Kennet träffade jag för första gången för ca 4½ år sedan och det var på en inflyttningsfest hos våra gemensamma bekanta Patrik & Erica. En tid därefter träffades vi ”i smyg” (inte bara jag & Kennet utan även våra respektive 😉 ) för att hitta på hyss inför de gemensamma vännernas stundande bröllop och på den vägen är det.

Det skulle vara en överdrift att påstå att jag och veckans profil har någon egen relation att tala om – vi har egentligen bara umgåtts i flock, dvs i andras sällskap. Jag känner ändå tveklöst att Kennet är en av dem jag gärna placerar i min vänkrets och jag tycker absolut att det är på sin plats att berätta om honom här.

Några av de sidor jag har lärt känna hos Kennet är hans brinnande intresse för matlagning och goda viner. Då jag dessutom har haft glädjen att avnjuta hans mat kan jag intyga att han verkligen vet vad han gör i ”sitt” kök. Förutom mat & vin ägnas mycket tid, tankar och energi åt pokerspel (både på nätet och live) men framför allt: fotbollslaget Nottingham Forest. Kennet är en så’n där helfanatisk supporter som förmodligen gärna skulle pendla mellan Sverige och England för att kunna se alla matcher på plats.

Under en lång tid bodde vår profil i Belfast på Irland, men sedan ett antal år är han tillbaka i Sverige. Tillsammans med sambon (här har vi ytterligare en usel friare…) Camilla har han därefter huserat i Stockholm, men är nu åter i barn- och ungdomstidens Norrköping. I ”Peking” bor Kennet med sin Camilla samt 1½-åriga dottern Tilde och för närvarande söker han jobb (är utbildad målare, men har blivit kontorsråtta på senare år). Är det någon som har några heta tips är det med andra ord bara att höra av sig!

Till kvällen bildar Kennet, Tommie & jag ett lag i en pokerturnering = håll tummarna för vår gemensamma framgång 🙂

I söndags när jag & Tommie kom hem från landet visade det sig att två vinbärssnäckor hade ”klistrat” sig fast på lastbilen. Djurvän som jag är så ville jag ju inte lämna dem mitt bland all asfalt; jag tog således med Teo på en liten sväng för att plantera ut de små liven i grönskan. Vinbärssnäckorna blev säkert hyfsat nöjda, men det höll på att sluta värre för min lille vovve. Vi gick på ett ställe där ingen av oss gått tidigare och vips så var Teo ”borta”. Han hade tagit ett steg över en liten betongkant och landade förvånat cirka 1,2 meter nedanför… Som tur är så är gamlingen pigg och rörlig och lyckades landa på alla fyra – utan en skråma 🙂

I går visade en medmänniska sin uppskattning genom att förära mig med 300 kr i blomstercheckar. Det var mycket uppskattat och värmde verkligen mitt lilla hjärta, tack!

Under kvällen har jag letat efter recept på goda tilltugg till välkomstdrinkar och jag har till min glädje funnit en hel del inspiration 😛 Heta tips (Angela, var är du?!) på hyfsat enkla och smarriga tilltugg , som dessutom går att förbereda i god tid, emottages dock tacksamt. Kom igen nu grabbar & tjejer – tänk till ordentligt!

Jag försökte nyss ringa dig, men insåg att jag inte har ditt nya och superduperhemliga telefonnummer 🙁 Får alltså gratulera dig på födelsedagen på detta sätt även fastän du inte fyller jämnt (brukar bara gratta 0:or, 5:or och 18-åringar här).

Massor av GrattisKramar

/ LillaSyster

Att skriva bra utan att ha något vettigt att skriva om är mer eller mindre omöjligt. Detta är något som har blivit ett litet aber för mig – jag känner mig inte särskilt inspirerad för dagen och då är det ruskigt svårt att få till nå’t vettigt 🙁 Då en ung släkting, som har drabbats av bröstcancer, dessutom har börjat blogga om sin ”vardag” med sjukdomen känns det närmast förmätet att skriva om totalt (eller åtminstone relativt) oviktiga saker…

Kanske är det emellertid så att människor behöver det okomplicerade som kontrast till världens och livets tråkigheter? Möjligen kan jag bidra med något litet någon gång, fast just nu känns det som sagt inte så. Vi får se, kanske är det så att denna blogg sjunger på sista versen. Å andra sidan vet jag att jag har trott så förr och då har inspirationen kommit tillbaka. Den som lever får se, men jag tänker i alla fall inte fortsätta att skriva här för att jag måste för det måste jag ju faktiskt inte. Eller?! 😉

/ Storkelina – tvivlaren

Det blev varken årsmiddag med jobbet eller Elitloppshelg på Solvalla för mig i år – när Tommie fick en ledig helg blev det en tur till landet i stället. Det var underbart på alla sätt och vis, men bäst av allt var att våra två tomter äntligen blev till en. Tommie & Jonas satte upp en ny grind (egentillverkad av händige Erik) och körde sista etappen staket = alla våra 6.000 kvm är nu inhägnade 🙂

Trots ett par bloggfria dagar så blir detta inlägg väldigt kort, för klockan närmar sig midnatt och jag är supertrött. Ha det gott, nu ska jag gå och sussa…

/ Storkelina – tröttmössan

Under sen eftermiddag knallade jag bort till ett av Sundbybergs apotek för att köpa en förpackning Frontline (skydd mot fästingar för hund). Det visade sig att Sundbybergs årliga vårmarknad pågick för fullt = hela ”stan” kokade. Förvisso tycker jag mest att det är jobbigt med alltför mycket folk och trängsel, men lite mysigt var det trots allt. Hade dessutom glädjen att höra en ung och superkompetent sångerska, som deltog i tidningen Julias Stjärnskott 2010. Tyvärr minns jag inte vad hon hette, men hon hade startnummer 8 och var helt enkelt bäst!

Efter vårmarknaden bar det av till folkvimlet på Bishops Arms där jag sällskapades av vännen Sjöberg, kollegan Annica och före detta kollegan Bob. God mat, någon enstaka öl och supertrevligt i all sin enkelhet 🙂 Och alldeles lagom att vara hemma för sänggång före kl 22.oo – tänk vad bra det skulle vara om man alltid vore så duktig 😉 Nu ska jag gå och sussa sött innan det är dags för ytterligare en arbetsdag; sedan är det åter dags för en efterlängtad helg.

Natti natti / Storkelina

Drutten och krokodilen, eller Drutten och Gena  om man så vill, var en dockserie som började sändas i svensk TV under hösten 1973. Totalt sändes mellan 600 och 700 avsnitt med ett specialavsnitt som final så sent som 1988. Någon som minns den maskuline besserwissern Gena och den superfeminina, kloka och modiga Drutten? Själv minns jag dem mycket väl och jag var stormförtjust – framförallt i den oerhört söta Drutten.

Nämnda gamla godingar, dvs Drutten & Gena, härstammade från gamla Sovjet- unionen. De skapades av författaren Eduard Uspenskij och gjorde sina första fram- trädanden i barnboken Krokodilen Gena och hans vänner som utkom år 1966. Ursprungsberättelsen handlade om krokodilen Gena, som bodde i en djurpark. En dag fick han idén att bygga ett Vänskapens hus där alla ensamma djur kunde få bo osv osv. Boken blev omåttligt populär – kanske för att den innehöll en dold satir över det dåtida sovjetsamhällets utformning Fortsätt läsa →

Strömmingen på Bistro Epok var minst lika fin

I går kallade jag inlägget Härlig tisdag och i dag hade jag kunnat kalla det Härlig onsdag, för jag har haft ännu en riktigt bra dag. Den började förstås med jobb, men därefter blev det en fantastiskt god lunch på Bistro Epok (tidigare Bällsta Restaurang). Jag åt gräslök- och gräddfilsmarinerad stekt strömming med lingon och potatispuré i sällskap med kollegorna Annica & Ylwa samt vännen Sjöberg = mycket uppiggande 🙂

Efter en skön eftermiddagslur bar det av till Ursviks motionsspår där Tommie & Patrik sprang 5 km medan jag promenerade 2,5 km med lille Teo. Superskönt och perfekt upplägg, för alla kom i mål i princip samtidigt. En liten pratstund och vattenlapande blev det också innan det var dags att åka hem och duscha.

Nu ska jag unna mig att koppla av en stund och väljer då att titta på ett inspelat avsnitt av Tudors (historisk amerikansk dramaserie om det engelska kungahuset). Det ska bli riktigt mysigt och livet leker!

/ Storkelina – full av vårkänslor

Foto: Pål Allan/www.imagebank.sweden.se

Ett hav av Stjärnöga

I dag är det en riktigt härlig dag – varje gång jag kommer på att det är tisdag så blir jag superlycklig 🙂 Varför? Jo, hela dagen har jag trott att det är måndag så det där med tisdag har blivit som en glad överraskning flera gånger = härligt.

När jag kom hem från jobbet hade jag fått brev från Försäkringskassan (FK). Nu hade man ändrat sitt beslut från att jag är 100% frisk till att jag ”bara” är 75% frisk, vilket betyder att jag under ytterligare ett år kommer att få 25% sjukersättning. Därefter är det kört för gott då jag enligt de ”nya” sjukreglerna inte längre uppbära tidsbegränsad sjukersättning. Enda alternativet är att få sjukersättning på permanent basis (livstid), men då ingen läkare kommer att kunna styrka att jag aldrig mera kommer att kunna jobba 100% är det inte praktiskt genomförbart. Hursomhelst, jag är jättenöjd över att slippa tampas med FK framöver och bara det känns som en seger. Att grunderna för FK:s slutgiltiga beslut är en aning mystiska (inte i linje med någon av undersökande läkares utlåtanden) låter jag passera, jag orkar liksom inte längre…

Under kvällen har jag varit vid pappas grav på Altorps begravningsplats i Djursholm. Det är alltid lika vackert där och jag känner alltid samma inre frid när jag har gjort fint vid graven. Den här gången fick pappa några exemplar av blomman Stjärnöga – blomman är vacker och namnet likaså så nu känns det bra.

/ Storkelina – nöjd och belåten

Den 26 juli förra året publicerade jag inlägget Amerikaniserat värre, vilket handlade om det faktum att vi svenskar i allt större utsträckning försöker att efterlikna den amerikanska vigselordningen. Jag syftade då främst på det faktum att allt fler svenska brudar, i enlighet med den anglosaxiska traditionen, önskar föras till altaret av sina fäder. Märkligt tyckte jag (och tycker fortfarande!) då de som gifter sig inom Svenska kyrkan rimligtvis borde anamma den svenska traditionen, dvs att ”frivilligt” föras till altaret av brudgummen. Jag skriver frivilligt då förfarandet när fadern överlämnar dottern bygger på att äktenskapet är en ”man till man-överenskommelse” medan den svenska varianten syftar till att äktenskapet är en gemensam överenskommelse mellan man och kvinna. Det sistnämnda är i mitt tycke något som är väldigt positivt med vår kultur; något vi borde vara stolta över att ta fasta på.

Skälet till att jag åter uppmärksammar detta är hursomhelst att brudarnas brud, Kronprinsessan Victoria, önskar bli förd till altaret av kungen = på anglosaxiskt manér. Prinsessans önskan har stött på patrull från Svenska kyrkan och och många av dess präster och detta förstår jag till fullo. Att vara kronprinsessa av Sverige innebär som bekant inte bara att uppbringa apanage, utan medför framför allt en hel del förpliktelser. En av dessa förpliktelser torde vara att prinsessan, som Sveriges främsta PR-makare (sannolikt i samband med århundradets största svenska PR-händelse), gifter sig enligt svensk tradition. Nä du, ärade kronprinsessa – när du läser det här så hoppas jag verkligen att du tänker om 😉

/ Storkelina – bröllopspolisen