Helgen har passerat och så även merparten av flyttstöket = jätteskönt! Det hela gick (tack vare många hjälpande händer) dessutom förhållandevis smidigt, vilket jag är oändligt tacksam över. Följande hjältar ska ha STORT TACK för all hjälp:

• Camilla, som hjälpte till att lossa bilen under lördagen och därefter bidrog med diverse pysseluppdrag (piffade bland annat till huset med den dittills bortglömda adventsstjärnan).
• Christian, som hjälpte till att lasta bilen hemma i Sumpan i fredags.
• Danne, som började sin helgtjänstgöring i Sumpan under fredagen, fortsatte med att lossa bilen under lördagen samt avslutade med diverse tunga uppdrag i dag.
• Dick, som tömde lastbilen och släpade grejer på plats under lördagen.
• Jejje, som överraskade med att ha ordnat en underbart god middag och hemgjord glögg när vi trötta och hungriga anlände till nordligare breddgrader. Och observera: hon hade inte ens läst fredagens blogginlägg med rop på hjälp (läs mat).

Avslutningsvis så vill jag säga att jag är superglad över flytten och att jag blir verkligt rörd över alla goa vänner/släktingar som offrar sin lediga tid för att hjälpa mig & Tommie. Det ska dock sägas att en av våra bästa vänner i det närmaste var förbjuden att hjälpa till, nämligen Stolle. Varför? Jo, för att jag, Tommie & lastbilen missade Stolles flytt och det känns riktigt ruttet 🙁 Stolle är den sorten som alltid ställer upp för allt och alla, så denna helg förtjänade han lite kompensationsledighet 😉

/ Storkelina – nöjd & belåten

I dag går flyttlass nr 1 till landet och det ska bli riktigt skönt. Bonusbrorsonen Danne & på-landet-Christian kommer att hjälpa oss att lasta bilen här hemma – sedan är det bara att tuta och köra 🙂 En liten miss dock att det ”bara” är Christian och inte hans mamma Katta som kommer; när Christian & hans Jejje flyttade till Annelund hade Katta gjort den godaste Boeuf Bourguignon (burgundisk köttgryta) jag någonsin har ätit. Faktum är att det fortfarande vattnas i munnen bara jag tänker på den 😛

Under helgen ska det packas upp och pysslas en del, men jag har lovat mig själv att ta det hela i en väääldigt lugn takt. Kroppen har varit ur slag hela veckan, och gårdagens flytt på jobbet (från temporärt rum till mitt vanliga) gjorde inte saken bättre 🙁 Synd bara att jag har så himla svårt att ta det piano och vänta, jag är liksom typen som vill se resultat på en gång = helst i går…

/ Storkelina – än så länge 08:a

P.S. Det ska betonas att flera av mina fantastiska kollegor erbjöd sig att hjälpa mig med jobbflytten, och liiite hjälp tog jag också emot. Att stå och peka vart varje bok och pärm skulle placeras (det visste jag ju knappt själv) tyckte jag dock blev alltför krångligt, men observera: Jag har bara mig själv att skylla! D.S.

I går kväll gjorde jag misstaget att titta på TV3:s Efterlyst. Jag skriver ”misstaget”, men inte för att programmet på något vis håller låg kvalitet – nej, här är det ”deltagarna” (de efterlysta) som är av minst sagt klandervärd beskaffenhet…

Vet inte varför jag aldrig lär mig, för varje gång jag tittar på Efterlyst så blir jag chockad, illamående och känner en enorm sorg. Sorg över att människor kan vara så råa och ha en sådan obefintlig respekt för andra människors liv, illamående över de fruktansvärda filmsekvenser som visas upp, chockerad över att detta barbariska beteende ständigt pågår ute i vårt samhälle. 

Även fast  jag skulle föredra att undvika nämnda känslostormar, det vill säga undfly sanningen och verkligheten, så tror jag att det är ytterst angeläget att jag (och andra!) ser vad som faktiskt sker. På något sätt måste vi alla arbeta för att få ett tryggare samhälle där människor av alla kön, åldrar, nationaliteter, sexualiteter, politiska åskådningar osv kan och vågar leva på sina egna villkor. Hur? Ja, det är dessvärre den riktigt svåra frågan…

Packar, packar, packar och packar lite till… Har dessutom jätteont i ryggen, men annars är det finfint 😉

Nu ska jag kolla på finalen av Hell’s Kitchen (heja Holli!), men ha det gott så länge.

/ Storkelina – flyttfågeln

Att läsa för överlevnad i försäkringsdjungeln?

I går när jag kom till jobbet fick jag leverans av ett stycke nystickad mössa i gammelrosa & lila samt ett hundtäcke i grönt & svart. Det var verkligen superfina grejer och mycket väl stickat av rara Therese, jättetack! Så snart jag har röjt i flyttmassorna och Teos täcke har kompletterats med en gjord så kommer bildebevisen också – åtminstone på Teo. Sjäv är jag en aning  fåfäng, så det är möjligt att mössbilden dröjer en smula även fast mössan är skitsnygg 😉

Både i går och i dag har jag varit i försäkringsbranschen = har tjafsat om ersättning, tecknat nya försäkringar och gått igenom befintliga försäkringar. Puh säger jag, för att sitta i telefonköer och ringa tusen (typ…) samtal är inte min grej 🙁 Det är dock jätteskönt när allt är över, och tack vare en underbar skåning vid namn Mats (inte min svåger denna gång) så fick jag till slut den försäkringsersättning jag var berättigad till. Trist bara att det skulle krävas så jä*la mycket krångel …

Just nu pågår bottenmötet mellan SSK och Frölunda, och det är ingen vacker syn. Två fantasilösa och till synes handlingsförlamade lag i samma rink är minst ett för mycket. För övrigt känns det bara allmänt tröstlöst vad gäller hockeyn – jag kan helt enkelt inte se hur SSK ska kunna vända på steken och rädda sig kvar i elitserien ytterligare en säsong MEN överraska mig gärna.

/ Storkelina – en alldeles vanlig tisdag

Sedan snön kom hade jag inte övningskört en enda gång – inte förrän i går vill säga. Efter glögg (alkoholfri!) och pepparkakor i Dicks & Camillas nya lägenhet (den var supermysig) tog jag plötsligt mod till mig = körde från Månkarbo och ”hem”. Som Tommie mycket riktigt påpekade så har jag nog alltid trott att bilen plötsligt ska börja leva sitt alldeles egna liv så fort det blir lite snö, så jag blev förstås glatt överraskad över att så inte var fallet.

Under lördagskvällen spisades det helstekt fläskfilé & potatiskroketter med rosé- och grönpepparsås och det smakade alldeles utmärkt. Först var jag väldigt osäker på såsen; den var inte jättegod när jag slevade den direkt ur kastrullen… Tillsammans med kött och potatis gjorde den sig dock bra, så allt var frid och fröjd. Även Jejje hann slänga i sig några tuggor mellan turerna hem för att hålla eld i pannan, man har tunga plikter som gårdsägare.

I morse bakade jag scones (order från maken) vilka sedermera intogs tillsammans med några koppar te. Utöver det har jag bland annat:

• tagit mått på lille Teo, eftersom kollegan Therese skulle (är redan klar!!!) sticka ett täcke till honom
• sett till att på-landet-fåglarna har mat för kommande vecka
• tagit diverse mått på huset inför den förestående renoveringen
• tittat på trafiken i form av grannen Christian, som har svischat förbi med snöplogen, och en husvagn som passerade i rallyfart
• legat i soffan och myst med Tommie & Teo

Om jag har haft det bra? Japp, nästan onödigt bra 🙂

/ Storkelina – livsnjutaren

Har haft en underbar dag på landet tillsammans med ”krymplingen” Tommie, Teo & lånehunden Rocky – ingen av oss har lyft ett finger 🙂 Sovmorgon, mys i soffan, intag av delikata smörgåspålägg från Östervåla Kött & Närodlat samt kaffe med saffransbullar är ungefär allt vad vi har åstadkommit = lyxigt. Nu börjar dock allvaret närma sig, för jag inser att vi behöver lite riktig mat också…

I dag såg jag & Tommie en klunga på hela åtta rådjur, och så många har jag aldrig tidigare sett på en och samma gång. Fick dock höra att en annan boende i området hade noterat hela 47 (!) rådjur och 6 älgar på samma plats, så där ligger man i lä. Det var hursomhelst coolt att se alla djuren smaska i sig av den mat markägaren lagt ut och det är helt säkert tacksamt för såväl rådjur & älg som annat vilt att få lite matbidrag den här årstiden.

I kväll skulle det ha blivit glögg & pepparkakor i Dicks & Camillas nya hem i Tierp, men då flytten drar ut på tiden så väntar vi med premiärbesöket. Förmodligen blir det ytterligare en skön hemmakväll (kanske med en bra film) i stället och det är inte fy skam det heller. På återhörande!

Så här sött tänker jag tryna i morgon bitti.

Det kommer inte att gå något flyttlass till landet i morgon; detta då stackars Tommie är sjuk 🙁 Skönt för på-landet-Jejje som skulle ha blivit ensam om att hjälpa oss (läs Tommie…) att lasta ur bilen, men trist för på-landet-Christian som riskerar att vara hemma när det äntligen blir dags 😉

I stället för att agera flyttcoach kommer jag att ha en ledig fredag, och det ska bli riktigt skönt. Om inte annat så får jag en lååång och hääärlig sovmorgon (ring inte!) = precis i min smak. Natti natti alla glada – nu kryper jag till kojs!

/ Storkelina – den lata

JÄTTEGRATTIS till Sanne, som i dag knep tredjeplatsen i släktens lilla körkortstävling. Det enda trista med det hela är att vi bara var fyra deltagare och att dagens bragd innebär att undertecknad oundvikligen kommer sist. Fast det spelar egentligen ingen roll för trion på ”pallplats” – det vill säga Danne, Åke & Sanne – kommer ju gladeligen att köra runt mig varthelst jag önskar. Eller hur?!

/ Storkelina – simmar lugnt & tar det piano

Flyttpackningen fortgår och försöken att ragga upp bärhjälp likaså. Bonusbrorsonen Matte & på-landet-Christian har lovat att hjälpa till att lasta bilen här hemma i Sumpan, men när vi väl har kommit upp till landet blir det värre. Blivande ex-grannarna Dick & Camilla flyttar till Tierp på fredag, och det innebär att stackars Jejje kommer att få dra hela lasset själv… Eller kanske inte hela förresten – Tommie hjälper säkert till 😉

Med anledning av den bitande kylan har elpriserna skjutit i höjden, men trots detta sitter jag lugn och nöjd. Tommie & jag har nämligen ett fastpris på 59,9 öre per kWh (kilowattimme), och i jämförelse med dagens rekordnoteringar med priser runt 107 öre per kWh så är det ju nästan gratis. Ruskigt skönt att få känna sig lite ekonomiskt begåvad för omväxlings skull 🙂

I USA är Thanksgiving Day en stor högtid då människor ägnar sig åt botgöring, tacksamhet och eftertanke. Själv har jag lite av thanksgiving (fast utan kalkon) varje dag den här årstiden. Vad jag menar? Jo, jag är omåttligt tacksam över att ha tillgång till varma kläder, varm mat & dryck, tak över huvudet och en varm säng att krypa ner i. Det här är saker som de flesta av oss tar för givna, men om man ägnar en stund åt att fundera över de som inte har haft samma tur… ja, då ter sig allt annorlunda. Fy vad jag lider med alla dem som är hungriga och frusna 🙁

/ Storkelina – lyckligt lottad och tacksam