin vill säga. Vaccinet är en bristvara och många människor tillhörande de så kallade riskgrupperna får vänta; detta medan ex.vis politiker i Uppsala och hockeyspelare i Leksands IF fått förtur. Inom vissa landsting prioriterar man att vaccinera barn trots att barnen i sig inte utgör någon riskgrupp.

Enligt min mening är ovanstående bedrövligt och vissa (inte barnen och deras föräldrar!) borde skämmas 🙁 Att våra landsting saknar enhetliga bestämmelser/ riktlinjer är också vansinnigt, men föga förvånande. Förhoppningsvis tar dock våra beslutsfattare lärdom av rådande kaos så att vi står bättre rustade inför eventuella framtida pandemier…

Grimsta IP

Är nu hemma igen efter ett par dundersköna dagar på landet; jag lyfte knappt ett finger på hela helgen 🙂 En klar fördel med den här årstiden är att man kan vara inne och slappa med gott samvete. Det är ju inte så ofta man ”måste” vara ute för att ta vara på det vackra vädret…

Tre Kronor avlutade Karjala Cup med att låta sig förnedras av Finland; matchen slutade 7-0. Att ett gäng klasspelare (?) går in i en landskamp med så dålig inställning är rent ut sagt pinsamt. Inför kommande OS hoppas jag att flertalet av dagens lirare får lämna laget till förmån för spelsugna och motiverade grabbar = Bengt-Åke Gustafsson måste gräva djupare i sina gömmor.

DIF slog Assyriska i dagens allsvenska kvalmatch och hänger således kvar i högsta serien ytterligare en säsong. Ska erkänna att jag inte hade blivit ledsen om DIF hade åkt ur, men förmodligen var det bra för Stockholms-fotbollen att de blev kvar. Om både Bajen och DIF hade blivit förpassade till spel i division 1 hade AIK och Brommapojkarna fått stå för alla ”heta” huvudstadsderbyn. Alla som någon gång har besökt Grimsta IP vet hur hett det skulle ha blivit (typ iskallt) 🙁

Jag finner inte ord att beskriva hur jag känner i dag. Du skulle ha firat din 80:e födelsedag – tanken känns helt overklig. Du var alltid ”ung” i både kropp och sinne; jag tror inte att du kunde bli gammal, inte på det sättet…

Jag saknar dig oerhört, i dag och alla andra dagar. Dina visdomsord gör sig påminda varje gång jag som bäst behöver dem och jag tänker på dig ofta.          Jag älskar dig pappa