En gång för lääänge sedan, när jag var betydligt mindre ansvarsfull än i dag, klantade jag till det ordentligt. Det var fredag och en manlig bekant skulle komma hem till mig på kvällen och laga en god middag. Glad i hågen ilade jag hem från jobbet för att dammsuga och snygga till mig… trodde jag 🙁 Det var vinter och mörkt även inomhus, så jag började med att försöka tända lampan i hallen. Det gick inte, och ingen annan lampa funkade heller. Klockradion, TV:n och spisen var också stendöda och jag började motvilligt att inse att elen lös med sin frånvaro. Faktum var att det var värre än så; så småningom hittade jag elbolagets ilsket röda lapp i brevlådan där det framgick att man stängt av elen till följd av utebliven betalning 🙁 Jag hade med all säkerhet fått mer än en påminnelse innan detta hände, men hade på nå’t märkligt vis lyckats förtränga det…

I skenet av levande ljus ringde jag, smått hysterisk, elbolaget. Nix, de kunde inte sätta på elen samma dag även om jag betalade räkningen omedelbart  och faxade en kopia på kvittot. Detta eftersom man, naturligt nog, prioriterade ”fel” som inte orsakats av kunderna själva. Efter mycket gråt och tandagnisslan började killen på andra sidan antagligen tycka synd om mig och lovade i alla fall att se vad han kunde göra (förutsatt att jag betalade förstås).

I all hast åkte jag hem till min mormor för att få tag på pengar och hinna till posten innan stängningsdags. Jag lyckades med det och min räddande ängel på elbolaget såg till att spisen var i full gång innan min gäst kom med matkassarna 🙂 Slutet gott således och jag lärde mig definitivt någonting av detta: att betala mina räkningar i tid!

Begreppet aktiv dödshjälps (eutanasis) vara eller icke vara debatteras ständigt i Sverige. Många medborgare är positivt inställda, medan politikerna fortfarande säger blankt nej. Även stora delar av läkarkåren är mycket tveksamma till att ta människors liv, vilket de i slutändan skulle göra om aktiv dödshjälp vore tillåtet. De stora förlorarna med nuvarande lagstiftning är förstås gravt handikappade personer, som saknar praktiska möjligheter att själva göra slut på sina lidanden.

Själv är jag ytterst osäker på mina känslor kring detta. Rent principiellt anser jag inte att människan har rätt att styra över liv och död. Samtidigt rimmar det väldigt illa att vi avlivar våra fyrfota vänner när de lider och inte kan leva drägliga liv medan svårt sjuka och handikappade människor kan få lida i årtionden. Detta innebär att vi är mer måna om våra husdjur än våra medmänniskor = sjukt.

En annan aspekt är att vi i praktiken redan tillämpar en form av dödshjälp i svensk sjukvård. För svårt cancersjuka patienter, vilka mentalt redan lämnat tid och rum (såvitt vi vet…), kan man om de anhöriga lämnar sitt samtycke ta bort näringsdroppen. Detta innebär rent praktiskt att de okontaktbara patienterna svälts till döds. Personligen kan jag ju tycka att det sistnämnda känns mer osmakligt än en injektion eller dylikt. Det är emellertid så att den svårt sjuke, oavsett lagstiftning, är ur stånd att själv ge sitt godkännande till aktiv dödshjälp. Och i sanningens namn är det väl inte heller den sjuke som i detta läge har bråttom att förkorta sitt liv; det är de anhörigas lidande man vill lindra.

Efter att ha tänkt till har jag fortfarande inget vettigt svar på vad som är rätt och fel. Det enda som är säkert är att döden är ett i allra högsta grad oåterkalleligt tillstånd vars konskekvenser man bör hantera med stor försiktighet.

Den 25 juni lämnade Michael Jackson jordelivet. Efter en alltför kort levnad, som tycks ha varit turbulent i många avseenden, har han nu förhoppningsvis funnit frid. De lögner, rykten, rena spekulationer och i vissa fall sanningar som nu skapar arbete för journalister världen över når förhoppningsvis aldrig vårt himmelrike…

Under kvällen har miljontals människor kunnat följa den offentliga ceremoni, som hölls till Michael Jacksons minne, i Staples Center i Los Angeles. Det är svårt att göra en dylik mediacirkus till något värdigt och stundtals blev det mest ett svårsmält spektakel. Fast kanske en sådan stor artist, som Michael Jackson ändå var, kräver en ceremoni av detta format? Det kanke hade varit än mer ovärdigt att låta en av vår tids största stjärnor passera obemärkt förbi? Jag vet inte, men vad jag med säkerhet kan säga är att jag stundtals blev oerhört berörd under kvällens TV-sändning. Det korta avskedstalet från dottern var fullkomligt hjärtskärande…

Jag hade egentligen bestämt mig för att inte skriva ett enda ord om Michael Jacksons död. Detta eftersom jag närmast mått illa av alla skriverier i pressen och tycker att det är viktigt att dödsfall och tragedier hanteras på ett respektfullt sätt. Efter att jag, som inte ens varit något stort fan, blivit så tagen av Michael Jacksons tragiska liv och bortgång kunde jag dock inte låta bli längre. Så nu gör jag som så många andra och säger mitt farväl till en person jag aldrig ens har känt. Hoppas att du, Michael, äntligen har fått ro och att vår världs faror och hot aldrig mera når dig.

Middag hos Tommies pappa Lasse och hans fru Nina i kväll; blir säkert gott & trevligt som alltid 🙂 Tyvärr tycks inte vädret tillåta att vi sitter utomhus, vilket är jättesynd. Lasse och Nina har nämligen anlagt en helt fantastisk uteplats där man gärna kopplar av ett par timmar.

Det är i och för sig under alla omständigheter tveksamt om det blir nå’n direkt avkoppling, för unge herr Ian kommer också. Senast vi sågs drog han ihop folk till en efterfest (hemma hos mig & Tommie) efter Anne och hans pappa Daves bröllop. Vilka som kom? Typ alla utom Ian, som blidde lite trött eller nå’t 😉 Tur att han hann ordna gäster åt oss först i alla fall…

Miljö- och hälsoskyddskontoret i Halmstad har under våren utfört hela 70 oannonserade hälsoinspektioner i regionen. Inspektionerna gjordes på pizzerior och restauranger med pizza på menyn. Resultatet? Endast två pizzerior/restauranger klarade sig helt utan anmärkning; nio stycken blev godkända och 61 restautanger/pizzerior underkändes. Skrämmande kan tyckas, men knappast oväntat. De undermåliga resultaten vid inspektionerna antas bero på att man denna gång gjorde flygande besiktningar i stället för, som brukligt, bokade besök. Det fattar väl vilken idiot som helst att restaurangägarna ser till att städa och fräscha upp när inspektionerna aviseras i förväg?! Eller kanske inte vilken idiot som helst ändå…

Det känns hursomhelst fruktansvärt otrevligt att höra talas om pizzerior där a) livsmedel förvaras på toaletter b) möjlighet att tvätta händerna med tvål & vatten saknas c) arbetsredskap och arbetskläder är skitiga etc. Jag, som är något kinkig vad gäller mat och hygien, blir inte särskilt sugen på att äta ute den närmaste tiden. Detta då det är min övertygelse att snusket är precis lika utbrett i övriga Sverige som i Halmstad. Usch! 🙁

Källa: www.expressen.se

När Tommie blir alltför skäggig händer det (rätt ofta faktiskt 😉 ) att jag klagar och har synpunkter på allt det där ”stickiga”. Jag bönar och ber att han ska plocka fram rakhyveln, men icke…  åtminstone inte så länge jag tjatar. När jag blivit tillräckligt uppgiven och till sist tystnar smyger han dock iväg till badrummet och kommer ut slät och len som en babystjärt 🙂 Och jag? Jag märker förstås ingenting = uselt 🙁 Vet dessvärre inte vad jag ska göra åt denna brist; någon som har ett bra tips?

Med anledning av ovanstående känner jag mig manad att försvara alla stackars killar som missar när tjejerna har färgat/klippt håret, köpt nya kläder, bytt gardiner etc. Det är faktiskt inte så lätt att hänga med i svängarna alla gånger…

Vackra lyktor på verandan - present från Stolle & Elwira

Kom till landet i fredags eftermiddag och det var alldeles underbart. Efter alltför många veckor med aktiviteter hemma i stan var det superskönt att äntligen få andas ut och bara koppla av. Tommies delikata chili con carne och ett par inspelade avsnitt av serien Hammarkullen och var allt vi orkade med innan det blev tidig sänggång.

Lördagen ägnade vi åt gräsklippning, en god grillmiddag och resten av Hammarkullen innan våra gäster dök upp med husbil vid 22.00-tiden. Det var Patrik, Erica och katten Russin som äntligen kom på besök. De hade med sig champagne, som vi drack till nyplockade jordgubbar, och ett ypperligt Amaronevin till ostbrickan. En vända krocket blev det också (Erica vann) innan det var natti natti framåt morgonen.

I dag åt vi en sen frukost, körde en vända krocket (utan Erica denna gång) och tog en promenad. Därefter några slappa timmar med en och annan tupplur och en gnutta Wimbledonfinal. Sammanfattningsvis: en kanonhelg 🙂

V75 Halmstad lördagen den 4 juli

Avd 1:      3, 6

Avd 2:      2, 5, 6, 10

Avd 3:      3, 4

Avd 4:      2 Galax Trot

Avd 5:      5, 7, 9

Avd 6:      3, 7, 10

Avd 7:      1 Tom Raider   

144 rader = 72 kr

Reserver enligt turordning (se ATG:s startlistor eller gratisprogram hos ditt ATG-ombud). Mer info om att spela, se inlägget Veckans Storky Girl den 30 januari 2009.

I dag bröt jag mitt sedvanliga mönster; vanligtvis ilar jag snabbt hem efter jobbet för att gå ut med hunden, käka lunch, köra sjukgymnastik och sova/vila ett par timmar. I stället blev det, tillsammans med några kollegor, en tur till Täby Galopp där man i dag arrangerade lunchtävlingar. Förutom en god lunch och huvudnumret (nr 11 Mazzarin i lopp 5) handlade det för min del om härlig nostalgi. På Täby Galopp hängde jag med min pappa, mer eller mindre varje tävlingsdag, från 3 till 17 års ålder. Massor av underbara minnen och känslor bubblade upp och det kändes jätteskönt 🙂

Annars kunde jag, som normalt mest ser travhästar, konstatera att det fortfarande är en alldeles speciell atmosfär på galoppen. Det är verkligen synd och skam att denna fina sport aldrig riktigt slagit igenom i Sverige. De fantastiskt vackra fullbloden, som verkligen ger allt, är oerhört mäktiga att se. Jag hade nästan glömt alla fina hästar från förr, men i dag var det flera av dem som passerade revy för mitt inre.