Under eftermiddagens promenad med Catla så slogs jag mer än en gång av hur otroligt vackert jag bor. Det är verkligen en ynnest att varje dag få vistas mitt i naturen, och det ger mig en enorm massa energi. För att inte tala om hur rogivande det är! Ödsligt? Ja, det också MEN människor, asfalt och avgaser kan jag ju få mer av närhelst jag vill. Jodå, det går ju faktiskt flera bussar om dagen även här (utom på sommaren då…) 😉

Underbart vacker vy från traktorvägen några hundra meter från hemmet.

Till höger syns vallen, som sträcker sig hela vägen hem till mitt och utgör en del av utsikten från tomten.

I den röda ringen skymtar mitt ljuva hem.

Lillankan Christian i mattes famn. Mys!

Barn och tamdjur har en grundläggande sak gemensamt: De har inte valt oss, utan det är vi som har valt dem och de har ringa eller ingen möjlighet att påverka sin tillvaro. Det sistnämnda innebär i mina ögon ett alldeles enormt ansvar, och detta går till syvende och sist ut på att jag är skyldig att ge mina små skyddslingar bästa möjliga förutsättningar till en fullgod tillvaro (så god den då kan vara när man lever i fångenskap…). Det sistnämnda gäller naturligtvis alla mina/våra djur, och även om just ankorna egentligen inte är några keldjur så är jag väldigt mån om att även de ska få sitt. Var nyss ute och kollade läget och gladde mig åt att ankhuset, trots en utomhus-temperatur på 10 minusgrader, höll knappa 5 plusgrader 🙂 Och när jag nu ändå var på plats så stannade jag naturligtvis också och gosade med ett par stycken. Okej, de kanske inte bryr sig sådär jättemycket MEN jag är övertygad om att det är bra att de vänjer sig vid att bli hanterade. Eventuella transporter, sårtvätt (peppar, peppar) och annat torde ju då bli betydligt enklare!

/ Storkelina – ankmatten

P.S. Inte märks det väl att jag är ensam hemma i kväll?! Nej då, jag är inte alls hyperaktiv på bloggar och fb 😉 D.S.

Att det är skapligt svårt att lura i väg mig & Tommie från skogen där vi bor är väl allmänt känt, men en sak är säker: Tommie är värst! När jag tidigare under dagen insåg att det är cirka 2½ år sedan min käre make var ute och partajade utan undertecknad så fullkomligen tvingade jag honom att ställa bilen hemma inför stundande julfest med jobbet. Och jodå, nu har jag fått i väg den ”lille” rackar’n utan vare sig bil eller fru i släptåg och det är ju vackert så 🙂

Själv ska jag pyssla lite med ett hemsideuppdrag, men framför allt så ska jag försöka koppla av riktigt ordentligt. Jag, som vanligtvis mest bara stormtrivs med tillvaron, har på sistone känt mig oerhört rotlös och stressad 🙁 Det är så att säga mycket som hänger i luften just nu, och det enda som jag har riktigt bra ordning på är Tommie & djuren. Det sistnämnda är jag naturligtvis också oerhört tacksam över, men det skulle ju ändå vara skönt om ytterligare några bitar kunde trilla på plats…

/ Storkelina – partyänkan

Strax före avresan till jobbets julfest försökte Tommie se så här cool ut (tittar ner på lilla Catla), men när han tittade upp och…

… såg sin fru så hade han svårt att hålla sig för skratt. 😉

I somras skaffade jag & Tommie vårt första abonnemang hos mobiloperatören 3, men dessvärre så blev denna premiärkontakt allt annat än lyckad 🙁 Jag ska betona att det på intet vis hade med den köpta tjänsten att göra (abonnemanget fungerade utmärkt), men dessvärre så blev de upprepade besöken hos aktuell 3-butik minst sagt olustiga. En telefon, som hade inhandlats i trasigt skick, kunde inte bytas och även om jag har full förståelse för att säljaren hade vissa regler att följa så tar jag mig friheten att ha synpunkter på hur dessa kommunicerades. ”Vår” säljare misslyckades kapitalt, och detta höll därmed på att bli såväl vårt första som vårt sista samröre med 3-gänget…

Då jag i fredags besökte Globen International Horse Show så lyckades dock Louise Sundberg, en av 3:s kringresande säljare, med något INGEN annan telefonisäljare tidigare gjort: Hon fick mig att stanna, lyssna OCH handla (!). Bara den som känner mig väl förstår hur unikt detta var, men jag kom hursomhelst hem med två USB-modem (mobilt bredband) till kraftigt rabatterat pris. Faktum är att det var så billigt att jag tyckte mig både kunna ha och mista pengarna om det inte skulle fungera. Men jodå, nog funkade det alltid och faktum är att vi redan nu har uppgraderat med ytterligare ett gäng pigga Gigabytes. Jisses, vårt bredband gick ju redan med ”USB-stickan” mångdubbelt snabbare än med tidigare Telenor-abonnemang och vi är bara sååå nöjda!

Avslutningsvis: Tack bästa Louise för att du lyckades ”fånga” in mig i 3-fållan, och tack även till den parabolinstallatör från Viasat som tidigare under året klargjorde att 3 är vad som funkar bäst här i de djuuuupa skogarna där undertecknad bor 🙂

/ Storkelina – nu mycket nöjd kund

Mjau på er, det var rackar’ns länge sedan! Jodå, både den varma tiden och den rödgula, frasiga tiden har minsann passerat och det är åter tid för det kalla vita 🙁 Det sistnämnda gör i och för sig inte mig så mycket, för jag är ju bara ute så länge jag själv känner för. Sedan? Ja, då går jag ju in i min STORA varma och supertrygga trälåda (husse & matte kallar bygget för stuga) 🙂 Nä, då finns det dessvärre en massa andra stackare där ute som har det betydligt värre. Jag tänker förstås på alla bortglömda kissar som inte har någonstans att bo, som inte har någon som ser till att dom får mat, kärlek & värme… Det här är något man tänker extra mycket på när det blir vinter, och jag önskar förstås att vi alla kunde hjälpas åt att hjälpa dom som är mindre lyckligt lottade. Jag gör vad jag kan, gör du?!

/ Bus – en kisse med empati

Gå ut i kylan? Nä, jag har ett val så…

… inte nu va.

Jag har haft extremt mycket omkring mig på sistone (med mina mått mätt då 😉 ), och det har därför inte blivit mycket till bloggande 🙁 Det vackert vita som mötte mig denna morgon var jag dock tvungen att ta mig tid att njuta av, och självfallet så delar jag med mig (om än med en grådaskig bild…). Varsågoda! 🙂

/ Storkelina

De senaste dagarna har varit fullspäckade med arbete och diverse aktiviteter. Exempelvis så har jag:

• Gjort drygt ett 50-tal minipajer till grannen Christians 30-årskalas med familjen (ja, och så grannarna förstås 😉 ).
• Druckit bubbel i granngården Annelunds ena lada för att skåla in de nyanlända dvärggetterna.
• Besökt Globen International Horse Show med Cicci & Wilma 🙂
• Varit på grannens kalas och ätit & druckit en massa gott 😛
• Avverkat tre arbetspass nere i Stockholm.
• Fixat en massa med nya datorn.

Nu är jag: Trött… 🙁

Minipajer i tre olika smaker.

Jejje & Christian under pågående skattjakt i ladan. Skatten? De afrikanska dvärggetterna såklart!

I Globen var det minsann inte bara hästar, utan också hundar och en samling ankor (!).

Och här hemma har vi ju som bekant såväl hund som anka.

Ljuslyktor från Rosengömman i Östervåla.

Bilden gör dem ingen rättvisa, men ljuslyktorna ovan är i mitt tycke helt underbara och fyndades från fina Rosengömman här hemma i Våla. Blir ett utomordentligt trevligt tillskott i vintermörkret 🙂

Annars så rullar allting på som det ska, och ännu en aktiv helg närmar sig så sakteliga (ja ja, jag veeet att det bara är måndag 😉 ). På fredag blir det som tidigare nämnts Globen International Horse Show med Cicci & Wilma, och på lördag blir det ett lagom stillsamt (?) 30-årskalas på granngården. Jag skriver stillsamt, för det är vad födelsedagsbarnet Christian TROR att det ska bli men då har han nog förbisett det faktum att han har grannar…

Om en halvtimme så drar hockeymatchen mellan DIF & SSK i gång, och även om mitt hjärtas lag (det sistnämnda då) nu har intagit tabellens sistaplats så ser jag märkligt nog fram emot drabbnningen. Helskumt, men kanske kanske att det betyder nå’t positivt?! Det skulle ju definitivt inte sitta fel!

/ Storkelina

Som tidigare har påannonserats så var det denna söndag dags att åka till Stockholm för att se FunkyKidz-ynglingarna dansa på mässan i Älvsjö. För min & Tommies del så hette huvudattraktionen Livia, en sprudlande och härligt teatralisk liten 5-åring 🙂 Att se Livia uppträda, och att se hennes helt betagna lillasyster Nicki på läktaren, var rent bedårande och det är för övrigt alltid underbart att träffa Tommies syskonbarn. Och även mitt såklart, fast unge Herr Sebastian var ju inte på plats just i dag!

Efter dansuppvisning, uppträdande av Anton Ewald samt autografinsamling från den sistnämnde så blidde det final på en restaurang i Sumpan. Jodå, hela ligan på nio personer (även barnens föräldrar och morföräldrar var förstås på plats) smaskade i sig asiatisk buffé och summerade dagens intryck = MYCKET trevligt 😛

Några bilder (ungefär lika skarpa som barnen var stilla…) följer:

Dansösen Livia till vänster och lillsyrran Nicki i Anton Ewalds autografkö.

Medan jag & Livia tittade på så stegade den modiga 3-åringen Nicki fram till Anton och…

… sedan var det Livias (och lite min!) tur. 😉

Bus på språng, ett av tävlingsbidragen.

Kattens Dag har firats i över 27 år, och några av dess syften är att katter ska kastreras/steriliserasoch ID- märkas.

I anslutning till Kattens Dag-firandet så anordnar fodertillverkaren Royal Canin olika tävlingar, och genom att skicka in bildbidrag så kan man exempelvis vinna en årsförbrukning kattmat eller bli ”kalenderflicka” (en av tolv månadskatter i kattkalendern för 2015). Självklart så har vi skickat in ett par tävllingsbidrag, och även om jag mest hoppas på juryns gillande så får ni förstås mer än gärna gå in och rösta via länkarna nedan 🙂 En röst per bild, dag och dator (IP-adress) är vad som gäller!

www.royalcanin.se/kattensdag/fototavling/?pid=1061

www.royalcanin.se/kattensdag/fototavling/?pid=1121

/ Storkelina – stolt matte till finaste Bus