I går var jag på brorsans bonugrabb Dannes studentmottagning, och det var mycket trevligt 🙂 Min svägerska Jenny hade åstadkommit en buffé av absolut högsta klass – utseendemässigt var den cateringmässig och till smaken ännu bättre. Helstekt marinerad fläskfilé, utsökt potatis, prosciutto, salami, halloumiost, ruccolasallad, pajer, baguetter, ostar osv slank ner fortare än kvickt 😛

I dag har jag mest bara varit hemma och kopplat av; har även pulat lite med Tommies bokföring och annat viktigt ”skoj”. Med tanke på det väder som har varit känns det i alla fall helt okej att bara grotta ner sig hemma i lägenheten. Regn funkar bra på landet, men är man i stan är det inte så särskilt festligt…

Alldeles nyss trodde jag att lille Teo var försvunnen (hur nu det skulle ha gått till för såvitt jag vet kan han inte öppna dörrar och fönster 😉 ). Det visade sig dock att han hade knölat sig in under sängen där han låg på min spikmatta. Denna gång låg mattan med piggarna neråt, fast jag hade inte blivit sådär jätteförvånad om han hade legat på den alldeles oavsett.

Nu ska jag passa på att umgås lite med stackars Tommie, som har jobbat hela dagen. Usch och fy för alla dessa jourer…

I dag var jag på ett möte med Försäkringskassan (FK) och Arbetsförmedlingen Rehabilitering (AF Rehab) för att diskutera hur jag ska uppnå 75% arbetsförmåga; har ju under de senaste 10 åren inte jobbat mer än 50%. Det hela visade sig vara mycket enkelt (?!): FK’s ytterst tveksamma utredning (se tidigare inlägg) anses ha visat att jag redan har 75% arbetsförmåga. AF Rehab i sin tur saknar ”verktyg” och kan således varken  initiera eller betala ersättning för en arbetsträning/rehabilitering. Att min arbetsgivare ska utöka min anställning från 50% till 75% – utan att först att fått bekräftat att det faktiskt fungerar – är naturligtvis fullständigt orimligt = inget nytt under stjärnorna 🙁

Ingen sjukersättning, ingen sjukpenning, ingen A-kassa (har jobbat för lite för att uppfylla det s k arbetsvillkoret) och inget socialbidrag. Om det är lätt att leva på de förhatliga bidragen i dagens Sverige? Nej då, ingen risk! Numera får inte ens alla de (vi) som rättmätigen borde vara kvalificerade för stöd någon hjälp, och det är enligt min åsikt ett gravt misslyckande från politikerhåll. Men aj hoppsan då, jag glömde: enligt många får jag ju förstås skylla mig själv…

/ Storkelina – emellanåt en smula ironisk

I dag lanserar Nya Moderaternas sin vallåt Flyter (klicka på följande länk för att lyssna http://www.youtube.com/watch?v=ELqQs_95kL8 ). Oavsett parti så tycker jag att politisk marknadsföring genom musik är ytterst tveksamt – det kan helt enkelt aldrig bli riktigt bra. Låten Flyter är inget undantag utan enligt min mening en pinsam och tämligen substanslös historia. Jag förvånas dessutom över stora delar av textinnehållet;  tror ex.vis att endast en minimal bråkdel av moderaternas väljare (och politiker!) ställer sig bakom följande textrader: ”Bygg en moské baby bygg gärna tre baby Låt ingen annan jävel krossa din idé baby Vi sågas gärna en gång till av skarpa hjärnor men att få säja vad vi vill ger vi fem stjärnor”. Delvis är det hela smått obegripligt men biten om att ”gärna” bygga moskéer är glasklar, och hur många är beredda att skriva under på den?! Förmodligen inte särskilt många icke-muslimer, moderater eller inte…

/ Storkelina – politisk kommentator 😉

Snart bär det av till Restaurang Tranan vid Odenplan. Själv har jag aldrig besökt just denna matinrättning, men ryktena gör gällande att man håller utmärkt klass. Och om inte annat så blir ju sällskapet trevligt, dvs mamma, brorsan Åke, släktingarna Pelle, Angela & Nick samt min käre Tommie. Hur Tommie ska stå ut med en HEL HÖG glada storkar är för övrigt en gåta 😉

/ Storkelina – den matglada

I morgon ska jag & Tommie träffa släktingarna Angela och Nick, som är på besök från London. Besökarna undrade lite försiktigt om jag känner till något bra ställe (i city) där vi kan äta och dricka gott = jag får skämmas 🙁 Trots att jag har bott i Stockholm med omnejd i hela mitt liv så är jag övertygad om att Angela, som har spenderat årtionden utomlands, har bättre inblick i stadens nöjesliv än vad jag någonsin har haft eller någonsin kommer att få…

När jag kom till jobbet i morse såg det nästan ut som om jag hade varit i slagsmål under helgen, men så var det förstås inte. Jag hade bara lekt med hunden Rocky, som ständigt viftade runt (bland annat på mig) med en jättepinne. Pinne var dessutom en underdrift; den var snarare att likna vid ett träd 😉 För övrigt var det en bra dag på jobbet – den tidigare tjänstledige kollegan Björn var åter på plats och det piggade upp.

Den som känner mig väl vet att jag kan vara lite känslig när det gäller hur kött ser ut innan det ska tillagas; jag kan ex.vis bara tänka mig att steka köttfärs om den är tillräckligt ”snygg” (nä, jag är inte knepig alls…). Idag hittade jag hursomhelst lövbiff i Sumpans senaste tillskott av matvarubutiker, Vi Esplanaden, och den såg oerhört smaklig ut. Det var nästan så att jag hade kunnat äta den rå, så jag köpte på mig ett rejält lager. Måste faktiskt passa på att slå ett slag för den nya Vi-butiken i Sundbyberg: den är rymlig, fräsch samt har ett utmärkt sortiment och är i mitt tycke tveklöst ortens bästa. Hoppas att kunderna hittar dit också så att den blir kvar.

Natti natti / Storkelina

Helgen var lugn och fridfull med vackert väder – det mesta som hände kretsade kring Teo och lånehunden Rocky:

Mysige Rocky i en stol på verandan

Teo kämpar med en STOR pinne

Teo & Rocky bevakar omgivningarna

Tommie grillar under Rockys överinseende

Vår vackra röda gullviva

Den gångna veckan har fullkomligt rusat fram och fredagen kom nästan som en glad överraskning = jag njuter 🙂 Det är egentligen märkligt hur olika man uppfattar tiden; emellanåt känns några enstaka sekunder som en evighet medan det andra gånger kan kännas som att saker som hände i barndomen inträffade för någon vecka sedan. Skumt…

Läste just om en amerikanska som skötte sitt jobb exemplariskt, men ändå fick sparken. Skälet? Hon var för snygg! Redan innan den märkliga uppsägningen hade kvinnan blivit tillsagd att byta klädstil för att hennes manliga arbetskamrater inte kunde koncentrera sig. För de andra kvinnorna på kontoret gick det dock utmärkt att bära de ”förbjudna” kläderna… Hm, var problemet verkligen kvinnans eller var det kanske männen det var ”fel” på? Döm själva. Jag är i alla fall glad över att aldrig ha varit för snygg för arbetslivet – själv har jag fått sluta mina jobb av helt andra skäl 😉

Ha en härlig kväll!

/ Storkelina

Att hitta rätt rubrik till en text är inte alltid det lättaste – detta är något jag själv får erfara så gott som dagligen. I bland förstummas jag dock över våra stora tidningars rubrikval och i dessa fall är det ju faktiskt proffs som gör dem. En rubrik är tänkt att a) kortfattat beskriva en artikels innehåll samt b) locka läsaren vidare till ingressen och brödtexten. Någon som känner ett oerhört sug efter att läsa mera efter att sett nedanstående rubriker (och mina kommentarer)?! Säg till så skickar jag gärna länkar 😉

”Lindsay Lohans tänder är försvunna” – på en knappt 25-årig kvinna torde tänderna rimligtvis sitta i munnen.

”Efter Hollywoodfruar – Östermalmsdamer blir tv-stjärnor” – nä, Östermalms- damerna kommer näppeligen att bli tv-stjärnor; möjligen tv-profiler (suck…).

”Den perfekta dejten” – med tanke på att tycke och smak varierar avsevärt så torde det inte finnas något som rätteligen kan rubriceras som den ”perfekta” dejten.

”Lyx med liten budget” – med liten budget kan man sannolikt inte uppbringa lyx i ordets rätta bemärkelse.

”Fast rumpa till midsommar” – förutom att det är kort om tid så frågar jag mig: varför just till midsommar?!

Själv läste jag inte mer än rubriken i ett enda av ovannämnda fall…

/ Storkelina – damen som hakar upp sig på de riktigt viktiga (hm…) sakerna i livet

I dag fick jag lära mig att Försäkringskassan (FK) har följande policy: om man har talat in ett meddelande på sin handläggares telefonsvarare så ska han/hon kontakta en inom 24 timmar (”24-timmarspolicyn”) – det sistnämnda förutsatt att man inte har fått något frånvaromeddelande med information om handläggarens eventuella sjuk- dom, tjänsteresa, semester etc. Och visst är det bra att FK drar upp riktlinjer för sitt arbete, men de bör nog se över möjligheterna att faktiskt efterleva dem också. Min personliga erfarenhet av FK:s 24-timmarpolicy är tyvärr inget vidare; 24 timmar blidde till 1.060 timmar = över 6 veckor 🙁 Någon eller några på FK måste ha gjort en rejäl missbedömning av de stackars handläggarnas arbetssituation. Hursomhelst, min väntan är äntligen över och det känns SÅ skönt 🙂

Har precis åkt ur kvällens lagturnering i poker och det känns tvärsurt. Jag satt hur länge som helst utan att få några spelbara kort och när jag äntligen fick nå’t att spela på så torskade jag i alla fall… Att jag föll bort var väl i sig inte så farligt, men det var jättetråkigt att behöva sinka lagkamraterna. Sorry Tommie & Kennet!

Annars håller jag som bäst på att planera för vår första ”riktiga” (första året var inflyttningsdag, andra året hade Tommie jour) midsommar på landet. Jag vet inte riktigt hur det kommer sig, men jag älskar verkligen att skriva inköpslistor, göra bords- placeringar & placeringskort, kolla upp recept & viner osv. Faktum är att det nästan är den roligaste biten när det ska bjudas till middag eller fest och det händer till och med att det stannar på planeringsstadiet. Om lilla jag är alldeles hopplös?! Jo, men bara lite 😉