Storkelina på G?

I morgon blir sista fredagen som Sumpanbo = jag, ett gäng damer från jobbet, Tommie & kollegan Janne går ut och käkar och sveper några bägare. Efter maten dyker ytterligare några gynnare upp för att förgylla (!?) vår tillvaro och ryktena gör gällande att alla inte ser ut enligt bilden ovan – ett par av dem sägs vara försedda med skäggväxt också…

/ Storkelina – partypinglan

P.S. Mats >> Nu var det faktiskt JÄTTELÄNGE sedan jag var ute och åt, eller?! D.S.

Sedan i lördags har mången skriven rad berört omständigheterna kring den första självmordsbombningen i vårt land; själv har jag hittills medvetet valt att inte behandla ämnet. Det sistnämnda beror naturligtvis inte på att jag inte fördömer handlingen som sådan – att med berått mod skada (eller försöka skada) andra människor är aldrig okej.

Jag, som är en inbiten anhängare av religionsfrihet, tryckfrihet, åsiktsfrihet, sexuellt likaberättigande etc, tycker dock att man är fel ute när man fördömer en hel religion. Det finns miljontals muslimer världen över, men man ska icke glömma att många av dem bekänner sig till  islam i precis lika stor (eller liten…) utsträckning som vi lutheranska svenskar bekänner oss till kristendomen. Och att det procentuellt sett bara är en liten, liten klick av världens troende muslimer som förordar självmordsattacker och andra terrordåd…

Summa summarum: terrorattacker av alla de slag är naturligtvis oacceptabla, men att fördöma religionen islam och muslimerna är föga rättvist. De allra flesta muslimerna vill förstås – precis som majoriteten av mänskligheten – bara få leva sina liv i lugn och ro, och jag hoppas innerligt att vi även fortsättningsvis låter dem göra det. Straffa dem som straffas bör, men undvik kollektiv bestraffning.

/ Storkelina – priviligierad med rätten att tycka

Det sägs att delad glädje är dubbel glädje och det är så sant, så sant. I dag pratade jag med en god vän, som delade med sig av fantastiska nyheter – jag rördes till tårar av lycka. Att glädjas med någon annan är en underbart positiv och verkligt speciell känsla!

Annars är det mycket nu – både på jobbet och hemma (inför utflytten). Har inte mycket energi över för något annat än det allra nödvändigaste, men tröstar mig med att jag faktiskt har en hel del trevligt att se fram emot också. Under den kommande 8-dagarsperioden blir det bland annat Bishops Arms med några kollegor & Tommie (förhoppningsvis även Stolle & Elwira), 20-årskalas, julbord (både med jobbet och privat), flytt till landet OCH en lång, härlig julledighet 🙂 Med andra ord är det inte sådär väääldigt synd om mig 😉

Nu är det dags att sova sött några timmar innan det är dags för nästa ”dust” med jobbet – natti, natti och ha det gott!

/ Storkelina – trött men glad

I går hyllade jag hjältarna från helgens flyttbravader, men jag valde då att fokusera på de ”tillresta”. Nu tänker jag i stället lägga krutet på mitt livs stora hemmahjälte, nämligen Tommie. Utan Tommie så skulle jag knäcka mig själv (Tommie är ständigt där och lägger i bromsen…) och det skulle över huvud taget inte bli särskilt mycket gjort. De tunga bitarna faller ständigt på min älskade livskamrat och allt han gör för mig – såväl praktiskt som känslomässigt – är ovärderligt. Puss på dig, mitt underbara lejon!

/ Storkelina – världens lyckligaste fru

Helgen har passerat och så även merparten av flyttstöket = jätteskönt! Det hela gick (tack vare många hjälpande händer) dessutom förhållandevis smidigt, vilket jag är oändligt tacksam över. Följande hjältar ska ha STORT TACK för all hjälp:

• Camilla, som hjälpte till att lossa bilen under lördagen och därefter bidrog med diverse pysseluppdrag (piffade bland annat till huset med den dittills bortglömda adventsstjärnan).
• Christian, som hjälpte till att lasta bilen hemma i Sumpan i fredags.
• Danne, som började sin helgtjänstgöring i Sumpan under fredagen, fortsatte med att lossa bilen under lördagen samt avslutade med diverse tunga uppdrag i dag.
• Dick, som tömde lastbilen och släpade grejer på plats under lördagen.
• Jejje, som överraskade med att ha ordnat en underbart god middag och hemgjord glögg när vi trötta och hungriga anlände till nordligare breddgrader. Och observera: hon hade inte ens läst fredagens blogginlägg med rop på hjälp (läs mat).

Avslutningsvis så vill jag säga att jag är superglad över flytten och att jag blir verkligt rörd över alla goa vänner/släktingar som offrar sin lediga tid för att hjälpa mig & Tommie. Det ska dock sägas att en av våra bästa vänner i det närmaste var förbjuden att hjälpa till, nämligen Stolle. Varför? Jo, för att jag, Tommie & lastbilen missade Stolles flytt och det känns riktigt ruttet 🙁 Stolle är den sorten som alltid ställer upp för allt och alla, så denna helg förtjänade han lite kompensationsledighet 😉

/ Storkelina – nöjd & belåten

I dag går flyttlass nr 1 till landet och det ska bli riktigt skönt. Bonusbrorsonen Danne & på-landet-Christian kommer att hjälpa oss att lasta bilen här hemma – sedan är det bara att tuta och köra 🙂 En liten miss dock att det ”bara” är Christian och inte hans mamma Katta som kommer; när Christian & hans Jejje flyttade till Annelund hade Katta gjort den godaste Boeuf Bourguignon (burgundisk köttgryta) jag någonsin har ätit. Faktum är att det fortfarande vattnas i munnen bara jag tänker på den 😛

Under helgen ska det packas upp och pysslas en del, men jag har lovat mig själv att ta det hela i en väääldigt lugn takt. Kroppen har varit ur slag hela veckan, och gårdagens flytt på jobbet (från temporärt rum till mitt vanliga) gjorde inte saken bättre 🙁 Synd bara att jag har så himla svårt att ta det piano och vänta, jag är liksom typen som vill se resultat på en gång = helst i går…

/ Storkelina – än så länge 08:a

P.S. Det ska betonas att flera av mina fantastiska kollegor erbjöd sig att hjälpa mig med jobbflytten, och liiite hjälp tog jag också emot. Att stå och peka vart varje bok och pärm skulle placeras (det visste jag ju knappt själv) tyckte jag dock blev alltför krångligt, men observera: Jag har bara mig själv att skylla! D.S.

I går kväll gjorde jag misstaget att titta på TV3:s Efterlyst. Jag skriver ”misstaget”, men inte för att programmet på något vis håller låg kvalitet – nej, här är det ”deltagarna” (de efterlysta) som är av minst sagt klandervärd beskaffenhet…

Vet inte varför jag aldrig lär mig, för varje gång jag tittar på Efterlyst så blir jag chockad, illamående och känner en enorm sorg. Sorg över att människor kan vara så råa och ha en sådan obefintlig respekt för andra människors liv, illamående över de fruktansvärda filmsekvenser som visas upp, chockerad över att detta barbariska beteende ständigt pågår ute i vårt samhälle. 

Även fast  jag skulle föredra att undvika nämnda känslostormar, det vill säga undfly sanningen och verkligheten, så tror jag att det är ytterst angeläget att jag (och andra!) ser vad som faktiskt sker. På något sätt måste vi alla arbeta för att få ett tryggare samhälle där människor av alla kön, åldrar, nationaliteter, sexualiteter, politiska åskådningar osv kan och vågar leva på sina egna villkor. Hur? Ja, det är dessvärre den riktigt svåra frågan…

Packar, packar, packar och packar lite till… Har dessutom jätteont i ryggen, men annars är det finfint 😉

Nu ska jag kolla på finalen av Hell’s Kitchen (heja Holli!), men ha det gott så länge.

/ Storkelina – flyttfågeln

Att läsa för överlevnad i försäkringsdjungeln?

I går när jag kom till jobbet fick jag leverans av ett stycke nystickad mössa i gammelrosa & lila samt ett hundtäcke i grönt & svart. Det var verkligen superfina grejer och mycket väl stickat av rara Therese, jättetack! Så snart jag har röjt i flyttmassorna och Teos täcke har kompletterats med en gjord så kommer bildebevisen också – åtminstone på Teo. Sjäv är jag en aning  fåfäng, så det är möjligt att mössbilden dröjer en smula även fast mössan är skitsnygg 😉

Både i går och i dag har jag varit i försäkringsbranschen = har tjafsat om ersättning, tecknat nya försäkringar och gått igenom befintliga försäkringar. Puh säger jag, för att sitta i telefonköer och ringa tusen (typ…) samtal är inte min grej 🙁 Det är dock jätteskönt när allt är över, och tack vare en underbar skåning vid namn Mats (inte min svåger denna gång) så fick jag till slut den försäkringsersättning jag var berättigad till. Trist bara att det skulle krävas så jä*la mycket krångel …

Just nu pågår bottenmötet mellan SSK och Frölunda, och det är ingen vacker syn. Två fantasilösa och till synes handlingsförlamade lag i samma rink är minst ett för mycket. För övrigt känns det bara allmänt tröstlöst vad gäller hockeyn – jag kan helt enkelt inte se hur SSK ska kunna vända på steken och rädda sig kvar i elitserien ytterligare en säsong MEN överraska mig gärna.

/ Storkelina – en alldeles vanlig tisdag

Sedan snön kom hade jag inte övningskört en enda gång – inte förrän i går vill säga. Efter glögg (alkoholfri!) och pepparkakor i Dicks & Camillas nya lägenhet (den var supermysig) tog jag plötsligt mod till mig = körde från Månkarbo och ”hem”. Som Tommie mycket riktigt påpekade så har jag nog alltid trott att bilen plötsligt ska börja leva sitt alldeles egna liv så fort det blir lite snö, så jag blev förstås glatt överraskad över att så inte var fallet.

Under lördagskvällen spisades det helstekt fläskfilé & potatiskroketter med rosé- och grönpepparsås och det smakade alldeles utmärkt. Först var jag väldigt osäker på såsen; den var inte jättegod när jag slevade den direkt ur kastrullen… Tillsammans med kött och potatis gjorde den sig dock bra, så allt var frid och fröjd. Även Jejje hann slänga i sig några tuggor mellan turerna hem för att hålla eld i pannan, man har tunga plikter som gårdsägare.

I morse bakade jag scones (order från maken) vilka sedermera intogs tillsammans med några koppar te. Utöver det har jag bland annat:

• tagit mått på lille Teo, eftersom kollegan Therese skulle (är redan klar!!!) sticka ett täcke till honom
• sett till att på-landet-fåglarna har mat för kommande vecka
• tagit diverse mått på huset inför den förestående renoveringen
• tittat på trafiken i form av grannen Christian, som har svischat förbi med snöplogen, och en husvagn som passerade i rallyfart
• legat i soffan och myst med Tommie & Teo

Om jag har haft det bra? Japp, nästan onödigt bra 🙂

/ Storkelina – livsnjutaren