St Giles Hotel i centrala London

Om några månader, närmare bestämt i februari, fyller jag 40 år (vad mycket det ser ut när man skriver det 🙁 ). Eftersom jag inte ska fira min ”stora dag” förrän till sommaren upplever jag ingen som helst stress inför födelsedagen; då tänker jag nämligen bara njuta och koppla av. Håller nu som bäst på att planera så smått och det lutar åt en tripp med Tommie till favorithotellet St Giles i favoritstaden London. Senast vi var där hade vi några helt fantastiska dagar med god mat & dryck, massor av shopping och besök på trevliga Gala Casino (avslutade med en högvinst på sista spelet förra gången).

St Giles Hotel är ett av Londons mest centralt belägna hotell, vilket är väldigt värdefullt för mig. Som bekant så orkar jag inte vara ute och ”springa” alltför långa stunder i streck, men när man bor på St Giles är det aldrig långt ”hem”.  Lite (eller mycket) vila och sedan är man mitt i smeten igen = utmärkt 🙂 Jag längtar…

I går var det bara dukat för tre, men köket, bordet, stolarna, tallrikarna och servetterna var i alla fall desamma som på bilden ovan 😉 Det blidde en tämligen lugn och städad middag med vännen Stolle – därefter ödesmatchen mellan Sverige och Danmark. Hur var matchen då? Ingen aning då jag ägnade större delen åt ett telefonsamtal med en ledsen väninnna…

Efter mat och fotboll lyckades vi telefonledes lotsa hit ytterligare några gäster: Johan, Ellinor och deras 60 kg tunga bullmastiff vid namn Simpson. Vår lille Teo på knappt 9 kg så rätt fundersam ut när hans hem invaderades av en gigantisk och morrande varelse, men det hela avlöpte slutligen väl 🙂 Att vår vanligtvis rumsrena vovve kände sig nödgad att revirpinka mitt på vardagsrumsgolvet kunde vi dock ha viss förståelse för. När Simpson dök upp var det i Teos ögon (och nos) förmodligen att jämställa med att få 6-7 bostonterrierkillar på besök.

Sund kärlek?

På www.expressen.se ställer man frågan ”Skäms du för din partner?”. Själv svarade jag självfallet nej och förvånades därför över att så många som 26% hade svarat ja. Jag tror helt klart att något är galet om man ständigt går och skäms över sin partners beteende/utseende; man kanske rent av ska fundera över om man lever med fel person?! Det förefaller hursomhelst inte vara särskilt vettigt i en sund kärleksrelation 🙁

Rent generellt tycker jag att det räcker bra om var och en (åtminstone alla över 20 år 😉 ) skäms över sina egna tillkortakommanden och låter andra människor stå för sina. Att komma till det stadiet borde vara en naturlig del i mognadsprocessen för de allra flesta, men så är tydligen inte fallet. Mitt tips måste i alla fall bli att man tar upp ”problemen” (om de nu verkligen är problem…) med sin partner i stället för att gå och lida i det tysta. Och om det inte hjälper? Tja, då kanske man faktiskt har problem; i alla fall med den ömsesidiga respekten.

/ Storkelina – amatörpsykologen

Interiörbild från Clas på Hörnet

Efter att ha arrangerat ett antal stor-julaftnar (som varit mycket trevliga) med mellan 11 och 16 personer har jag & Tommie bestämt oss för att fira en lugn jul på landet i år = ska bli alldeles underbart 🙂 Eventuellt kommer brorsan, hans familj och mamma och äter på julafton, men någon ”hysterisk” jul kommer det definitivt inte att bli. För att inte alldeles glömma bort de äldre släktingarna tänker vi i stället gå och äta julbord med dem någon dag före julafton; de hägrande, färdigdukade borden lockar redan. Kanske blir det i 1700-talsmiljö på det eminenta Värdshuset Clas  på Hörnet inne i stan?! Det skulle vara en rätt skön kontrast att köra en lill-jul mitt i Stockholm för att sedan fortsätta ute i ödemarken. Det känns hursomhelst jättebra att ha fattat ett beslut (det var inte jättelätt…). Det som har varit var fint men allt har sin tid och nu är det landet och lugnet som gäller för mig, Tommie & Teo.

/ Storkelina  – pensionerad festfixare som planerar i god tid 😉

Under större delen av mitt liv har jag varit mån om att vara andra människor till lags. Tommie har dock sakta men säkert, närmare bestämt under snart 14 års tid, lärt mig att det viktiga är att vara sig själv till lags – något många av oss missar. En sådan enkel sak som att man faktiskt har rätt att välja vem/vilka man umgås med och när man gör det var långt ifrån självklara ting för mig.

Att bestämma över sin egen tid, utan att gå runt med dåligt samvete, visade sig vara rätt fantastiskt. Om man vill bibehålla bra relationer till de ”utvalda” kan/bör man förstås inte alltid göra saker enbart på sina egna villkor. Att anpassa sig och emellanåt göra en liten (eller stor) uppoffring för någon annans skull är självfallet viktigt. Släktskap, gammal urholkad och urvattnad ”vänskap” eller andras eventuella åsikter är emellertid inte längre skäl nog för att jag skall göra några uppoffringar = jag har kommit till en underbar insikt. Tack till såväl Tommie som den inre, naturliga mognadsprocessen 🙂

/ Storkelina -filosofen

P.S. Att inte ta ”skit” och att säga vad man tycker är också nyttigt. Fast ibland är det förstås smidigt att ligga lite lågt; jag börjar lära mig när, var och hur 😉 D.S.

Som alla som känner mig vet så kan man knappast kalla mig särskilt trendig eller anklaga mig för att vara någon modeslav, snarare tvärtom. Ibland avundas jag dem som omedelbart hakar på varje trend och tycks trivas med modet hur det än ser ut. Själv är jag dels feg, men framförallt helt obenägen att sätta på mig så’nt som jag tycker är fult = en hel del. Sedan finns det allt det där som passar ”alla andra”, men som jag har ruskigt svårt att applicera på mig själv (lite synd emellanåt).

Efter att ha spanat in tidningen Glamours hemsida www.glamour.se är jag fullt nöjd med att i detta nu vara rejält otrendig. Höstens mode kallar de för ”porrlooken” och till våren är det ”mormors trosor” som gäller (snacka om kontraster)… Själv finner jag det tämligen osmakligt när modet går ut på att underkläderna skall synas eller t o m bäras som huvudplagg. Nä, fasen vad nice det är att vara påklädd och icke-cool 😉

P.S. Jag tycker trots allt att det är kul att läsa om mode och veta vad som ”gäller” och just nu råkar jag vara lite trendig i alla fall; min favoritfärg = lila är nämligen hypermodern 🙂 D.S.

DETTA INLÄGG TILLÄGNAS MIN VÄN JONAS 😉

Kaniner tillhör familjen Leporidae och är en beteckning på olika släkten och arter i familjen harar. Kaninen är i huvudsak växtätare, men ute i det fria kan även en och annan insekt slinka ner. Vilda kaniner är nattaktiva och lever tillsammans i kolonier; deras bon består av hålrum i marken. När kaniner får ungar får dessa ett eget hålrum som inreds med gräs, löv och päls från mamman (för att ungarna ska vänja sig vid hennes lukt).

Tamkaninen (Oryctolagus cuniculus) härstammar från vilda kaniner i Europa och norra Afrika. Som sällskapsdjur är kaniner omåttligt populära och vissa kaninägare ägnar sig även åt utställningar och hopptävlingar. En tamkanin blir vanligen 6-8 år, men det finns exemplar som blivit så mycket som 15 år gamla. Tamkaniner förekommer även som köttdjur inom livsmedelsproduktionen…

Min första egna kanin var en vackert grå dvärgkanin vid namn Fantomen. Hans bästa kompis var också kille och hette Pip; för övrigt inte så vanligt att kaninkillar gillar varandra. Fantomen levde mellan 1978-1984, då jag tyvärr fick avliva honom efter en lång kamp (uppbackad av ”min” underbara veterinär Eva Hertil) mot böldsjukdom.

En riktig gammal klassiker har dykt upp i ny tappning: barndomens Pucko i åter- förslutningsbar 1 liters-tetra. Jättepraktiskt och en riktigt nostalgitripp varje gång man öppnar kylskåpet 🙂 Faktum är att jag först var ytterst tveksam till den nya förpackningen; traditionen säger liksom att Pucko ska drickas direkt ur sin glasflaska. Nu har jag dock fallit till föga och har blivit fullständigt beroende av min tetra-Pucko = rekommenderas. Eventuella framtida middagsgäster – nu vet ni vad som kommer att serveras till oxfilén nästa gång 😉

Madonna, 51 år, gillar unga män; pojkvännen heter Jesus och är blott 22 år gammal. ”Män i min ålder är gifta, skilda, buttra, tjocka och börjar bli skalliga” säger Madonna enligt The Sun. Tur för Madonna att hon, som komplement till sin personlighet, har fått viss draghjälp av ett ruskigt fett bankkonto och diverse skönhetsingrepp/operationer. För en alldeles ”vanlig” kvinna med Toy Boy-drömmar är det förmodligen inte fullt så lätt att ragga upp en 30 år yngre karl (pojke?). Dessbättre för somliga äldre män så är det inte bara män i Madonnas ålder som kan ha vissa brister = det kanske finns en eller annan kvinna över till de skilda, buttra och tjocka också 😉