Fina Bus får pryda helgens inlägg, bilden togs idag.

Mår liksom tidigare i veckan minst sagt ”annorlunda”, och minsta ansträngning gör mig helt slut 🙁 Igår skulle jag, som så många gånger förr, bära in en korg ved men det visade sig vara ett nästan oöverstigligt hinder. Jag gav mig förvisso inte, men veden verkade plötsligt väga bly och jag fick hjärtklappning utan dess like… Trist, men det blir säkert bättre!

Annars var gårdagen riktigt trevlig med efterlängtat besök av vår gode vän Stolle 🙂 Det käkades middag, tittades på fotboll och kastades pil och även Christian deltog i nämnda aktiviteter. Jejje, som har jobbat hela helgen, tittade också förbi en stund vilket som alltid var uppskattat.

I eftermiddags kom finaste Sanne & kompisen Elin rullandes på hemväg ifrån Borlänge, och jag blir nästan rörd över att de tog sig tid att stanna här ett par timmar. Visst, jag har känt Sanne hela hennes liv men som en av mammas mååånga kusiner är jag väl egentligen inte någon direkt nära släkting. Fast som jag sagt så många gånger förr, blodsband är inte det viktigaste utan det är vad man känner som räknas och DÅ är vi ju genast toknära.

/ Storkelina  

I måndags fann jag mig själv vara helt utan kraft och sov mest hela dagen. Jag var yr från och till och det oavsett ställning (liggande, sittande, stående och gående), kände mig illamående och var i total avsaknad av aptit. Bortsett från ett fåfängt försök att jobba i tisdags (var nere i Stockholm och vände) så har jag sedan fortsatt att känna mig så som beskrivits. Varje fysisk ansträngning (typ att klä på mig) tar massor av energi, och jag känner då hur jag andas kraftigare/tyngre än vanligt. Förutom att det naturligtvis är minst sagt besvärande att inte må bra så var jag dock inte ett dugg orolig, utan tänkte att den medicin jag står på för reumatiska besvär hade gett förändringar i blodbilden det det vill säga att mitt hemoglobinvärde hade rasat. Följaktligen ringde jag min reumatologmottagning, men den sjuksköterska jag fick prata med trodde inte alls på min teori. Men visst, hon kunde skicka en remiss för kontrollprov!

När jag nu började misstänka att jag var på fel spår ringde jag till min vårdcentral, men där kunde man på grund av vattenläcka (!) inte boka upp mig hos nå’n läkare. Sköterskan där sade dock att hon inte menade att skrämma mig, men att det kunde vara något med hjärtat och det är ”inte att leka med”. Rådet var således att se till att utesluta sådan allvarlig och möjligen akut problematik, och detta genom ett besök på närmaste akutmottagning. EKG och diverse andra prover/undersökningar visade dock att både hjärta, lungor och hemoglobinvärde var i sin ordning, och att vidare utredning därmed kan ske hos min husläkare (när hon har slutat att plaska runt i vatten då 😉 ). Det är naturligtvis jätteskönt att veta att jag har ett (fungerande) hjärta, men samtidigt sitter jag här och mår lika bedrövligt som innan. Och nej, det beror inte på ”klassikerna” depression eller stress.

Idag är det fars dag, och det skrivs och pratas lite extra mycket om en massa fina pappor och tänkbara presenter. Själv saknar jag min pappa såå mycket, men ska erkänna att vi i vår familj aldrig har firat varken mors eller fars dag. Tänker i alla fall mycket på vad Tommies morfar brukade säga, det vill säga att det var en värdelös dag för alla de barn som faktiskt inte hade (har) någon mamma eller pappa att rita teckningar etc till. Ett mycket tänkvärt resonemang, för jag tror att det är många (menar då främst barn) som får ett litet stick i bröstet varje gång en dylik dag ska firas… Jag menar självfallet inte att folk ska fråntas rätten att fira sina mammor & pappor, men just i skolorna samt på dag- och fritidshem kanske man bör ägna sig åt andra aktiviteter? Fast vad vet jag, det kanske man redan gör i dagens emellanåt så trista förbuds-Sverige?

/ Storkelina – tankefarten

Gårdagen spenderade jag & Tommie i Uppsala, och på agendan stod diverse inköp till vårt ”lilla” byggprojekt. Och vi kom inte hem tomhänta, för ett gäng tusenlappar senare (än avresan hemifrån då 😉 ) så hade vi bland annat blivit med sovrumstapeter, oljebaserad bets till sovrummets panel/fondvägg, takfärg, dörrtrycke & låskolv, fågelmatarstation (nä, inte till bygget då…) och en himla massa mat (till kylskåpet 😛 ). Härligt!

Idag har det spårats (jag & Catla), pluggats, byggts (Tommie med lite mäthjälp från lilla frun) samt sist men inte minst: Ätits helt underbara räkmackor. En riktigt skön söndag där nytta förenats med lite nöje 🙂

Sent omsider, men icke desto mindre, så vill jag tacka Mats, Cicci & Edwin som förra lördagen levererade attiraljer till husbygget samt grannen Christian som var här ett par gånger den gångna veckan för att hjälpa Tommie att montera klart innertaket. Ni var alla fantastiskt hjälpsamma, precis som vanligt med andra ord.

/ Storkelina

Jaha, då har jag & Tommie avverkat en underbar kväll på vårt lilla bygge 🙂 Och nej, jag är inte ironisk för vi hade det verkligen toppen när vi stod i ett råkallt och trädoftande utrymme och mätte, sågade, spikade och skruvade (jag var mest sällskap men gjorde i alla fall några pyttesmå insatser). Okej, jag ska inte sticka under stol med att jag gärna hade grundat med en trerätters middag på bygdens numera igenbommade Gästis MEN det är ju en helt annan historia…

Filmen ovan har ännu inte kommit ut på den svenska marknaden, men då ”huvudpersonen” är en bostonterrier så har jag självfallet sett till att boka upp mig på ett exemplar. Vem vet, det kanske blir en helkväll med film och gotter i nya sovrummet så småningom 😉

Annars så har jag tänt en lykta för min djupt saknade pappa, pluggat (grymt samarbete med bästa Caroline i Tyskland), pratat med mamsen, brorsan Åke & syster Kerstin, spenderat dagen med såväl mina egna djur som grannvovvarna Rocky & Smula och sist men inte minst så vaknade jag heeelt frivilligt före klockan sex i morse. Det sistnämnda är inte alls likt mig, särskilt inte med tanke på att jag inte somnade förrän vid 02.30-tiden igår (eller snarare i morse). Skumt!

/ Storkelina

Jag tänker på dig varje dag, men just idag upptar du mitt sinne mera än vanligt . Du känns så nära, och om du inte hade råkat ut för den där helvetiska olyckan i april 2004 så skulle vi ha firat din 85-årsdag. Det känns himla märkligt, för jag kommer ju aldrig kunna minnas och se dig i den åldern… De minnen jag har är dock min tröst, och jag hör fortfarande dina ord för mitt inre. Pappa, jag älskar dig så mycket!

/ Alltid din lilla Maja

Min mamma Cissi i juni 1960, det vill säga knappt 16 år gammal.

Igår fick jag något alldeles fantastiskt med posten, nämligen ett kuvert med bilder på min älskade mamma. Bilderna kom från en ungdomskärlek som hon fortfarande har kontakt med, och som har sparat bilderna ända sedan de togs i juni 1960. Mannen bakom kameran berättade också för mig att bilderna togs med stor kärlek, och jag misstänker att han faktiskt hade svårt att skiljas från dem… En oerhört värdefull gåva!

/ Storkelina – dottern

Denna onsdag har jag varvat studier med en gnutta förvärvsarbete (hemifrån), men mest av allt har jag faktiskt bara njutit av omgivningarna. Inte tokigt alls!

Gårdagskvällen spenderade jag mestadels med en lur i handen och detta bland annat i form av ett 90 minuter långt samtal med världens klokaste människa, tillika min/vår vän, släkting & veterinär, Eva Hertil. Om alla hade hennes förmåga att anamma det etiska perspektivet, både vad gäller människor och djur, så skulle alla levande varelser må såå mycket bättre. Åh vad jag beundrar denna människa, och åh som jag försöker suga åt mig av hennes klokskap.

Ett par bilder från idag följer nedan:

Myskankan David, en av sex.

Vy från eftermiddagens promenad i höstmörkret.

På bilden ovan ser ni lördagens härliga byggarbetslag: Från vänster är det brorsan Åke som ägnar sig åt diverse nackövningar, Danne (delvis skymd), Tommie (delvis gömd i huvan 😉 ), Matte & sist men inte minst Ryssen (nä, det är inte dopnamnet då’ra). Grabbarna fick såå mycket gjort, och monteringen av diverse ytskikt närmar sig således med stormsteg!

Älskade mamma har tillbringat en vecka i Östervåla, det vill säga några dagar hos mig & Tommie (mamma smittades tursamt nog INTE av Tommies vad-det-nu-är…) samt några dagar hos Åke med familj. Det var oerhört mysigt att ha mamsen ”på byn”, och det blev rackar’ns tomt när hon åkte 🙁

Annars så är det fortsatta studier som gäller, och just idag var det kursupptakt för andra terminen i marknadsföring. Själv märkte jag ju i sanningens namn inte av detta, för denna måndag tillbringades med arbete i mitt kära gamla Hästsportens Hus där det bland annat blidde lunch och härliga diskussioner med kollegorna Gunilla, Hanna & Therese. Underbart roligt att få sitta ner tillsammans och prata lite annat än jobb emellanåt, och dessutom är det gott att se att mina medarbetare är så kloka 🙂

/ Storkelina 

Här hemma i skogen har vi sjukstuga modell fullbelagd 🙁 Tommie började må illa redan under förra helgen, men var inte sämre än att han kunde jobba på måndagen. Därefter blidde det dock betydligt sämre med 39 graders feber och diverse andra intressanta symtom (relaterade till illamående, går inte in på detaljerna 😉 ) = åter hemma från jobbet… Själv är jag inte heller på topp, men ändå långtifrån Tommies skick. Åker emellertid inte ner och jobbar i Stockholm under morgondagen, och det är inte bara för min skull utan jag tänker inte minst på kollegorna och den överhängande smittorisken. En rackarn’s tur en så’n här gång att chefen ser till att förse mig med arbete som kan göras hemifrån och lite när det passar 🙂

Nu tänker jag sluta upp att vara duktig (delar av studierna gick liksom inte att lägga åt sidan), och övergår i stället till att tänka på mig själv och kranka Tommie. Ha det gott så länge!

/ Storkelina