Denna afton har jag ägnat mig åt så kallad ”multitasking”, för samtidigt som jag gjorde skal till 38 stycken minipajer så körde jag även nätpoker på köksbänken 🙂 Om jag dessutom hade slängt på en webbaserad föreläsning så hade jag varit nästan sjukligt effektiv, men något vidare framgångsrecept var det dessvärre inte för i sanningens namn var det ju bara pajerna som blev som de skulle…

De ovannämnda minipajerna görs med anledning av att min älskade mamma igår fyllde 70 år (ska firas i helgen), och detta känns förstås oerhört stort med tanke på den nattsvarta diagnos/prognos mamma fick för ganska exakt två år sedan. Hursomhelst, Storkelinas Catering fixar naturligtvis det inte alltför stora kalaset och utöver pajer så är även hallonmoussetårtorna färdiga. Resten av veckan ska det snidas marsipanrosor och chokladrullar (till tårtdekoration), marineras och stekas kyckling/kött, rostas potatis, göras hemlagad färskost och fetaostkräm samt lite annat smått och gott 😛 Hoppas, hoppas att det blir bra för det här är mitt livs viktigaste hedersuppdrag. Mamma har alltid funnits där för både mig & Tommie, och hon är mer än guld värd!

/ Storkelina – dottern

Helgen som så sakteliga lider mot sitt slut har bjudit på lite blandad kompott. I fredags var Danne, Alicia & polaren Ryssen här på en snabbvisit medan grannparet Christian & Jejje stannade betydligt längre (jodå, här blidde det både UNO & Yatzy 😉 ). Såå otroligt härligt att än en gång få njuta av underbart väder, och det var inte långt ifrån att jag fick vårkänslor… Eller nå’t!

Gårdagen var lugn och stillsam, och utöver lite fönster- och panelmålning så gjorde vi inte många knop. Eller, allt är ju relativt: Jag planerade faktiskt menyn till mammas födelsedag som är i antågande, och det krävde ju förstås en hel del tankeförmåga och viss finess 😛

Innevarande söndag har också spenderats hemma på byn, och för min del innebar det bland annat en härlig skogs- och svampletartur med Catla (tyvärr ingen svamp i sikte dock). Försökte mig på en dylik tur även i fredags, men då fick jag vända hem i all hast eftersom stackars Catla blev jordgetingstucken 🙁

/ Storkelina

Koncentrerad husse & Catla fikade tillsammans med…

… stiliga grannkillen Rocky.

Finaste Bus har tagit plats i släpet för att spana över ägorna.

De så kallade Ice Bucket Challenge-utmaningarna pågår och skickas för fullt världen över, och grundtanken var fantastisk = ett sätt att samla in pengar till framtida forskning kring den fruktansvärda, neurodegenerativa nervsjukdom som till vardags kallas ALS. Tyvärr tycks detta oerhört hedervärda initiativ för många (inte alla!) mest ha förvandlats till en ”kul grej” som går ut på att lägga upp filmer där man visar upp när man får (is)kallt vatten över huvudet, och där det inte ens är självklart att faktiskt också skänka ett ekonomiskt bidrag till forskningen. Själv kör jag lite tvärtemot, jag skippar att filma mig själv under en hink isande vatten men sätter in ett bidrag till forskningen. Det funkar finfint det med, jag lovar 🙂

Annars så kretsar livet i vanlig ordning kring Tommie, alla djuren, mamma och övrig familj, studier, lite arbete och sist men inte minst: Vår tillbyggnad. Inte så tokigt alls med andra ord!

/ Storkelina

Denna nykomponerade rätt blev riktigt skaplig.

Precis som många andra så upplever jag ofta att matlagningen rullar på i samma gamla hjulspår, och att man med tiden blir rätt less på de rätter som återkommer på ett närmast schematiskt vis. För min del kan det så’na gånger vara riktigt lyckosamt att som i eftermiddags tycka att vi ”inte har något ätbart hemma”, för visst gick det alldeles utmärkt vara lite spontan och på ren känsla tillaga en ny rätt:

Fläskytterfilé i skivor stektes tillsammans med smör, en gnutta kinesisk soja och lite kalvfond samt placerades därefter i en ugnssäker form. Ett par deciliter grädde, en ask Philadelphiaost vitlök & örter och silad steksky fick puttra samman en stund och hälldes sedan över köttet. Slutligen strödde jag över rikligt med riven Västerbotten-ost och lät gratinera alltsammans i 225 graders ugnsvärme under cirka 10 minuter. Serverades med basmatiris och lite sallad och blev oväntat gott! 😛 Tommie blev faktiskt riktigt förtjust 🙂

/ Storkelina – i kockartagen

P.S. Samtliga ingredienser fanns alltså hemma, men var egentligen inte inhandlade för/tänkta att kombineras med varandra. D.S.

Helgen har varit skapligt lugn, men bygget har förstås fått sin beskärda del av vår (mest Tommies) tid. Det är så himla skönt att se hur det mest hela tiden tas små men viktiga steg framåt, och denna helg tackar vi broder Åke & grannfrun Jejje för en massa värdefull hjälp 🙂

Annars har vi i omgångar haft besök av Rävsvads-syskonen Emil & Wilma, och den sistnämnda hade i fredags också den stora vänligheten att baka och bjuda oss på äppelpaj & vaniljsås 😛 Pajen intogs i Rävsvad, så även föräldrarna Cicci & Mats fick vara med på pajkalaset (brorsan Edwin hade kojat för natten) och det var för övrigt den godaste äppelpaj jag någonsin ätit. Till och med Tommie, som inte är vidare värst förtjust i söta bakverk (utom kanelbullar då 😉 ), gillade pajen BIG TIME.

I detta nu är det soffmys som gäller, och så får det nog fortsätta i kväll. Ha det!

/ Storkelina

Nej, Jejje ligger inte på taket och latar sig utan samarbetar här för fullt med Åke.

Den blivande ytterväggen har här beklätts med vindpapp, och Tommie kikar ut från det som ska bli ovanför-sängen-och-sänggavel-fönstret.

När det gäller byggnationen så är veka jag inte till så mycket hjälp, men lite panel kan jag i alla fall måla.

Tillbyggnadens första ytterpanelbräda är strax på plats.

Här har hela väggen klätts med panel. Observera att färgen så småningom ska övergå från illande rött till samma röda kulör som resten av huset.

Bild tagen från den blivande bastun. Okej, det är en liiiten bit kvar men längst bort i bild ser ni det nya sovrummet.

I går åkte jag, Tommie & Catla ner till Vallentuna dit fina familjen Jonas, Ngozi & lilla Sten precis har flyttat. Vi bjöds på en helt underbar chiligryta (långkok 😛 ) med ris, gräddfil & jalapenos och till detta serverades även bröd & ost. En skvätt vin eller två gick också ner innan det var dags för kaffe & glass, och vi hade en fantastiskt trevlig kväll/natt 🙂 Det enda tråkiga var att söta fyra-och-en-halv-månaders-Sten gick och lade sig så tidigt 🙁

I morse inledde vi med frukost, och därefter blev det en härlig fikastund i trädgården innan det var dags för Våla-borna att resa hemåt. Det bar dock inte raka vägen hem, utan först åkte vi till vackra Altorps begravningsplats i Djursholm där höstens blommor planterades vid min älskade pappas grav. Jag blir alltid lika rofylld när jag kommer dit, men just denna gång gjorde sig den där riktigt stora saknaden tydligt påmind. Det är mer än 10 år sedan vi förlorade pappa, men emellanåt känns det som om det var i går. Märkligt hur det är det där…

Just nu är det soffmys som gäller, och framför allt så är det kissen Bus som pockar på lite extra uppmärksamhet. Man kan nog säga att Bus tycker att det är skaaapligt onödigt när vi åker bort på det där viset!

/ Storkelina

Bilderna på Sten med familj inväntar publiceringstillstånd, så ni får hålla tillgodo med ett bord, Tommie & dödskallen.

Dukat bord inför en ypperlig måltid.

Innerligt önskad och djupt älskad av mamma Jenny & pappa Johannes kom du äntligen till vår värld tisdagen den 19 augusti 2014.

Så småningom ser vi fram emot att lära känna dig, och det ska bli oerhört spännande att få följa dig en bit på vägen genom livet 🙂 Och som dina uråldriga mentorer så kommer vi naturligtvis att  lära dig MASSOR av såväl klokskap som tokerier 😉

/ Tant Helena & ”Farbror” Tommie

Jaha, då var sommarlovet (som mest har bestått av jobb & sjukskrivning…) över och det är åter dags att ta tag i studierna. Jag ska inte säga att jag har längtat precis, men i detta nu så känns det faktiskt riktigt bra 🙂

Annars så har helgen på det stora hela varit byggledig, och det var välbehövligt både för mig & Tommie. Det kändes som att det var en hel evighet sedan som vi bara satt i soffan och hade det gott, men nu är batterierna åter laddade och vi har våta drömmar (eller nå’t 😉 ) om ytterpanel som snart ska upp och målas röd. Det ska bli rejält skönt att få hela ”skalet” på plats, för då behöver man inte känna sig så stressad över det något nyckfulla vädret…

Nu ska undertecknad snart samla ihop flocken (nä, inte ödla & ankor) och krypa till kojs, men ha det fint tills vi hörs igen. Kram!

/ Storkelina

Denna lördag känns ruggig och höstlik, men trots att jag så sent som häromdagen ”sörjde” (allt är ju relativt…) att sommaren är slut så njuter jag nu i fulla drag 🙂 Lasagne är på gång, Tommie & Catla dekorerar soffan, TV:n visar fotboll, Bus myser i en korgstol och jag mest bara njuter av min omgivning. Underbart rofyllt!

Annars så kretsar tankarna väldigt mycket kring den pågående tillbyggnaden och inredning av det nya badrummet, tvättstugan och sovrummet. Visst, det återstår en massa jobb innan det är dags att möblera MEN jag tycker ju att det är så himla kul att fundera över det hela. Och i min fantasi så har jag förstås redan provbadat den kommande bastun och testat den nya duschen (nä, INTE på det viset Vickan! 😉 ).

Nu ska jag koppla av en liten stund innan det är dags att färdigställa middagen, men ha det gott så länge.

/ Storkelina

Spontana tilltag är något jag ofta gillar, och denna afton var således helt i min smak Så sent som i eftermiddags var jag helt inställd på en ”after-bygge-kväll” med en trött undertecknad och en ännu tröttare Tommie, men icke då. Nix, i stället så blidde det spontanmiddag med bästa Danne (fläskytterfilé, potatisgratäng & rosépepparsås) och därefter Irish Coffee (!) med grannfrun Jejjes nybakta bullar (jodå, Jejje fick också vara med  ). Mycket trevligt och utomordentligt gott 

I morgon blir det mera bygge för Tommie & Danne, och dessutom så ska Tommie till Akademiska sjukhuset för att plocka bort stygn och byta gips på den knivskadade handen. Själv ser jag den korta semestern lida mot sitt slut och laddar inför nästa veckas studiestart, och det börjar nu kännas riktigt inspirerande. Det enda lilla orosmolnet på min himmel är att ryggen fortsätter att spöka, och att nattsömnen alltför ofta uteblir. Hoppas, hoppas på bättring snaaart!

Nu ska jag strax krypa till kojs, men ha det gott så länge.

/ Storkelina – nattugglan