I går övergav min vän och kollega Annica kolonistugan och jag hemmets lugna vrå för en tur till The Bishops Arms i Sundbyberg. Ursprungsidén var lite mat och ett par glas vin/öl, men sedan drällde det in bekanta av alla de slag = timmarna gick… Mycket trevligt hursomhelst och ett utmärkt alternativ till att ligga hemma och gny över en ilsket värkande höft och en utmattad rygg 🙂

Rent generellt vill jag slå ett slag för den underbara småstaden Sundbyberg. Här finns allt från italienska restauranger med rutiga dukar till ett ständigt pulserande Grand Garbo. Där emellan finns förstås pizzerior, S Grillen, McDonald’s, ett antal pubar, flera kinakrogar, grekiska/indiska/thailändska restauranger osv. Affärer är det också gott om och naturlivet runt fågelrika Lötsjön går inte av för hackor. Om man inte drömmer om ett liv på landet (eller i storstan) är Sumpan faktiskt oslagbart 🙂 Tycker jag i alla fall…

V75 Årjäng lördagen den 11 juli

Avd 1:      1, 4, 11

Avd 2:      6, 14

Avd 3:      3, 6, 9

Avd 4:      4 Schwerin Boko

Avd 5:      5, 7, 12, 15

Avd 6:      3 Einar Celeber

Avd 7:      1, 9   

144 rader = 72 kr

Reserver enligt turordning (se ATG:s startlistor eller gratisprogram hos ditt ATG-ombud). Mer info om att spela, se inlägget Veckans Storky Girl den 30 januari 2009.

Tommie hade en period då han lyssnade mycket på skabandet Madness; faktum är att han fortfarande lyssnar på dem titt som tätt. Och vem minns inte det tidiga 80-talets världshit ”Our House”?! Som av en slump har Tommie en körning ner till Hultsfred i morgon – gissa vilka som spelar där? Lycka för Tommie och tack vare en snabbtänkt fru (=jag) får han sällskap av ytterligare en vän av Madness, nämligen Jonas 🙂 Ruskigt vad jag är vass på att fixa för andra medan jag själv kommer att sitta hemma och ha det sååå tråkigt… eller bara lugnt och skönt 😉

Saxat från Wikipedia: ”Our House brukar spelas på radiostationer som riktar sig till lite äldre publik, till exempel Mix Megapol”. Lite äldre publik? Är det till denna Tommie & Jonas sällar sig nu? Eller är det valet av radiokanal, och inte låtavalet, som styr? Jag låter det sistnämnda vara osagt (och förväntar mig minst en sylvass kommentar från Jonas eller Stolle)…

En gång för lääänge sedan, när jag var betydligt mindre ansvarsfull än i dag, klantade jag till det ordentligt. Det var fredag och en manlig bekant skulle komma hem till mig på kvällen och laga en god middag. Glad i hågen ilade jag hem från jobbet för att dammsuga och snygga till mig… trodde jag 🙁 Det var vinter och mörkt även inomhus, så jag började med att försöka tända lampan i hallen. Det gick inte, och ingen annan lampa funkade heller. Klockradion, TV:n och spisen var också stendöda och jag började motvilligt att inse att elen lös med sin frånvaro. Faktum var att det var värre än så; så småningom hittade jag elbolagets ilsket röda lapp i brevlådan där det framgick att man stängt av elen till följd av utebliven betalning 🙁 Jag hade med all säkerhet fått mer än en påminnelse innan detta hände, men hade på nå’t märkligt vis lyckats förtränga det…

I skenet av levande ljus ringde jag, smått hysterisk, elbolaget. Nix, de kunde inte sätta på elen samma dag även om jag betalade räkningen omedelbart  och faxade en kopia på kvittot. Detta eftersom man, naturligt nog, prioriterade ”fel” som inte orsakats av kunderna själva. Efter mycket gråt och tandagnisslan började killen på andra sidan antagligen tycka synd om mig och lovade i alla fall att se vad han kunde göra (förutsatt att jag betalade förstås).

I all hast åkte jag hem till min mormor för att få tag på pengar och hinna till posten innan stängningsdags. Jag lyckades med det och min räddande ängel på elbolaget såg till att spisen var i full gång innan min gäst kom med matkassarna 🙂 Slutet gott således och jag lärde mig definitivt någonting av detta: att betala mina räkningar i tid!

Begreppet aktiv dödshjälps (eutanasis) vara eller icke vara debatteras ständigt i Sverige. Många medborgare är positivt inställda, medan politikerna fortfarande säger blankt nej. Även stora delar av läkarkåren är mycket tveksamma till att ta människors liv, vilket de i slutändan skulle göra om aktiv dödshjälp vore tillåtet. De stora förlorarna med nuvarande lagstiftning är förstås gravt handikappade personer, som saknar praktiska möjligheter att själva göra slut på sina lidanden.

Själv är jag ytterst osäker på mina känslor kring detta. Rent principiellt anser jag inte att människan har rätt att styra över liv och död. Samtidigt rimmar det väldigt illa att vi avlivar våra fyrfota vänner när de lider och inte kan leva drägliga liv medan svårt sjuka och handikappade människor kan få lida i årtionden. Detta innebär att vi är mer måna om våra husdjur än våra medmänniskor = sjukt.

En annan aspekt är att vi i praktiken redan tillämpar en form av dödshjälp i svensk sjukvård. För svårt cancersjuka patienter, vilka mentalt redan lämnat tid och rum (såvitt vi vet…), kan man om de anhöriga lämnar sitt samtycke ta bort näringsdroppen. Detta innebär rent praktiskt att de okontaktbara patienterna svälts till döds. Personligen kan jag ju tycka att det sistnämnda känns mer osmakligt än en injektion eller dylikt. Det är emellertid så att den svårt sjuke, oavsett lagstiftning, är ur stånd att själv ge sitt godkännande till aktiv dödshjälp. Och i sanningens namn är det väl inte heller den sjuke som i detta läge har bråttom att förkorta sitt liv; det är de anhörigas lidande man vill lindra.

Efter att ha tänkt till har jag fortfarande inget vettigt svar på vad som är rätt och fel. Det enda som är säkert är att döden är ett i allra högsta grad oåterkalleligt tillstånd vars konskekvenser man bör hantera med stor försiktighet.

Den 25 juni lämnade Michael Jackson jordelivet. Efter en alltför kort levnad, som tycks ha varit turbulent i många avseenden, har han nu förhoppningsvis funnit frid. De lögner, rykten, rena spekulationer och i vissa fall sanningar som nu skapar arbete för journalister världen över når förhoppningsvis aldrig vårt himmelrike…

Under kvällen har miljontals människor kunnat följa den offentliga ceremoni, som hölls till Michael Jacksons minne, i Staples Center i Los Angeles. Det är svårt att göra en dylik mediacirkus till något värdigt och stundtals blev det mest ett svårsmält spektakel. Fast kanske en sådan stor artist, som Michael Jackson ändå var, kräver en ceremoni av detta format? Det kanke hade varit än mer ovärdigt att låta en av vår tids största stjärnor passera obemärkt förbi? Jag vet inte, men vad jag med säkerhet kan säga är att jag stundtals blev oerhört berörd under kvällens TV-sändning. Det korta avskedstalet från dottern var fullkomligt hjärtskärande…

Jag hade egentligen bestämt mig för att inte skriva ett enda ord om Michael Jacksons död. Detta eftersom jag närmast mått illa av alla skriverier i pressen och tycker att det är viktigt att dödsfall och tragedier hanteras på ett respektfullt sätt. Efter att jag, som inte ens varit något stort fan, blivit så tagen av Michael Jacksons tragiska liv och bortgång kunde jag dock inte låta bli längre. Så nu gör jag som så många andra och säger mitt farväl till en person jag aldrig ens har känt. Hoppas att du, Michael, äntligen har fått ro och att vår världs faror och hot aldrig mera når dig.

Middag hos Tommies pappa Lasse och hans fru Nina i kväll; blir säkert gott & trevligt som alltid 🙂 Tyvärr tycks inte vädret tillåta att vi sitter utomhus, vilket är jättesynd. Lasse och Nina har nämligen anlagt en helt fantastisk uteplats där man gärna kopplar av ett par timmar.

Det är i och för sig under alla omständigheter tveksamt om det blir nå’n direkt avkoppling, för unge herr Ian kommer också. Senast vi sågs drog han ihop folk till en efterfest (hemma hos mig & Tommie) efter Anne och hans pappa Daves bröllop. Vilka som kom? Typ alla utom Ian, som blidde lite trött eller nå’t 😉 Tur att han hann ordna gäster åt oss först i alla fall…

Miljö- och hälsoskyddskontoret i Halmstad har under våren utfört hela 70 oannonserade hälsoinspektioner i regionen. Inspektionerna gjordes på pizzerior och restauranger med pizza på menyn. Resultatet? Endast två pizzerior/restauranger klarade sig helt utan anmärkning; nio stycken blev godkända och 61 restautanger/pizzerior underkändes. Skrämmande kan tyckas, men knappast oväntat. De undermåliga resultaten vid inspektionerna antas bero på att man denna gång gjorde flygande besiktningar i stället för, som brukligt, bokade besök. Det fattar väl vilken idiot som helst att restaurangägarna ser till att städa och fräscha upp när inspektionerna aviseras i förväg?! Eller kanske inte vilken idiot som helst ändå…

Det känns hursomhelst fruktansvärt otrevligt att höra talas om pizzerior där a) livsmedel förvaras på toaletter b) möjlighet att tvätta händerna med tvål & vatten saknas c) arbetsredskap och arbetskläder är skitiga etc. Jag, som är något kinkig vad gäller mat och hygien, blir inte särskilt sugen på att äta ute den närmaste tiden. Detta då det är min övertygelse att snusket är precis lika utbrett i övriga Sverige som i Halmstad. Usch! 🙁

Källa: www.expressen.se

När Tommie blir alltför skäggig händer det (rätt ofta faktiskt 😉 ) att jag klagar och har synpunkter på allt det där ”stickiga”. Jag bönar och ber att han ska plocka fram rakhyveln, men icke…  åtminstone inte så länge jag tjatar. När jag blivit tillräckligt uppgiven och till sist tystnar smyger han dock iväg till badrummet och kommer ut slät och len som en babystjärt 🙂 Och jag? Jag märker förstås ingenting = uselt 🙁 Vet dessvärre inte vad jag ska göra åt denna brist; någon som har ett bra tips?

Med anledning av ovanstående känner jag mig manad att försvara alla stackars killar som missar när tjejerna har färgat/klippt håret, köpt nya kläder, bytt gardiner etc. Det är faktiskt inte så lätt att hänga med i svängarna alla gånger…